fredag 28 oktober 2011

Det börjar tätna kring köttgrytorna


Så står vi där igen, församlade som åskådare av trängseln kring köttgrytorna. Aftonbladet avslöjar! Eller kompenserar kanske. Nu sätts sökarljuset på ledande moderater, igår Juholt idag Tobias Billström.

Billström som valdes in i riksdagen av Malmöborna har en lägenhet, en tvåa i Malmö och en övernattningslya i Stockholm. Tre rum och kök, inte i klass med Juholts fyra, men säkert mycket mera attraktiv i Hammarby sjöstad. Aftonbladet anger hyran till dryga 6000 kronor i månaden. Antagligen blandar de samman hyra med avgiften för bostaden till bostadsrättsföreningen för drift. Detta eftersom ju hyresrätterna har omvandlats till bostadsrätter under den tid han bott där. Precis som i fallet med Juholt slarvar Aftonbladet med sina uppgifter. Men likafullt så har Aftonbladet rätt, Billström utnyttjar en ersättning som han inte har rätt till. Åtminstone inte som tjänstledig riksdagsman.

Jag har redan i fallet Juholt visat hur han missbrukat ersättningen och inte redovisat sin boendesituation som det krävs av honom. Billström gör det samma. Och för det bör han prövas. Full tillbakabetalning av alla ersättningar under den tid som familjen bott i lägenheten i Stockholm är det enkla kravet. Dessutom bör prövas huruvida han har brutit mot lojaliteten mot arbetsgivaren genom att inte redovisa sin boendesituation.

Riksdagsmännen och regeringens ledamöter lyder under andra lagar än vanligt folk. Det gäller såväl pensioner och avgångsvederlag som ersättning för övernattningsboende. Att familjer skrivit sig på olika adresser godkänns normalt inte av Skatteverket. Om någon medlem vistas på flera orter ska han eller hon ändå folkbokföras där personen vistas störst del av tiden.

Men riktigt höga politiker är undantagna i Folkbokföringslagen – det gäller explicit riksdagsledamöter, statsråd och ministrar, politiskt tillsatta tjänstemän och politisk sakkunniga i departementen.

Lagen gör också undantag för fångar, missbrukare på behandlingshem, patienter på sjukhus och några få grupper till. Men det säkert inte relevant i Billströms och Juholts fall. Men borde kanske bli.


Jag upprörs lika mycket av dessa ”avslöjanden” om ministrarnas ersättningar, som jag gjorde av Juholts. Jag anser att de skall betala tillbaka varje krona. Och jag menar att de skall prövas för illojalitet mot arbetsgivaren. Att bestämma ersättningens storlek är en förtroendefråga, mottagaren skall redovisa underlaget för rätt till ersättning i enlighet med Riksdagens föreskrifter. Juholt, Billström, Tolgfors och allt vad de heter är skyldiga till detta. Gör de inte det så kan inte Riksdagsförvaltningen inte göra annat än betala ut det fulla beloppet. Det är inte deras sak att spionera på ledamöterna.

Tack vare drevet så har vi idag en mycket klarare kunskap om vilka lagar och regler som gäller. Låt oss tillämpa dem och slippa en ny debatt om blankettens utseende. För ytterst så handlar detta om jämlikhet och kamp mot privilegisamhället. Socialdemokratins grundval.


Statsministern kan tala, statsministern kan skriva, statsministern kan cykla men statsministern kan inte dansa rock ´n roll. Och slingra sig kan han.

Intressant.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 27 oktober 2011

När ´n Verner lämnade partiet.


Som en påminnelse för alla de som tror att dagens fadäser snart skall ebba ut och glömmas. Det ska man inte vara så säker på. Gamla sossar är väldigt långsinta och har gott minne. Det här är en historia från mina hemtrakter i Norrlands inland. Några namn är ändrade på men annars så är den alldeles sann. Jag har publicerat denna berättelse ett par gånger tidigare.

Gubbarna från Gaufins var på Lasses för att förmiddagsfika. Åke Johansson tittade ut genom fönstret och var precis på väg att säga något. Men han sa ingenting. Bländad av det starka solljuset kisade han mot gubbarna kring bordet, så såg han ut genom fönstret igen. Och så sa han:

-Va´ int´ det där ´n Verner?.

Gubbarna tittade ut och Börje Person frågar: -Varst narsch? Börje Person var från Granberget och hade flyttat med, när Gaufinarna flyttade in till Gammsmedjan mitt emot AP´s vid torget.

Det var nya tider nu, 70-talet stod där med alla sina löften om välfärdens skördetid. Ungdomarna flyttade till Vilhelmina och Umeå för att studera och de gamla bar på gröna knappar med vit text där man kunde läsa det stolta "Vi flytt´ int`!". I den nya slalombacken hade den stora världen gjort entré när Lasse Åberg, känd från TV, gjorde lustiga krumelurer och plötsliga dyk. Då när Siewert Öholm fortfarande var folkskollärare i byn.

Centralisering var dagens signatur, och så länge det inte rörde sig om mer än 6 kilometer från Granberget in på samhället, så gick det väl an och Smedjan var ju bra. Och så var det ju nära till gott kaffe och nybakat bröd.

-Vem, sääg du? sa Kjell Gaufin, en av ägarna till Gaufins mekaniska.

-´n Verner Edman. Han gick in på ICA.

-På ICA? Verner! Aldrig i helvete!- Tanken var så omöjlig att saken självdog, och så fortsatte man fika.

Ungefär samtidigt så fick Elsa Wester sin första kund på posten. Det var Eyvor Nordén. Hon skulle skicka ett paket till barnbarnet i Umeå. Barnet fyllde år och Eyvor hade köpt en klänning på Åhlen och Holms. Eyvor kunde berätta samma sak, Verner Edman hade gått in på Hallins, ICA-butiken! Och hon var säker, för hon hade gått där mindre än 5 fem meter bak han. Verner hade gått in på ICA, "bäre rätt in uten å tvek. Han såg då helt frisk ut, så int´ kan det ha vöre av misstag heller." Sa Eyvor Nordén och gick hem till huset på Skuldåkra.

När Eyvor gått började Elsa Wester att ringa. Klockan kvart över tio på förmiddagen var det allmänt känt på byn; Verner Edman hade gått in på ICA!

Verner Edman hade ett litet jordbruk, lite skog, en häst, en gris och två kor. Han var gift med Elvy. Hon arbetade extra på skolbespisningen. Det hjälpte. De hade till och med råd att skicka äldsta dottern på gymnasiet i Östersund. De bodde i backen upp mot kyrkan och hade ett stort potatisland, som sträckte sig hela vägen ner till sjön. Verner sålde potatis till många i byn. Mindre nu än för några år sedan. Kommunen hade exproprierat. Man byggde en ny skola längs med sjön. Strandenskolan fick den heta. Och Verner sa väl inte mycket till det. Synd på ett bra potatisland, men samhället ska ju utvecklas och nya tider råder. Kommunen hade underhandlat och gett ett hyfsat pris. Det var ju trots allt ”demokraterna” som styrde och potatis skulle det ändå bli så att det blev över.

Verner var ”demokrat”, man kallade dem så, socialdemokraterna. Och Elvy var ordförande i kvinnoklubben. Verner var dessutom en stolt socialdemokrat. Det var hans pappa som på 20-talet startade sågen, byn första kooperativa företag. Verner var kooperatör av födsel och ohejdad vana. Han hade så att säga medlemskap i framtiden. Och han hade aldrig handlat någon annanstans än på Konsum. Folk hade väl retat honom och lockat och på pin kiv bjudit på ICA-kaffe. Men det var mer än en hedersak, aldrig att han skulle svika Konsum. Kooperationen, arbetarnas egen affär.

Samhället växte och kommunens behov av mark med det. Flera förhandlingar och flera avtal om expropriering följde. Och potatislandet krympte.

Så kom den dag då riksvägen till Östersund skulle breddas. Folkets hus nere vid folkskolan stod i vägen och hade väl ändå tjänat ut och måste rivas. Kommunen ville bygga simhall och nytt medborgarhus, ja Folket Hus fick det ju inte heta. Det skulle ju vara till för alla, inte bara arbetare. Ett medborgarhus med bio och scen för dansbanden att stå på. Uppe vid sjön. Den sista biten av Verners potatisland skulle tas i anspråk.

Men nu var det som sagt nya tider som gällde. En yngre generation av politiker och tjänstemän fyllde ut kommunhuset. Nu skulle besluten fattas snabbt och en kommuningenjör kunde lätt bli teknisk chef om han visade framfötterna, om inte i den här kommunen så säkert i någon annan. Och då kom det sig att man på kommunhuset inte ansåg sig ha tid att underhandla om exproprieringen. Man tog marken och skickade helt sonika en utbetalningsavi till Verner Edman.

Nästa dag tog Verner Edman avin och gick till Jordbrukskassan. Han satte in pengarna på kontot och fick lite kontanter med sig i plånboken. Så gick han upp på byn och in på ICA. För första gången i sitt liv skulle han välja mellan Gevalia och Löfbergs lila, märken som han varken kände till eller förstod skillnaden på. Det var ju trots allt första gången. Men man vänjer sig väl, tänkte han.

Ingen sa något särskilt, Verner pekade och de skar upp ost och fläsk och frågade om det önskades något mer. Man bugade och tackade för besöket när han betalat och lämnat kassan. Väl ute kastade han en blick tvärs över torget upp mot det nya kommunhuset och så gick han hem. Klockan hade blivit kvart över tio.

Uppe på kommunhuset stod den nye kommuningenjören tillsammans med kommunstyrelsens ordförande och studerade ritningarna för det nya medborgarhuset och de första planerna på bostäder längs med sjön längre bort. De såg inget av Verner när han kom gående hem från ICA. Men i kommunhusets nyanskaffade telefonväxel satt Eva Fredriksson och pratade med Gerd Person på ekonomi om den stora nyheten. Det var ju Gerd som skickat ut den där avin och hon hade undrat mycket över det nya sättet som kommunen sköttes på.

. . . .

Det blev väl inget formellt utträde ur partiet, det fanns ju inte mycket att orda i saken. Det fick dö ut istället, partiet skickade helt enkelt inget inbetalningskort för kontingenten, vilket var ett finare sätt att visa att det åtminstone var någon i arbetarekommunen som hade förstånd att skämmas. Och så var saken ur världen.

Snart var det ingen som längre tänkte på att Verner Edman handlade på ICA. Men ´n Verner visste precis vad han gjorde när han gick dit.


Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 26 oktober 2011

Utbildning ska inte vara någon allmosa.


Jag har aldrig förstått det där med betald utbildning. Varför skall utbildning så fort vi kommer till vissa LO-grupper var avlönad, när all annan utbildning bygger på att man får ett studiebidrag och tar studielån? Ytterst är det ju en fråga om jämlikhet. Man kan knappast förvänta sig solidaritet där människor behandlas ojämlikt. Och ingen ska tro att avgiftsfria kurser är gratis. Priset är en fråga om frihet.

Ett sjukvårdsbiträde som vill avancera till sköterska eller läkare söker utbildningen, tar sitt studielån och skaffar sig på så sätt ett annat jobb. Precis som en förskolelärare blir specialpedagog. Och skulle sjuksköterskan vilja utbilda sig till långtradarchaffis så står det ju honom/henne fritt, men de borde betala det själva med lån och ett litet bidrag.

Låt det hellre vara tydligt att utbildningen kostar men att den också lönar sig, främst hälsomässigt men även i plånboken.

Att bli sjuk
ska inte vara ett hinder för vidareutbildning. Blir du sjuk så ska du erbjudas en relevant rehabilitering där individen själv får stå i centrum. Men sannolikt så behövs också någon form för utbildning för att kunna fortsätta jobba. En sjuk klarar ju sällan att gå tillbaka till sitt gamla jobb fullt ut, med utbildning kan du gå vidare till ett arbete som passar dig bättre.

Men det är inget som säger att det ska var gratis. Ibland får man intrycket att myndigheter ersätter verklig insats med paraply av erbjudanden, bidrag och anpassade åtgärder. Som väktare kring den heliga Graalen driver de in medborgarna i det system de är satta att vakta. Vad som händer med integritet och egen makt kan vi bara vagt föreställa oss. Men vi läser desto oftare om alla dessa om hunsas på olika kontor.

Att ta ett studielån och få samma studiebidrag som alla andra tjänar att styrka människans roll.

Så när vi socialdemokrater nu skall slåss för den största kunskapsreformen på länge så måste vi också se till att det vilar på vårt fundament av Frihet, jämlikhet och solidaritet.

Läs Birger Schlaug som vinklar bildningsfrågan lite annorlunda.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 25 oktober 2011

Medan vi väntar på Nya Bibeln och en ny riksdagsblankett.


Svensk politik når nya oanade höjder. De två stora, giganterna, moderaterna och socialdemokratin, slåss om historien. Eller snarare vad som har hänt alternativt inte hänt. Var och ett för sig skickar partierna fram sina främsta kämpar, de som tål både en och upprepade käftsmällar. Det märkliga är dock att de inte slåss med varandra utan har invecklat sig i en intrikat kamp med sig själva.

Moderaterna skriver om historien och Sofia Arkelsten filar just nu på skapelseberättelsen. Nya Bibeln ska den heta. Socialdemokraterna å andra sidan letar efter blanketten som slutligen bevisar att Västberga inte finns. Alternativt riksdagen inte finns. Alternativt Oskarshamn... Rdfbl2011:32/ovbo/kulbo ska visst blanketten heta.

Moderaterna hävdar att det, som aldrig har hänt, har hänt medan socialdemokraterna bestämt hävdar att det som har hänt, aldrig har hänt. Nya och gamla arbetarpartiet. Svensk politik blir alltmer subtil.

Allt medan 90-åriga damer kastas ut ur landet liksom misshandlade barn med sina misshandlare och dödsdömda pastorer skickas tillbaka till säker död.

Tack och lov så finns det budbärare om detta. Eva Hillen Ahlström är outtröttlig. Erik Laakso för budskapet vidare och Fjärde väggen sätter ljuset på den verklighet vi inte verkar vilja se. En annan bloggare som jag ständigt får nya kunskaper och vinklar från är Leo Holtter. Man måste gå utom fållan, till de modiga, om man ska få veta vad som verkligen händer och vad som verkligen har hänt. Lämna megafonerna där de hör hemma, på historiens soptipp. Så är det idag och så har det alltid varit.

Intressant.

På twitter har det uppstått ett hashtagflöde som lyckas förena skarp politisk kommentar med befriande humor. #stuffmoderaternadid. Testa det. Den ger tillfälle till skratt och lär få efterföljare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 23 oktober 2011

Va!!?? Har han mistat vettet?


Det här var nog det allra sämsta svar som Håkan Juholt kunde ge.

"Håkan Juholt ser raset som logiskt.

– Jag har befunnit mig i tio dagars torktumlare av fakta, lögner, rykten och krigsrubriker med väldigt fördömande hårda omdömen, Det är klart att det påverkar människors inställning, säger S-ledaren till Göteborgs-Posten.

Han tror att han kan återvinna förtroendet.

– Det tror jag när krutröken lagt sig."


I stället för öppenhet vill han alltså vänta tills "krutröken" lagt sig. Menar han till folk har glömt? Tror han att folk glömmer 2 ton Toblerone. Nej opinonsraset kräver något helt annat. Gamla hederliga socialdemokrater säger nej och lämnar oss. De har fått nog. Var fjärde s-väljare 2010 vänder oss ryggen. Och då ska vi vänta och se!

Nej vägen framåt kräver öppenhet, dels en personlig redovisning från partiledarens sida och att han betalar tillbaka alla pengar han kvitterat ut. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att medborgarna ska gilla arslet är fåfängt.

Partiet måste ställa sig i spetsen för en kamp mot privilegierna och privilegiesamhället. Vi måste visa att vi i ord och handling menar allvar med vårt idéfundament, alla människors lika värde, alla skall stå lika inför lagen.

Johan Westerholm, Erik Laakso, Einerstam, Einerstam2 och Högberg Stig Björn Ljunggren skriver alla viktiga inlägg om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 22 oktober 2011

Folket är riksdagsledamotens arbetsgivare och har rätt att kräva lojalitet.


Det är trist att det har kommit att handla om en blankett. Frågan om Juholts m.fl boende och ersättningar är en politisk fråga. Om förtroende och ärlighet, jämlikhet och alla människors likhet inför lagen. Och det är den diskussionen vi kommer att tvingas ta på gator och torg under åren framöver.

Jag är ju en vanlig medlem i Socialdemokraterna och har inga poster att försvara. Mitt första och enda uppdrag är folkvald revisor i kommunen, något som brukar lämnas över till de som är på väg ut ur politiken. Själv har jag inte varit medlem under lång tid, jag var kollektivansluten på 70-talet som medlem i Svenska Fabriksarbetarförbundet avd 423 på Gränges Aluminium i Sundsvall, sedan har jag utbildat mig och arbetat under många år utomlands. Mitt politiska arbete har varit i facket, kooperationen, föräldraföreningar och annat. Inte i Partiet, men likafullt ett politiskt arbete. Som politiker är jag rookie.

Jag hade en diskussion med vårt sakkunnigstöd i revisionen igår. Han är alltså auktoriserad revisor och specialist på förvaltningsfrågor inom offentlig sektor. Han trodde inte att det fanns några som helst juridiska möjligheter, uppsåtskrivningen är så stark i lagen. Däremot så pekade han på att det var ett uppenbart lojalitetsbrott mot arbetsgivaren, som borde leda till stora skadestånd. Är det så att åklagaren har sökt i fel fålla? Att riksdagens jurister inte har bevakat arbetsgivarens, dvs folkets rätt?

Jag tror inte att han har rätt till ersättning överhuvudtaget med nuvarande boendeform, möjligtvis skulle han kunna söka ersättning för bostaden i Oskarshamn, om han nu har någon där, med åberopande av att det är hans valkrets och att han har två söner, som är bosatta där. Men de börjar ju flyga ut ur hemmet, dvs före detta hustruns bostad, så det är väl lite tveksamt. Räta ut alla frågetecken är vägen framåt.

Jag är inte ute efter att fälla Juholt, det vill jag ha sagt, jag är bara ute efter att bevara poltikens förtroende hos medborgarna. Utan öppenhet och renvask så kommer vi att få slita med det här i många, många år. Jag gillar Juholt på många sätt, men han kommer att vara för evigt bränd om vi inte rensar ut och luftar i boet.



Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 19 oktober 2011

Lögnhalsarna hade fel och Aftonbladet hade rätt!


Egentligen är jag så evinnerligt trött på det här, men så länge lögnerna får stå oemotsagda och upprepas så slåss jag. Det har från en mängd håll hävdats att det inte finns regler för riksdagsledamöternas boende i egen bostad. Det är lögn, Visst finns det ett sådant reglemente. Det heter ”Föreskrift om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter”. (Rfs 2005:9.pdf) och du finner det på riksdagens hemsida.

Så till saken. Riksdagen har antingen rum eller egna lägenheter som ställs till ledamöternas disposition men man konstaterar också att visa ledamöter väljer att skaffa övernattningsboende på egen hand. Låt se vad föreskrifterna säger.

Under rubriken Övernattningsbostäder: Rätt till övernattningsbostad preciseras vad som avses:

11 § ... Med övernattningsbostad avses en övernattningslägenhet eller ett övernattningsrum i riksdagsförvaltningens bostadsbestånd eller motsvarande boende. (min kursiv)

Begreppet eller motsvarande boende avser de tillfällen då ledamot skaffat övernattningsbostad på egen hand. Vilket också tydliggörs på riksdagens hemsida som den såg ut då Juholt flyttade till Västberga och vid tiden för reglementets publicering.

Reglementet gäller alltså för alla sorters boende som det äskas ersättning för. Reglementet preciserar sedan.

13 § Rätten att disponera en övernattningsbostad är personlig och kan inte överlåtas av ledamoten.

Man kan alltså inte ta ut ersättning för någon annans räkning.

Vidare. När man ansöker om ersättning för övernattningsbostad så gäller följande

29 § … En närstående person får inte övernatta i lägenheten på egen hand annat än under enstaka nätter.

30 § … En närstående person får inte övernatta i rummet på egen hand.

Det föreligger inga som helst hinder för att flytta ihop med sin sambo/kulbo eller vad du nu önskar kalla personen ifråga, men du får inte söka ersättning för det. Redan här gör Juholt fel genom att sända in sin ansökan, och det spelar alltså ingen roll vad som står där eller inte. Föreskrifterna ger honom ingen rätt att ens söka om sambon regelbundet vistas i lägenheten under hans frånvaro. Hade han däremot fått besök av sin kulbo vid enstaka tillfälle så skulle han redovisat det på en speciell blankett:

32 § Om en person som avses i 29 eller 30 § och som inte har rätt till logiersättning
övernattar i bostaden, skall logiersättningen för denna tid reduceras till 75 procent.
Ledamoten skall för sådan övernattning betala tillbaka utbetald logiersättning med 25 procent av 1/30 per dag. Någon reducering av logiersättningen skall inte ske om en närstående person övernattat i samband med riksdagens öppnande eller andra officiella arrangemang. Inte heller skall någon reducering ske om barn under 18 år övernattat.


33 § Ledamoten skall på en av riksdagsförvaltningen framtagen blankett anmäla till förvaltningen när logiersättningen enligt 32 § skall reduceras. En sådan anmälan skall
göras senast inom en månad från det att övernattningen ägde rum.

En ledamot kan i stället välja att varje månad betala tillbaka en bestämd del av logiersättningen för övernattning av en närstående enligt 32 §. Någon anmälan enligt första stycket behöver då inte göras.

Detta är vad föreskrifterna säger. Läs och döm själva. Föreskrifterna säger precis vad som är ledamotens eget ansvar, och Juholt har inte tagit det ansvaret. Hade han gjort det så skulle riksdagsförvaltningen också dragit av från ersättningen. Att skylla på förvaltningen är off topic, det är inte deras sak att leka polis och forska i riksdagsledamöternas privatliv. Möjligen borde revisionen ha upptäckt det men det är en helt annan sak.

När lögnerna tog fart i och med Viktors Tullgrens bloggpost så slutade man tydligen läsa innantill. Så nu är det upp till bevis för Viktor Tullgren, Anders Svensson, Anna Ardin, Bo Malmberg mfl.

Existerar dessa föreskrifter eller inte? Gäller de allt ersättningsberättigat boende eller inte? Har Juholt gjort den enligt 33 § inkrävda redovisningen? Har han alternativt gjort något avdrag på ersättningen enligt 33 § andra stycket?

Jag ställer frågan varför lögnhalsarna inte redovisat riktiga källor och rätt blanketter, om det nu är detta det handlar om? Eller ljuger de inte, kan de bara inte läsa innantill? Jag lever med en stark känsla av dessa till varje pris velat rädda Håkan Juholts heder och ära, och att i denna vällovliga mission så är inget heligt. Passar inte sanningen så fabricerar vi en ny. Och är vi bara tillräckligt ivriga så kommer sanningen att få vika ner sig och lögnen bestå. Att man offrar ett parti och dess medlemmar betyder mindre. Alltid finns det väl något kansli någonstans som behöver nyanställa och då är bra att ha det i sin cv. Tjänster och gentjänster.

Det är precis som Per Wirten skriver i sin ledare i Dagens Arena, den här saken är inte färdig. Juholt instämmer och Carin Jämtin bekräftar. Är det inte dags för chefsåklagaren att ta upp förundersökningen igen. Jag menar om vi nu ska följa lagar och föreskrifter?

AB, DN, DN2,Svd, Expressen,
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 18 oktober 2011

Från mörkret sträva vi mot ljuset. Om mörkermän och sanningssägare.


Socialdemokratins förtroendekris är ovedersäglig. Och vi står inför ett vägval. Antingen visar vi öppenhet och vilja till förändring eller så lägger vi locket på och börjar mörklägga.

Mörkläggning är en militärtaktisk åtgärd, man täcker alla fönster, släcker ljuset och stänger om sig. Man försöker få fienden att rikta elden mot ett annat håll.

Och mörkerläggning fick vi. Under baneret med texten Mediadrevet, kommer mörkläggartrupperna in på banan, beväpnade med mörkläggningsduk och dito tejp. Fokus skall flyttas från själva handlingen, ett orättmätigt uttag av bostadsersättning, till formaliteter, blankettens utformning.

Först ut är en bloggare vid namn Viktor Tullgren. Han vill föra i bevis att Juholt är oskyldig och saken handlar om otydliga ansökningsblanketter och obefintliga regelverk. Jag reagerar skarpt, lagen finns där, regelverket och föreskrifter är där och de kan inte misstolkas. Jag påpekar det och tror i in naivitet att Tullgren ska korrigera sin skrivning. Men det motsatta sker, han anklagar mig, han förnekar föreskrifternas existens trots att länkar och texter ju finns på riksdagens hemsida. Han försöker dra min heder i smutsen och hävdar att han vet att jag inte gillar Juholt. Tullgrens bloggpost får stort genomslag och plötsligt kommer allt att handla om ansökningsblankettens utformning.

Mörkläggarna lägger också upp en annan front, konspirationsteorin. Främste vapendragaren där är den notoriske Daniel Suhonen. Skolad i sektsamhällenas organisationslogik beskriver han i en brett anlagd attack en konspiration iscensatt av ”den nyliberala högerfalangen” inom socialdemokratin, ett klassiskt trick där man fäster en kletig sörja på sin motståndare för att stoppa någon som kunde tänka sig att närmare lyssna till argument. Avståndstagandet är viktigare än självständig reflektion och eftertanke.

Efter fyra dagars storm ser vi nu tydligt hur mörkläggarna formerat sig. De utgör en osalig blandning allt från yttervänsterföreträdare för partier som i vanliga fall ser socialdemokratin som samhällets fiende nummer 1 till försvarare av ledarkulten som väl snarast minner om extremhöger av 30-talssnitt. Under några dagar dominerar de debatten. Deras tes tycks vara att Juholts förståndsgåvor är otillräckliga för att läsa och förstå ett enkelt regelverk.

Chefsåklagare Björn Eriksson lägger ner förundersökningen. Och mörkläggarna ser hans beslut som en bekräftelse på sina teser. Björn Eriksson är en åklagare som gjort sig känd för att lägga ner förundersökningar som gäller makthavare. För något år sedan hamnade han i rampljuset när det visade sig att av 478 anmälningar mot poliser så lade han ner 477. Själv beskriver han sin insats i Juholts fall som en enkel sak, snabbt hanterad genom ett timslångt samtal med företrädare för riksdagens kansli. Han menade att inga tydliga regler fanns, då en person på kansliet hade antytt det.

Dessutom menade han att det förekom olika praxis bland ledamöterna. Ersättningen för övernattningsboende i egen bostad nyttjas av 30 ledamöter, 3 av dessa tar ut full ersättning trots att de delade bostaden med annan person. Eriksson sluter sig av detta till att det förekommer olika praxis.

Precis som det förekommer olika praxis i din lokala Konsumbutik, det övervägande flertalet betalar för sina varor, några gör det inte, de snattar. Med Erikssons logik så skulle det då förekomma olika praxis och därmed vara omöjligt att lagföra snattarna eftersom det inte uttryckligen står på entrédörren att alla varor skall betalas i kassan och att snatteri är förbjudet.

Lagar och regler finns redovisade på riksdagens hemsida om han hade brytt sig. Men det verkar som att han hade bestämt sig på förhand.

Och här kunde saken ha stannat om inte Juholt själv och Jämtin fört åter saken till det det gäller; att Juholt har tagit emot för stor ersättning för sitt boende. Och Juholt inledde sin rundresa i landet med att inför ett hundratal medlemmar i Sundbybergs Arbetarekommun be om ursäkt för det han genom sitt slarv har ställt till med. Inget tjafs om blanketter och konspirationer.

För socialdemokratin så är öppenhet enda vägen framåt. Mörkläggning kommer aldrig att återupprätta ett förlorat förtroende. Det kan bara en öppen redovisning för hur oegentligheter och privilegiefusk skall förhindras i framtiden göra. Det handlar om hur vi är jämlikhet i vardagen, i praxis för att använda chefsåklagarens språkbruk.

Johan Westerholm skriver klokt om socialdemokratins framtid.
Per Wirten skriver att Juholtaffären inte är slut.



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 17 oktober 2011

Runt landet drar en man som har en enda uppgift, att återupprätta sin egen och sitt partis förlorade heder.


Idag börjar Håkan Juholt sin resa genom landet. Knappast en eriksgata med medborgare längs vägen som hyllar och hälsar sin monark. Nej, det är mycket mindre gloriöst än så. Runt landet drar en man som har en enda uppgift, att återupprätta sin egen och sitt partis förlorade heder.

Om detta ska lyckas krävs fullkomlig öppenhet.

Han får inte mörka ett enda lik i sin garderob, han måste spela med öppna kort hela vägen, det är det ena. Han måste betala tillbaka varenda krona som han har fått för mycket, han måste klargöra sina boendeförhållanden och framför allt sluta tala i gåtor.

För det andra måste han ta politiska initiativ när det gäller riksdagsledamöternas privilegier. De har kraftigt försämrat medborgarnas förtroende för inte bara politikerna utan också politik, och hör inte hemma i ett modernt, civiliserat demokratiskt samhälle. Det vimlar av illusionslösa och trötta partimedlemmar ute i organisationerna. De måste få argument och politiskt stöd för att återvinna förtroendet för vårt parti. Och då håller det inte med att stryka streck över och gå vidare.

Carin Jämtin, partisekreteraren och nr 2 i hierarkin, sammanfattade läget i söndagens agenda när hon slog fast: ”Det här bottnar inte i falangstrider. Det här bottnar i att Håkan Juholt inte har läst reglementet.". Enkelt och rakt på sak. Inga konspirationer utan ett fel begånget av partiledaren. Det måste han förhålla sig till på sin turné.

Partiet måste nu ta strid för en ändrad lagstiftning, vi kan inte längre tillåta att olika krav på bevis ställs på vanliga människor och riksdagsledamöter, vi måste få en lagstiftning som gör det möjligt att granska politikers beslut juridiskt och inte bara politiskt vart fjärde år. Att lönas extra för att man har stort ansvar utan att detta ansvar kan prövas inte bara sticker folk i ögonen, det skapar också sämre politiker. Mörkläggning är en politisk strategi för att klara nästa års val. Det är ovärdigt Sveriges nästa regeringsparti.

Vidare måste partiet ta strid för att riksdagsledamöternas alla privilegier avskaffas och att deras juridiska situation likställs med andra medborgares. Alla skall ställas lika inför lagen. Alla människors lika värde skall råda. Vi är ett parti som säger oss vilja jämlikhet. Där finns inga kompromisser. Mot bakgrund av den svarta vecka vi just genomlidit måste detta ställas i första rummet.

Men för att detta skall bli trovärdigt så måste Juholt själv vidta åtgärder. Han måste utan prut betala allt det som han har kvitterat ut för mycket genom åren. Vi vet att det handlar om 160 000 för åren i Västberga. Men ligger det andra lik lasten för de 15 år han bebodde riksdagens lägenhet? Städa upp i det då, och gör rätt för dig.

Han måste en gång för alla reda ut sina bostadsförhållanden. Var bor han och var övernattar han. I DN´s PÅ STAN-bilaga tar han oss på en mycket välvillig rundtur i ”mitt Västberga” som han säger sig ha bott i i fem år. Här vill han bli gammal tillsammans med sin Åsa och här vill han ta emot sina barn och barnbarn. Det är vacker bild av sitt boende och sin kärlek till förorten som jag kan känna igen från min egen tid i Stockholm.

Lite mer otydlig blir han när han skall beskriva sina förhållanden i Oskarshamn. I DN säger han att han har bott 43 år i Oskarshamn, 20 år i Stockholm och 5 i Västberga. Håkan Juholt är idag 48 år, 43 år i Oskarshamn och 5 i Västberga blir 48 år. Sina band till Oskarshamn idag beskriver han i TV4 morgonprogram som ” ...jag har två söner i ett hem i Oskarshamn. Jag vill att de ska känna att de har ett hem.” Det hem han talar så kryptiskt om, ”i ett hem i Oskarshamn” är inget fosterhem, ungdomshem eller annan anstalt. Nej det är hans frånskilda hustrus bostad. Där bor den ene sonen kvar, medan den andre har flugit ut. Men är det också Håkan Juholts hem, är det här han lever pappaliv med sönerna? Eller sker det någon annanstans i staden? Det räcker inte med att hävda att ”...mitt hjärta är med dem.” Skingra mörkret, Håkan Juholt!

Det renhårigaste vore att du skriver dig i Stockholm och avsäger dig ersättningen för dubbelt boende. Du måste inte vara skriven i valkretsen för att kandidera där, om jag förstått praxis rätt. Så blev Göran Hägglund invald i Stockholm utan att vara skriven där. Vid dina besök i din valkrets och hos dina barn, så begär du bara vanligt traktamente eller riksdagens speciella ersättning för bostad i valkretsen.

Då och först då blir det möjligt att för oss flygbladsutdelare att ge trovärdigheten tillbaka till socialdemokratins politik.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 15 oktober 2011

Hördu Lina, det där med jämlikhet , det tror jag vi skiter i.


Jag skrev för en vecka sedan att jag ville vänta tills det gått den nödvändiga tiden mellan löpsedlar och egen reflektion. Nu har den gått, jag har läst, lyssnat och kommenterat i olika fora. Jag skriver.

Jag har debatterat med ett antal socialdemokrater som verkar ha uppfattat den senaste veckans mediastorm som om det handlade om huruvida man gillar Håkan Juholt eller inte. Jag tror inte att det är huvudsaken.

För jag gillar ju Juholt. Jag gillar hans talarförmåga, han får ju till och med Reinfeldt att vifta med armarna i debatten. Jag gillar hur han har satt ljuset på viktiga frågor om vilket samhälle vi ska ha. Jag gillar att han gör politik av kultur och bildning. Men jag har också blivit besviken, för jag gillade när han ställde sig bakom SSU-kravet på att hela partistyrelsen skulle ta ansvar för valresultatet, när han krävde att alla skulle avgå, men ogillade när han svek och det visade sig att han bara menade partiledaren, han själv avgick aldrig. Jag blev besviken när han dribblade i Libyen-saken, i frågan om det b-medborgarskap för invandrare, för budgetstrulet och nu senast i ersättningssaken.

Var enda en som någonsin har kvitterat ut ersättning för resa och dubbelt boende, vet att det är en ersättning för de personliga utläggen. Det är inget unikt för riksdagen. Det gäller när du reser för partiet, för vilket som helst företag, offentlig som privat. Juholt är ju en intelligent karl, klok nog att leda vårt parti och han har ju dessutom själv insett att han har gjort fel.

Så för mig handlar det inte om det.

Hela den här saken borde ha handlat om ett ojämlikt samhälle där folket och dess valda företrädare inte är lika inför lagen. Där en vanlig medborgare bestraffas går en riksdagsledamot fri.

Juholts agerande har satt sökarljuset på samhälleliga förhållanden som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera. Och det handlar om att de socialdemokratiska ideal om jämlikhet som jag kämpat för i hela mitt 63-åriga liv dras i smutsen av sådana här affärer. Jag har ingen karriär att förlora, jag är bara en vanlig medlem som menar allvar med min ideologi. Vi kan inte ha ett system där ett privilegiesystem skapar en lag för folket och en annan för dess representanter. Och det är det här ojämlika samhället som vreden bland vanligt folk gäller, bland de som aldrig fått en krona till skänks och som lämnar sina röster i valet för vårt parti att bekämpa.

I stället har debatten kommit att handla om medias bakomliggande syften, om konspirationsteorier till höger och vänster inom och utom partiet.. I sin mest absurda enfald så har debatten fokuserat på ansökningsblankettens utformning! En eländig debatt på tobleronenivå driven framåt av socialdemokraterna själva och som tydligen varit mumma för media.

Åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen kom som ett brev på posten. Jag hade trott att han skulle gå på att uppsåt inte kunde styrkas, men i stället lämnas en förklaring där förundersökningen läggs ner därför att det förekommit olika praxis i riksdagen och att bestämmelserna skulle vara otydliga.

Läs detta en gång till. Det förekommer olika praxis. Vad betyder det? Jo att folk har gjort lite olika, det är vad det betyder.

Överfört till den profana verklighet du och jag befinner oss i så betyder det att om du går in i en butik så finns det vissa som betalar för sin varor och andra som inte gör det, snatta kallas det. På dörren in till butiken står det inte uttryckligen att alla varor skall betalas i kassan, men vi begriper liksom det ändå. Men enligt överåklagare Björn Eriksson så är det alltså inte möjligt att lagföra någon för snatteri, eftersom olika praxis förekommit och instruktionen har var otydlig. Söker man honom på nätet så inser man att detta ingalunda är första gången som överåklagaren har visat sig som en mästare på juridisk illusionism när det berör samhällets frälse.

Om socialdemokratin ska resa sig så måste vi förstå folket vrede. Vi måste lämna konspirationsteorierna där de hör hemma, på soptippen, och se bjälken i det egna ögat. Menar vi allvar med frihet, jämlikhet och solidaritet så måste vi leva det, även våra främsta företrädare. För om jag tvingas välja så kommer jag alltid att välja folket före ledarna.

Den senaste veckan har visat att jämlikhet är en hållning som bara är mycket tunn fernissa på vissa partimedlemmar.

Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hur ligger det till egentligen?


Uff då, jag läser om Håkan Juholt som talar om att " jag har två söner i ett hem i Oskarshamn. Jag vill att de ska känna att de har ett hem. Jag är särbo med Åsa när jag är i Oskarshamn och jag är sambo med Åsa när jag är i Stockholm. Jag vill att mina söner ska veta att mitt hem och mitt hjärta är med dem."

Det hem i Oskarshamn han talar om bebos av hans frånskilda fru och den ene av deras två pojkar, den andre är utflugen. Ska man tolka det som att Håkan fortfarande bor med sin frånskilda fru, och att samboendet med den nya kulbon sker i övernattningslägenheten i Stockholm? Att det är de faktiska förhållanden att arvode för dubbelt boende utgår för stockholmskvarten och att han betalar halva hyran i Oskarshamn hos sin frånskilda fru? Vad avser han med "mitt hem och mitt hjärta är med dem." Jo hjärtat förstår jag men vilket hem? Det bör han nog reda ut innan media gör det.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 13 oktober 2011

Om tungotal och renlighet


Jag är ingen älskare av den portal som kallas s-bloggar. Jag pingade där förr i tiden, men har lämnat den. Den enda som jag följer regelbundet är Eva Hillén Ahlström från Bräcke, som skriver personligt, engagerat och med integritet. Nästan alltid. Andra tittar jag in hos nån gång ibland. Bengt Silfverstrand, pensionerad riksdagsman från Viken, är en sådan. Man behöver inte läsa alla hans postningar, det är lite som att sticka handen i en påse med jordnötter; man får jordnötter varje gång. Han har nu infört en sorts kommentarsbegränsning så att han tillåter en kommentar och sedan svarar han och lägger locket på. Det blir väl för svårt med alla dessa som ska uttrycka sin mening och fria ord har väl ett begränsat värde. Tycks han tänka. Till de mer säregna skribenterna hör Tord Oskarsson som skriver i sådan takt att han kan ha mer än hälften av alla inlägg på s-bloggars topplista. Nästan bara om den senaste opinionsmätningen och ibland kryddat med okritiskt återgivna citat från Håkan Juholt. Knappast ett stoff som lockar till politisk debatt. Ola Möller är en annan, yngre skribent som började sin karriär som bloggare som en yvig och engagerad agitator. Nu har han fått någon sorts politisk ställning i Helsingborg och med det förändras bloggen. Mest iögonfallande är kanske att han stängt kommentarfunktionen. Hans ord får klinga rena och befriade från meningsbrytningar och kritik som kunde smutsa ner och verka förvirrande för den menighet som förväntas läsa och instämma. En katekes.

Det är förvånande att en socialdemokrati som ropar efter ett alternativ till den borgerliga regeringen väljer att sluta sig inne i sin egen förträfflighet. Världen formas ständigt, den ena dagen är inte den andra lik, medborgarna tvingas varje dag till att tänka nytt och förhålla sig till en verklighet i förändring. Jag och många med mig har skrivit om den största förändringen av alla och som nu bokstavligen har vandrat in i våra hem. Den tredje världen är här och vill ha sin del av det globala välståndet och produkten av sitt arbete, det som till nu har varit förbehållet Nordamerika och Europa. Hur ställer sig ett framtidsinriktat socialdemokratisk parti till det?

I stället för att försöka förstå och förändra och själv förändras i takt med den verkligheten så lägger bloggarna på s-bloggar möda på att hävda att ”förändring” och nytänkande bara är en eufemism för ”nyliberalism”. De böjer sig nedåt och tittar bakåt, i tron att de där ska finna sina rötter. Men i den positionen är det något helt annat de stirrar rätt in i.

För en vecka sedan skrev jag om de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av konkurrensutsättningen av bl.a. skola och hemtjänst. Och till min förvåning fann jag att utvecklingen gick i riktning mot ett bättre uppfyllande av de målen än under det statliga monopolets tid. Det här borde väl vara en verklighet som skulle locka en framåtriktad socialdemokrati till diskussion, Men nej, i stället samlas man kring ännu starkare krav på nej till privatiseringen av offentlig sektor. Att karaktärisera en sektor som till 89% ägs och drivs av det offentliga som en privatiserad sektor är ju i sig uppseendeväckande, men allvarligast är ändå att man inte vill diskutera det. För visst är det problematiskt, vi ser hur skattemedel i några fall missbrukas och hur de i andra fall genererar osmakliga vinster för privata multinationella företag. Så frågan borde kanske ställas vad priset för ökad jämlikhet ska vara, i stället för att kräva stopp för en positiv utveckling. För mig är det politiska resultatet viktigare än att gå i takt med en ideologi som passerat sitt bäst-före-datum för länge sedan.

När jag som s-kandidat i nyvalet till regionfullmäktige i Västra Götaland i våras stod på gatan och kampanjade för ”Nej till gräddfiler i sjukvården”, så lärde jag mig något om integritet och politiskt mod. De förhatliga vårdförsäkringarna har inte flyttat en enda väntande i kön en sekund eller en millimeter längre bak, inte heller har de tagit en enda skattekrona från de som väntar. Tvärtom så ger det sjukhusen mera pengar, och kön blir ju snarare kortare av att rätt många löser sina vårdproblem på annat sätt. Så jag vägrade att dela ut de flygbladen.

Hur stor summa som stat och kommun tjänar på att sjukskrivningarna blir kortare och färre borde man räkna på. Men den stora invändningen tycks vara att människors vilja att betala skatt skulle minska. De rättrogna offrar hellre förbättringar och större effektivitet med skattekronorna för en grumlig ideologis skull. Jämlikhet verkar göra sig bättre i festtalen än i verkligheten.

Bland bloggarna på s-bloggar frodas denna ideologism, hellre vackert tungotal än rena händer. Och takt med att den utvecklingen bejakas sjunker uppslutningen kring den socialdemokratiska rörelsen. Det ultimata offret till dyrkandet av sin egen förträfflighet.

Intressant läsning finner du också hos Viita, Leo Holter, Peter Karlberg, Erik Laakso, Lena Sommestad.

SvD, SvD2, DN, DN2, DN3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ett litet Nordkorea i Sveriges mitt.


Jag kan inte undanhålla er detta.

"Håkan Juholt är vår ledare i kampen för ett solidariskt samhälle, där alla ha lika människorvärde."

Det är rubriken på ett blogginlägg från Tord Oskarsson, s-bloggars flitigaste skribent.Testa med att byta ut Håkan Juholt mot Kim Jung il och det hela får en skrämmande dimension. Ibland brukar vi skylla på rubriksättarens överdrivna vilja att locka nyfikna, men vad sägs då om följande:

"Ju mer högertidningarna i Stockholm AB, Expressen, DN, SvD driver hetsjakt mot Håkan Juholt ju mer övertygas vi S ute i landet, som inte vill ha en elitistiskt kapitalism att vi ska ge Johult allt stöd för att han ska kunna vara den ledare som leder en utveckling mot ett solidariskt samhälle, där har lika människovärde."

Jag kan se framför mig hur Härnösands alla tusentals barn med sina fyrkantiga pappark hårt hållna i skälvande barnahänder och med små röda skarfar runt halsen där de marscherar upp på stadens fotbollsarena och under glada sånger till hans ära skapar en bild av den älskade ledaren. Allra gladast är den lilla tös från Älandsbro som fått äran att utgöra den älskade ledarens näshår.

Stackars Han Ju Holt.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 9 oktober 2011

Patetisk



patetisk som Nationalencyklopedin definierar ordet,

pate´tisk adj. ~t ORDLED: pat-et-isk
• starkt känslosam vanl. på ett högstämt sätt: hans ~a vädjan om hjälp; ett ~t tal som rörde åhörarna till tårar
BET.NYANSER: a) om företeelse som väcker starka känslor av gripenhet, medlidande e.d.: staden erbjöd en ~ anblick efter bombningen b) med mer negativ värdering löjeväckande: hans inställsamhet var rent ~; en ~ och misslyckad figur
KONSTR.: ~ (att+INF)
HIST.: sedan 1735; av grek. path\tikos 'lidande; känslofull'; till patos

För en samtida illustration till ordet patetisk hänvisas till http://www.s-bloggar.se/

Och här lite musik under eftertankens kranka blekhet.

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Att se verkligheten med nya ögon i stället för att grämas över skiten som skymmer sikten.


Uff då, det har inte varit någon rolig vecka för en sosse, för att säga det milt. Och ändå så tänker jag låta statsministerkandidatens bostadsbidrag ha sin gång. Vis av andra skandaler så brukar en viss tid mellan löpsedel och fördömande tjäna sans och förnuft. Men visst är det illa. Inte blir det bättre av när man läser om en privat skola i Täby, som verkar planera för att sticka med pengarna. Pengar som skulle ha gått till skolmiljö, läromedel och behöriga lärare. Nä fy tusan.

Man borde prata politik i stället. För mig, som vill att ungdomar, äldre och invandrare ska få jobb, att kvinnor ska få bättre betalt och mera heltidstjänster, att flera män ska söka sig till de typiska kvinnoyrkena, ökad jämlikhet kort sagt, då får jag söka mig till utredningssverige, ni vet, tjocka rapporter i nedladdningsbart pdf-format. Där finns det fakta och spännande vändningar på verkligheten, det som borde ligga till grund för politiken. Inte så sällan får man sina föreställningar motsagda, ett enkelt diagram öppnar ögonen för andra sanningar och andra möjliga synsätt. Att sitta fastspikad på en ideologisk bönepall är inte någon idealisk position.

Jag fann och läste en rapport från IFAU, som skall utläsas som Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utredning, en fristående myndighet som gör studier av hur politikernas beslut får arbetsmarknadspolitisk effekt. Den senaste jag läste heter ”Konkurrens och sysselsättning” och undersöker effekterna av konkurrensutsättningen av fem branscher; taximarknaden, förskolan, skolan, hemtjänsten och restaurangbranschen. Generellt så visar rapporten att färre konkurrenshinder skapar högre sysselsättning, framförallt hos unga, äldre och utlandsfödda. Hoppsan, var det inte några av de viktiga politiska målen, mycket återstår men likafullt.

Antalet sysselsatta män och unga inom förskolan är högre i regioner med fler privata etableringar, men att löneökningen i första hand kan ses i de offentligt drivna förskolorna. Andelen sjukskrivna, framförallt långtidssjukskrivna, är väsentligt högre i de offentligt drivna förskolorna. För de utbildade förskollärarna däremot så sjunker sjukskrivningarna, och utredningen antar att det beror på att bättre arbetsmiljö har blivit ett konkurrensmedel för att få dessa som anställda.

För skolan gäller samma positiva sysselsättningseffekter, antalet sysselsatta ökar där privata skolor etableras. Detta gäller särskilt för manliga, utlandsfödda och yngre lärare. Här finner man också löneökningarna främst för de offentligt anställda lärarna. Medan de kommunala skolorna har fler sjukskrivna.

Resultaten upprepar sig när man betraktar hemtjänsten. Dessutom kan man se rörelse mot fler heltidstjänster för kvinnor och äldre och de med en relevant utbildning. Hög privatiseringsgrad ger högre löner för de anställda i offentlig hemtjänst. När det gäller sjukskrivningar så upprepar sig mönstret- de offentliganställda är oftare långtidssjukskrivna och skillnaderna tenderar att öka med tiden.

Genomgående visar också rapporten att högre mera relevant utbildning är den viktigaste faktorn när det gäller lönebildning och bättre hälsa inom välfärdssektorn där det offentliga monopolet utmanas av konkurrensutsättning. De offentliga arbetsgivarna har uppenbarligen mycket att lära.

Och det handlar ju inte om ”privatisering av den offentliga sektorn”, det vore löjligt att karaktärisera en situation där det offentliga driver 89% av verksamheten som annat än ett offentligt monopol. Nej det handlar om fördelarna med konkurrensutsättning. Under förutsättning givetvis att marknadens aktörer, köpare och säljare, beställare och utförare är jämnstarka parter på en gemensam marknad, detta den svenska modellens signum.

Blev då en nedstämd sosse gladare av detta? Det verkar ju motsäga hela den socialdemokratiska retoriken, med krav på mera sysselsättning och mindre privat verksamhet i offentlig sektor, eller ”stoppa privatiseringen” som det käcka slagorden brukar formuleras för att samla de rättrogna.

Jo, faktiskt jag blev lite gladare, jag blev gladare för att det ser ut som att några av de politiska mål som jag har gemensamt med mitt parti tycks uppfyllas. Fler unga, fler äldre och utlandsfödda får jobb, fler kvinnor får heltid och alla verkar kunna välja en arbetsplats med bättre miljö och mindre risk för långtidssjukskrivning.

Och jag vet att det finns många socialdemokrater som delar min uppfattning. Verkligheten har en sinnrik förmåga att övertyga, men då måste man lämna de ideologiska glasögonen hemma och ge sig ut i det okända, vara beredd att bejaka sanningen. Och vips är politikens kärna flyttad långt bort från de sumpmarker som gödslas av chokladbitar, bostadsbidrag, radiolicenser och annat medialt snask.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,