fredag 13 augusti 2010

Nu är det slutbloggat!


Nu ska man ner i gruvan och jobba hårt igen, några timmar till avslappnat tyckande och tjötande med andra finns det inte tid till. Enstaka kommentarer blir det säkert, men bloggtexter, knappast.

Så från idag och till den 15 oktober ska ni slippa mig. Jag lovar.

Men andra fortsätter. Läs dom.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 12 augusti 2010

Med en avmönstrad majors abstinens fortsätter han kommendera sin arme av principryttare på sina käpphästar.


Och Björklund fortsätter leka manöver. Med en avmönstrad majors abstinens fortsätter han kommendera sin arme av principryttare på sina käpphästar. Nu är det högskolan som fått några timmar på sig att omgruppera innan valet.

SR P1

Säg till när den mannen blir verklig!

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 11 augusti 2010

Så blanda inte samman hög föräldranärvaro i skolan med major Björklunds straffexercis.



När folkpartiledaren talar om föräldrarnas närvaro i skolan så förvandlas en viktig debatt till politiska pajaskonster och gammalkristen skamkultur.

Jag var en mycket närvarande förälder den tid min yngsta dotter gick i grundskolan. Under 9 år deltog jag i föräldraföreningen, som farsa på stan, följde med på klassresor och utflykter. Och jag vill påstå att det var bra, för mig, för skolan och framförallt för min dotter. Jag fick tillfälle att möta läraren under andra och mer lättsamma former, jag fick band och bekantskap med andra föräldrar och vi kunde känna att vi faktiskt hade något att säga till om i skolan, våra barns gemensamma plats för bildning.

Jag fick förståelse för hur en modern skola fungerar och jag hade roligt. När min dotters lärare dömde ut hennes matte, kunde jag säga att han hade fel, för att jag hade lärt känna honom under naturveckan på Kynnefjäll, i bastun på simhallen vid Uddevallautflykten, jag visste att jag kunde säga emot honom, utan att jag riskerade mitt barns skolgång. För jag visste att hon kunde matte, men att det snarare var något fel med undervisningen, hon tråkades ut av den. Och vi kunde tillsammans, lärare, föräldrar och barn finna en annan väg till kunskapen för henne. Idag utbildar hon sig till mattelärare, så helt fel var det inte och jag vill nog påstå att det inte hade varit så om den enda kännskap till skolan för min del hade varit utvecklingssamtalen.

Att vara förälder är att föräldra, dvs vägleda, hjälpa, stötta barnets utveckling till en självständig och vuxen individ. Till det söker vi den hjälp som står att få av lärare, pedagoger, läkare, tandläkare, bibliotekarier, fotbollstränare ossv. Men tonvikten ligger på "söker vi".

Så en hög föräldranärvaro i skolan måste vara önskvärd. Det varken underlättas eller uppmuntras av skola och politiker. Tvärtom så har man ju genomlidit skoldebatter där poliser, terapeuter, specialister, psykologer, ja allt möjligt men inte föräldrarna är nödvändiga för en väl fungerande skola. Men det är ju faktiskt vår skola. Medborgarnas, inte experternas, politikernas och myndigheternas skola. Det känns underligt att man ska behöva påminna om detta. Och här kan inget av de politiska partierna klappa sig för bröstet.

Det gör ju inte Björklunds nya käpphäst heller. Han vill ju använda skolan som någon sorts offentlig stupstock där föräldrar kommenderas in för att åse sina barns dåliga uppförande. Och kommer de inte frivilligt så ska de hämtas med polis eller få någon sorts påföljd.

Så blanda inte samman hög föräldranärvaro i skolan med major Björklunds straffexercis.


Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Björklund själv gör så här.

tisdag 10 augusti 2010

Ideologerna och visionärerna blev kvar på perrongen, dörren till den vagnen öppnades aldrig.


Det är ironiskt att läsa dessa "bussresenärer", dvs de utvalda och följsamma bloggare som fick följa med i partibus(s)en, på kampanjturné i den lilla valrörelsen inför 1 maj, som plötsligt inser att man kanske satsat på fel häst i valkampanjen. Att det skulle vara dags att tala lite ideologi! Sent ska syndaren vakna. Och smärtsam är insikten att man blivit uttnyttjad som "nyttig idiot".

Erik Laakso har skrivit om detta i många inlägg under våren, i syfte att starta en diskussion om bloggares roll och sociala mediers funktion i det politiska arbetet. En av hans kontroversiella påstående var att kritiska socialdemokratiska röster medvetet hålls utanför samvaron i de sociala medier och nätverk som betecknas som "socialdemokratiska". Att så är fallet har han visat på genom statistik, men det har också ofrivilligt låtit sig bekräftas av en av de mindre "viktiga" bussresenärerna, Viktor Tullgren, som inte drog sig för att försvara reaktionerna på Laakso. "Don´t feed the troll", som han själv uttrycke det, dvs nappa inte på Laaksos provokationer, ignorera dem och dess upphovsman, ställ honom utanför i kylan, han hör inte hemma hos oss. En synnerligen osmaklig hållning.

Men det största problemet, och den största förlusten för den socialdemokratiska oppositionen är knappast förnedringen av Erik Laakso, den tål han nog. Nej den stora förlusten är givetvis att en verkligt djup och mångsidig debatt om oppositionspolitikens urformning för en framgång i valet har omintetgjorts. Partihögkvarteret har utformat, megafonerna har ljudit.

Peter Karlberg beskrev händelseförloppet briljant på sin blogg:
"Det Swedins (en annan blogare) analys saknar är dock just relationen till valstrategernas analys (som ersatt ideologerna i alla partier tror jag) som ju förstås bara har ett syfte, nämligen att identifiera de frågor som kan vinna det lilla antal röster (handlar om 100 000 till 200 000 tusen) som krävs för att vinna valet. Därför är medelklass i storstäder intressant (och därför är "alla" på Pride)."

Sanningen är ju den att vi är några som krävt en annan väg från dag ett efter valnederlaget. Och vi är några som förutspått dagens katastrofala läge, om den förhärskande strategin skulle komma att upprätthållas. Mona Sahlin har gjort så gott hon kunnat, men de andra med visionära ambitioner har tystats till förmån för de som kort kan beskrivas som "förvaltare-fundamentalister", dvs de som satsat allt på att övertyga väljarna om att de borgerliga är dåliga förvaltare av staten.

De verkar mena att Sveriges och världens största problem är det faktum att vi har en borgerlig regering! Jag menar att det är ojämlikheten, fattigdomen, diskrimineringen, egoismen och statens och näringslivets ambitioner att kontrollera och utöva makt över medborgarna, som är de frågor som valet borde handla om. Det handlar inte om bara byta folk på taburetterna, för att sedan därifrån utforma och verkställa politiken. Verklig samhällsförändring kräver bred folklig medverkan och ett starkt folkligt mandat för denna förändring. Förvaltarskapets tid är förbi.

När nu kloka och viktiga röster som Claes Krantz ställer frågan om det inte är dags för lite ideologi och visioner, så blir gesten patetisk. Tåget gick, med åldrad och maktkåt tågvärd och allt, och dirigerades fel för länge sedan, det du betraktar Claes är bara spåren av valstrategernas önskan om att få behålla jobbet. Ideologerna och visionärerna blev kvar på perrongen, dörren till den vagnen öppnades aldrig.

Vilken regering vi får är en konsekvens av ett valresultat, vilket samhälle, däremot, vi får är ett resultat av visioner, ideologi och politisk förmåga.


Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 4 augusti 2010

Förbjud dom! Flum-Björklund blottar ansiktet.


Folkpartiets ledare Jan Björklund tänker gå till val på att föreslå en svensk lagstiftning som förbjuder bruket av burka och niqab i svenska skolor. Förbudet skall ge rektorer vid gymnasier och svenska högskolor enkla regler att agera utifrån. Burka no!

”– Undervisning är kommunikation, det är att kunna se varandra i ögonen och ansiktet och kunna kommunicera med varandra. Där menar jag att det är extremt olämpligt att tillåta klädsel som täcker ansiktet, säger Jan Björklund till Ekot.”

Några vetenskapliga belägg presenterar folkpartiledaren inte för att det han påstår. Jag menar, om hans tankar vore riktiga så skulle alltså en stor del av världens befolkning inte kunna kommunicera med varandra. För nu talar vi inte bara om muslimska kvinnor i burka och niqab, Nej vi talar givetvis om alla blinda, för att inte tala om alla som har kontakt med varandra med brev, telefon, radio, mail, sociala medier, internet också. I skolans värld så bör man i konsekvensens namn förbjuda distansundervisning över internet tillsammans med detta försvinnnade fåtal kvinnors klädesval.

Och har Björklund någon vetenskaplig grund för att hävda att kommunikationen inte bara förbättras, utan faktiskt uppstår först i samma ögonblick dessa kvinnor ändrar klädstil? Han predikar och pekar med hela handen. Förstår de inte bättre så vill han gärna krydda sin manliga omsorg med lite hot:


”– Jag tror att man är väldigt ärlig mot en ung flicka som bär burka eller niqab om man säger till henne att inte söka till förskollärarprogrammet, för att hon inte kommer att få anställning som förskollärare. Barnen måste kunna se på sin förskollärare om hon är bestämd, eller glad eller oroad eller så.”

Nej, forskning och fakta har han givetvis inte, för denne, den gamla skolans och vetenskaplighetens överstepräst inom svensk politik, han har ersatt vetenskaplighet med flummets främsta utsaga: ”Jag har inga fakta men jag har en känsla av det.” Och i den politiska opportunismens flumlandskap försvinner han tillsammans med sin ministerkollega Billström, herr Sarkozy och några andra europeiska prominenser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Intressant.