tisdag 30 oktober 2012

Äntligen release-party!






Äntligen så låter regeringen täckelsen falla. Den revolutionerande lanseringen av Utanförskåpet är nu genomförd. På en golfbana i Barsebäck fick press och lokala politiker göra en provsväng med det nya fordonet, det sk utanförskåpet, där människor utan riktig konkurrenskraft kan placeras och fritt förflyttas i tid och rum. 

Platsen är vald med eftertanke, mot en fond av det nerlagda och avstängda  kärnkraftverket ges en demonstration av regeringens handlingskraft och stålsatta ambition att definitivt göra sig av med arvet efter socialdemokratin.

Designen är baserad på ett golfbilschassi för att inte avvika för mycket från sina tillskyndare och samtidigt minna oss om innanförskapets små glädjeämnen. Den röda färgen är vald för att peka på den socialdemokrati som skapade de förhållanden som med ett ord kan beskrivas som utanförskap. Regeringen har nu lyft detta till en helt ny nivå, Utanförskåpet. Där man kan synliggöra problemet utan att behöva se eländet. 

Tanken är att människor nu ska placeras i Utanförskåpet och fordonen kommer att framföras av därtill specialdrillad personal med Fas 3-licens. Varje skåp är tänkt att rymma 10 vuxna och 3 barn, varken mer eller mindre. I takt med att postverkets gula cyklar, mopeder och bilar försvinner så skall alltså Utanförskåpets urläckra röda skönheter få fylla tomrummet.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Angående herr ministerns förvillelser.


En försynt fråga till Major Björklund, har ni tänkt på möjligheten att nivågruppera babysim-verksamheten. Tänk om någon stackare kommer ut därifrån och är glad för att kunna simma men så rasar verkligheten på en och det visar sig att kompisen i 27-an är bättre och så får man inget jobb och blir hänvisad till utanförskåpet. Nähä, fy bubblan så trist.

Herr ministern som så idogt gräver i svunna tiders pedagogiska höjdpunkter kan säkert även finna relevant material om skallmätningens välsignade resultat och påbörja det socialhygieniska arbetet redan på BB. Även om ju ungarna ser väldigt olika ut vad gäller skallens form, det kan ha med problem att komma ut och in i samhället just där och då att göra. Men likafullt så bör väl ändå en grövre sortering kunna genomföras redan här, så att både föräldrar och den stackars nye medborgaren slipper sväva i osäkerhet om framtidens möjligheter. 

Eller så kan väl herr ministern bara sätta sig ner, knäppa upp några knappar i skjortan, ta sig en whiskey och bara slappa av. Ni har gjort så alltför mycket redan nu.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


torsdag 18 oktober 2012

Bra eller bäst avgör kvaliteten på upphandlade tjänster.

Jag har just varit med om att slutföra en kommunal upphandling. I en utförlig och välment seriös process har en leverantör valts ut.

Genom kvalificeringskrav hade en fyrklöver vaskats fram, uppgiften var nu att välja rätt bland dessa fyra. I tre steg skedde arbetet. Man bedömde det skriftliga anbud som inlämnats, i en intervju värderades anbudsgivarens engagemang och seriositet och slutligen så inhämtades en extern sakkunnigs värdering. Dessa steg skulle sedan värderades var och en i tre kategorier:
0=som förväntat, 1=mer än förväntat och 2=enastående.

Och plötsligt blev jag medveten om hur fel en sådan här process kan bli, hur arbetsgruppens arbete kan bli fel och därmed missa viktiga kvalitetskrav. Om man med betygsättningen rangordnar de fyra anbudsgivarna sinsemellan så försvinner omedelbart kvalitetskriteriet.

Genom ett simpelt men mänskligt fel så kan alltså processen att välja bra kvalitet i stället förvandlas till att rangordna bästa bud. I en grupp av fyra kan alltid en vara bäst, men det betyder inte med nödvändighet att det den levererar är bra!

Bäst betyder inte bra. Bäst garanterar inte kvalitet. Bäst är bara en rangordning. Och hamnar upphandlingen i ett rangordningsförfarande så försvinner möjligheten att vaska fram bästa möjliga kvalitet. Och till min förvåning så verkade inte arbetsgruppen och kommunens upphandlingsexpert inse detta. Och sannolikt gäller det för de flesta offentliga upphandlingar. 

Varför det blir så här är inte lätt att säga, men nog verkar det som att upphandlingsprocesserna är oreflekterade, att processens handhavande är dåligt förankrad hos de politiker som är satta att välja ut och slutligen så anar jag att man inte klarar att problematisera uppgiften. Man nöjer sig med att utse den man tycker är bäst, men som sagt det garanterar inte att man upphandlat bra kvalitet.


Intressant?

onsdag 10 oktober 2012

Människan







Det är en av mina absoluta favoritbilder av Edvard Munch. Inte är den särskilt teknisk, inte mer än en skiss kanske. Men den talar om utsatthet och motstånd - se det ansiktet. Den gör mig nyfiken och förfärad. Och skänker en märklig förtröstan, lite  så som Searching for Sugarman, filmen, gav mig det.

det finns något som är större än livet - människan.