Kärlek konst och politik

Kärlek? Tjaa.
Konst? Jodå.
Politik? En aning.

Bloggen i ett nötskal.

Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, konst, politik, blogg

Det här är vårt land

Ok jag publicerar en gammal text igen med anledning av dagen. Det här är mitt land. Jag skrev den för något år sedan när Sverigedemokraterna var som mest högljudda. Jag har aldrig känt igen mig i deras verklighetsbeskrivning. Hade den varit sann så hade Sverige inte sett ut som det ser ut i dag. På gott och ont.

------------------------------
Det här är mitt land.

This land is my land...” sjunger Woody Guthrie. Den sången stannar kvar inne i mig.

Jag föddes och växte upp i Dorotea, en liten by i Lappland. Vi bodde i ”Hyreshuset”, det fanns bara ett. I lägenheten mittemot bodde Erland Sparby, sjukpensionerad bagare från Västerormsjö. På första våningen bodde Walter Quitschke, tandläkare som flytt från Kommunisttyskland och Lindströms, och Per Gunnar och jag var bästa kompisar. Tvärs över gatan låg sjukstugan. Doktorn där hette Ott Kerstell och var politisk flykting från kommunistockuperade Estland.

Fred och Pussi Forbat blev mina gudföräldrar, de var judiska flyktingar från det fascistiska Ungern.

Uppe på fjället intill Storjolas rengjärda byggde farsan tillsammans med Lasse Kroijk en kåta, som vi använde när vi fiskade. På somrarna kom knivsliparen, en rom, med sin cykel och slipade knivar för ett år framåt och efteråt satt vi i köket och de vuxna pratade och jag glodde. Och hade vi tur kom Kronhöffer, tattaren och gårdfarihandlaren med sin resväska full av varor. Eller Lasse Koskinen, gymnastikläraren och drack en grogg.

”...This land is your Land” fortsätter Peggy Seeger...

Jag växte och blev förälskad i Asta, tattare från Avaträsk, och Sonja, en härlig blondin från Svanabyn. Men det var Ingrid, en samejänta från Tärnaby som lärde mig att kyssas.
 
”from California to the New York Islands..” Joan Baez tar vid...


I början på 60-talet fick Floyd Patterson motorstopp utanför Folkets Hus, så vi smågrabbar fick jämföra knytnävarna och en autograf i blocket. Och sedan började jag jobba. I skogen med avaträskare, finnar och ibland med någon som kom från Sundsvallstrakten till. På varje nytt jobb en ny nationalitet, aldrig de samma, hela tiden nytt, ja, jag har faktiskt aldrig jobbat på en ”etnisk ren” arbetsplats i hela mitt liv.


”From the Redwood Forest, to the Gulf stream waters.” Pete Seeger fyller i...
Jag har fått jobba på semestrarna. I Tyskland, Grekland, Nordafrika, Norge och Danmark, i Spanien, England, Frankrike, Portugal. Alltid lärde man sig något nytt, alltid fick man något bekräftat.


Och idag så sitter jag och väntar på Janne, snickaren som efter några år i Norge flyttat hem till Hamburgsund och startat eget. Medan jag väntar så läser jag några dikter av Shakir al-Samawi från Hjällbo i Göteborg, han flydde fran Saddam Husseins diktatur i slutet på 80-talet och kommer väl hem i dagarna från en turné i Marocko. Så då blir det att resa till Göteborg.


Ikväll drar jag med Samuel, värmlänning från Sunne, ut med båten och vi prövar oss på några makrillar som snabbgrillas med lite peppar, salt och smör.


”This land was made for you and me.” avslutar Bruce Springsteen med full kraft.


Det här är mitt land. Välkommen till min värld.

----------------------------------------




Den sjöng man för full hals, brorsan hade köpt orginalet med Ben E King och den gick hela tiden på AGA´n, jag sjöng med hårborsten i hand, och längtade. Längtade efter vem som helst som ville ha en. Och jag längtar fortfarande. Idag handlar det om en hel värld.



Andra skriver också om det. Laakso också.

Det osannolika

Jag vandrade omkring bland klipporna på Valön och bland allt det du  förväntar av vrakgods, måsar, snäckskal och fiskskelett så såg jag det här. Får. På klipporna. Nere på gräset i dalskrevorna ja men högst uppe på klipporna. Najs.

Läs även andra bloggares åsikter om bild, Bohuslän, får, klippor, livsmod, osannolikt,

Varför ska vi förbjuda kvalitet och försvara massuppsägningar?

Det går inte att låta bli att reflektera över hur tankarna går hos sjukvårdens utförare. Att välfärdens resurser minskar vet vi alla och att det påverkar vården vet vi likaså. Då är det intressant att följa hur två utförare, det privata Capio som precis vann upphandlingen av St Görans sjukhus och det offentligt drivna Karolinska sjukhuset, resonerar inför sparkraven.

Karolinska meddelar raskt att man måste skära bort 300 tjänster för att få budget i balans. Ett enkelt hugg med kniven och ekonomin är på plats. Vilkas konsekvenser det får för kvalitet, patientsäkerhet, reflekterar inte sjukhusets ledning över men flaggar för längre väntetider. Budget går i balans.

Capio går en annan väg, trots minskade ekonomiska ramar och oförändrat uppdrag från Stockholms Landsting. De letar efter de onödiga kostnaderna, de som kan skäras bort utan uppsägningar och kvalitetssänkning. Och de pekar ut vårdskadorna som det enskilt viktigaste sparbetinget. Kan man bara sänka de skador vården själv orsakar människor så finns det mycket att spara, människor ska inte bli värre sjuka bara för att de söker vård. Sjukhusets lönsamhet ökar.

I Sverige dör varje år 6000 människor och fler än 100 000 skadas med långa sjukskrivningar bara för att de har sökt vård för andra, mindre allvarlig åkommor. Det är ju i sig ett fullkomligt orimligt förhållande. Göra bara tankeexperimentet att SJ meddelar att 6000 människor och 100 000-tals skadas varje år bara för att de har valt att åka järnväg. Och att ingen gör något åt det.

Nåväl, det intressanta är väl att i de här två exemplen så har det offentliga alternativet valt massuppsägning av personal för att spara pengar medan det privata alternativet väljer bättre kvalitet för att nå lönsamhet. Två tänkesätt. Två sätt att se på sitt uppdrag. Två sätt att se på sitt ansvar inför uppdragsgivarna.

Nu vill några att det ena alternativet skall förbjudas och det andra ska få ensamrätt till verksamhet. Om jag skulle välja utan skygglappar så borde offentligt driven vård förbjudas och privat dito vara det som fick fortsatt förtroende. 

Men så tänker inte en del. I stället lägger de all vikt vid de två kodorden ”spara” och ”lönsamhet”, spara är fint, lönsamhet är fult. Hur det drabbar medborgarna är ointressant. Inte ens när kostnaderna blir detsamma.


Och självfallet vill jag inte förbjuda offentlig verksamhet. Jag är inte för förbud. Jag är för bra beställare, bra upphandlare och bra utförare. Jag är för högkvalitet och patientsäkerhet. Jag vill att sjukvården skall vara tillgänglig och inte förvandlad till långa köer. Vem är inte det? 

Svensk politik och landets medborgare förtjänar bättre.

Intressant.


Jan Andersson skriver intressant i ämnet.


Läs även andra bloggares åsikter om förbud, offentlig sektor, politik, sjukvården, socialdemokraterna, vinster, välfärden, vård,

Är det inte dags att förbjuda stat, kommuner och landsting att verka inom välfärden?

 

För ett år sedan ungefär briserade några tidningar i avslöjanden om vanvård och nedmontering av vården i vinsternas kölvatten. Återigen så visar det sig att de våldsamma skriverierna missar själva sanningen. Av blöjvägningar och svältdöd så återstod bara rubrikerna till slut. Det visade sig vara tomma tunnor. Inte heller kunde man se någon skillnadmellan förhållandena inom privat eller offentligt utförd vård.

Likafullt mobiliserade dessa ankor en kraftig opinion som nu lever sitt eget liv. Med upprörda stämmor kräver starka företrädare inom socialdemokratin att ”vinster ivälfärden skall stoppas” alternativt att ”vinstuttag” skall stoppas. När själva vanvården inte längre dög som argument så blev skattesmitandet angreppspunkten. Genom interna lån till skyhöga räntor inom bolagen lyckades ”riskkapitalisterna” undanhålla ”vinsterna från skatt". Och inte bara visade det sig att dessa anonyma riskkapitalister i verkligheten var pensionsfonder, kommunala fonder och statliga bolag, men  att det var en det praxis som i högsta grad också används av det offentliga. Kommunala bolag, AP-fonderna liksom de statliga bolagen med stora vinster lånar ut pengar till sig själva till skyhöga räntor i sin egen verksamhet. Allt för att undgå skatt. 

Och att det inte är något nytt kan alla vi som sedan decennier varit med i köpfesten i offentlig verksamhet i december, då överskotten skall nollas för att slippa skatt. Det görs på varje kommun, på varje universitet och varje institution, varje sjukhus och varje äldreboende. Oavsett det är privat eller offentligt.

Men varför hör man inte Sommestad, Juholt mfl nu kräva att kommuner ska förbjudas att ägna sig åt verksamhet i vården? Ska inte de statliga bolagen förbjudas att göra vinst på offentlig verksamhet? De smiter ju undan skatten? Det gör ju samma förfärliga försyndelser som de privata.

Dock verkar det vara besvärande så kritikerna finner nya angreppspunkter. Vinsterna från räntemanipulationerna i privata företag hamnar i ägarnas fickor via hemliga konton i skatteparadis.

Heureka!

Man tror sig ha funnit grundbulten i den nyliberala konspirationen! Men återigen visar det sig att det inte stämmer med fakta . Visst förekommer det rofferi, men det gör det i allra högsta grad också inom den offentliga sektorn. Fallskärmar och bonusar betalas ut här i samma omfattning som i det privata näringslivet och visst, vår moraliska seismograf registrerar det varje gång.

De flesta av oss tycker inte om att människor berikar sig, även om det sker inom lagens ramar. De ska minsann inte få leka på våran gård. Vi förbjuder dem helt sonika att verka.

När det så visar sig att precis samma beteende är för handen inom det offentliga så upphör vår fantasi. Då faller i stället den moraliska bilan och för ”vår politiker” räcker det med att göra en pudel. Åka på landsomfattande turné och be om ursäkt inför församlingen. Att rikta samma förbudskrav mot den offentliga verksamheten som finansieras av skattemedel blir det inte fråga om.

Man får känslan att kraven mer styrs av kritikernas ovilja mot privat och vinstdriven verksamhet överhuvudtaget. Jag tror att de betraktar vinst som något illa, något som besudlar ett helgat bygge, välfärdsstaten, där de statliga bolagen å andra sidan förverkligar den socialistiska drömmen, om än med några fläckar.

Det är en hycklande politiska kampanj som är illa underbyggd av fakta och visar på dåliga lösningar, verksamhetsförbud.

Välfärdsstaten befinner sig i kris. Det är ovedersägligt. Som Ingvar Carlsson påpekar så har den faktiskt varit det helt sedan 1970-talet. Då, när beslutet om det stora statliga projektet skulle sjösättas. Då, när folkrörelserna och människors egna och ofta kollektiva ansvar för inkomstbortfall och välfärdstjänster, skulle avvecklas till förmån för ”staten och dess skattekista”, denna heliga Graal, som i sin outsägliga visdom en gång skall lyfta människan från krälande i stoftet till en välordnad tillvaro där en armé av statligt anställda en gång skall ta hand om och säkra att vi varje gång får en optimal åtgärd.

Som utopi är den usel, som verklighet än uslare.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om avreglering, Daniel Suhonen, den offentliga sjukvården, den starka staten, förlåt, gemensam sektor, Lena Sommestad, LOV valfrihet, marknadsekonomi, offentlig sektor, privatiseringar, riskkapitalbolag, SAP, samhället, socialdemokraterna, välfärdstaten,

Hur länkar man till tystnaden?

Finns det utrymme för en obunden socialdemokratisk debatt? Kan man vara socialdemokrat utan att vara medlem i det socialdemokratiska partiet? Är den socialdemokratiska partidisciplinen en hämsko för utvecklingen av det nödvändiga partiprogrammet som med avstamp i dagens verklighet stakar ut en väg mot ett bättre samhälle?

Frågorna hopar sig efter att jag suttit en halv dag på den s-märkta bloggkonferensen Nätroots12. En sak är vi uppenbarligen överens om, bloggens realiteter är i stark förändring. Jag ser hur debatten avstannar, kommentarstrådarna upphör, trots att antalet besök ökar. Debatten försvinner från bloggarna. Man kan fråga sig var den tar vägen. Är det så att vi blivit en hop av skåpsossar. Instängda i ett parti som kräver disciplin och enighet efter en tid av tumult och oreda, håller vi inne med meningsmotsättningarna.

Vi törs inte heller hålla med eller försöka utveckla en tankegång eftersom det kan leda ut i kylan. Kärleksfulla kritiker framförallt i Stockholm vittnar om att de blir ställda utanför uppdrag och nomineringar. Givetvis utan att någon säger något rätt ut. 

Tystnaden får tala även här.

 Det är ju en livsfarlig utveckling för en social rörelse som bara kan utvecklas i fri och öppen dialog. För det som följer är ju enfalden. Ta tex "debatten" om vinster i vården. Här kan ju "skånevänstern" husera fritt med sina populistiska krav på att "stoppa vinsterna". Ingen bred socialdemokratisk debatt vare sig innanför eller utanför partiet förs om vad kravet skulle innebära om det genomförs. Nej, man diskuterar inte ens vad som är de grundläggande problemen i välfärdsstaten.

Man tror att man funnit grundbulten, inte bara för välfärdens lösningar utan också och kanske framförallt för avvecklingen av det kapitalistiska systemet. Nog liknar det mer att gå all in med en hålstege på hand. 

Och om detta är det tyst. Här förs ingen debatt, här granskas inte verkligheten, inte heller buden. Nej här skapas ett mantra, en upprepad fras som ständigt upprepas i hop om att berget skall komma till oss. Att berget skall komma till oss utan att vi behöver röra oss själva.

Som om en socialdemokratisk ide skulle kunna skapas utan rörelse! Hur länkar man till tystnaden?

Och jag undrar om mina inledande frågor kanske till någon del har en förklaring i detta.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggare, debatt, nätrot12, politik, socialdemokraterna

Upproret börjar i Skåne.

Region Skånes socialdemokrater protesterar kraftfullt mot nedläggningen av 10 tandläkarkliniker i regionen. Eller snarar, kliniker i glesbygd slås samman med andra kliniker mera centralt belägna.

-”Det är en fullkomlig skandal att den borgerliga majoriteten nu lägger ner 10 folktandvårdskliniker i Skåne, säger regionrådet Henrik Fritzon (S). Det kommer att avsevärt försämra människors möjlighet att gå till tandläkaren och därmed riskerar munhälsan bli sämre.”

Det är bra att de skånska socialdemokraterna visar tänderna när den borgerliga regionledningens beslutar om nedskärningar. Människors möjligheter att bo kvar i glesbygd försämrar i snabb takt när service försvinner.

Vi får väl också nu hoppas att Skånes socialdemokrater kommer att ställa sig i spetsen för motståndet mot att förbjuda vinster i vården. Den avveckling av tandvård över hela landet som skulle bli resultatet av ett sådant beslut kommer att få dagens besked från Region Skåne att framstå som en myras fjärt i jämförelse med den nedläggningsvåg och massarbetslöshet ett vinstförbud leder till.

Eller är det kanske en helt annan sak?


Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om tandvård, vinster, vinst i vården, glebygd, socialdemokraterna, politik, Region Skåne