Runt landet drar en man som har en enda uppgift, att återupprätta sin egen och sitt partis förlorade heder.

Idag börjar Håkan Juholt sin resa genom landet. Knappast en eriksgata med medborgare längs vägen som hyllar och hälsar sin monark. Nej, det är mycket mindre gloriöst än så. Runt landet drar en man som har en enda uppgift, att återupprätta sin egen och sitt partis förlorade heder.

Om detta ska lyckas krävs fullkomlig öppenhet.

Han får inte mörka ett enda lik i sin garderob, han måste spela med öppna kort hela vägen, det är det ena. Han måste betala tillbaka varenda krona som han har fått för mycket, han måste klargöra sina boendeförhållanden och framför allt sluta tala i gåtor.

För det andra måste han ta politiska initiativ när det gäller riksdagsledamöternas privilegier. De har kraftigt försämrat medborgarnas förtroende för inte bara politikerna utan också politik, och hör inte hemma i ett modernt, civiliserat demokratiskt samhälle. Det vimlar av illusionslösa och trötta partimedlemmar ute i organisationerna. De måste få argument och politiskt stöd för att återvinna förtroendet för vårt parti. Och då håller det inte med att stryka streck över och gå vidare.

Carin Jämtin, partisekreteraren och nr 2 i hierarkin, sammanfattade läget i söndagens agenda när hon slog fast: ”Det här bottnar inte i falangstrider. Det här bottnar i att Håkan Juholt inte har läst reglementet.". Enkelt och rakt på sak. Inga konspirationer utan ett fel begånget av partiledaren. Det måste han förhålla sig till på sin turné.

Partiet måste nu ta strid för en ändrad lagstiftning, vi kan inte längre tillåta att olika krav på bevis ställs på vanliga människor och riksdagsledamöter, vi måste få en lagstiftning som gör det möjligt att granska politikers beslut juridiskt och inte bara politiskt vart fjärde år. Att lönas extra för att man har stort ansvar utan att detta ansvar kan prövas inte bara sticker folk i ögonen, det skapar också sämre politiker. Mörkläggning är en politisk strategi för att klara nästa års val. Det är ovärdigt Sveriges nästa regeringsparti.

Vidare måste partiet ta strid för att riksdagsledamöternas alla privilegier avskaffas och att deras juridiska situation likställs med andra medborgares. Alla skall ställas lika inför lagen. Alla människors lika värde skall råda. Vi är ett parti som säger oss vilja jämlikhet. Där finns inga kompromisser. Mot bakgrund av den svarta vecka vi just genomlidit måste detta ställas i första rummet.

Men för att detta skall bli trovärdigt så måste Juholt själv vidta åtgärder. Han måste utan prut betala allt det som han har kvitterat ut för mycket genom åren. Vi vet att det handlar om 160 000 för åren i Västberga. Men ligger det andra lik lasten för de 15 år han bebodde riksdagens lägenhet? Städa upp i det då, och gör rätt för dig.

Han måste en gång för alla reda ut sina bostadsförhållanden. Var bor han och var övernattar han. I DN´s PÅ STAN-bilaga tar han oss på en mycket välvillig rundtur i ”mitt Västberga” som han säger sig ha bott i i fem år. Här vill han bli gammal tillsammans med sin Åsa och här vill han ta emot sina barn och barnbarn. Det är vacker bild av sitt boende och sin kärlek till förorten som jag kan känna igen från min egen tid i Stockholm.

Lite mer otydlig blir han när han skall beskriva sina förhållanden i Oskarshamn. I DN säger han att han har bott 43 år i Oskarshamn, 20 år i Stockholm och 5 i Västberga. Håkan Juholt är idag 48 år, 43 år i Oskarshamn och 5 i Västberga blir 48 år. Sina band till Oskarshamn idag beskriver han i TV4 morgonprogram som ” ...jag har två söner i ett hem i Oskarshamn. Jag vill att de ska känna att de har ett hem.” Det hem han talar så kryptiskt om, ”i ett hem i Oskarshamn” är inget fosterhem, ungdomshem eller annan anstalt. Nej det är hans frånskilda hustrus bostad. Där bor den ene sonen kvar, medan den andre har flugit ut. Men är det också Håkan Juholts hem, är det här han lever pappaliv med sönerna? Eller sker det någon annanstans i staden? Det räcker inte med att hävda att ”...mitt hjärta är med dem.” Skingra mörkret, Håkan Juholt!

Det renhårigaste vore att du skriver dig i Stockholm och avsäger dig ersättningen för dubbelt boende. Du måste inte vara skriven i valkretsen för att kandidera där, om jag förstått praxis rätt. Så blev Göran Hägglund invald i Stockholm utan att vara skriven där. Vid dina besök i din valkrets och hos dina barn, så begär du bara vanligt traktamente eller riksdagens speciella ersättning för bostad i valkretsen.

Då och först då blir det möjligt att för oss flygbladsutdelare att ge trovärdigheten tillbaka till socialdemokratins politik.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, socialdemokraterna politik, mediadrev, ersättningar,

Hördu Lina, det där med jämlikhet , det tror jag vi skiter i.

Jag skrev för en vecka sedan att jag ville vänta tills det gått den nödvändiga tiden mellan löpsedlar och egen reflektion. Nu har den gått, jag har läst, lyssnat och kommenterat i olika fora. Jag skriver.

Jag har debatterat med ett antal socialdemokrater som verkar ha uppfattat den senaste veckans mediastorm som om det handlade om huruvida man gillar Håkan Juholt eller inte. Jag tror inte att det är huvudsaken.

För jag gillar ju Juholt. Jag gillar hans talarförmåga, han får ju till och med Reinfeldt att vifta med armarna i debatten. Jag gillar hur han har satt ljuset på viktiga frågor om vilket samhälle vi ska ha. Jag gillar att han gör politik av kultur och bildning. Men jag har också blivit besviken, för jag gillade när han ställde sig bakom SSU-kravet på att hela partistyrelsen skulle ta ansvar för valresultatet, när han krävde att alla skulle avgå, men ogillade när han svek och det visade sig att han bara menade partiledaren, han själv avgick aldrig. Jag blev besviken när han dribblade i Libyen-saken, i frågan om det b-medborgarskap för invandrare, för budgetstrulet och nu senast i ersättningssaken.

Var enda en som någonsin har kvitterat ut ersättning för resa och dubbelt boende, vet att det är en ersättning för de personliga utläggen. Det är inget unikt för riksdagen. Det gäller när du reser för partiet, för vilket som helst företag, offentlig som privat. Juholt är ju en intelligent karl, klok nog att leda vårt parti och han har ju dessutom själv insett att han har gjort fel.

Så för mig handlar det inte om det.

Hela den här saken borde ha handlat om ett ojämlikt samhälle där folket och dess valda företrädare inte är lika inför lagen. Där en vanlig medborgare bestraffas går en riksdagsledamot fri.

Juholts agerande har satt sökarljuset på samhälleliga förhållanden som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera. Och det handlar om att de socialdemokratiska ideal om jämlikhet som jag kämpat för i hela mitt 63-åriga liv dras i smutsen av sådana här affärer. Jag har ingen karriär att förlora, jag är bara en vanlig medlem som menar allvar med min ideologi. Vi kan inte ha ett system där ett privilegiesystem skapar en lag för folket och en annan för dess representanter. Och det är det här ojämlika samhället som vreden bland vanligt folk gäller, bland de som aldrig fått en krona till skänks och som lämnar sina röster i valet för vårt parti att bekämpa.

I stället har debatten kommit att handla om medias bakomliggande syften, om konspirationsteorier till höger och vänster inom och utom partiet.. I sin mest absurda enfald så har debatten fokuserat på ansökningsblankettens utformning! En eländig debatt på tobleronenivå driven framåt av socialdemokraterna själva och som tydligen varit mumma för media.

Åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen kom som ett brev på posten. Jag hade trott att han skulle gå på att uppsåt inte kunde styrkas, men i stället lämnas en förklaring där förundersökningen läggs ner därför att det förekommit olika praxis i riksdagen och att bestämmelserna skulle vara otydliga.

Läs detta en gång till. Det förekommer olika praxis. Vad betyder det? Jo att folk har gjort lite olika, det är vad det betyder.

Överfört till den profana verklighet du och jag befinner oss i så betyder det att om du går in i en butik så finns det vissa som betalar för sin varor och andra som inte gör det, snatta kallas det. På dörren in till butiken står det inte uttryckligen att alla varor skall betalas i kassan, men vi begriper liksom det ändå. Men enligt överåklagare Björn Eriksson så är det alltså inte möjligt att lagföra någon för snatteri, eftersom olika praxis förekommit och instruktionen har var otydlig. Söker man honom på nätet så inser man att detta ingalunda är första gången som överåklagaren har visat sig som en mästare på juridisk illusionism när det berör samhällets frälse.

Om socialdemokratin ska resa sig så måste vi förstå folket vrede. Vi måste lämna konspirationsteorierna där de hör hemma, på soptippen, och se bjälken i det egna ögat. Menar vi allvar med frihet, jämlikhet och solidaritet så måste vi leva det, även våra främsta företrädare. För om jag tvingas välja så kommer jag alltid att välja folket före ledarna.

Den senaste veckan har visat att jämlikhet är en hållning som bara är mycket tunn fernissa på vissa partimedlemmar.

Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, privilegier, socialdemokratin, media, drev, jämlikhet,

Hur ligger det till egentligen?

Uff då, jag läser om Håkan Juholt som talar om att " jag har två söner i ett hem i Oskarshamn. Jag vill att de ska känna att de har ett hem. Jag är särbo med Åsa när jag är i Oskarshamn och jag är sambo med Åsa när jag är i Stockholm. Jag vill att mina söner ska veta att mitt hem och mitt hjärta är med dem."

Det hem i Oskarshamn han talar om bebos av hans frånskilda fru och den ene av deras två pojkar, den andre är utflugen. Ska man tolka det som att Håkan fortfarande bor med sin frånskilda fru, och att samboendet med den nya kulbon sker i övernattningslägenheten i Stockholm? Att det är de faktiska förhållanden att arvode för dubbelt boende utgår för stockholmskvarten och att han betalar halva hyran i Oskarshamn hos sin frånskilda fru? Vad avser han med "mitt hem och mitt hjärta är med dem." Jo hjärtat förstår jag men vilket hem? Det bör han nog reda ut innan media gör det.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, mediadrevet, ersättningar, bidrag, sanningen,

Om tungotal och renlighet

Jag är ingen älskare av den portal som kallas s-bloggar. Jag pingade där förr i tiden, men har lämnat den. Den enda som jag följer regelbundet är Eva Hillén Ahlström från Bräcke, som skriver personligt, engagerat och med integritet. Nästan alltid. Andra tittar jag in hos nån gång ibland. Bengt Silfverstrand, pensionerad riksdagsman från Viken, är en sådan. Man behöver inte läsa alla hans postningar, det är lite som att sticka handen i en påse med jordnötter; man får jordnötter varje gång. Han har nu infört en sorts kommentarsbegränsning så att han tillåter en kommentar och sedan svarar han och lägger locket på. Det blir väl för svårt med alla dessa som ska uttrycka sin mening och fria ord har väl ett begränsat värde. Tycks han tänka. Till de mer säregna skribenterna hör Tord Oskarsson som skriver i sådan takt att han kan ha mer än hälften av alla inlägg på s-bloggars topplista. Nästan bara om den senaste opinionsmätningen och ibland kryddat med okritiskt återgivna citat från Håkan Juholt. Knappast ett stoff som lockar till politisk debatt. Ola Möller är en annan, yngre skribent som började sin karriär som bloggare som en yvig och engagerad agitator. Nu har han fått någon sorts politisk ställning i Helsingborg och med det förändras bloggen. Mest iögonfallande är kanske att han stängt kommentarfunktionen. Hans ord får klinga rena och befriade från meningsbrytningar och kritik som kunde smutsa ner och verka förvirrande för den menighet som förväntas läsa och instämma. En katekes.

Det är förvånande att en socialdemokrati som ropar efter ett alternativ till den borgerliga regeringen väljer att sluta sig inne i sin egen förträfflighet. Världen formas ständigt, den ena dagen är inte den andra lik, medborgarna tvingas varje dag till att tänka nytt och förhålla sig till en verklighet i förändring. Jag och många med mig har skrivit om den största förändringen av alla och som nu bokstavligen har vandrat in i våra hem. Den tredje världen är här och vill ha sin del av det globala välståndet och produkten av sitt arbete, det som till nu har varit förbehållet Nordamerika och Europa. Hur ställer sig ett framtidsinriktat socialdemokratisk parti till det?

I stället för att försöka förstå och förändra och själv förändras i takt med den verkligheten så lägger bloggarna på s-bloggar möda på att hävda att ”förändring” och nytänkande bara är en eufemism för ”nyliberalism”. De böjer sig nedåt och tittar bakåt, i tron att de där ska finna sina rötter. Men i den positionen är det något helt annat de stirrar rätt in i.

För en vecka sedan skrev jag om de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av konkurrensutsättningen av bl.a. skola och hemtjänst. Och till min förvåning fann jag att utvecklingen gick i riktning mot ett bättre uppfyllande av de målen än under det statliga monopolets tid. Det här borde väl vara en verklighet som skulle locka en framåtriktad socialdemokrati till diskussion, Men nej, i stället samlas man kring ännu starkare krav på nej till privatiseringen av offentlig sektor. Att karaktärisera en sektor som till 89% ägs och drivs av det offentliga som en privatiserad sektor är ju i sig uppseendeväckande, men allvarligast är ändå att man inte vill diskutera det. För visst är det problematiskt, vi ser hur skattemedel i några fall missbrukas och hur de i andra fall genererar osmakliga vinster för privata multinationella företag. Så frågan borde kanske ställas vad priset för ökad jämlikhet ska vara, i stället för att kräva stopp för en positiv utveckling. För mig är det politiska resultatet viktigare än att gå i takt med en ideologi som passerat sitt bäst-före-datum för länge sedan.

När jag som s-kandidat i nyvalet till regionfullmäktige i Västra Götaland i våras stod på gatan och kampanjade för ”Nej till gräddfiler i sjukvården”, så lärde jag mig något om integritet och politiskt mod. De förhatliga vårdförsäkringarna har inte flyttat en enda väntande i kön en sekund eller en millimeter längre bak, inte heller har de tagit en enda skattekrona från de som väntar. Tvärtom så ger det sjukhusen mera pengar, och kön blir ju snarare kortare av att rätt många löser sina vårdproblem på annat sätt. Så jag vägrade att dela ut de flygbladen.

Hur stor summa som stat och kommun tjänar på att sjukskrivningarna blir kortare och färre borde man räkna på. Men den stora invändningen tycks vara att människors vilja att betala skatt skulle minska. De rättrogna offrar hellre förbättringar och större effektivitet med skattekronorna för en grumlig ideologis skull. Jämlikhet verkar göra sig bättre i festtalen än i verkligheten.

Bland bloggarna på s-bloggar frodas denna ideologism, hellre vackert tungotal än rena händer. Och takt med att den utvecklingen bejakas sjunker uppslutningen kring den socialdemokratiska rörelsen. Det ultimata offret till dyrkandet av sin egen förträfflighet.

Intressant läsning finner du också hos Viita, Leo Holter, Peter Karlberg, Erik Laakso, Lena Sommestad.

SvD, SvD2, DN, DN2, DN3

Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, politik, det Goda Samhället, jämlikhet, integritet, personligt ansvar, socialdemokraterna,

Ett litet Nordkorea i Sveriges mitt.

Jag kan inte undanhålla er detta.

"Håkan Juholt är vår ledare i kampen för ett solidariskt samhälle, där alla ha lika människorvärde."

Det är rubriken på ett blogginlägg från Tord Oskarsson, s-bloggars flitigaste skribent.Testa med att byta ut Håkan Juholt mot Kim Jung il och det hela får en skrämmande dimension. Ibland brukar vi skylla på rubriksättarens överdrivna vilja att locka nyfikna, men vad sägs då om följande:

"Ju mer högertidningarna i Stockholm AB, Expressen, DN, SvD driver hetsjakt mot Håkan Juholt ju mer övertygas vi S ute i landet, som inte vill ha en elitistiskt kapitalism att vi ska ge Johult allt stöd för att han ska kunna vara den ledare som leder en utveckling mot ett solidariskt samhälle, där har lika människovärde."

Jag kan se framför mig hur Härnösands alla tusentals barn med sina fyrkantiga pappark hårt hållna i skälvande barnahänder och med små röda skarfar runt halsen där de marscherar upp på stadens fotbollsarena och under glada sånger till hans ära skapar en bild av den älskade ledaren. Allra gladast är den lilla tös från Älandsbro som fått äran att utgöra den älskade ledarens näshår.

Stackars Han Ju Holt.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om fanatism, elitism, lydnad, politik, politiker, bloggare, socialdemokraterna,

Patetisk

patetisk som Nationalencyklopedin definierar ordet,

pate´tisk adj. ~t ORDLED: pat-et-isk
• starkt känslosam vanl. på ett högstämt sätt: hans ~a vädjan om hjälp; ett ~t tal som rörde åhörarna till tårar
BET.NYANSER: a) om företeelse som väcker starka känslor av gripenhet, medlidande e.d.: staden erbjöd en ~ anblick efter bombningen b) med mer negativ värdering löjeväckande: hans inställsamhet var rent ~; en ~ och misslyckad figur
KONSTR.: ~ (att+INF)
HIST.: sedan 1735; av grek. path\tikos 'lidande; känslofull'; till patos

För en samtida illustration till ordet patetisk hänvisas till http://www.s-bloggar.se/

Och här lite musik under eftertankens kranka blekhet.

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om patetisk, Håkan Juholt, vänner, sänken, politik, politiker,

Att se verkligheten med nya ögon i stället för att grämas över skiten som skymmer sikten.

Uff då, det har inte varit någon rolig vecka för en sosse, för att säga det milt. Och ändå så tänker jag låta statsministerkandidatens bostadsbidrag ha sin gång. Vis av andra skandaler så brukar en viss tid mellan löpsedel och fördömande tjäna sans och förnuft. Men visst är det illa. Inte blir det bättre av när man läser om en privat skola i Täby, som verkar planera för att sticka med pengarna. Pengar som skulle ha gått till skolmiljö, läromedel och behöriga lärare. Nä fy tusan.

Man borde prata politik i stället. För mig, som vill att ungdomar, äldre och invandrare ska få jobb, att kvinnor ska få bättre betalt och mera heltidstjänster, att flera män ska söka sig till de typiska kvinnoyrkena, ökad jämlikhet kort sagt, då får jag söka mig till utredningssverige, ni vet, tjocka rapporter i nedladdningsbart pdf-format. Där finns det fakta och spännande vändningar på verkligheten, det som borde ligga till grund för politiken. Inte så sällan får man sina föreställningar motsagda, ett enkelt diagram öppnar ögonen för andra sanningar och andra möjliga synsätt. Att sitta fastspikad på en ideologisk bönepall är inte någon idealisk position.

Jag fann och läste en rapport från IFAU, som skall utläsas som Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utredning, en fristående myndighet som gör studier av hur politikernas beslut får arbetsmarknadspolitisk effekt. Den senaste jag läste heter ”Konkurrens och sysselsättning” och undersöker effekterna av konkurrensutsättningen av fem branscher; taximarknaden, förskolan, skolan, hemtjänsten och restaurangbranschen. Generellt så visar rapporten att färre konkurrenshinder skapar högre sysselsättning, framförallt hos unga, äldre och utlandsfödda. Hoppsan, var det inte några av de viktiga politiska målen, mycket återstår men likafullt.

Antalet sysselsatta män och unga inom förskolan är högre i regioner med fler privata etableringar, men att löneökningen i första hand kan ses i de offentligt drivna förskolorna. Andelen sjukskrivna, framförallt långtidssjukskrivna, är väsentligt högre i de offentligt drivna förskolorna. För de utbildade förskollärarna däremot så sjunker sjukskrivningarna, och utredningen antar att det beror på att bättre arbetsmiljö har blivit ett konkurrensmedel för att få dessa som anställda.

För skolan gäller samma positiva sysselsättningseffekter, antalet sysselsatta ökar där privata skolor etableras. Detta gäller särskilt för manliga, utlandsfödda och yngre lärare. Här finner man också löneökningarna främst för de offentligt anställda lärarna. Medan de kommunala skolorna har fler sjukskrivna.

Resultaten upprepar sig när man betraktar hemtjänsten. Dessutom kan man se rörelse mot fler heltidstjänster för kvinnor och äldre och de med en relevant utbildning. Hög privatiseringsgrad ger högre löner för de anställda i offentlig hemtjänst. När det gäller sjukskrivningar så upprepar sig mönstret- de offentliganställda är oftare långtidssjukskrivna och skillnaderna tenderar att öka med tiden.

Genomgående visar också rapporten att högre mera relevant utbildning är den viktigaste faktorn när det gäller lönebildning och bättre hälsa inom välfärdssektorn där det offentliga monopolet utmanas av konkurrensutsättning. De offentliga arbetsgivarna har uppenbarligen mycket att lära.

Och det handlar ju inte om ”privatisering av den offentliga sektorn”, det vore löjligt att karaktärisera en situation där det offentliga driver 89% av verksamheten som annat än ett offentligt monopol. Nej det handlar om fördelarna med konkurrensutsättning. Under förutsättning givetvis att marknadens aktörer, köpare och säljare, beställare och utförare är jämnstarka parter på en gemensam marknad, detta den svenska modellens signum.

Blev då en nedstämd sosse gladare av detta? Det verkar ju motsäga hela den socialdemokratiska retoriken, med krav på mera sysselsättning och mindre privat verksamhet i offentlig sektor, eller ”stoppa privatiseringen” som det käcka slagorden brukar formuleras för att samla de rättrogna.

Jo, faktiskt jag blev lite gladare, jag blev gladare för att det ser ut som att några av de politiska mål som jag har gemensamt med mitt parti tycks uppfyllas. Fler unga, fler äldre och utlandsfödda får jobb, fler kvinnor får heltid och alla verkar kunna välja en arbetsplats med bättre miljö och mindre risk för långtidssjukskrivning.

Och jag vet att det finns många socialdemokrater som delar min uppfattning. Verkligheten har en sinnrik förmåga att övertyga, men då måste man lämna de ideologiska glasögonen hemma och ge sig ut i det okända, vara beredd att bejaka sanningen. Och vips är politikens kärna flyttad långt bort från de sumpmarker som gödslas av chokladbitar, bostadsbidrag, radiolicenser och annat medialt snask.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, offentlig sektor, konkurrens, privatiseringar, sysselsättning, arbete, Håkan Juholt, socialdemokraterna,

Bland papegojor och rätttrogna

Det var en vacker höstdag på västkusten. Tanums arbetarekommun har bjudit in till en dag för att diskutera en politik för Tanum. Hur ska vi vinna val och vilka politiska frågor ska vi driva, är frågorna som ställs i inbjudan till alla våra förtroendevalda och sympatisörer. Ett tjugotal dyker upp. Tanums AK har samma problem som andra med medlemsaktiviteten. Vi försöker en del nya vägar, men det är drygt och förändringen går mycket långsamt. Likafullt är vi optimister. Men då är det viktigt att vi också förändras på allvar, att vi blir ett med den verklighet som vi delar med medborgarna.

För min del började dagen med att jag vaknade tillsammans med min sambo, hon skulle arbeta långdag, så jag nyttjade den tidiga morgonen till att skriva några protokoll för att sedan dra till styrelsemöte i Arbetarekommunen. Två timmar senare började folk komma till dagens arrangemang. Själv hade jag en sjuk hund hemma och kunde bara stanna en och en halv timma.

Jag fick med mig Krister Kronlids inledande inspirationsanförande. Det var de vanliga sanningarna om den borgerliga passiviteten, om nedskärningarna och hoten från privatiseringen av offentlig sektor osv. Att antalet anställda ökar i offentlig sektor och att ”privatiseringen av offentlig sektor” omfattar 10% av den, resterande 90% är statligt och kommunalt drivet spelar ingen roll. Vi ska stoppa ”privatiseringen” och då får inte verkligheten lägga några hinder i vägen, verkar man tänka. Så i stället för att problematisera den verklighet vi lever i så väljer man att bortse från den.

När så den obligatoriska restaurangmomsen kom upp, Kronlid ansåg att det var en ren överklassreform som gick hummerätarna och ostronsörplarna till mötes, så reste sig en av våra medlemmar, tillika restaurangägare och menade att han inte var lika negativ till momssänkningen. Han sa att det åtminstone för hans egen del sannolikt ville föra till att han anställer fler, restaurangnäringen är ju en av de branscher som har minst rörelsemarginal och lättnader skulle ge större trygghet och mera framtidstro. En annan av medlemmarna, för dagen utklädd i något papegojerött, fastslog likafullt att han hade fel, pengarna skulle gå rätt i fickan på de lyxlirande krogägarna. Hon visste ju bättre.

Jag vet inte vilka restaurangvanor de har, men i min värld så handlar det om Acim och Mehmed, två bröder som tillsammans med familjen driver pizzerian i Hunnebo, det handlar om korvmacken i Grebbestad, om de tre ungdomarna som tagit över bespisningen på Gerlesborg och nu driver Restaurang Gerles, till närboendes glädje. Det är de kooperativa på Café Olivia i Skärholmen som ger fattiga människor en mötesplats och gudomliga bakverk. Pizzerior, vägkrogar, lunchserveringar, kaféer och kiosker som drivs inte sällan av invandrare och under en omänsklig arbetspress. Det är hårt arbetande människor som är mina likar, mina vänner och långt bort från den lyxlirarbild som ”de rättrogna” målar upp. Det är människor som vi borde lyssna på, precis som de privata företagen inom välfärdssektorn som borgar för att ungdomar och invandrare får jobb.

Efter att åhört debatten måste jag gå. Jag gick runt och tackade för mig. När den papegojröda förstår att jag är på väg hem så återvänder hon till mötessalen och annonserar högt för menigheten att ”ytterligare en svikare skulle gå.”

Nu är jag en ganska tålig person, men likafullt så slog mig tanken att just detta är en av orsakerna att partiet står stilla och organisationen stagnerar; den där pompösa självgodheten och avsaknaden av förståelse för andras situation som gör att människor otrivs i vår organisation.

I min värld möter man människor som måste gå från ett möte med ett beklagande. ”Så synd att du måste gå för vi skulle behövt just dig och dina tankar här.”. Men så fungerar inte besserwissrarna, de som alltid slår sig i bröstet med sin evigt rättrådiga ideologiska renhet. De är alltid tvärsäkra på sin egen förträfflighet och förstår vad som skiljer agnarna från vetet. I deras värld så skiljer man ut människorna som svikare och … ja vadå? De rättrogna? De utvalda? Ja inte vet jag. Där ges bara behörighet till de som har de rätta åsikterna, de andra är ju svikare.

Men om du ställer frågan om det kommer att förändra samhället, så tror jag inte det. För gudarna ska veta att vi borde ha en stark opposition mot den borgerliga förvaltaralliansen, mot förnedringen av människor i välfärdssystemen, mot ett ekonomiskt tänkande som ställer människovärdet på undantag, på diskrimineringen som håller människor utanför arbetets gemenskap på grund av deras kön, hälsa, etnicitet och ålder. Kampfrågor finns det gott om, ville vi bara se på verkligheten i stället för att likt ett mantra återupprepa de omröstningstaktiska ställningstagande som fabriceras för att riksdagsledamöterna ska kunna samla majoritet mot minoritetsregeringen, så skulle vi också kunna förenas med många människor i en verkligt samhällsförändrande opposition.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om det Goda Samhället, diskriminering, opposition, politik, socialdemokraterna, solidaritet, svek, Tanum