Som sagt!

Sett det, sagt det, fått på moppe!

Intressant

En rehabliterad sjukförsäkring, vinner man val på det?

Så har äntligen de rödgröna formulerat ett skarpt förslag till frågan om sjukföräkringen.

Det är glädjande att se att man faktiskt gått några rundor i arbetet innan man presenterar sitt förslag. Det är tydligt att de har lyssnat på de gräsrötter som dels krävt att en generell och allmän sjukförsäkring måste kunna göra individuella bedömningar från fall till fall. Regelverket får inte stå i vägen för rehabliteringen, som ju bara kan vara verksam för varje sjuk i sig. Den bortre gränsen, som möjligen skulle kunnat vara ett incitament och krav på myndigheten men bara en stupstock för den sjuke, ska bort. I konsekvens med det så har man också klart och tydligt sagt att det är den sjukes rätt att själv ta ansvar för sitt eget tillfrisknande och återkomst i arbete.

Det är bra, men hur behåller man kravet på myndighetens insats?

Här ligger förslagets svaghet. Trots att den nuvarande strukturen med individ, läkare och Försäkringskassa visat sig vara otillräcklig, så ser jag ingen ny struktur. Synen på Försäkringskassans roll som statlig omsorgsmyndighet måste förändras i grunden. Lika lite som banken, som finansierar ditt hus, tillåts bestämma byggteknik, utformning och möblering, kan Försäkringskassan tillåtas bestämma över rehabiliteringens innehåll och form.

Makt och ansvar måste flyttas närmare individen och det som hela förslaget ändå har som huvudsakligt mål, den sjukes tillfrisknande och återkomst till arbete. Det liggande förslaget räcker inte till, individen lämnas alltför ensam inför det stora myndigheten. Jag tror att arbetsmarknades parter, fack och arbetsgivare måste komma mycket mera aktivt in i processen. Det nämns visserligen men bara väldigt ytligt och i förbigående. För här kommer det att handla om arbetsgivarnas vilja och förmåga att tänka flexibelt och de fackliga organisationernas öppenhet för nya lösningar.

Någonstans anar man i de rödgrönas förslag att man ändå insett att frågan om välfärden inte i första hand är en servicefråga utan en fråga om makt, inte heller bara frågan om regimskifte vid nästa års val, utan faktiskt människans makt över det egna livet. Det är intressant att se hur växande viktigt samarbetet med Miljöpartiet uppenbarligen har varit för socialdemokratins nytänkande.

Andra skriver intressant om sjukförsäkringen och andra rödgröna frågor.

Mera Plus! i politiken!! Ska det va på det här viset.

En bild av illusionen om framsteget?

Sjukförsäkringen går med överskott!

Det var den förträffliga bloggen ”Ett hjärta rött” som först påpekade detta, Johan Ehrenberg följde efter i Expressen och tv-debatt. Några bloggare följde upp detta ganska häpnadsväckande förhållande.

Men var var det politiska perspektivet?

I oppositionsleden togs det som ett bevis för regeringens allmänna människoförakt, låga moral och allmänna dumhet. Lösningen är ett regeringsskifte. Simsalabim. Att hela det här förfarandet påbörjades under en socialdemokratisk regering och har pågått under många år det betydde inget. Därför blir det inte heller politik av det. Det blir moraliskt fördömande av en regering som har fått väljarnas mandat att driva en borgerlig politik. Och gör det! Ett agitationstillfälle som möjligen ger utslag på nästa opinionsmätning. Men det förändrar inte politiken!

Borde vi inte ställa oss frågan ”Ska det vara på det här viset?” och fundera på hur en riktig sjukförsäkring ska se ut.

Som vilket privatägt försäkringsbolag som helst gick Sjukförsäkringen med vinst och fördelade överskottet, med styrelsens goda minne, till ägarna; i det här fallet staten. Vi medborgare betalar alltså in en för hög sjukförsäkringsavgift, som under en mängd av år genererat ett överskott. Borde det då inte återgå till medborgarna? Som återbäring, minskning av försäkringsavgiften, en kraftigt utökad service, eller högre sjukpenning? Ja så länge det går tillbaka på något sätt relaterat till själva försäkringen så hade det varit korrekt. Sådana regler finns för banker och försäkringsbolag på den privata marknaden, men för staten? Och här bör beaktas att många socialdemokrater inte minst, med skärpa hävdar att sjukförsäkringsavgiften är en försäkring som faller ut med sjukersättning när man blir sjuk. Det är inte en skatt och ersättningen är inget bidrag. Vore det så kunde staten göra vad den finner för gott. Och det gäller vare sig en borgerlig majoritet eller rödgrön majoritet sitter vid rodret. Nej, det handlar om ett affärsmässigt förhållande som medborgarna gett staten förtroendet att administrera. Och staten kan inte göra vad den finner för gott. Den kan inte konfiskera medborgarnas avgifter till att användas för andra ändamål. Den är ansvarig för det förtroende vi har gett den. Sjukförsäkringsavgiften skall inte användas till köp av kanoner och JAS-plan.

Under ett 30-tal år har vi byggt en stat som förväntas ta hand om medborgarna, som i sin tur förväntas fuska med sjukskrivningar, fuska med vård av barn, fuska med skatter, fuska med tv-licenser, fuska med färdtjänst, personlig assistans, ja allt det goda som staten förser sina otacksamma medborgare med. Medborgaren ses som den felande länken i ett i övrigt perfekt system, så perfekt att politikerna slipper juridiskt ansvar för sina beslut, ansvar kan inte mätas ut med annat än ett politiskt val. Ett val där en mängd frågor skall vägas och värderas för att ligga till grund för ditt val. Och då visar det säkert sig att ett överskott i sjukförsäkringen som konfiskerats av staten väger lätt. En regering sitter kvar, eller en annan träder till. Men politiken förändrar sig inte. Bara illusionen består. Och ansvaret kvitteras ut i högre arvoden.

Är det inte hög tid att vi börjar formulera en politik för framtiden, för en förändring i medborgarnas intressen? Är det inte dags att frigöra sjukförsäkringen från staten och bygga en medborgarägd och medborgarstyrd sjukförsäkring, där överskottet går tillbaka till medborgarna.

Intressant?