fredag 15 januari 2010

Och som vanligt visar det sig att ”vänster” inte är en politisk ståndpunkt, utan en hederstitel, en medalj med blågula band att fästa till sitt bröst.



Lite motvilligt tvingar jag mig ändå att kommentera den lilla debatten om den rätta ”vänstern” som Dag Josefsson och Daniel Suhonen drog igång på Aftonbladets kultursida. Debatterna om vilka som är ”rätt” och ”fel” brukar var så hejdlöst tråkiga och i avsaknad av verklig lust att utveckla en ståndpunkt. Vanligtvis handlar det ju om att hävda sin egen som rätt och den andres som fel. Och så stämplar man in ”vänster” respektive ”höger” i pannan för att slippa debattera.

Nu gällde det alltså obundna tidskriften Arena och de två redaktörerna Karolina Ramqvist och Devrim Mavi i synnerhet. Med lustmördarens perfida nogrannhet naglar Josefsson/Suhonen fast de båda redaktörerna vid ett par texter från deras penna. Inte för att diskutera innehållet, saklighet eller fakta, utan för att kunna påvisa att de två inte tillhör ”vänstern” och snarare bör hänföras till de nyliberalas skara. Josefsson/Suhonen ser sin uppgift som att hålla rent på vänsterkanten. Skaka lössen ur den röda fanans veck, så att säga.

Lyckas de då i sin mission? Det är tveksamt. Jag kan inte låta bli att irriteras över att ”renhållarna”, eller ska vi använda begreppet ”pigorna” som det ju heter i deras värld, pigorna undviker de mest elementära – att förklara vad man menar med ”vänster”. Jag får känslan av att de med vänster menar marxistisk vänster. Sett i det perspektivet får ju saken en helt annan innebörd. Vänster som inte utgår från den marxska klassanalysen är per definition inte vänster. I ett nafs förvandlar pigorna en vetenskaplig ekonomisk teori, ett av många bidrag till den socialistiska teorin och praktiken, till ideologi. Josefsson/Suhonen är med andra ord ute efter att pinka revir. Och som vanligt visar det sig att ”vänster” inte är en politisk ståndpunkt, utan en hederstitel, en medalj med blågula band att fästa till sitt bröst. I en värld av onda, goda och fula intar herrarna självklart och självutnämnt positionen som de ”goda”. Till frågan om Ramqvist/Mavi är att hänföra till "de onda" eller "de fula" är herrrarna svar skyldiga.

Gudarna ska veta att jag inte är någon regelbunden läsare av vare sig Arena, Dagens Arena eller Tvärdrag, SSU´s tidskrift där nämnde Suhonen är chefredaktör. Någon gång i veckan nöjer jag mig med att gå in på deras nätsidor för att se vad som skrivs. Och i en övergripande samhällelig förståelse så tillhör ju både Arena och Tvärdrag vänstern. I en ständig betoning av jämlikhet och solidaritet ger de bägge uttryck för vänsterståndpunkten. Den ena med en ganska stor läsekrets, den andre med en mycket liten och resurser därefter. Men att skilja dem i ”höger” och ”vänster” är en grannlaga uppgift.

Jag läser intervjun i Arena med filosofen Nancy Frazer som ingående behandlar världen och utvecklingen av en radikal ståndpunkt efter de planekonomiska katastroferna under 1900-talet. Här finner jag en nyfiken och öppnande ansats som söker svar i en bredd som är i fullständigt samsvar med den tomhet som följde för den socialistiska teorin när ett av Marx´ grundfundament, planekonomi som marknadsekonomins efterträdare, kollapsade. När jag sedan vänder mig till Tvärdrag och läser Robin Enanders artikel, Kapitalismens janusansikte om samma historiska situation så kan jag konstatera att redaktör Suhonen nog ska var glad för att hans tidskrift inte har så stor läsekrets. Att säga mer vore elakt. På trafalmaldovianers vis sluter jag handen.

För om debatten handlar som vem som ägnar sig åt känslolmässigt och ovetenskapligt menande, sk pjunk, så vinner Suhonen och Tvärdrag med hästlängder. Och likafullt så hänför jag hans skrift till vänstern. I samhällelig mening.

Arena har svarat och andra har dykt djupt in i den debatten, flitigast kanske på den lilla obskyra portal som heter s-info.se, där ett antal strävsamma socialdemokratiska gräsrotsdebattörer brukar läxa upp varandra.

8 kommentarer:

Bengt Silfverstrand sa...

Du har uppenbart läst Josefssons och Suhonens artikel som en viss potentat läser bibeln. Vad de båda skribenterna gör är ju att fokusera på den utveckling samhället taget mot ökade klyftor och orättvisor och Arenaredaktionens minimala för att inte säga obefintliga intresse av att diskutera detta, klimatet, fackförenings betydelse för arbetarrörelsen etc.

Anders Nilsson sa...

Det kanske är så, men jag har i alla fall läst artikeln. Och kollat källorna.
Det verkar inte Suhonen och Josefsson ha gjort.

Alex sa...

Vad som menas med "vänster" kan man tvista om. Vad som menas med att vara socialist är dock klart: Att vara socialist är att vilja ett klasslöst samhälle.

Jag är inte säker på om Arena faktiskt vill detta. Jag vill också påstå att en socialist också anser att arbetarklassens kamp måste leda (dock inte ensam utgöra) denna samhällsförändring. I den bemärkelsen så är Arena absolut inte socialister då de har ett ovanifrånperspektiv på samhällets motsättningar och hur man bör lösa dem.

Arena är en idépolitisk tidsskrift av och för den övre medelklassen, ett skikt som inte är en självständig aktör i klasskampen men vars tyckande och agerande i hög utsträckning bestäms av den - även om de inte förstår det själva då de tenderar att betraktar sig som att stå utanför, som "fria individer". Arena är en mer progressiv röst för denna klass och vill utveckla bra idéer så att samhället kan bli mer rättvist och mindre förtryckande.

Jag har inte så mycket emot Arena som sådan, även om postmodernismen ibland går mig på nerverna. Men det är en liten tidning för eliten med en upplaga på bara femtusen vilket inte säkert är mer än Tvärdrag (som till skillnad från Arena är en lågbudgeterad ungdomstidskrift av och för ungdomar). Men Arena kan inte fortsätta vara vänsterns idépolitiska flaggskepp, som Arena faktiskt är i dag. Detta är ren katastrof men det är inte Arenas fel utan vänsterns fel.


Om jag fick bestämma så skulle Arena fortfarande finnas, men den måste kompletteras av en bredare idépolitisk tidsskrift av och för arbetarklassen. Det är viktigt att arbetarklassens vardag och behov slutar osynliggöras och återigen blir en stark faktor i samhällsdebatten. Här har vi ett projekt som Arbetarrörelsen måste våga satsa pengar på!

Anders Nilsson sa...

tack alex
gillar din kommentar och din slutsats: "...av en bredare idépolitisk tidsskrift av och för arbetarklassen. Det är viktigt att arbetarklassens vardag och behov slutar osynliggöras och återigen blir en stark faktor i samhällsdebatten. Här har vi ett projekt som Arbetarrörelsen måste våga satsa pengar på!" är klockren.

Och det är ju en uppgift för det socialdemokratiska partiet framför allt. Jag saknar politiken mer än ytterligare en tidskrift.

Men jag tycker fortfarande att deras artikel i Aftonbladet var eländig.

LeoH sa...

Du formulerar kärnan i frågeställningen väldigt bra Anders.

Jag har skrivit om det märkliga att enligt socialister finns det bara en väg till socialismen, men tydligen tusentals borgerliga vägar (de flesta bärs upp av förmenta socialister).

Det Alex skriver är snusförnuftiga obegripligheter.

Anders Nilsson sa...

Jo du Leo, det där känner vi till, den breda vänsterns förbannelse, alla dessa ordningsvakter som äter sin egen förträfflighhet till frukost.

Men Alex har rätt i sin slutkläm, samhällets problem är inte att de rika är så rika utan att det fattiga är så fattiga. Jag är kanske inte helt övertygad om att han förstår det själv.

LeoH sa...

Jag är för ögonblicket på grinigt humör och det blev en kanske för ilsken kommentar.

LeoH sa...

Föresten, jag har upptäkt, att kristenheten har en liknande förhållningssätt som vänstern.

Den finns bara en väg till himlen, men tusentals vägar till helvetet!:-)