fredag 29 januari 2010

Nu blir det bloggtyst ett tag.



Nu blir det bloggtyst ett tag.

Åker upp till Luleå för ett tokjobb i 8 dagar, söndag till söndag. Inte för att jag skriver såå flitigt som jag borde kanske, inte ens en om dagen, men tiden räcker inte till mera, så vad gör man?

Jag kan ju se att det går fort att mista beökare och desto längre tid att bygga upp en ny läsekrets när man "pausar". Självfallet borde man läsa och linka till flera andra bloggar för att s.a.s komma med i debatten. Men det kräver alltför mycket tid likaså. Alltså får man finna sig i att skvalpa omkring i malströmmen. Trots allt är det innehållet i det skrivna som räknas. Jag skriver ju i första hand för att pröva mitt eget synsätt och bara i ämnen som intresserar mig. Jag har inte åsikter i alla frågor helt enkelt.

Men det som jag går och grunnar på just nu är i alla fall på påståendena om den skenande arbetslösheten, siffror som, enligt vissa i oppositionen, rusar i höjden. Påståenden som knappast bygger på fakta, utan snarare på politisk nödvändighet. Håller oppositionen på att kliva rätt in i den av regeringen gillrade fällan om onda bråda tider? Tomas Östros har upptäckt den, men har han förstått att undgå den?

Ska de rödgröna inte förlora valet 2010, så måste man bli tydlig i beskrivningen om vilken väg vårt samhälle ska gå inte bara i höst utan i många år framöver. Tankarna finns, men har de uppfattats av folket?

Under tiden finns det mycket intressant att läsa här och här och här.

2 kommentarer:

Britta Sethson sa...

Du har rätt inställning enligt mitt sätt att se, Man skriver för att formulera sina egna tankar

Har man tur får man svar på tal och måste antingen motivera sig tydligare, ompröva sig lite, eller helt enkelt få positivt medhåll. Ingetdera är farligt.

Men sen finns det de som letar efter en braskande rubrik som kan locka läsare på s-bloggar till exempel. Eller desperat skriva tre inlägg om dan för att hålla statistiken uppe.

Då blir det intressant att läsa en blogg som din till exempel,

Anders Nilsson sa...

Det är väldigt lätt att bli självbespeglande i den här världen av bloggande, att man söker någon sorts bekräftelse i antalaet besökande. Det är motsägelsefullt eftersom man givetvis önskar läsare/medsamtalare i de ämnen man skriver om.

Jag läste den där listan över inflytelserika s-bloggar och känner att det inte är så många som jag anser intressanta och andra sommär just det återfinns långt ner på listan.