Såg ni Skavlan i fredags? Vi fick vara vittnen till en liten TV-klassiker. Skavlan hade just intervjuat Jonas Gahr Støre, Norges utrikesminister och en i kretsen av kanske tio internationella politiker med den kompetensen och kapaciteten. Carolina Gynning blev därefter intervjuad och där hon säger: ”Nu börjar jag väl tänka på att ta ett steg tillbaka och bli mer som du.” och pekar på Støre, som utan en min upprepar: ”Ett steg tillbaka?”.
Det korta ögonblicket fångade den tid vi lever i. Ett kändisskap som byggs på att man har knullat inför kamerorna i Big Brother-huset, en självbild som baseras på det faktum att man blivit kändis för att man är känd. Och att man kan leva av det. Men ett steg tillbaka i den verkligheten betyder att man tar ett steg ut ur strålkastaraljuset. Vilket betyder att allt som legitimerer ens existens försvinner. Man försvinner.
Jag känner inte Gynning, och det handlar inte om henne, Carolina Gynning, som person. Hon har säkert personliga egenskaper som man kan tycka om och kanske älska. Men medan Jonas Gahr Støre har förändrat livet för miljontals människor, har Gynning förändrat sitt eget. Det är stor skillnad, och något som kanske inte kräver någon större självinsikt att se. Sett i ett samhälleligt perspektiv så är ”Ett steg tillbaka.” samtidens desperata hångrin mot en hel värld som ropar.
På något sätt kan jag inte låta bli att associera till Göran Hägglunds (kd) framträdande i helgen. Gynning och Hägglund, de är samma andas barn. Det gäller att synas, på rätt plats vid rätt tid. Efter en höst av ständigt sjunkande opinionssiffror för sitt parti, framträdde han i söndags i nyhetsrapporteringen på radion. Hela han glödde av engagemang, han utalade sig jublande och visade oförställd glädje över sin insats. Och vad var det då som fick honom att visa denna pirrande känslosamhet? Hade han lyckats räddda några människor på Haiti? Fick sjukförsäkringsreformen en sådan utformning att människors livskvalitet höjdes, var Trollhättans framtid säkrad? Nej. Göran Hägglund var med vid öppnandet av en läkemedelsbutik, dvs ett privat apotek i Stockholm. Mera fel kan man inte välja.
Är det förvånande att Kristdemokraterna håller på att försvinna ur opinionsmätningarna?
Carolina Gynning och Göran Hägglund är två sidor av samma mynt, samtidens förbannelse, som låter det banala bli huvudsak. Sök dig till strålkastaraljuset, se till att synas. Visi ergo sum. Jag sågs, alltså finns jag till.
Men kanske vore det rätta för dem båda att ta ett rejält steg framåt, ut ur kändisskapets förbannelse och rätt in i verkligheten.
Andra skriver om Skavlan, Gynning och Hägglund.
