onsdag 9 november 2011

Igen: Det är inte folkrörelserna som har försvunnit, det är (s) som har slutat bry sig.



Det här är en återpostning som kan läsas mot bakgrund av den debatt som just nu förs bland socialdemokrater, texten är något år gammal men tål att läsas även idag. Peter Karlberg kommenterade i sin blogg bl.a mig om en av mina bloggpostningar. Han frågade:

"Vilka blir egentligen konsekvenserna av Anders Nilssons resonemang, inte helt enkelt att se eftersom vi nog är rätt långt från den folkrörelsetradition han längtar till. När så mycket av partiets politik handlar om att vara lite generösare med skattemedel, bjuda över (valrörelens största taktiska misstag), restaurera idag illa fungerande system, statskrameri helt enkelt."

Så långt Peter Karlberg som skriver en intressant text där detta är hämtat ur.

Min huvudpoäng är att det socialdemokratiska mantrat "Stolt men inte nöjd" förhindrar socialdemokratin från att inse faktum: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Alltså borde projektet Den Starka Staten sättas under luppen. Och med det också den utveckling politiken och det politiska arbetet har tagit.

Från att en gång ha omfattat och betytt samhälleligt arbete har det nu reducerats till insats i nämnder och styrelser, inte ens fulllmäktigeplatsen har samma status längre. Vi har utvecklat en "exekutiv demokrati" som fjärmat sig från den parlamentariska demokratin. Handlingskraftiga män är det som gäller. Och i den här processen försvann idealen.

När det gäller folkrörelserna så är det inte de som har försvunnit, det är (s) som har slutat bry sig. Den exekutiva demokratin har inte plats för dem. Det är problemets kärna.

Jag är inte alls på jakt efter eller längtar till folkrörelserna. Och inte heller tillhör de gårdagens samhälle. De finns runt omkring oss redan och jag är fullt involverad i dem. I kooperation och i föreningsliv på många samhälleliga arenor, från handel till kultur, ungdomsverksamhet och internationell solidaritet. Folkrörelserna finns där och lever i högönskelig välmåga. Trist nog utan socialdemokratisk medverkan. Man är ju fullt upptagen med att studera bygglovsärenden inför nämndens månatliga möte, bevars. Och att arbetet i folkrörelsen skulle kunna hänföras till politiskt arbete har försvunnit ur tankekonstruktionen. På arbetarkommunens dagordning finns inte punkten rapport från folkrörelserna längre. Möjligtvis kan man tillåta sig en lustig anekdot i kaffepausen. Med rättvisemärkt kaffe från ICA.


Därför har den viktigaste politiska interna arenan för en aktiv socialdemokrat idag blivit gruppmötet, inte medlemsmötet, givetvis med undantag för årsmötet ett medlemsmöte i november vart fjärde år. Det är ju då valen sker. Så jag tror inte att man ska bortse från att det också handlar om organisation. Men inte så att organisationen förändrar målen, Organisationen speglar de politiska visionerna. Alltså måste vi formulera målen, den politiska ambitionen för att få den organisation vi behöver. Och metaforen för dessa nya mål uttrycks alldeles utmärkt i begreppet "Det goda samhället".

HBT-sossen skriver om detta, Katrine Kielos, Johan Westerholm, Johanna Graf, Peter Högberg, Peter Karlberg, mfl.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Gillar förstås mantrat Den starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Fick för mig att det behövde upprepas och bloggade om det,

Vet inte varför du hade problem att kommentera på min blogg men det spelar ju ingen roll - tankar som studsar mellan bloggar funkar lika bra.

LeoH sa...

Du lockar fram minnen, Anders. Jag minns när jag gick tillbaka till S 1986 tror jag det var. Som en lojal medlem gick jag samtidigt med i Badelunda S-förening, som hade sin månadsmöten i Bjurhovda.

Vid varje möte med de tappra 5 - 7 medlemmarna klagades det över hur passiva människor blivit. Teorier om bundenhet till TV, moderat ideologi "sköt dig själv och skit i andra." Människor blivit så individualiserade etc.

Till slut blev jag något irriterad över klagomålen och sa lite försiktigt."tror ni att vi är de aktivaste människorna i Bjurhovda? Därute finns det minst 50 ungdomsledare, som vecka efter vecka ägnar sig åt barn och ungdomar i fotbollklubben IK Oden. De flesta av dem röstar säkert på S, men har S-föreningen någonsin hälsat på föreningen och visat uppskattning för deras arbete i stadsdelen och frågat vad partiet kan göra för att underlätta deras arbete?"

Anders Nilsson sa...

Huvet på spiken Leo. Jag kan intyga att jag känner samma sak här och nu. Det som oroar mig mest är ju hur det politiska fokuset riktas längre och längre fbort från medborgarna inåt mot partiet, partiorganisationen och mot den exekutiva makten. Det är i de slutna mötesrummen som ärmarna kavlas upp, inte ute i samhället.