I eftervalsdebatten slås jag av två saker. Tydligare än någonsin framstår det som att socialdemokratin grupperar sig i två stora läger: de som vill återgå till 1974 års partiprogram och från början bygga samma samhälle en gång till eller de som vill fortsätta att bygga den starka staten än starkare. Vid sidan av står ett litet läger som blandat menar att vi nu befinner oss i 2000-talet och kanske skulle ha en politik som just det årtusendet förtjänar.
Bland de många blogg-kommentarerna ställs många kloka frågor. En av dem är att det socialdemokratiska arbetarpartiet har glömt arbetarklassen. Välkommen till verkligheten! Vi är några som har hävdat detta under lång tid. Andra undrar varför vi inte lockar de unga väljarna. Ett tips, fråga dem. Och för en gång skull, lägg inte dina svar i deras mun. Lyssna med bägge öronen innan du öppnar din enda mun! Annars så svarar de på samma sätt i nästa val.
Morgan Johanssons sk analys är ett förfärande exempel på hur vi inte ska göra. Efter ett inledande erkännande av förlusten använder han sin långa text till att långsamt komma fram till att socialdemokratin hade rätt, men att vi var oklara på vissa punkter. Svaren på dessa skulle var mera EU-kritik kan man förstå, dvs mera åt (v)´s ståndpunkt. Detta efter att valets två största förlorare, (v) och (jl), hade denna ståndpunkt som enda huvudfråga!
Han avfärdar valresultatet genom att kriminalisera Piratpartiet, för att sedan grötmyndigt avfärda den ungdomsgeneration som röstade på (pp) och (mp). De aningslösa och lurade liven som gör integritetsfrågorna till huvudfråga för ungdom, när de i stället, enligt Morgan Johansson, skulle tycka något annat! Huga!
Hurtfriskt drar Morgan Johansson därefter slutsatsen, att allt pekar på en rödgrön seger i nästa års riksdagsva!. Det efter att alliansen åter en gång i val har besegrat de rödgröna! Räknar vi dessutom Junilistans, Sverigedemokraternas röster till de borgerliga och Piratpartiets till vågmästaren, vilket vi bör göra, så är det absolut ingenting som pekar på en rödgrön seger! Borde inte lite mera ödmjukhet och en förutsättningslöst självkritisk hållning vara på sin plats?
Tänk att en självkritisk och uppriktig värdering av det snart 40-åriga och i huvudsak socialdemokratiska samhällsbygget, ska vara så svårt! Kanske det är dags för att inse och praktisera att vad människor tycker, tänker eller känner borde ges betydelse.
I stället så vrider den självutnämnda sk "vänstern" verkligheten till att på något sätt ständigt bekräfta deras egen politiska position. Som statskramare och 1974 års män!
intressant? Läs mera här och här och här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar