Jag är ingen älskare av den portal som kallas s-bloggar. Jag pingade där förr i tiden, men har lämnat den. Den enda som jag följer regelbundet är Eva Hillén Ahlström från Bräcke, som skriver personligt, engagerat och med integritet. Nästan alltid. Andra tittar jag in hos nån gång ibland. Bengt Silfverstrand, pensionerad riksdagsman från Viken, är en sådan. Man behöver inte läsa alla hans postningar, det är lite som att sticka handen i en påse med jordnötter; man får jordnötter varje gång. Han har nu infört en sorts kommentarsbegränsning så att han tillåter en kommentar och sedan svarar han och lägger locket på. Det blir väl för svårt med alla dessa som ska uttrycka sin mening och fria ord har väl ett begränsat värde. Tycks han tänka. Till de mer säregna skribenterna hör Tord Oskarsson som skriver i sådan takt att han kan ha mer än hälften av alla inlägg på s-bloggars topplista. Nästan bara om den senaste opinionsmätningen och ibland kryddat med okritiskt återgivna citat från Håkan Juholt. Knappast ett stoff som lockar till politisk debatt. Ola Möller är en annan, yngre skribent som började sin karriär som bloggare som en yvig och engagerad agitator. Nu har han fått någon sorts politisk ställning i Helsingborg och med det förändras bloggen. Mest iögonfallande är kanske att han stängt kommentarfunktionen. Hans ord får klinga rena och befriade från meningsbrytningar och kritik som kunde smutsa ner och verka förvirrande för den menighet som förväntas läsa och instämma. En katekes.
Det är förvånande att en socialdemokrati som ropar efter ett alternativ till den borgerliga regeringen väljer att sluta sig inne i sin egen förträfflighet. Världen formas ständigt, den ena dagen är inte den andra lik, medborgarna tvingas varje dag till att tänka nytt och förhålla sig till en verklighet i förändring. Jag och många med mig har skrivit om den största förändringen av alla och som nu bokstavligen har vandrat in i våra hem. Den tredje världen är här och vill ha sin del av det globala välståndet och produkten av sitt arbete, det som till nu har varit förbehållet Nordamerika och Europa. Hur ställer sig ett framtidsinriktat socialdemokratisk parti till det?
I stället för att försöka förstå och förändra och själv förändras i takt med den verkligheten så lägger bloggarna på s-bloggar möda på att hävda att ”förändring” och nytänkande bara är en eufemism för ”nyliberalism”. De böjer sig nedåt och tittar bakåt, i tron att de där ska finna sina rötter. Men i den positionen är det något helt annat de stirrar rätt in i.
För en vecka sedan skrev jag om de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av konkurrensutsättningen av bl.a. skola och hemtjänst. Och till min förvåning fann jag att utvecklingen gick i riktning mot ett bättre uppfyllande av de målen än under det statliga monopolets tid. Det här borde väl vara en verklighet som skulle locka en framåtriktad socialdemokrati till diskussion, Men nej, i stället samlas man kring ännu starkare krav på nej till privatiseringen av offentlig sektor. Att karaktärisera en sektor som till 89% ägs och drivs av det offentliga som en privatiserad sektor är ju i sig uppseendeväckande, men allvarligast är ändå att man inte vill diskutera det. För visst är det problematiskt, vi ser hur skattemedel i några fall missbrukas och hur de i andra fall genererar osmakliga vinster för privata multinationella företag. Så frågan borde kanske ställas vad priset för ökad jämlikhet ska vara, i stället för att kräva stopp för en positiv utveckling. För mig är det politiska resultatet viktigare än att gå i takt med en ideologi som passerat sitt bäst-före-datum för länge sedan.
När jag som s-kandidat i nyvalet till regionfullmäktige i Västra Götaland i våras stod på gatan och kampanjade för ”Nej till gräddfiler i sjukvården”, så lärde jag mig något om integritet och politiskt mod. De förhatliga vårdförsäkringarna har inte flyttat en enda väntande i kön en sekund eller en millimeter längre bak, inte heller har de tagit en enda skattekrona från de som väntar. Tvärtom så ger det sjukhusen mera pengar, och kön blir ju snarare kortare av att rätt många löser sina vårdproblem på annat sätt. Så jag vägrade att dela ut de flygbladen.
Hur stor summa som stat och kommun tjänar på att sjukskrivningarna blir kortare och färre borde man räkna på. Men den stora invändningen tycks vara att människors vilja att betala skatt skulle minska. De rättrogna offrar hellre förbättringar och större effektivitet med skattekronorna för en grumlig ideologis skull. Jämlikhet verkar göra sig bättre i festtalen än i verkligheten.
Bland bloggarna på s-bloggar frodas denna ideologism, hellre vackert tungotal än rena händer. Och takt med att den utvecklingen bejakas sjunker uppslutningen kring den socialdemokratiska rörelsen. Det ultimata offret till dyrkandet av sin egen förträfflighet.
Intressant läsning finner du också hos Viita, Leo Holter, Peter Karlberg, Erik Laakso, Lena Sommestad.
SvD, SvD2, DN, DN2, DN3
Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, politik, det Goda Samhället, jämlikhet, integritet, personligt ansvar, socialdemokraterna,
4 kommentarer:
Visst är det så att privatiseringen av vården bidragit med många förbättringar. Man möts av god service och kontinuitet på sin privata vårdcentral. Man behöver inte stå med mössan i hand och känna sig illa till mods för att man råkar störa de tykna och arroganta sköterskorna som inte nog kan visa sin avsky för de vårdtagare som besudlar deras liv med dess närhet. Jag personligen var fylld av ilska efter varje besök eller kontakt med min gamla vårdcentral. Delar av primärvården i Västra Götaland har definitivt grävt sin egen grav.
Men jag anser fortfarande att privatiseringen inte borde fått äga rum. Det är under all kritik att det skulle krävas konkurrens av privata aktörer för att vissa vårdcentraler med en sista dödsryckning skulle göra ett försök till någon typ av förbättring.
Jag är verkligen nöjd med min nya privatägda vårdcentral. De ger god service, vänligt bemötande, samma läkare varje gång, enkla att komma i kontakt med och har god stämning på arbetsplatsen. Otroligt bra för anställda och vårdtagare.
Varför ryckte vi inte upp den befintliga vården? Varför gjorde vi den inte mer kostnadseffektiv? Varför lät vi en föråldrad och ineffektiv gigant till byråkratisk koloss låta ha sin gång och bokstavligen elda pengar till kråkornas favör?
Jag vidhåller att det mest kostnadseffektiva hade varit att effektivisera den befintliga vården.
När det kommer till försäkringarna som ger gräddfil i vårdkön. Menar du att folk kan gå före i kön utan att det märks? Hur är det möjligt? Jag har inte studerat detta på djupet, en tycker att det låter väldigt underligt. Har vi en så stor överkapacitet av vård i Sverige? Och varför måste man i så fall ha en försäkring för att få ta del av den överkapaciteten?
det du säger verkar vara att privatisering och konkurrensutsättning är bra. eftersom S tydligen gett upp tanken på att motstå kapitalismens segregerande kraft genom en levande offentlig sektor. jag tror att vi igen i takt med socialdemokratins dekredibilisering kommer att se högerextremismen fortsätta vinna terräng. som i tyskland på 20- och 30-talet.
historien repeteras. men den kommer knappast repeteras på exakt samma sätt.
sedan håller jag med om att S förstås gör fel i att försvara allt som det är. Om S vill vara socialdemokratiskt, ska partiet ändra den ekonomiska och monetära politiken, satsa på offentlig sektor igen och hitta framåtrörelsen partiet en gång trots allt hade. Alltså innovation och inte försvar. En levande offentlig sektor och inte en död som behöver hållas levande intravenöst som ett spöke av krafter i kapitalismens tjänst.
S behöver hitta framåtrörelsen mot ett annat system än kapitalismen om partiet vill vara socialdemokratiskt. Framåtrörelsen som säger nej till en osund allians mellan överklass och stora delar av samhället som leder till högerextremismen och ja till ett annat, jämlikt system som innebär en mindre brutal framtid och dialektik.
Arga sossen, jag gillar dit alias :) Jag har väl samma erfarenhet av de privata vårdgivare jag har anlitat, men jag har aldrig känt något hot från privata, kooperativ och andra lösningar så länge som de löser de uppgifter de ska utföra. Och jag tror faktiskt att det har med de dubbla roller landstingen har som både beställare och utförare. Det finns ingen annan mekanism att förbättra kvalitet och vård än god vilja ocvh det räcker inte. Samhället behöver konkurrens.
Och faktum är att vårdförsäkringarna inte går före någon. Sjukhusen hyr ut sina operationssalar på tider som inte de själva använder dem. Ingen i den offentliga kön får maka på sig för att de andra skall få vård. Tvärtom så avlastar det köerna och landstingen tjänar pengar på uthyrningen.
Sedan är det ju också en myt att det bara är de med stor plånbok som har dessa försäkringarna. Femtio procent av de fackföreningsanslutna har sådana här försäkringar liksom inkomstförsäkringar vid arbetslöshet.
Jag antar att det är en kostnadsfråga varför monopolet inte klarar fylla överkapacitetetn på sjukhusen. För det är ju så att de som har de här försäkringarna betalar både skatt och försäkringavgifter. Det finns ju inge valfrihet där.
ME, om de demokratiska partierna och kanske framför allt (s) alltmer anpassar sig till SD´s politiska analys, ja då upprepar sig historien. Klarar inte dessa att göra skillnaden begripålig trots att man står på ett speciellt sätt i en TV-studio så banar man väg för extremismen. Man kan ju lätt få intrycket att det bara 'är de som vill prata med folk.
Skicka en kommentar