Jag skrev för en vecka sedan att jag ville vänta tills det gått den nödvändiga tiden mellan löpsedlar och egen reflektion. Nu har den gått, jag har läst, lyssnat och kommenterat i olika fora. Jag skriver.
Jag har debatterat med ett antal socialdemokrater som verkar ha uppfattat den senaste veckans mediastorm som om det handlade om huruvida man gillar Håkan Juholt eller inte. Jag tror inte att det är huvudsaken.
För jag gillar ju Juholt. Jag gillar hans talarförmåga, han får ju till och med Reinfeldt att vifta med armarna i debatten. Jag gillar hur han har satt ljuset på viktiga frågor om vilket samhälle vi ska ha. Jag gillar att han gör politik av kultur och bildning. Men jag har också blivit besviken, för jag gillade när han ställde sig bakom SSU-kravet på att hela partistyrelsen skulle ta ansvar för valresultatet, när han krävde att alla skulle avgå, men ogillade när han svek och det visade sig att han bara menade partiledaren, han själv avgick aldrig. Jag blev besviken när han dribblade i Libyen-saken, i frågan om det b-medborgarskap för invandrare, för budgetstrulet och nu senast i ersättningssaken.
Var enda en som någonsin har kvitterat ut ersättning för resa och dubbelt boende, vet att det är en ersättning för de personliga utläggen. Det är inget unikt för riksdagen. Det gäller när du reser för partiet, för vilket som helst företag, offentlig som privat. Juholt är ju en intelligent karl, klok nog att leda vårt parti och han har ju dessutom själv insett att han har gjort fel.
Så för mig handlar det inte om det.
Hela den här saken borde ha handlat om ett ojämlikt samhälle där folket och dess valda företrädare inte är lika inför lagen. Där en vanlig medborgare bestraffas går en riksdagsledamot fri.
Juholts agerande har satt sökarljuset på samhälleliga förhållanden som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera. Och det handlar om att de socialdemokratiska ideal om jämlikhet som jag kämpat för i hela mitt 63-åriga liv dras i smutsen av sådana här affärer. Jag har ingen karriär att förlora, jag är bara en vanlig medlem som menar allvar med min ideologi. Vi kan inte ha ett system där ett privilegiesystem skapar en lag för folket och en annan för dess representanter. Och det är det här ojämlika samhället som vreden bland vanligt folk gäller, bland de som aldrig fått en krona till skänks och som lämnar sina röster i valet för vårt parti att bekämpa.
I stället har debatten kommit att handla om medias bakomliggande syften, om konspirationsteorier till höger och vänster inom och utom partiet.. I sin mest absurda enfald så har debatten fokuserat på ansökningsblankettens utformning! En eländig debatt på tobleronenivå driven framåt av socialdemokraterna själva och som tydligen varit mumma för media.
Åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen kom som ett brev på posten. Jag hade trott att han skulle gå på att uppsåt inte kunde styrkas, men i stället lämnas en förklaring där förundersökningen läggs ner därför att det förekommit olika praxis i riksdagen och att bestämmelserna skulle vara otydliga.
Läs detta en gång till. Det förekommer olika praxis. Vad betyder det? Jo att folk har gjort lite olika, det är vad det betyder.
Överfört till den profana verklighet du och jag befinner oss i så betyder det att om du går in i en butik så finns det vissa som betalar för sin varor och andra som inte gör det, snatta kallas det. På dörren in till butiken står det inte uttryckligen att alla varor skall betalas i kassan, men vi begriper liksom det ändå. Men enligt överåklagare Björn Eriksson så är det alltså inte möjligt att lagföra någon för snatteri, eftersom olika praxis förekommit och instruktionen har var otydlig. Söker man honom på nätet så inser man att detta ingalunda är första gången som överåklagaren har visat sig som en mästare på juridisk illusionism när det berör samhällets frälse.
Om socialdemokratin ska resa sig så måste vi förstå folket vrede. Vi måste lämna konspirationsteorierna där de hör hemma, på soptippen, och se bjälken i det egna ögat. Menar vi allvar med frihet, jämlikhet och solidaritet så måste vi leva det, även våra främsta företrädare. För om jag tvingas välja så kommer jag alltid att välja folket före ledarna.
Den senaste veckan har visat att jämlikhet är en hållning som bara är mycket tunn fernissa på vissa partimedlemmar.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, privilegier, socialdemokratin, media, drev, jämlikhet,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar