Den senaste veckan har bjudit en giganternas kamp om historien. Dråpligt blev det när twittertråden #stuffmoderaternadid fullkomligt exploderade i fantasi och kreativitet för att fylla på den historieskrivning Sofia Arkelsten påbörjat. Efter att Juholts ersättningsaffär förvandlats till en blanketthistoria så behövdes denna skrattfest för att skapa lite medial jämvikt.
Men bakom denna fars döljer sig en helt annan och djupare dimension. Var går frontlinjen mellan regering och opposition? Där Miljöpartiet ständigt försöker formulera det nya, det tillväxtbefriade samhället och Vänsterpartiet kommenderar höger-vänster om marsch tillbaka till ett samhälle och ett system som så grundläggande har visat sig misslyckas både med demokrati och välfärd, i denna opposition, var står socialdemokraterna?
Göran Persson lanserade det ”gröna folkhemmet”, det klassiska peralbinska folkhemmet med grön, uthållig profil, och genast så hamnade han i den moderna socialdemokratins dilemma, att i en tumskruv mellan tillbakablickande nostalgi och ett ofrånkomligt tvång att försöka hantera den omedelbara framtidens skräckscenario; havsnivåer sex meter högre än dagens, vindodling vid nordkap, öknar runt hela ekvatorn, söka formulera ett politiskt alternativ. Tillsammans med en ohejdad befolkningstillväxt tycks Harmageddon oundviklig, jordens undergång alltså, inte filmen.
Efter förlustvalet 2006 satsade (s) allt på att utmana den borgerliga alliansen på regeringsduglighet och förvaltarskap. Vem vårdar bäst de gamla erövringarna, den stora starka stat som man byggt från sjuttiotalet och framåt. (s) såg de gamla moderaterna framför sig, Carl Bildts 90-talsregering och 500% ränta, men missade att moderaterna hade förändrats. De nya moderaterna är inte en enbart kosmetisk förändring, utan en variant av ”det gröna folkhemmets” strategi. "Vi ska värna och förvalta det gamla och vi skall inom ramen för detta förverkliga den moderata högerns frihetsideal." var högerns budskap och löfte. Om Carl Bildts 90-talsregering var en nyliberal, himlastormande Thatcherinspirerad ny höger så är de nya moderaterna en konservativ och mycket moderat höger. Och detta missade (s). Agitationen inför valet 2010 omfattade allt från nedmontering av välfärdsstaten, skenande arbetslöshet och nyliberal utförsäljningsfest. Och budskapet tycktes besannas, opinionssiffror för (s) var uppe och rundade 50%. Alliansen är rökt sa statistikoraklet.
Jag skrev blogg på blogg om detta och varnade för backlashen som skulle komma. Jag sa uttryckligen att när arbetslöshetssiffrorna ett halvt år innan valet kommer att sjunka under siffrorna för tiden före den första finanskrisen, så kommer det rödgröna alternativet att falla. Som ett brev på posten kom också nya opinionsmätningar där alliansen passerat oppositionen. Och i valet ökade alliansen sin väljarandel. Det finns flera faktorer till oppositionens fall, men just detta är en negligerad del av förklaringen. Valet 2010 kom att stå mellan två förvaltaralternativ, två konservativa block som bägge sa sig försvara det bestående och de nya konservativa moderaterna bestod provet. Och det oprövade ledarskap som socialdemokraterna ställer på benen idag fortsätter utmana Borg och Reinfeldt om vem som förvaltar bäst.
Anna Ardin är en socialdemokratisk bloggare. Hon är irriterande skarp och äger ett brinnande engagemang. Man läser henne med stort intresse. I en av hennes senaste texter skriver hon under rubriken ”Man blir smutsig av att välja politiken” att partierna måste förändras. Visst saknar man ett resonemang om de dubbla verkligheterna och politikens innehåll men så långt så väl. Följer man däremot kommentarstråden så sker något märkligt. I en ordväxling med en Henric Sjökvist, där han ser politikernas dilemma i att de tilldelats alltför mycket makt, avvisar hon honom med: ”Vi” gör ingenting, för jag håller inte med dig om något, så starta ditt lägga-ner-staten-parti eller vad du finner lämpligt och få folk att rösta på det, så röstar jag för att försöka tygla marknadsliberalismen.”.
Här blottar hon i sitt svar ett av den samtida socialdemokratins stora problem, oviljan att diskutera det socialdemokratiska Projektet. Det starka staten är oantastlig, vi kan diskutera allt men inte staten. Som om synen på staten vore socialdemokratins ”flesh and bones”. I 1975 års partiprogram lades idén om den starka staten till grund för politiken. Under ett decennium växte skatteuttaget med det tredubbla, statens omfattning lika mycket. I löntagarfonder skulle väl så mycket som någonsin i den norska oljefonden ackumuleras. Med staten som bas skulle samhället förändras, ju mer den stärktes desto större förändring tycktes man tro. Staten och samhället växer i den föreställningsvärlden samman till ett.
I 40 år har detta projekt varat och Anna Ardin vill inte diskutera det, hon hänvisar den diskussionen till andra partibildningar. Och då ger hon också röst till så många av dagens allt färre socialdemokrater. Staten har blivit vårt fundament, och vår egen skapelse skall inte ifrågasättas, den behöver inte diskuteras. Staten har blivit en idé med samma status som frihet, jämlikhet och solidaritet.
I stället så har vi fastnat i en dröm om att bara vi förvaltar detta arv, denna stat på rätt sätt så kommer tågen att komma i tid, paraplyer i överflöd att sträckas till de dyblöta och försäkringskassan aldrig att behandla en medborgare respektlöst. Den politiska kampen har blivit en de konservativa giganternas kamp om förvaltarskapet. Men vad ligger i framtiden? Däri ligger det politiska dilemmat.
Istället för att indignerat protestera mot att någon annan stjäl historien från oss, så måste Socialdemokratin vidga debatten till att omfatta även en genomlysning och kritisk granskning av sitt eget verk.
Sätt ett bokmärke för Johan Westerholms sida, Peter Högberg söker mer än någonsin, Erik Laakso kan man lita på, HBT-sossen likaså, Johanna Graf har funnit något under sina fredagar på kafé. Widar Anderssson är inne på samma tema i sin ledare i Folket.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om historien, moderaterna, socialdemokraterna, den starka staten, staten, , politik,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar