Genom den utmärkta dagstidningen Ekehog idag så fick jag nys om en situation där valfriheten i äldreomsorgen ställs på sin spets.
På söder i Stockholm ligger Katarinagården och för den vill Stockholms stad överlåta driften till Attendo Care. Men de boende på gården med stöd från 1000 söderbor kräver att boendet blir kvar i kommunal regi. Nu är jag inte någon motståndare till att vård och omsorg utförs av privata företag, ja inte ens till att de går med vinst, så länge de gör ett bra jobb. Men den här situationen gör att man frågar sig hur LOV, lagen om valfrihet, nu skall tolkas. Är det de boendes valfrihet eller är det förvaltningens valfrihet som lagen omfattar? För LOV är i sin tur underställd LOU, lagen om upphandling, som alla kommuner nu är skyldiga att följa. För det är ju egentligen här problemen uppstår. Lagen om upphandling beskriver snarast ett tekniskt förfaringssätt när det gäller upphandling av all kommunal verksamhet, från renhållning, leveranser av kontorsmaterial och ärldreomsorg, och ger inte politkerna möjlighet att beakta medborgarens intresse som det kan ta sig uttryck lokala opinioner. Det ger medborgaren inget utrymme för att påverka sin egen livssituation. Valfriheten är en chimär.
Ett stort problem med vården och omsorgen är ju att någon egentlig marknad inte finns. Ett kommunalt monopol överlåtes till en privat aktör och simsalabim så skulle alltså valfrihet råda. Att de äldre ständigt skulle ha väskan packad för att i valfrihetens namn lämna sitt nuvarande boende och ge sig ut på gator och torg för att finna sig ett nytt faller ju på sin egen orimlighet.
Så någonstans så måste valfriheten i LOV omfatta de boendes beslut och önskningar, även om de uttryckligen hade önskat sig Attendo Care. Och här skiljer jag mig på ett avgörande sätt från de som förespråkar s.k. naturliga monopol, en omskrivning av förvaltningarnas ensamrätt till beslut. Här står en avgörande fråga för mig som socialdemokrat, den demokratiska frågan i omsorgen handlar inte om privat eller kommunal drift, den handlar ytterst om de äldres makt över sin egen livssituation. Makten över arbetets frukter, välfärden och livsdrömmarna.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om boende, Katarinagården, LOV valfrihet, politik, äldreomsorg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar