Det stormar i Socialdemokratiska partiet. Som om det vore något nytt. Det är klart att det stormar, vad vore politik utan stormar. Det märkliga tycks mig vara att så många önskar att det inte ska synas. Gärna konflikter men håll det internt, eller snarare på rätt plats i partiorganisationen. Om man inte helt sonika bara säger Glöm bort, gå vidare, vi låter krutröken skingras och tar nya tag. Låter rejält och arbetsamt. Upp med ärmarna och så gör var och en sitt bästa. Men det som händer då är att politiken försvinner, vi minns kontrahenterna och stämplar dem som höger eller vänster men det politiska innehållet försvinner. Så är det också, socialdemokraterna diskuterar formerna för debatten men glömmer innehållet.
Om jag förstått Anders Johanssons kritik av partiledaren så handlar det om att det socialdemokratiska partiet idag leds av spretande, sins emellan oförenliga budskap. Vi kan inte samtidigt lova utjämning av skatterna mellan arbetande och pensionärer och utbyggnad av järnvägen. De pengarna finns inte, än mindre till de utlovade återställarna av apotek, förstatligad vård- och omsorgssektor mfl löften som delats ut under hösten. Anders Johansson pekar på att (s) är på väg att skapa en enorm löftesbubbla, som när den spricker, kommer att ödelägga det socialdemokratiska partiet än mer än det är idag. Jag tror att han har en skarp poäng där.
I helgen hade vi höstmöte i s-distriktet. Bohusläns socialdemokratiska partidistrikt. På dagordningen stod bl.a utarbetande av en verksamhetsplan för tiden 2012-2015, dvs över nästa supervalår. Vi gästades av Siri Martinsen från Østfold Arbeiderparti, våra närmaste grannar norrut. Hon berättade om de fantastiskt framgångsrika kommunalvalen i år för Arbeiderpartiet i våra grannkommuner. I de större städerna som Fredrikstad och Sarpsborg ökade man från 30%-nivån till nästan egen majoritet. Siri berättade om framgångar som var resultatet av ett mycket målmedvetet arbete. Flera väljarundersökningar låg till grund för arbetet. Man ville veta varför så många hade svikit AP i förra valet. Och här visades det att löftesbrott var den enskilt och särklassigt främsta orsaken till att man lämnat Arbeiderpartiet i förra valet. Partiet hade inte gjort ett tillräckligt gott jobb helt enkelt. Skandaler å andra sidan spelade mycket liten roll för vem man röstade på.
Det var alltså inte väljarna som svek partiet utan det var partiet som svek väljarna.
Hur skulle man då vända en nedåtgående trend?
-Stå för det man lovar.
-Övertyga människorna med en trovärdig politik, gräsrotskampanjer och smart mediaarbete.
-Och framför allt skyll inte på andra, bli inte ett gnällparti som bara pekar på andras fel.
-Skyll inte på media, använd dem.
Om vi ska tro våra vänner från Norge så betraktar de medborgarna som intelligenta människor som kan ta ställning till ett budskap, de kan välja och dessutom värdera om det blev gjort. Vi kan bara vinna i kraft av vår egen politik. Det är här Anders Johanssons SMS träffar min politiska vardag. Och det är det politiska innehållet i dagens tuppfäktning. Håkan Juholt har åkt runt i landet och den ena dagen lovat återreglera elmarknaden vilket skulle kosta runt 400 miljarder(!) dvs halva statsbudgeten och nästa dag utjämna skatter för 17 miljarder, vi ska bygga järnvägar för lika många miljarder och återreglera apoteken för gud vet hur mycket pengar.
Anders Johansson pekar på det faktum att trovärdigheten försvinner i samma ögonblick som löftena överskrider möjligheterna. Väljarna kommer att straffa oss för det. Det sänker vårt parti mycket mer än aldrig så fula skandaler. Och det måste diskuteras, inför öppen ridå.
Partiledare må glömma, men väljarna gör det inte.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Anders Johansson, Håkan Juholt, valet 2014, konflikter,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar