Nu är det äntligen dags att göra politik. Det innebär att vi ska formulera politiska krav och en ange en riktning för framtiden. Till det behövs ett modernt och nytt partiprogram utan kompromisser. Vi får hoppas att Lars Enqvist får fart på det arbetet nu. Framför allt krävs att partiet för fram ett budskap. Det måste vara slut på att partiledaren kastar ur sig något som ett par tre personer efteråt har full möda med att täcka över och maska. Tar inte Juholt sitt ansvar så kommer det att skrivas många fler sms.
Partistyrelsens möte häromdagen verkar ha ett tydligt före och efter. På väg in till mötet ger Håkan Juholt sin syn på det politiska läget och tyvärr så bekräftade det intrycket av att han inte riktigt står med fötterna på jorden. Han var optimistisk för att som han uttryckte det: ...snart så skulle regeringens politik rasa samman på alla områden. Inte ett ord om en egen s-politik, inget om det arbete som ligger framför oss.
Detta är bara en återupprepning av den förra mandatperiodens misslyckade taktik. Efter 2006 ägnade vi oss också åt att peka finger och invänta katastrofen under tre år och vår opinionssiffror steg i höjden. När vi så öppnade munnen så kom fallet. Regeringens misslyckande hjälpte ingenting, skandaler i socialförsäkringen, arbetslösheten, skolan; inget vägde upp vår egen avsaknad av politisk alternativ. När nu Juholt använder detta receptet igen så är det ju en djupgående okunskap om politikens realiteter. Det var detta Anders Johanssons sms handlade om. Och det är symptomatiskt att man då inom (s) diskuterar formen för hur detta blev känt, inte innehållet.
Därför var det med stor lättnad att efter mötet ser det ut att andra krafter än Juholt tagit initiativet. Fram stiger nu Weidelich och talar konkret politik. Här i Bohuslän hade vi förmånen att få honom på besök på vårt distrikts höstmöte. Han gav ett väldigt starkt intryck och kunde på ett tydligt sätt visa var vi måste rikta krafterna. Ungdomsarbetslösheten, bostäderna och infrastrukturen är nycklar till att klara av de krav som framtidens välfärd ställer. Jag kan se att denna linje förstärktes under partistyrelsens möte. För första gången på mycket länge så anar man ett ljus i änden av tunneln.
Men det förutsätter att Håkan Juholt nu rättar in sig i ledet och slutar med sina solorusher som ju nästan varje gång leder till ifrågasättande av sanningshalten i hans påståenden. Håkan Juholt har haft en förkärlek för att tala i första person, om ”jag” och ”mig”, när han talat om socialdemokratiska partiets historiska uppgifter i dagens politiska landskap. Inspirerad av Daniel Suhonens efterlysning av mera populism, har han slagit något av rekord i just populistiska löften om än det ena och än det andra. Mest återställare har det handlat om utan att ett ögonblick reflektera över att alla dessa återställare dragit undan mattan för alla reformer. Plus att vi antagligen tvingats dra på oss en statsskuld i italienskt format för att genomföra dem. Alternativet hade varit att svika löften i en omfattning som aldrig tidigare setts i det moderna Sveriges historia.
Det hade svenska folket aldrig förlåtit oss. Det är dags att börja tala om vi.
Jag läser Högberg med allt mera respekt.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Weidelich, Anders Johansson, socialdemokraterna, politik, välfärden,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar