Jag har följt debatten i efterdyningen på Juholts hyresersättningsaffär. Vid något tillfälle har jag dessutom kommenterat något inlägg. Men jag är så urbota trött på alltihop. För det första, den här förlåt-mig turnén som Håkan Juholt drar runt på är en skam. Varför ska han runt och be oss partimedlemmar om ursäkt? Vad är det jag skall förlåta? Vad är det vårt parti ska förlåta? Han har tagit ut alltför stor ersättning för sitt övernattningsboende, vad har partiet med det att göra? Vad har jag med det att göra? Hela affären är väl hans privatsak. Han har fulat, då är det väl hans sak att ordna upp i det. Han får göra rätt för sig. Men blanda inte in partiet i det. Hela ersättningssaken är en fråga mellan honom och hans arbetsgivare, i det här fallet Sveriges Riksdag. Men att dra runt och samla medlemmar till gråta-ut möten är så fel.
Vad partiet måste göra är ju att åter ställa kampen mot privilegiesamhället långt fram på den politiska dagordningen. Det är det enda som vi som parti har anledning att dra som slutsats efter vår partiordförandes utsvävningar. Vi accepterar inte ett samhälle där människor är olika inför lagen, vi accepterar inte ett samhälle där vissa kan bevilja sig förmåner och friheter som undanhålls andra. Och då behöver vi en partiledare som har gjort rätt för sig.
Det är min enkla slutsats. Och min trötthet kommer sig av att så många försöker att undgå den självklara slutsatsen av Juholts ersättningar med att det är medias fel, alliansens fel, gamla SSU-motsättningar - you name it. Ett parti som vältrar sig i självömkan och undanflykter samtidigt som partiets sympatier bland medborgarna krymper i vansinnig takt är inget levande parti. Så snälla, håll käften på er dumskallar innan ni fullständigt har utplånat partiet. Ni begriper inte vad ni håller på med.
Bengt Silfverstrand i Viken är en av dem som läxar upp socialdemokrater som önskar en programdebatt och öppenhet i en skarp förnyelse av partiet. Ett av hans främsta argument är att han minsann var på möte med Håkan Juholt och blev inspirerad. Enligt Silfverstrand så skulle Juholt omvänt och återuppväckt partiet i Skåne, ett distrikt som var ledande i avsättningen av Mona Sahlin. Hur tomt och fullständigt utan verklighetsförankring denne Silfverstrand simmar omkring i sin egen illusion, kan inte illustreras bättre än av de senaste opinionssiffrorna i Skåne, partiet når 20% och Juholts förtroende är nere på 6. Sex procent för en socialdemokratisk partiledare i det distrikt som en gång såg partiet födas! I oppositionsställning! Och det kallar Silfverstrand en pånyttfödelse!
Mönstret känns igen, överallt där Juholt har besökt sina partivänner och bett om förlåtelse, medan opinionssiffrorna fortsatt dala har ett antal medlemmar vittnat om sin återfunna salighet . Hade dessa den minsta uns av ödmjukhet så skulle de självmant tystna och lyssna till de som tänker längre och klokare.
För det socialdemokratiska partiet behöver idag kärleksfulla kritiker, människor som har förstått att lyssna till medborgarna och som står med fötterna djupt rotade i vår samtid. Inte drömmare som sprider löften ena dagen om att återställa en monopoliserad elmarknaden, apoteken, sjukvården till kostnader som får Grekland och Italien att framstå som småpojkar som ertappas med att snatta ur spargrisen. För att nästa dag hävda att ”... partiet mår bra, det socialdemokratiska partiet är taggat. Vi har en berättelse, vi har inga ideologiskt stora stridigheter, vi är samlade.”.
Man tar sig för pannan. Kan man komma längre bort från verkligheten, kan man ställa det parti som försörjt en så många år i ett sämre läge?
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, socialdemokraterna, politik, återställare, förnyelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar