Bagateller om rätttrogna

Det är fantastiskt vilka krafter ett relativt hovsamt och öppet debattinlägg som Carin Jämtins kan frigöra. Eller var det kanske Robert Nords mfl´s svar som utlöste den.

Strunt samma, upp reste sig, likt Frödings gamla bergatroll, kavalleriet, principryttarna på sina käpphästar. Inte skulle bara det "onda" fördrivas, folket skulle tuktas och förstå att det goda var ont, de som blivit friska av privat sjukvård, de som menar att tandläkaren de nyttjar är snäll och hygglig och gör ett bra jobb, de som tyckte att de fick bättre skola i friskolan måste fås att förstå att allt är precis tvärtom.

Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss.
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!

Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat,
och se'n så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.

Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.

Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.

Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt frumla hem nu, hum, hum.
-------

En debatt som kunde ha handlat om kvalitet, god förvaltning av skattebetalarnas pengar, människor inflytande över sin vardag, ja kort sagt en debatt om det goda samhället, förvandlas till en debatt om principer. Likt Tennyssons eremit på pelaren, som ser sina ben ruttna under honom, så skall folket fås att förstå att det blott är de rättrogna som i lidandet kommer till paradis.

Varifrån kommer all denna världsfrånvändhet?

Kan det bero på att vi inte har lyckats formulera en enda programpunkt under tre år i opposition som sträcker sig utanför kategorin "återställare."? Detta trots en borgerlig regering, kapitalismens djupaste kris någonsin och Hammarbys fullkomligt katastrofala insatser i allsvenskan.

I stället för att reflektera över sitt livsverk, utvärdera det och söka ny vägar framåt så har varje sådan ansats trampats ner i höger-vänster gyttjebrottning, där ett antal debattörer verkar föreslå att vi stryker ett streck över de sista 40 åren, plockar upp det gamla partiprogrammet och så börjar vi om.

Man får väl citera en gammal arbetarrörelseikon, Shania Twain, när hon sjunger: "That don´t impress me much."