Idag presenterar Ylva Johansson ett vårdpolitiskt program som tar fasta på att vård skall var lika var du än bor och täckas av den försäkring som delas av alla. Hon föreslår ett slags certifiering och kontrollerande uppföljning a la det som finns i Danmark.
Man kan ju tycka att det här skulle vara en självklarhet för en politiker med ansvar för alla de skattemedel man begär från medborgaren. Men det är det inte. Jag har under en längre tid påpekat i artikel efter artikel det horribla i att 20% av vårdens medel går åt till att rätta till fel begågna i vården. Mina siffror är hämtade från Socialstyrelsens rapport 2008 och Vårdförbundets långvariga kamp mot nedskärningarna. Men socialdemokratiska politiker väljer att blunda. I stället begär de att skattebetalarna skall betala mer för sina egna tillkortakommanden. Jodå, det finns andra landstingspolitiker än socialdemokrater, men det fråntar ju inte socialdemokrater från ansvar.
När fakta påtalas möts man häpnandsväckande ofta av misstro. Var kommer de siffrorna från? säger Johans Sjölander och hävdar att jag överdriver! Borde inte en socialdemokratisk landstingspolitiker med ansvar för vården läsa Socialstyrelsens rapporter, kan man tycka? Åter andra tycker att detta inte hör till en debatt om användningen av skattemedel. De flesta är dock bara likgiltiga. Man silar mygg och sväljer kameler. Kanske är det som en anonym (sic!) landstingspolitiker säger till tidskriften Fokus: »ingen riktigt vill veta hur illa det är«:– Om det skulle bli tydligt skulle staten tvingas köra över landsting och kommuner – och det vågar man inte."
Jag kan i och för sig förstå det nymornade tvivlet: 20%, 26 MILJARDER i svinn! Men det är dags att även socialdemokraterna börjar ta de här frågorna på allvar, för allvarligt är det. Tack vare Ylva Johanssons mod att självkritiskt granska den egna verksamheten så får vi socialdemokrater nu ett handlingsprogram som börjar ta tag de här frågorna.
Frågan är bara om (s) vågar gå hela vägen ut? Eller kommer detta också att tystas ner?
På de socialdemokratiska bloggarna lär det inte skrivas något, mer än möjligen en släng om Ylva Johansson äktenskap med "nyliberalen" Erik Åsbrink, men om du finner sakfrågan om vården intressant så kan du läsa mer här och här och här.
DN, SvD, Vårdförbundet,
11 kommentarer:
Svinnet och slöseriet inom sjukvården börjar ju uppmärksammas allt mer inom konsultvärlden och managementforskningen.
Jag tror man måste satsa på mer verksamhetsutveckling inom landstinget. Men då måste också resurser tillsättas till detta.
Tror också man måste våga släppa in mer folk från industrin med erfarenhet av effektiviseringar.
Det blir visserligen en större mängd tjänstemän och mer overheadkostnader - men det lönar sig i längden.
Anders. Nu får du faktiskt ta och skärpa dig litegrann. Du blandar ihop förgäves- eller dåliga investeringar, risken för patientskador och en massa andra ospecificerade allmäna ineffektivitetsposter, kallar det "svinn" som om det handlade om stulna pennor, länkar sedan till (i bästa fall) andrahandskällor (om ens det, fokusartikeln ovan nämner ju inte ens siffran 20 procent), kryddar med lite insinuationer och sedan förväntar du dig en seriös diskussion?
Jag tänker inte försvara ineffektivitet i offentlig sektor eller i sjukvården överhuvudtaget. Tvärtom, jag är i högsta grad mot den. Ännu mindre tänkar jag försvara de patientskador som uppstår i Sverige och annorstädes. De är framförallt ett mänskligt problem, men visst får det även ekonomiska konsekvenser. Och jag stödjer till fullo Ylva Johanssons krav på skarpare kontroll, och har själv bara senaste veckorna skrivit flera bloggposter om behovet för socialdemokratin att fokusera på kvalitets- och utvecklingsarbetet inom inte minst sjukvården.
Den största effektiviseringsmöjligheten när det gäller sjukvård nämner du för övrigt inte ens, nämligen den att se till att folk inte blir sjuka till att börja med genom ett förebyggande arbete och att på det sättet stärka folkhälsan.
Vad jag vände mig mot i din förra postning var ditt slarviga och ospecificerade användande av begreppet "svinn", i det fallet dessutom kopplat till en diskussion om skattenivån. Det blir ytligt på gränsen till populistiskt. Och jag tycker den här diskussionen förtjänar bättre än så.
just det; tänkte att jag också kunde bifiga en länk till den rapport jag antar att du refererar till så att var och en kan bilda sig en uppfattning om vad som står eller inte står där:
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2008/10038/2008-109-16.htm
Själv skriver jag gärna under på slutorden i den läkartidningsartikel som finns länkar till jämte själva rapporten:
"Det finns en betydande potential att spara både mänskligt lidande och resurser i svensk sluten somatisk vård. Resultaten av studien återspeglar den situation som rådde för några år sedan. Sedan dess har patientsäkerhetsarbetet utvecklats kraftigt på många håll. Förhoppningen är att resultaten av studien ska stimulera denna positiva utveckling ytterligare."
Alltså. Ta frågan på allvar, lägg skarpa förslag - men gör inte arbetet med patientsäkerhet till ett slagträ i skattesänkardebatten.
Johan, kan vi sluta med den där typen av mästrande och demoniserande kommenarer. ”Skärpning” och ”populism” hör inte hemma här.
Jag för fram fakta som Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, Vårdförbundet, oberoende journalister på DN bekräftar. Du lägger fram en from förhoppning från författaren till en av socialstyrelsens rapporter om att det ska bli bättre!Och då skulle du på något sätt förhållit dig sakligare än mig, Orwell igen.
Du gillar inte ordet ”svinn”, det är ok, jag valde ett ord som är så harmlöst jag kunde finna för att inte provocera. Men det fick tydligen motsatt effekt. Men du drar dig inte att benämna dessa förhållanden som ”förgäves- eller dåliga investeringar”, skulle du som politiker möta en av de anhöriga till de tre tusen årligen döda och förklara det med de orden? Vidare beskriver du dem som ”allmänna ineffektivitetsposter”, Johan, snälla Johan!
Det är helt enkelt så Johan att jag har rätt och du har fel. Så för att citera dig själv ”Ta frågan på allvar, lägg skarpa förslag - men gör inte arbetet med patientsäkerhet till ett slagträ i skattesänkardebatten.”
ja, jag tar en smula anstöt när du kallar medicinsk felbehandling av människor för "svinn". Jag tycker du uttalar dig alltför tvärsäkert och mot bättre vetande på alltför lösa boliner (herregud, det är ju bara att läsa rapporten för att se att den bild du framställer av situationen inte är den bild rapporten kommit fram till). Framförallt har jag inte sett ens antydan till någon typ av lösning på de problem med vårdens effektivitet som jag tror vi i grunden är ense om finns.
Men det är ok. Om du vill ta i lite för att sätta fingret på ett angeläget problem så vassegod. Kanske är det jag som överreagerar lite; som fritidsbloggare måste du naturligtvis få ta ut svängarna en smula.
För låt oss vara seriösa. Vad handlar effektivitetsproblemen i vården om? Ja, ett problem är organisationskulturer, logistik, och organisatoriskt tänk. Alltför stor del av vården sitter kvar i ett fabriks- och lagertänkande. Det måste och kan förändras, med goda resultat vad gäller både tillgänglighet och ekonomi. Sedan kan man kalla det lean-modeller, toyota-modeller eller bara vanligt sunt förnuft. Men oavsett detta måste du adressera som just det problem det är - det går inte att klumpa ihop i någon sorts nidbild av en koloss på lerfötter som du gör.
Ta sedan de medicinska felbehandlingarna: de är ett problem i alla sjukvårdssystem i alla delar av världen. Ja, faktum är att de är ett problem med sjukvården som sådan: det finns alltid en risk att man gör fel och sådana fel får allvarliga konsekvenser. Ska man komma åt dem krävs ett omfattande batteri av långsiktiga lösningar som går på djupet inom sjukvårdsorganisationen från golvet och upp.
Jag ägnar en hel del åt min politiska tid åt att följa just sådant patientsäkerhetsarbete: hur man får folk att anmäla brister, rapportera och åtgärda fel, ständigt bygga upp nya barriärer som hindrar fel som drabbar människor. Det är inget arbete som underlättas av att man håller på och antyder de fel som begås framställs som rent slarv (även om det naturligtvis kan finnas enskilda exempel på den saken också).
När det gäller journalsystem pågår det ett omfattande arbete med detta som du också mycket väl känner till. Och det är klart att jag ibland kunde önska att systemet var lite mer centralstyrt på den punkten. Där gör ju den sittande regeringen bedömningen att det inte är tekniskt möjligt att åstadkomma ett gemensamt journalsystem, och vi (dvs s) har i riksdagen försökt driva på utvecklingen åt ett mer enhetligt håll. Så jag förstår verkligen inte vad du menar när du nästan låter som om du vore den enda personen i hela världen som driver den här frågan.
Men oavsett allt detta så kommer vi inte kunna använda de frigjorda resurserna till jättelika skattesänkningar (vilket du ju heller inte vill ha vad jag kan förstå det, du bara argumenterar för dem ändå, så det är väl bra det). Därför att behoven ökar, vi lever längre, den medicinsk-tekniska utvecklingen gör det möjligt att lösa mer och vi människor kräver helt enkelt en högre kvalitet.
Det tycker jag är en seriös ingång i diskussionen.
Vilka faktauppgifter grundar du ditt påstående om "läsa rapporten för att se att den bild du framställer av situationen inte är den bild rapporten kommit fram till". Det framgår i varje fall inte av den rapporten du hänvisar till. Om du har andra uppgifter så vore det väl fint om du presenterar dem. Tills dess så håller jag mig till Socialstyrelsen.
Var får du det intrycket om att jag skulle framställa mig som ensam invigd? Tvärtom så du visar jag hela tiden till Vårdförbundets kamp mot nedskärningarna. Detta för att kämpa mot försämringarna på arbetsplatsen, som orsakas av tex 1,6 miljarder på en oduglig, vad var det du kallade det? ”Förgävesinvestering”? Jag blir lite trött på dina försök att idiotförklara mig. Den lockar inte till den seriösa debatt som du efterlyser.
Nej, jag har inga lösningar på hur detta ska gå till, jag påstår att det i de skattefinansierade systemen finns missförhållanden som, om bara en bråkdel av dem åtgärdas, genererar lika mycket som en tänkt skattehöjning för oss låginkomsttagare. För mig verkar det mera var en ryggmärgsreaktion från din sida. Så fort man tar upp det här med landstingspolitker så kommer det att det förekommer i andra länder också. Betyder det att du anser att kamp mot diskriminering onödig, det förekommer ju i andra länder också, kamp mot låga löner, kamp mot ojämlikheten. Nej givetvis tycker du inte det, så varför är det plötsligt ett giltigt argument i den här frågan?Argumentet är som sagt inte särskilt övertygande, men lika fullt är det som att trycka på en knapp:".. de är ett problem i alla sjukvårdssystem i alla delar av världen."
Det verkliga problemet är som jag ser det att 3000 personer dör och 105 000 skadas VARJE år på grund av detta och likafullt så kräver socialdemokratiska politiker mera skattepengar till det systemet, utan att adressera dess problem. Det är en oansvarig politik som kommer att slå tillbaka mot oss.
Jag är helt avvisande till att problemets kärna skulle vara det som du antyder, att det är en ouppmärksam läkares eller en slarvig sköterskas fel: "det finns alltid en risk att man gör fel och sådana fel får allvarliga konsekvenser." Jag hävdar bestämt att det är ett systemfel, och att det därför kräver åtgärder i enlighet med detta.
Och jag hävdar att det här systemfelets risker är maximerade, bland annat därför att politiker har visat sig oförmögna att skaffa ett journalföringsystem som följer patienten genom vårdapparaten! Hälften av skadorna i vården beror på detta. Det är den bittra verklighet som snart kommer att komma ikapp våra politiker. Väljarnas dom kommer att bli hård.
Så därför måste även de förstå skillnaden på att ifrågasätta skatteHÖJNINGAR och att förorda skattesänkning. Det ena betyder inte det andra. Du påstår att jag argumenterar för "jättelika skattesänkningar ”. I anständighetens namn bör du precisera dig, Johan.
Vården och välfärden står inför enorma utmaningar i en nära framtid. Framtidens finansiering av välfärden är akut. Vi måste kunna lösa dessa problem, och då är 20% av kostnaderna ingen föraktlig andel att frigöra för verklig vård. Det är min ståndpunkt och har alltid varit. Men på något märkligt sätt verkar det som att när en socialdemokrat inte ropar på skattehöjning, så rasar marken under oss. Då åker skygglapparna på och taggarna utåt. Då finns det inte gränser för vad man kan pådyvla motståndaren och partikamraten. Gärna hård debatt, men sköt den med öppna kort. Även om din slutsats lika fullt blir skattehöjning, så var lite modig och pröva den andra tanken. Kanske finns det något där att beakta.
För fakta är också att vi förlorar väljare. Dom är smartare än så.
Till att börja med kan vi nog enas att den ton av ömsesidigt idiotförklarande som genomsyrar hela denna diskussion är både olycklig och kontraproduktiv. Jag kommer gärna bort från den. Men så tillhör jag inte heller den falang på s-bloggar som tycker att invektiven är ett självändamål ;-)
Sedan "ryggmärgsreaktioner". Ja, det kanske har att göra med att du rätt tydligt antyder att ingen annan än du (och kanske vårdföbundet då) har sett, förstått eller har den minsta vilja att åtgärda de väl kända problem du tar upp. Och att du förenklar diskussionen till det absurdas gräns.
Att det finns problem med skador i vården i alla världens sjukvårdssystem (precis som det finns trafikskador i alla världens länder) är naturligtvis ingen ursäkt för att inte agera, men det ger en ledtråd till vad problemet beror på och hur man kan komma åt det. Framförallt säger det oss att det inte är de specifika dragen i den svenska sjukvårdspolitiken som skapar vårdskador. Det är en viktig poäng som du konsekvent duckar för.
Sedan tror jag att kortsiktiga besparingar är ett dåligt sätt att komma åt dessa strukutrella problem. Under en övergångsperiod kan det mycket väl behövs MER resurser till sjukvården för att på sikt skapa en effektivare organisation. Det visar åtminstone de framgångsrika erfarenheter av effektiviserad sjukvård från både privat och offentlig sjukvård som jag tagit del av. Men du kanske har andra praktiska erfarenheter att peka på? Vore kul att ta del av dessa i sådana fall (som landstingspolitiker är jag alltid intresserad av något bra besparingsobjekt ;-).
Men problemet är att vi har sett konsekvensen av den typ av resonemang du för tidigare. Man målar upp en lite löslig "besparingspotelntial" på i det här fallet hela 20 procent, har inga idéer om hur denna potential ska tas vara på men argumenterar ändå för att pengarna till att tillfredsställa de behov som finns ska tas därur.
Effekten har åtminstone hittills alltid blivit sämre vård som på sikt blivit dyrare för medborgarna. Och jag vill inte tillbaka dit. (Jag var med om att spara in ett budgetunderksott i miljardklassen på bara några år som en del av majoriteten under förra mandatperioden, så tro mig, jag vet vad jag pratar om.)
Så sant Johan, nu snackar vi.
Så här tänker jag, oavsett om problemen i vården är universella så finns problemen i svensk vård i Sverige, och är satta att hanteras av svenska huvudmän. Och, det är faktiskt de specifika dragen i svensk vård som orsakar det. Jag har aldrig talat om unika drag, men specifika i ordets rätta betydelse, det som utmärker svensk sjukvård. Unikt nej men specifikt ja. Och just därför att så många svenska politiker med huvudmanna-ansvar för vården vägrar att inse att det är ett specifikt problem som måste lösas, så fortsätter de här missförhållandena. Därför fokuserar jag på de politiska uppgifter som vi har här. Det är måhända en absurd förenkling, men så tänker jag.
Socialstyrelsen kom för några månader sedan med en ny rapport om det frånvarande patientperspektivet i svensk vård och jag tror att man här pekar på en grundorsak till de problem vi diskuterar.
Ett frånvarande patientperspektiv är en ideologisk och politisk fråga i första hand och en administrativ i andra hand. Den återfinns i snart sagt alla offentliga välfärdsordningar, i Försäkringskassan, i a-kassan, i på socialkontoren. Därför är det också riktigt att tala om det som ett systemfel. Den talar om hur vi i svensk vård ser på skattebatalarnas roll i systemet. För sjukvården gäller då att patientens roll underordnas andra hänsyn, andra prioriteringar.
Interndebiterings-ordningen är en sådan politisk prioritering och där kan man med skäl tala om absurditet.
Oförmågan att skapa en journal som följer patienten är en ännu större absurditet. Att det skulle vara tekniskt omöjligt faller ju på sin egen orimlighet.
Det är politiska beslut och politikernas kompetens som ligger till grund för det. Och det illustrerar väl vad man menar med bristande patientperspektiv.
Självfallet kan de betyda att mer resurser krävs, men lika lite som att flera konduktörer får tågen att hålla tidtabellerna, betyder mer resurser till vården att man löser problemen med vårdskador. För det behövs ett uttalat mål som defierar problemet och ett politiskt program som fokuserar på det. Och det har vi inte. Den dag socialdemokratiska vårdpolitiker lägger fram ett sådant, OK. Men pengar i allmänhet tror jag inte ett dugg på.
Nu menar jag visserligen att det finns både politiska ambitioner och program för att minska skadorna i vården. Men däremot har du bevisligen en poäng i att detta inte är en politisk fråga som diskuteras som just sådan. Vårdskador har blivit teknik, och inte politik. Det har du helt rätt i.
Sedan är det såklart så att detta inte blir lättare i en miljö med en mångfald av vårdgivare. Jag tycker dock att man kan ställa krav även på privata aktörer att exemepvis rapportera in skador, risker och incidenter till ett gemensamt system.
Ser för övrigt just nu ett intressant uppdrag granskning om läkarbristen och dess orsaker. Ytterligare ett intressant spår i diskussionen; vi borde helt enkelt utbilda fler sjukvårdskunniga i det här landet. Även om det på sikt skulle gå ut över läkarnas löner...
Johan, bättre kan det inte sägas. :)
Lån fra $ 5000 til $ 50.000
Alle accepterede kredittyper
Modtag en låneafgørelse på få minutter
Få midler direkte til din bankkonto
Brug lånet til ethvert formål .kontaktinfo
E-mail: atlasloanfirm@outlook.com
whatsapp: + 1 (443) 345-9339
Skicka en kommentar