Varför reagerar inte folk kraftigare på den växande arbetslösheten? Varför slänger inte väljarna ut regeringen i förtid? Allt verkar ju så uppenbart, arbetslösheten har växt till 255000. Bland de socialdemokratiska bloggarna rasas det.
Men jag tror att det har en enkel förklaring. Så länge arbetslösheten idag inte når upp till genomsnittet för perioden 1996-2006 så kommer inte folk att gå i taket. Så enkelt är det.
Siffrorna för juli månad respektive år ser ut så här:
1997 486 tusen,
1998 408 tusen,
1999 374 tusen,
2000 308 tusen,
2001 252 tusen,
2002 232 tusen,
2003 266 tusen,
2004 277 tusen,
2005 280 tusen,
2006 244 tusen,
Genomsnittet under vår regeringstid var alltså drygt 310 000 arbetslösa i juli månad.
Jag tror att siffrorna måste stiga till mycket mer än snittet för perioden 1996-2006 innan vi ska börja alarmera, särskilt med tanke på att det var under perioden 2000 till 2006 som förtidspensioneringarna verkligen exploderade.
Och trots att kapitalismen hamnat i sin värsta kris sedan trettiotalet så upplevde vi högre tal 2005 då högkonjunkturen var ett faktum än idag.
Svenska folket ser sig omkring och noterar det de ser, katastrofen blev inte så katastrofal likaväl. Allt verkar ju vara som vanligt. Och däri ligger fällan för oss socialdemokrater. Vi fokuserar på det som folk anser vara normalt. Vi bullrar och bråkar och krismaximerar. Folk genomskådar oss och tar oss inte på allvar.
Om vi istället fokuserade på det som skulle göra det här samhället till ett bättre samhälle att leva i; diskrimineringen, maktlösheten i välfärdssystemen för brukarna, missförhållandena och misshushållningen i de offentliga systemen mm, dvs verklig systemkritik, då skulle vi kunna vinna nya anhängare och väcka politiskt intresse.
Då skulle socialdemokratin göra skillnad.
Andra skriver om arbetslöheten här och här och här.
11 kommentarer:
Ligger inte mycket av det du efterlyser hos individer och inte partier?
Själv efterlyser jag mer kritiska och analytiska politiker och partiledare.
Jo det kan man kanske säga, men partierna måste definera vilka områden och politiska frågor som är viktigast för att uppnå sina mål, i socialdemokratins fall så sammanfattas de i Frihet,jämlikhet och solidaritet. Att kattraka om siffror i en statistik som en läsande människa avslöjar på en minut är kontraproduktivt.
Det är ju också så illa, att S inte har någon politik för arbete. De senaste 20 åren har det mest varit prat om sysselsättning. Vilket inneburit skilda slag av arbetsmarknadsåtgärder.
Jag minns från min tid på ABF Ljusdal hur människor nästan grät över förnedringen att behöva gå till datorteket och vara tvungna att fylla i jobbansökningar och "lära känna sig själv". Samtidigt som många andra var rädda att försäkringskassans läkare inte skulle godkänna sjukintygen.
Ja det har hänt förfärligt lite på dessa år. Vi har ju haft en alltför stängd arbetsmarknad, där LO strävat emot öppenhet. Jag har efterlyst det förr och gör det fortfarande: vad var det Göran Persson och Bertil Jonsson kom överens om 1995, det som GP beskriver som avgörande för "budgetsanerings"-politiken? Det vi vet är att över en miljon inskrivna vid Arbetsförmedlingen blev hälften så många, närmast över en natt kring slutet av 90-talet.
Jag misstänker att det handlar mer om vilka som blivit arbetslösa d.v.s det är inte den stora svenska medelklassen som drabbats i första hand än så länge. Tvärtom har de med fastanställningar och medelinkomster fått mer pengar att röra sig med. Finansierade via socialförsäkringssystemen och de sänkta ersättningarna.
Tillfällighet eller strategi?
Men arbetslöshets chocken kommer. Om inte annat när svensk industri upptäcker att det är frågan om en permanent global efterfrågeminskning.
Skillnaden mot 90-talet är förstås att den svenska staten har råd med mycket högre arbetslöshet tack vara de sänkta ersättningarna och 'reformerna' av a-kassa.
Jag tror att du har mycket rätt där Claes. Men det har också med den socialdemokratiska fölamningen att göra, den toitala avsaknaden av en uppfattnng om v aqd man vill med framtiden. Vad är det som karaktäriserar ddet goda samhället. Så länge man intetörs att analysera och kritisera 40 år av bygge av statskapitalismen, nedmonteringen av fkrörelserna och bygget av den expertstyrda demokratin så kommer man inte heller at finna några svar. Då kommer man som nu att fabricera konstgjorda argument som människorna genomskådar och vänder dem bort från socialdemokratin. Vi framstår inte som trovärdiga och/eller regeringsdugliga. Synovateundersökningen är glasklar där. Läs den!
Och det är ju inte bara industrin som åste inse att det är en struktrukris vi är i, hela det politiska etablissemnaget blundar ju för det.
Jag fattar ingenting, men är kanske helkorkad
Jag läste på PromeMorian att SCB rapporterar ca 500 000 öppet arbetslösa dvs nästan 10%
När jag kollar på LO-tidningen så har de dina siffror Anders
Vad är det som gäller egentligen. Vad har jag missat?
Britta, alla siffror som jag använder kommer från AMS egen statistisk, så förthoppninsvis är den uppdaterad. Jag har också en länk till den i min bloggtext.
Jag hörde omundersökningen av hur männsikor blir behandlade i socialvården och det kommer jag skriva om i morgon sopm ett exempel på systemfel som faktiskt borde var politiska mål för ett parti som säger sig stå för frihet, jämlikhet och solidaritet. Men tyvärr verkar den sysgtemkritiska granskningen av det egna verket stå i en exakt omvänd proportion till nogrannheten i allianskritiken. Ett bombsäkert sätt att förlora nästa val på.
Men erkänn att det är konstigt att siffrorna skiljer så mycket
men om man använder samma typ av statistik så funkar det. tack för ett bra inlägg
Nej Britta jag och LO har inget att dölja, alltså inget att erkänna heller. Men jag har tagity för vana att kolla uipp saker när folk kommer med uppgifter. Allt för ofta så fabriceraa siffror och påståenden för att det ska bekräfta det som de driver. Men eftersom jag har lärt mig att påhittade uppgifter kommer surt efter, väljarna genomskådar det, så har vi bara förlorat på det. Jag menar det finns så många oegentligheter i det här smhället att en politisk opposition har hur mycket som helst att arbeta för. Men fantasin verkar inte sträcka sig längre än till att konstatera att vi förlorade valet 2006 därför vi nte hade någon arbetslinje, så därför"driver" man den tillvarje pris den hjär gången.
Skicka en kommentar