Min dotter gick på gymnasiet i Göteborg, GTI som ligger på Karl Gustavsgatan. Hon gick en teknisk linje, ensam tjej bland bara killar från Bergsjön och Hisingen. Det blev en ganska tuff stämmning ibland, så hon sökte sig över till kommunala Hvidtfeldtska hösten åk2 och kom in, men hon blev där bara tre veckor eftersom det var för opersonligt, snobbigt, brytigt för henne. Lärarna nonchalerade eleverna och tänkte bara på sitt. Ingen lyssnade på hennes önskemål eller förslag. Skolan var en sorteringscentral för vit medelklassungdom.
Hon åtevände till sina bilmekar på det privata GTI, där hon blev sedd som den människa hon var och fick utveckla sina färdigheter på ett sätt som passade henne. Hon fyllde 18 i vintras och hon ska rösta första gången nästa år. Tror någon att hon känner igen sig i beskrivningen av privata skolor som utsugande, giriga inrättningar där elevena bara är till för att maximera vinsten? I amsagorna om de kommunala skolorna som jämlika och soldariska paradis? Tror någon att hon och hennes kompisar kommer att rösta på det parti som kommer att hävda det?
Jag är så mycket socialdemokrat att jag anser att hennes åsikter och erfarenheter är lika mycket värda som Alva Myrdals knähundars. Att lyssna på de som det verkligen gäller kan ibland vara mycket mera givande än principryttarnas samtliga konster i manegen. Även om de bara är arbetarungdomar som aldrig satt sin fot i Rosenbad.
5 kommentarer:
Med all respekt för din dotters erfarenhet av en bra privatskola, måste jag ändå fundera över de barn med olika handikapp som inte välkomnas i en del sådana.
Jag kan tänka mig att s-bloggkamraten Nina Drakfors dotter i vuxen ålder kan ha en annan uppfattning än din dotter. Jag citerar hennes mamma ur ett blogginlägg från den 14 december 2007:
”Min dotter blev nekad en gång i tiden att börja på en waldorf skola men min andra dotter var välkommen, varför? jo för att min dotter hade haft personligt stöd i en termin på dagis och de hade inte resurser ifall hon skulle behöva detta. det spelade ingen roll att hon var en fullt fungerande 6-åring med avslutat stöd. Jag säger bara en sak, privatskolor, far ända dit klimathotet finns....Mina skattepengar ska innebära att alla har rätt att få gå i skolan och ingen privatskola har rätt att neka någon så länge det är dina och mina skatte pengar som finansierar deras verksamhet. Skäms på er.”
Jag undrar också över hur 11-åriga Frida tänker i denna fråga. Tio procent av friskolorna sa nej till handikappade barn enligt en undersökning som Utbildningsradion gjort och som Aftonbladet skrev om den 23 oktober 2008 . Jag citerar ett stycke ur artikeln som har rubriken ”CP-skadade Frida inte välkommen”:
”Resultatet av rundringningen visar att var tionde friskola säger nej till att ta emot barn med funktionsnedsättningar. Drygt 40 procent av friskolorna har en klart negativ inställning till att anpassa skolmiljön för barnen.
Friskolorna bryter därmed mot lagen. Även barn med funktionsnedsättningar har rätt att få gå i skolan.
– Det är ett jättestort problem och ett dolt problem. Föräldrar går inte vidare och överklagar att deras barn inte får börja friskola eftersom det är så oerhört känslosamt och svårt. Man blir så förtvivlat ledsen för sitt barns skull att man inte orkar, säger Agnetha Mbuyamba, ordförande för Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.”
Hela artikeln kan läsas på http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3600930.ab
Det jag menar, Anders, är att som vanligt är inget enbart svart eller vitt :)
/Eva
Precis Eva, så är det och det är solklart att vi inte kan ha ett skolsystem som segregerar.
Överhuvudtaget är det ju så att de funktionshindrade är diskriminerade på alla områden i samhället, i arbetslivet, fritiden, boende, tillgänglighet till samhällets alla funktioner, och det är en stor grupp, jag läste någonstans att det handlar om 1,5 miljoner människor.
Ja du och jag har ju varit inom de här frågorna förut många gånger, så egentligen skriver jag väl för ev andra läsare. :)
Men som sagt diskrimineringen av individer och grupper i vårt samhälle är en av de viktigaste politiska frågorna för 2010-talet. Måtte kongressen vara offensiv här och högprioritera.
Andemeningen i ditt inlägg är, enligt mitt sätt att se, helt korrekt.
Två barnbarn (ja Guns egentligen)här i Hudik har gått eller går på ett fristående förädrakooperativt dagis.
I Västerås går ett av barnbarnen på en fristående skola.
Det torde bli svårt att på ett övertygande och valvinnande sätt argumentera mot friskolor eller andra fristående alternativ.
Däremot är det fullt möjligt att ställa krav på både innehåll och kvalité. Det har jag erfarenheter av från min tid som viceordförande i äldre- och handikappnämnden i Västerås.
Naturligtvis kan enskilda elever ha bra erfarenheter av friskolor. Jag tycker att Eva har en bra poäng. Friskolor får idag samma ersättning som kommunala skolor, har lägre lärartäthet, lägre andel utbildade lärare (65% mot 85% i kommunala skolor) och tar inte emot barn med särskilda behov i samma utsträckning därför att de inte har samma krav på sig att göra det. Dessutom försöker en del sig på att inte ta emot dem de borde ta emot. Så var gör de av sina pengar? En del, absolut inte alla, gör kraftiga övervinster i stora bolag. Detta borde vara förbjudet, tycker jag i alla fall.
Anna
jag är övertygad om att det finns lurendrejare bland friskolorna, jag är tveksam till konfessionella skolor om de inte kan godta samhällets sekulära grundsatser. (Detta säger trots jag själv är troende.) Men jag kan givetvis för varje privat lurendrejare skaffa fram en av samma skrot och korn från den offentliga skolvärlden, så det är ju inte där problemet för mig ligger.
Du menar, om jag läser dig rätt, att det pedagogiska innehållet skulle vara lidande i friskolorna. Och du pekar på lärartätheten. Nu är ju inte skillnaderna såväldigt stora, snittet i riket är 10,7 elever per lärare i kommunala skolor och 11.4 i friskolor. Jämför du med länder som har bättre skolresultat som tex Finland så har de 15 elever per lärare, medan Norge med 8 elever per lärare når betydligt sämre resultat än Sverige. Så det verkar inte som om att lärartätheten i sig skulle betyda så mycket för kvaliteten. Man kan mycket väl uppnå bra reslutat med färre lärare, pengaran kanske satsas på andra insatser, böcker, besök, resor etc.
Så kommer man till frågan om vinster och övervinster. Vad som är vad är nog svårt att säga, jag tror inte att det finns beskrivet i något regelverk.
Så för mig gäller nog Evas påpekande, vi måste upprätta ett regelverk som skall gälla lika för alla, oavsett driftsform. Och ordentliga konsekvenser för de som bryter mot det. Politikernas uppgift måste vara att se till att inga skattemedel förslösas eller missbrukas, och det gäller oavsett offentlig eller privat drift.
Skicka en kommentar