I måndags publicerade AMS ny statistik. För första gången sedan hösten 2008 är nu den öppna arbetslösheten lägre än samma vecka året innan. I går publicerade SKOP en opinionsmätning där de borgerliga är större än oppositionen. Utan att dra för stora växlar på detta så kan jag ändå konstatera att det inte är varken förvånande eller oförutsägbart. Men ett mycket oroväckande budskap till oppositionen.
Oppositionen har under lång tid baserat sin valpropaganda på en berättelse om en okontrollerad och skenande massarbetslöshet. Regeringen har visat sin oförmåga att leda landet och man hänvisar till den ”skenande massarbetslösheten”. Regeringen har visat sin omänsklighet genom att inte göra något åt denna ”skenande massarbetslöshet”. Med närmast manisk envishet har budskapet trummats in, inte bara i media utan också vid samlingar, på konferenser och i utbildning av valarbetare. Den som visat tveksamhet till denna verklighetsbeskrivning har ignorerats. Partiet har lagt fram en valstrategi, den har sista ordet och skall följas. Om verkligheten inte stämmer så kan man antingen göra som Johan Ehrenberg på TV´s debatt, chansa på att ingen vet hur det ser ut i verkligheten eller så kan man helt sonika påstå att det inte spelar någon roll hur verkligheten ser ut, arbetslösheten stiger punkt slut.
Östros verkade ha insett detta när han debatterade med Borg i TV förra veckan. Borta var en stor del av hans krismaximerande, han bad ju t.o.m. finansministern om att sluta svartmåla framtiden! Är denna helomvändning under galgen för sent påkommen? Jag är rädd för det. För reaktionerna under den senaste veckan har inte visat någon förståelse för den verklighet som flertalet utanför de politiska etablissemangen faktiskt lever i.
För när opinionssiffrorna kommer så faller de sista resterna av intellektuell hederlighet. Opinionssiffrorna är manipulerade, inte tillförlitliga, felaktiga, publicerade i en borgerlig tidning (Expressen) osv. Samma opinionsinstitutet som tidigare rapporterat felfritt om rödgrönas överläge saknar nu fullkomligt tillförlitlighet. Vore det inte så allvarligt så kunde det avfärdas som patetiskt.
När hållningen inte bara omfattar ett antal knäppa bloggare utan går långt in i leden av ministerkandidater och politiska wannabees så blir det allvarligt för den politiska trovärdigheten hos oppositionen. Väljarnas förtroende svek för en opposition som precis presenterat sitt valprogram.
Oppositionens oförståelse för verkligheten idiotförklarar vanligt folk. Folk flest vet att arbetslösheten minskar, de ser det i sin egen omgivning, i den egna familjen, de läser tidningar och ser på TV. Svart på vitt. Arbetslösheten minskar. Människor är inte idioter. När då politikern kommer och talar om att ”arbetslösheten växer för varje månad, oavsett vad regeringen säger.” (!) så tror ju inte människor på henne. Just därför att de inte är idioter. Och en politiker utan trovärdighet kommer aldrig att ha rätt. För det handlar inte om chokladbitar och kontokort, det handlar om en trovärdig berättelse om det samhälle vi lever i.
Det är inte lätt att vända på en havererad trovärdighet, för att uttrycka det milt. Det är inte heller lätt att inse faktum att opinionen vänder. Jag vet inte hur många gånger det sagts att de rödgrönas försprång helt och hållet bygger på Miljöpartiets fördubbling i opinionen. Det behövs bara en halvering av den framgången och de borgerliga leder. Och när det sker så börjar smartingarna att leta efter konspirationer! Fanns det någon trovärdighet kvar så försvinner den för gott nu.
Det drabbar främst socialdemokratin, eftersom stabilitet och trygghet bara kan garanteras av dem. Miljöpartiet kan svänga och chockera, Vänsterpartiet faller ju titt som tätt tillbaka i sina reaktionära 70-talsidealiseringar. Bara (s) kunde ha formulerat en framtidsvision om det goda samhället.
I stället steg man fram ur den politiska tystnaden med en cynisk förhoppning om att den största ekonomiska krisen sedan 1930-talet skulle skapa ”en skenande massarbetslöshet”. På den förhoppningen byggde man en slagordspolitik för att vinna makten. En makt som blev viktigare än den politiska visionen.
När verkligheten inte ställer upp så ser sig väljarna om efter alternativen.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, opositionen, rödgröna, politik, opinionen, arbetslösheten,
2 kommentarer:
Hej Anders
Jag blir inte klok på de olika arbetslöshetssiffror som florerar. När jag läser dig får jag uppfattningen att den inte är det stora problem som vårt parti beskriver. När jag läser Mona Sahlin på den rödgröna bloggen är arbetslöshetsuppgifterna helt annorlunda. Har man bytt mätsystem?
Citat ur Mona Sahlins blogginlägg:
”När Reinfeldt tog över var arbetslösheten i Sverige 6,1 procent. Det karakteriserades av den tillträdande statsministerns parti som massarbetslöshet. I den ekonomiska vårpropositionen 2010 gör den borgerliga regeringen prognosen att arbetslösheten 2014 kan komma ner till 6,7 procent. Åtta år med regeringen Reinfeldt skulle – i bästa fall – leda tillbaka till ruta ett. Det Moderaterna beskrev som massarbetslöshet har nu blivit målet för nästa mandatperiod. De begär fyra år till för att inte ens komma tillbaks till den arbetslöshet då löftena om ”fler jobb” gavs.
Resultaten efter fyra år är nedslående för alla som drabbas. Sverige har en arbetslöshet på 9.1 procent. /…/ Sedan förra valet har antalet arbetslösa ökat med 100 000. /…/ Ungdomsarbetslösheten närmar sig 30 procent – och är bland de högsta i Europa. Sedan förra valet har Sverige halkat efter – arbetslösheten har ökat snabbare i Sverige än i EU-snittet. Sedan förra valet har arbetslösheten bitit sig fast. Mer än 140 människor blivit långtidsarbetslösa varje dag – bara under det senaste året. Nu är var tredje arbetslös långtidsarbetslös.”
Jag blir störd av dessa olika uppgifter. Framförallt som jag erfarenhetsmässigt i mitt jobb ser den arbetslösheten i min kommun som ett stort problem. I alla fall möter jag fler arbetslösa än tidigare som inte klarar sin försörjning och inte hittar något jobb.
Nu behöver jag din hjälp att reda ut begreppen :).
Hela blogginlägget finns på http://www.rodgron.se/bloggen/dags-att-ta-fredrik-reinfeldt-pa-orden/
/Eva
Hej Eva,
Ja de här siffrorna är ett problem. Jag har tagit för vana att gå efter de siffror som LO presenterar varje vecka och som är identiska med Arbetsförmedlingens. Jag menar att dessa siffror speglar arbetslösheten i spännet 16 -65 år. Medan de siffror som EU kräver och Mona använder är SCB´s. Dessa mäter sysselsättningsgraden, dvs antalet individer i spännet 15-74 år som skulle kunna tänka sig att jobba om tillfälle gavs.
Jag menar ju att 15-åringar i vårt land har skolplikt, dvs att ungfär 1,5 årsgrupp faktiskt inte borde räknas in i arbetskraften. Och i gruppen 65-74 betraktar jag nog en majoritet som pensionärer.
Med detta sagt så återstår dock faktum, alltför många är arbetslösa 403 000 varav 218000 är öppet arbetslösa och 185000 i någon sorts åtgärd, omskolning etc. Det motsvarar 8.9% arbetlösa. Men sedan sista veckan i februari i år så har den totala arbetslösheten sjunkit med över 80000 personer. Antal varsel har sjuknkit dramatiskt, nya jobb ökar med 10000 per vecka, antalet som får jobb varje vecka har fyradubblats osv.
Jag har förutsett den här utvecklingen och varnat för att regeringens tal om en arbetslöhet som skulle stiga till över en halv miljon, 12-14%, bara tjänar en valrörelse som utmålar regeringen som särdeles framgångrik. Trots att siffrorna vände och sjönk fortsätter de rödgröna att tala om stigande arbetlöshet. Kajsa Borgnäs sa tex i sitt första majtal att oavsett vad regeingens säger så stiger arbetlösheten, fastän alla kunde se att den sjönk med flera tusen varje vecka. Jag menar att det kan bara tjäna borgerligheten, eftersom det är så lätt att motbevisa. Och människorna ute på arbetsplatser och på a-kassan osv kan ju se det med egna ögon. Vi mister trovärdigheten helt enkelt.
Ungdomsarbetlösheten är det mest tydliga exemplet på hur snett trixandet med siffror går. När man talar om 30% arbetslösa så talar man om gruppen 15-25 år, ca 160000 unga. Vad man inte säger är att hälften av dom är heltidsstuderande, men som säger att de skulle kunna tänka sig att arbeta om det fanns jobb nu och direkt. Återstår alltså 80000 som är anmälda arbetsökande. Det som utmärker just ungdomsarbetlösheten är att de går relativt kort tid utan jobb, men slutar oftare och söker nytt. Detta är det vanliga, men till slut så har vi en grupp unga som är väldigt illa ute, de som har dålig utbildning, unga tjejer som får barn tidigt och blir hemma, unga med andra problem som nu tenderar bli långtidsarbetslösa, som kanske aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Det finns ju dom som får sitt första jobb i 30-årsåldern. Jag vet inte exakt hur stor den här gruppen är, men den är alldeles för stor och den växer. Där är som jag ser det det verkligt stora problemet. Men pratet om 30% framstår för mig som ett väldigt cynisk önsketänkande från en politisk talskrivare på jakt efter häftig agitation. Och folk tror inte på det. Det är det allvarligaste.
Regeringen säger 6.7% år 2014. Det är möjligt. Jag vet inte. För oss äldre är det ju hemska siffror, men sanningen att säga så var arbetlösheten lika hög som nu år 2000 och 2004, på 90-talet var den vid ett par år betydligt högre på årsnivå än idag! Och att vi sedan augusti 2008 genomlidit den värsta krisen för världsekonomin sedan 30-talet kan ju inte heller ha gått hus förbi. Dagens siffror är inte heller historiskt höga, som Jan Andersson skriver i sin blogg. Tvärtom verkar vi kommit oss igenom krisen relativt helskinnade. Men fortfarande är arbetslöshetstalen alldeles för höga.
Jag har vid många tillfällen pekat på den strukturkris som hela väst är inne i och har varit inne i under ett 15-tal år. Av någon anledning verkar (s) vägra att se detta, det är finanskriser, valutakriser, betalningskriser men ingen struktrukris, som om inte Kina fanns, eller Indien, eller Brasilien, eller Sydafrika, eller Turkiet. Är det inte dags att inse att den gamla industristrukturen är körd. Bilar är inte längre vår starkaste sida, även om vi fortfarande producerar för kinesiska och ryska pengar. Men det här är en alldeles egen historia den får jag ta en annan gång.
Skicka en kommentar