torsdag 13 maj 2010

Det är i grunden att underkänna tanken om att mänsklighetens befrielse är dess eget verk.



Erik Laasko har dragit igång en debatt bland bloggarna. Han hade synpunkter på hur det nya nätverket Netroots hanterade den öppna debatten. Reaktioner inom och utom den socialdemokratiska rörelsen lät inte vänta på sig. Och samtidigt förflyttades, som jag uppfattar det, fokus längre och längre bort från det som var Eriks ståndpunkter. Likafull får han klä skottt för dem.

Jag vet inte om detta är något specifikt för socialdemokratiska diskussionsfora, eller om det gäller andra partiers. Men självfallet så ligger det en motsättning i partistämplade diskussionsplatser. Lojaliteten med partiet och lojaliteten mot det som man uppfattar som sanningen går inte alltid hand i hand. Och ska inte heller göra det. Vill man förändra samhället måste man vara kritisk till detta samhälles företeelser, inklusive det egna partiet.

Jag slutade själv framträda/publicera mig/pinga den socialdemokratiska arenan som kallas s-info. Jag fann debatten för inskränkt, för gubbig och alltför stalinistisk. Debattörerna tog sig friheten att tillskriva varandra vilka självuppfunna åsikter som helst, man la ord i munnen på varandra, man kunde förneka sina skriverier fastän det står där svart på vitt, varje tanke som avvek från det ”godkända” skulle krossas. En tummelplats för politruker med andra ord. Jag kikar in där ibland och ”debatten” är fortfarande densamma, några nya verkar ha funnit vägen dit, lika självförhärligande och förutsägbara som de gamla.

Jag hoppades på Netroots, jag vill gärna befinna mig i en socialdemokratisk debatt, det är trots allt där jag hör hemma. Jag tillhör de som såg valnederlaget som ett gyllene tillfälle för vårt parti att göra upp med den gamla och olyckliga perioden i vår historia som förknippas med budgetsaneringen. Vars baksida var en obönhörlig uppdelning av medborgarna i två grupper, de som ställts utanför och de som njuter innanförskapets frukter. Jag tillhör de som hyllar folkrörelserna och människors aktiva deltagande i samhällsutvecklingen och jag är emot den måttlösa expansionen av staten, som instrument för människors frigörelse. Jag ställer inte upp på den okritiska inställningen att skatterna är det självklara medlet för människans frigörelse. Jag hävdar att varje missbrukad skattekrona är en stöld från arbetarklassen. Och framförallt, jag skriver och kommenterar andras bloggar, jag svarar alltid på kommentarer på min egen blogg. Debatt kallas det.

Detta är nu ingen självklarhet i den socialdemokratiska världen. Inom partiet ryms ett spektrum av åsikter. Det är partiets styrka men också dess dilemma. Det är svårt att hantera. Vilket i sin tur leder till rörelser i rörelsen. Likasinnade söker varandra och samlas. Det är så skönt att få sina åsikter bekräftade. Och inte sällan verkar ryggdunkandet ses som debattens innersta mening. Om jag förstod Laakso rätt så var det detta han reagerade mot, att Netroots som öppen plats för idéer förvandlats till ett forum för ryggdunkande. Det är ett provocerande påstående och reaktionerna blir ju därefter. Själv har jag aldrig förstått att det funnits en bakomliggande infrastruktur i Netroots där vissa debattörer inbjudits till arrangemang och händelser. Att döma av resultatet så är det inte heller särskilt lyckat, jag tyckte bloggarna på valturné var synnerligen ointressant. En politisk ”journalistik” utan journalister/yrkesmän, en banal blogbagatell.

Men om nu detta har varit en av Netroots strategier, att mobilisera bloggvärlden i valrörelsen, så har man gjort ett uppseendeväckande val när man väljer bort den breda debatten för den samstämda, när man räds åsiktsbrytningen och samlas i fraktionen av likasinnade. Att de utvalda inte registrerar detta utan upprörs av kritiken är än mer allvarligt och stämmer till eftertanke. När jag så idag får ett brev från particentralen som rubriceras ”Nu behövs tydliga attacker mot den borgerliga regeringen” där partiledarens kontor ger direktiv om vad som skall diskuteras, så får likformigheten en besk bismak. Ser sig Netroots som en del i denna processen?

För här ligger själva kärnan: kan man avkräva en socialdemokratisk diskussion en likriktning i lojalitetens namn inför valet? Betyder partiets tydliga budskap inför väljarna att självkritiken och debatten skall upphöra? Det verkar så.

Jag tycker att det är beklämmande. Det är att underkänna människors fundamentala förmåga att både ta ställning och förhålla sig kritiskt. Det är att erkänna ledningens ofelbarhet och att förvandla medborgaren/gräsroten till boskap eller till och med boskapsföda.

Det är i grunden att underkänna tanken om att mänsklighetens befrielse är dess eget verk.

Intressant om politik.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Thomas Hartman, Ulf Bjereld, Krassman och Peter Karlberg skriver intressant om ämnet

7 kommentarer:

Ola Berg sa...

Centernätet och Alliansbloggarna kommer med ungefär samma maningar.

Man jag håller på dig: det handlar om människans befrielse, människan som politisk varelse. Partierna är någon sorts forum för att förverkliga befrielseideerna i, ett medel men inget mål.

Låt oss hålla oss i den öppna bloggosfären där vi skriver och tänker som vi vill och låter våra tankar brytas mot varandra.

Nils Dacke sa...

Mycket bra skrivet. Jag lyfter på hatten!

Anders Nilsson sa...

Ola, jag har alltid undrat över varför just denna aspekt på den politiska och demokratiska kampen ignoreras. Vi inom (s) som ju gjort Brantings ord om att förverkliga våra innersta stämmningars längtan som vår slutmål verkar aldrig ha tid att debattera dess innebörd.

Nils Dacke är ett namn att leva upp till i den svanska historiens mytologi. Skoj att du använder det. Obekväm verkar du ju vara i vart fall, att döma av andra bloggares kommentarer. Det lyfter jag på hatten för.

helena viita sa...

Ja, så klart ett inlägg som jag håller med om. Har funderat ganska länge i liknande banor.

Och förvånas över att jag varje gång jag går in på s-bloggen alltid ser vissa ansikten återkomma.

Ja, det beror säkert på att de skriver ofta; men dessvärre tycks somliga även ha utsett sig själva till något slags ordningsmän vad gäller vilka åsikter som anses accepterade.

Då går det kalla kårar efter ryggen på mig.

Anders Nilsson sa...

Helena, det är gott att höra att det är fler som tänker i de här banorna. Jag är ju övertygad om att de som ger förtroendet är större än de som bär förtroendet. Det är lätt att glömma det.

helena viita sa...

Shit, vad fint sagt.

Victor Svedberg sa...

Det hela är enormt överdrivet, man skriver om vad man vill skriva om och man får tips på hur bloggportaler fungerar, hur statistik fungerar och har man frågor kan man skicka ett mail och få bra svar från någon annan nätrot. När NetRoots hälsa på Jämtland så fick vi lära oss hur man lyfter varandra och lokala progressiva bloggar här i Jämtland.

Direktioner om något annat lyste med sin frånvaro.

Men eftersom Laakso känner som han känner, så är det väl så. Finns nu en video om det hela som bekräftar misstankarna: http://victorsvedberg.se/2010/05/24/sanningen-om-netroots/