Det börjar tätna kring köttgrytorna

Så står vi där igen, församlade som åskådare av trängseln kring köttgrytorna. Aftonbladet avslöjar! Eller kompenserar kanske. Nu sätts sökarljuset på ledande moderater, igår Juholt idag Tobias Billström.

Billström som valdes in i riksdagen av Malmöborna har en lägenhet, en tvåa i Malmö och en övernattningslya i Stockholm. Tre rum och kök, inte i klass med Juholts fyra, men säkert mycket mera attraktiv i Hammarby sjöstad. Aftonbladet anger hyran till dryga 6000 kronor i månaden. Antagligen blandar de samman hyra med avgiften för bostaden till bostadsrättsföreningen för drift. Detta eftersom ju hyresrätterna har omvandlats till bostadsrätter under den tid han bott där. Precis som i fallet med Juholt slarvar Aftonbladet med sina uppgifter. Men likafullt så har Aftonbladet rätt, Billström utnyttjar en ersättning som han inte har rätt till. Åtminstone inte som tjänstledig riksdagsman.

Jag har redan i fallet Juholt visat hur han missbrukat ersättningen och inte redovisat sin boendesituation som det krävs av honom. Billström gör det samma. Och för det bör han prövas. Full tillbakabetalning av alla ersättningar under den tid som familjen bott i lägenheten i Stockholm är det enkla kravet. Dessutom bör prövas huruvida han har brutit mot lojaliteten mot arbetsgivaren genom att inte redovisa sin boendesituation.

Riksdagsmännen och regeringens ledamöter lyder under andra lagar än vanligt folk. Det gäller såväl pensioner och avgångsvederlag som ersättning för övernattningsboende. Att familjer skrivit sig på olika adresser godkänns normalt inte av Skatteverket. Om någon medlem vistas på flera orter ska han eller hon ändå folkbokföras där personen vistas störst del av tiden.

Men riktigt höga politiker är undantagna i Folkbokföringslagen – det gäller explicit riksdagsledamöter, statsråd och ministrar, politiskt tillsatta tjänstemän och politisk sakkunniga i departementen.

Lagen gör också undantag för fångar, missbrukare på behandlingshem, patienter på sjukhus och några få grupper till. Men det säkert inte relevant i Billströms och Juholts fall. Men borde kanske bli.

Jag upprörs lika mycket av dessa ”avslöjanden” om ministrarnas ersättningar, som jag gjorde av Juholts. Jag anser att de skall betala tillbaka varje krona. Och jag menar att de skall prövas för illojalitet mot arbetsgivaren. Att bestämma ersättningens storlek är en förtroendefråga, mottagaren skall redovisa underlaget för rätt till ersättning i enlighet med Riksdagens föreskrifter. Juholt, Billström, Tolgfors och allt vad de heter är skyldiga till detta. Gör de inte det så kan inte Riksdagsförvaltningen inte göra annat än betala ut det fulla beloppet. Det är inte deras sak att spionera på ledamöterna.

Tack vare drevet så har vi idag en mycket klarare kunskap om vilka lagar och regler som gäller. Låt oss tillämpa dem och slippa en ny debatt om blankettens utseende. För ytterst så handlar detta om jämlikhet och kamp mot privilegisamhället. Socialdemokratins grundval.


Statsministern kan tala, statsministern kan skriva, statsministern kan cykla men statsministern kan inte dansa rock ´n roll. Och slingra sig kan han.

Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om Billström, Håkan Juholt, Tolgfors, jämlikhet, frihet, solidaritet, privilegiesamhället, ersättningar,

När ´n Verner lämnade partiet.

Som en påminnelse för alla de som tror att dagens fadäser snart skall ebba ut och glömmas. Det ska man inte vara så säker på. Gamla sossar är väldigt långsinta och har gott minne. Det här är en historia från mina hemtrakter i Norrlands inland. Några namn är ändrade på men annars så är den alldeles sann. Jag har publicerat denna berättelse ett par gånger tidigare.

Gubbarna från Gaufins var på Lasses för att förmiddagsfika. Åke Johansson tittade ut genom fönstret och var precis på väg att säga något. Men han sa ingenting. Bländad av det starka solljuset kisade han mot gubbarna kring bordet, så såg han ut genom fönstret igen. Och så sa han:

-Va´ int´ det där ´n Verner?.

Gubbarna tittade ut och Börje Person frågar: -Varst narsch? Börje Person var från Granberget och hade flyttat med, när Gaufinarna flyttade in till Gammsmedjan mitt emot AP´s vid torget.

Det var nya tider nu, 70-talet stod där med alla sina löften om välfärdens skördetid. Ungdomarna flyttade till Vilhelmina och Umeå för att studera och de gamla bar på gröna knappar med vit text där man kunde läsa det stolta "Vi flytt´ int`!". I den nya slalombacken hade den stora världen gjort entré när Lasse Åberg, känd från TV, gjorde lustiga krumelurer och plötsliga dyk. Då när Siewert Öholm fortfarande var folkskollärare i byn.

Centralisering var dagens signatur, och så länge det inte rörde sig om mer än 6 kilometer från Granberget in på samhället, så gick det väl an och Smedjan var ju bra. Och så var det ju nära till gott kaffe och nybakat bröd.

-Vem, sääg du? sa Kjell Gaufin, en av ägarna till Gaufins mekaniska.

-´n Verner Edman. Han gick in på ICA.

-På ICA? Verner! Aldrig i helvete!- Tanken var så omöjlig att saken självdog, och så fortsatte man fika.

Ungefär samtidigt så fick Elsa Wester sin första kund på posten. Det var Eyvor Nordén. Hon skulle skicka ett paket till barnbarnet i Umeå. Barnet fyllde år och Eyvor hade köpt en klänning på Åhlen och Holms. Eyvor kunde berätta samma sak, Verner Edman hade gått in på Hallins, ICA-butiken! Och hon var säker, för hon hade gått där mindre än 5 fem meter bak han. Verner hade gått in på ICA, "bäre rätt in uten å tvek. Han såg då helt frisk ut, så int´ kan det ha vöre av misstag heller." Sa Eyvor Nordén och gick hem till huset på Skuldåkra.

När Eyvor gått började Elsa Wester att ringa. Klockan kvart över tio på förmiddagen var det allmänt känt på byn; Verner Edman hade gått in på ICA!

Verner Edman hade ett litet jordbruk, lite skog, en häst, en gris och två kor. Han var gift med Elvy. Hon arbetade extra på skolbespisningen. Det hjälpte. De hade till och med råd att skicka äldsta dottern på gymnasiet i Östersund. De bodde i backen upp mot kyrkan och hade ett stort potatisland, som sträckte sig hela vägen ner till sjön. Verner sålde potatis till många i byn. Mindre nu än för några år sedan. Kommunen hade exproprierat. Man byggde en ny skola längs med sjön. Strandenskolan fick den heta. Och Verner sa väl inte mycket till det. Synd på ett bra potatisland, men samhället ska ju utvecklas och nya tider råder. Kommunen hade underhandlat och gett ett hyfsat pris. Det var ju trots allt ”demokraterna” som styrde och potatis skulle det ändå bli så att det blev över.

Verner var ”demokrat”, man kallade dem så, socialdemokraterna. Och Elvy var ordförande i kvinnoklubben. Verner var dessutom en stolt socialdemokrat. Det var hans pappa som på 20-talet startade sågen, byn första kooperativa företag. Verner var kooperatör av födsel och ohejdad vana. Han hade så att säga medlemskap i framtiden. Och han hade aldrig handlat någon annanstans än på Konsum. Folk hade väl retat honom och lockat och på pin kiv bjudit på ICA-kaffe. Men det var mer än en hedersak, aldrig att han skulle svika Konsum. Kooperationen, arbetarnas egen affär.

Samhället växte och kommunens behov av mark med det. Flera förhandlingar och flera avtal om expropriering följde. Och potatislandet krympte.

Så kom den dag då riksvägen till Östersund skulle breddas. Folkets hus nere vid folkskolan stod i vägen och hade väl ändå tjänat ut och måste rivas. Kommunen ville bygga simhall och nytt medborgarhus, ja Folket Hus fick det ju inte heta. Det skulle ju vara till för alla, inte bara arbetare. Ett medborgarhus med bio och scen för dansbanden att stå på. Uppe vid sjön. Den sista biten av Verners potatisland skulle tas i anspråk.

Men nu var det som sagt nya tider som gällde. En yngre generation av politiker och tjänstemän fyllde ut kommunhuset. Nu skulle besluten fattas snabbt och en kommuningenjör kunde lätt bli teknisk chef om han visade framfötterna, om inte i den här kommunen så säkert i någon annan. Och då kom det sig att man på kommunhuset inte ansåg sig ha tid att underhandla om exproprieringen. Man tog marken och skickade helt sonika en utbetalningsavi till Verner Edman.

Nästa dag tog Verner Edman avin och gick till Jordbrukskassan. Han satte in pengarna på kontot och fick lite kontanter med sig i plånboken. Så gick han upp på byn och in på ICA. För första gången i sitt liv skulle han välja mellan Gevalia och Löfbergs lila, märken som han varken kände till eller förstod skillnaden på. Det var ju trots allt första gången. Men man vänjer sig väl, tänkte han.

Ingen sa något särskilt, Verner pekade och de skar upp ost och fläsk och frågade om det önskades något mer. Man bugade och tackade för besöket när han betalat och lämnat kassan. Väl ute kastade han en blick tvärs över torget upp mot det nya kommunhuset och så gick han hem. Klockan hade blivit kvart över tio.

Uppe på kommunhuset stod den nye kommuningenjören tillsammans med kommunstyrelsens ordförande och studerade ritningarna för det nya medborgarhuset och de första planerna på bostäder längs med sjön längre bort. De såg inget av Verner när han kom gående hem från ICA. Men i kommunhusets nyanskaffade telefonväxel satt Eva Fredriksson och pratade med Gerd Person på ekonomi om den stora nyheten. Det var ju Gerd som skickat ut den där avin och hon hade undrat mycket över det nya sättet som kommunen sköttes på.

. . . .

Det blev väl inget formellt utträde ur partiet, det fanns ju inte mycket att orda i saken. Det fick dö ut istället, partiet skickade helt enkelt inget inbetalningskort för kontingenten, vilket var ett finare sätt att visa att det åtminstone var någon i arbetarekommunen som hade förstånd att skämmas. Och så var saken ur världen.

Snart var det ingen som längre tänkte på att Verner Edman handlade på ICA. Men ´n Verner visste precis vad han gjorde när han gick dit.


Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, lojalitet, politik, partier, samället, skandaler, överhet, privilegier

Utbildning ska inte vara någon allmosa.

Jag har aldrig förstått det där med betald utbildning. Varför skall utbildning så fort vi kommer till vissa LO-grupper var avlönad, när all annan utbildning bygger på att man får ett studiebidrag och tar studielån? Ytterst är det ju en fråga om jämlikhet. Man kan knappast förvänta sig solidaritet där människor behandlas ojämlikt. Och ingen ska tro att avgiftsfria kurser är gratis. Priset är en fråga om frihet.

Ett sjukvårdsbiträde som vill avancera till sköterska eller läkare söker utbildningen, tar sitt studielån och skaffar sig på så sätt ett annat jobb. Precis som en förskolelärare blir specialpedagog. Och skulle sjuksköterskan vilja utbilda sig till långtradarchaffis så står det ju honom/henne fritt, men de borde betala det själva med lån och ett litet bidrag.

Låt det hellre vara tydligt att utbildningen kostar men att den också lönar sig, främst hälsomässigt men även i plånboken.

Att bli sjuk ska inte vara ett hinder för vidareutbildning. Blir du sjuk så ska du erbjudas en relevant rehabilitering där individen själv får stå i centrum. Men sannolikt så behövs också någon form för utbildning för att kunna fortsätta jobba. En sjuk klarar ju sällan att gå tillbaka till sitt gamla jobb fullt ut, med utbildning kan du gå vidare till ett arbete som passar dig bättre.

Men det är inget som säger att det ska var gratis. Ibland får man intrycket att myndigheter ersätter verklig insats med paraply av erbjudanden, bidrag och anpassade åtgärder. Som väktare kring den heliga Graalen driver de in medborgarna i det system de är satta att vakta. Vad som händer med integritet och egen makt kan vi bara vagt föreställa oss. Men vi läser desto oftare om alla dessa om hunsas på olika kontor.

Att ta ett studielån och få samma studiebidrag som alla andra tjänar att styrka människans roll.

Så när vi socialdemokrater nu skall slåss för den största kunskapsreformen på länge så måste vi också se till att det vilar på vårt fundament av Frihet, jämlikhet och solidaritet.

Läs Birger Schlaug som vinklar bildningsfrågan lite annorlunda.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, arbetsmiljö, LO, Studiemedel, kompetens, frihet, jämlikhet, solidaritet

Medan vi väntar på Nya Bibeln och en ny riksdagsblankett.

Svensk politik når nya oanade höjder. De två stora, giganterna, moderaterna och socialdemokratin, slåss om historien. Eller snarare vad som har hänt alternativt inte hänt. Var och ett för sig skickar partierna fram sina främsta kämpar, de som tål både en och upprepade käftsmällar. Det märkliga är dock att de inte slåss med varandra utan har invecklat sig i en intrikat kamp med sig själva.

Moderaterna skriver om historien och Sofia Arkelsten filar just nu på skapelseberättelsen. Nya Bibeln ska den heta. Socialdemokraterna å andra sidan letar efter blanketten som slutligen bevisar att Västberga inte finns. Alternativt riksdagen inte finns. Alternativt Oskarshamn... Rdfbl2011:32/ovbo/kulbo ska visst blanketten heta.

Moderaterna hävdar att det, som aldrig har hänt, har hänt medan socialdemokraterna bestämt hävdar att det som har hänt, aldrig har hänt. Nya och gamla arbetarpartiet. Svensk politik blir alltmer subtil.

Allt medan 90-åriga damer kastas ut ur landet liksom misshandlade barn med sina misshandlare och dödsdömda pastorer skickas tillbaka till säker död.

Tack och lov så finns det budbärare om detta. Eva Hillen Ahlström är outtröttlig. Erik Laakso för budskapet vidare och Fjärde väggen sätter ljuset på den verklighet vi inte verkar vilja se. En annan bloggare som jag ständigt får nya kunskaper och vinklar från är Leo Holtter. Man måste gå utom fållan, till de modiga, om man ska få veta vad som verkligen händer och vad som verkligen har hänt. Lämna megafonerna där de hör hemma, på historiens soptipp. Så är det idag och så har det alltid varit.

Intressant.

På twitter har det uppstått ett hashtagflöde som lyckas förena skarp politisk kommentar med befriande humor. #stuffmoderaternadid. Testa det. Den ger tillfälle till skratt och lär få efterföljare.

Läs även andra bloggares åsikter om svpol, politik, historierevision, moderaterna, socialdemokraterna, migrationsverket, Arkelsten, Håkan Juholt,

Va!!?? Har han mistat vettet?

Det här var nog det allra sämsta svar som Håkan Juholt kunde ge.

"Håkan Juholt ser raset som logiskt.

– Jag har befunnit mig i tio dagars torktumlare av fakta, lögner, rykten och krigsrubriker med väldigt fördömande hårda omdömen, Det är klart att det påverkar människors inställning, säger S-ledaren till Göteborgs-Posten.

Han tror att han kan återvinna förtroendet.

– Det tror jag när krutröken lagt sig."

I stället för öppenhet vill han alltså vänta tills "krutröken" lagt sig. Menar han till folk har glömt? Tror han att folk glömmer 2 ton Toblerone. Nej opinonsraset kräver något helt annat. Gamla hederliga socialdemokrater säger nej och lämnar oss. De har fått nog. Var fjärde s-väljare 2010 vänder oss ryggen. Och då ska vi vänta och se!

Nej vägen framåt kräver öppenhet, dels en personlig redovisning från partiledarens sida och att han betalar tillbaka alla pengar han kvitterat ut. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att medborgarna ska gilla arslet är fåfängt.

Partiet måste ställa sig i spetsen för en kamp mot privilegierna och privilegiesamhället. Vi måste visa att vi i ord och handling menar allvar med vårt idéfundament, alla människors lika värde, alla skall stå lika inför lagen.

Johan Westerholm, Erik Laakso, Einerstam, Einerstam2 och Högberg Stig Björn Ljunggren skriver alla viktiga inlägg om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, socialdemokraterna, privilegier, jämlikhet, ersättningar,

Folket är riksdagsledamotens arbetsgivare och har rätt att kräva lojalitet.

Det är trist att det har kommit att handla om en blankett. Frågan om Juholts m.fl boende och ersättningar är en politisk fråga. Om förtroende och ärlighet, jämlikhet och alla människors likhet inför lagen. Och det är den diskussionen vi kommer att tvingas ta på gator och torg under åren framöver.

Jag är ju en vanlig medlem i Socialdemokraterna och har inga poster att försvara. Mitt första och enda uppdrag är folkvald revisor i kommunen, något som brukar lämnas över till de som är på väg ut ur politiken. Själv har jag inte varit medlem under lång tid, jag var kollektivansluten på 70-talet som medlem i Svenska Fabriksarbetarförbundet avd 423 på Gränges Aluminium i Sundsvall, sedan har jag utbildat mig och arbetat under många år utomlands. Mitt politiska arbete har varit i facket, kooperationen, föräldraföreningar och annat. Inte i Partiet, men likafullt ett politiskt arbete. Som politiker är jag rookie.

Jag hade en diskussion med vårt sakkunnigstöd i revisionen igår. Han är alltså auktoriserad revisor och specialist på förvaltningsfrågor inom offentlig sektor. Han trodde inte att det fanns några som helst juridiska möjligheter, uppsåtskrivningen är så stark i lagen. Däremot så pekade han på att det var ett uppenbart lojalitetsbrott mot arbetsgivaren, som borde leda till stora skadestånd. Är det så att åklagaren har sökt i fel fålla? Att riksdagens jurister inte har bevakat arbetsgivarens, dvs folkets rätt?

Jag tror inte att han har rätt till ersättning överhuvudtaget med nuvarande boendeform, möjligtvis skulle han kunna söka ersättning för bostaden i Oskarshamn, om han nu har någon där, med åberopande av att det är hans valkrets och att han har två söner, som är bosatta där. Men de börjar ju flyga ut ur hemmet, dvs före detta hustruns bostad, så det är väl lite tveksamt. Räta ut alla frågetecken är vägen framåt.

Jag är inte ute efter att fälla Juholt, det vill jag ha sagt, jag är bara ute efter att bevara poltikens förtroende hos medborgarna. Utan öppenhet och renvask så kommer vi att få slita med det här i många, många år. Jag gillar Juholt på många sätt, men han kommer att vara för evigt bränd om vi inte rensar ut och luftar i boet.



Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, riksdagen, folket, politik, socialdemokraterna,

Lögnhalsarna hade fel och Aftonbladet hade rätt!

Egentligen är jag så evinnerligt trött på det här, men så länge lögnerna får stå oemotsagda och upprepas så slåss jag. Det har från en mängd håll hävdats att det inte finns regler för riksdagsledamöternas boende i egen bostad. Det är lögn, Visst finns det ett sådant reglemente. Det heter ”Föreskrift om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter”. (Rfs 2005:9.pdf) och du finner det på riksdagens hemsida.

Så till saken. Riksdagen har antingen rum eller egna lägenheter som ställs till ledamöternas disposition men man konstaterar också att visa ledamöter väljer att skaffa övernattningsboende på egen hand. Låt se vad föreskrifterna säger.

Under rubriken Övernattningsbostäder: Rätt till övernattningsbostad preciseras vad som avses:

11 § ... Med övernattningsbostad avses en övernattningslägenhet eller ett övernattningsrum i riksdagsförvaltningens bostadsbestånd eller motsvarande boende. (min kursiv)

Begreppet eller motsvarande boende avser de tillfällen då ledamot skaffat övernattningsbostad på egen hand. Vilket också tydliggörs på riksdagens hemsida som den såg ut då Juholt flyttade till Västberga och vid tiden för reglementets publicering.

Reglementet gäller alltså för alla sorters boende som det äskas ersättning för. Reglementet preciserar sedan.

13 § Rätten att disponera en övernattningsbostad är personlig och kan inte överlåtas av ledamoten.

Man kan alltså inte ta ut ersättning för någon annans räkning.

Vidare. När man ansöker om ersättning för övernattningsbostad så gäller följande

29 § … En närstående person får inte övernatta i lägenheten på egen hand annat än under enstaka nätter.

30 § … En närstående person får inte övernatta i rummet på egen hand.

Det föreligger inga som helst hinder för att flytta ihop med sin sambo/kulbo eller vad du nu önskar kalla personen ifråga, men du får inte söka ersättning för det. Redan här gör Juholt fel genom att sända in sin ansökan, och det spelar alltså ingen roll vad som står där eller inte. Föreskrifterna ger honom ingen rätt att ens söka om sambon regelbundet vistas i lägenheten under hans frånvaro. Hade han däremot fått besök av sin kulbo vid enstaka tillfälle så skulle han redovisat det på en speciell blankett:

32 § Om en person som avses i 29 eller 30 § och som inte har rätt till logiersättning
övernattar i bostaden, skall logiersättningen för denna tid reduceras till 75 procent.
Ledamoten skall för sådan övernattning betala tillbaka utbetald logiersättning med 25 procent av 1/30 per dag. Någon reducering av logiersättningen skall inte ske om en närstående person övernattat i samband med riksdagens öppnande eller andra officiella arrangemang. Inte heller skall någon reducering ske om barn under 18 år övernattat.

33 § Ledamoten skall på en av riksdagsförvaltningen framtagen blankett anmäla till förvaltningen när logiersättningen enligt 32 § skall reduceras. En sådan anmälan skall
göras senast inom en månad från det att övernattningen ägde rum.
…
En ledamot kan i stället välja att varje månad betala tillbaka en bestämd del av logiersättningen för övernattning av en närstående enligt 32 §. Någon anmälan enligt första stycket behöver då inte göras.

Detta är vad föreskrifterna säger. Läs och döm själva. Föreskrifterna säger precis vad som är ledamotens eget ansvar, och Juholt har inte tagit det ansvaret. Hade han gjort det så skulle riksdagsförvaltningen också dragit av från ersättningen. Att skylla på förvaltningen är off topic, det är inte deras sak att leka polis och forska i riksdagsledamöternas privatliv. Möjligen borde revisionen ha upptäckt det men det är en helt annan sak.

När lögnerna tog fart i och med Viktors Tullgrens bloggpost så slutade man tydligen läsa innantill. Så nu är det upp till bevis för Viktor Tullgren, Anders Svensson, Anna Ardin, Bo Malmberg mfl.

Existerar dessa föreskrifter eller inte? Gäller de allt ersättningsberättigat boende eller inte? Har Juholt gjort den enligt 33 § inkrävda redovisningen? Har han alternativt gjort något avdrag på ersättningen enligt 33 § andra stycket?

Jag ställer frågan varför lögnhalsarna inte redovisat riktiga källor och rätt blanketter, om det nu är detta det handlar om? Eller ljuger de inte, kan de bara inte läsa innantill? Jag lever med en stark känsla av dessa till varje pris velat rädda Håkan Juholts heder och ära, och att i denna vällovliga mission så är inget heligt. Passar inte sanningen så fabricerar vi en ny. Och är vi bara tillräckligt ivriga så kommer sanningen att få vika ner sig och lögnen bestå. Att man offrar ett parti och dess medlemmar betyder mindre. Alltid finns det väl något kansli någonstans som behöver nyanställa och då är bra att ha det i sin cv. Tjänster och gentjänster.

Det är precis som Per Wirten skriver i sin ledare i Dagens Arena, den här saken är inte färdig. Juholt instämmer och Carin Jämtin bekräftar. Är det inte dags för chefsåklagaren att ta upp förundersökningen igen. Jag menar om vi nu ska följa lagar och föreskrifter?

AB, DN, DN2,Svd, Expressen,
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, lögner, Håkan Juholt, politik, mediadrev, socialdemokraterna, , ersättningar

Från mörkret sträva vi mot ljuset. Om mörkermän och sanningssägare.

Socialdemokratins förtroendekris är ovedersäglig. Och vi står inför ett vägval. Antingen visar vi öppenhet och vilja till förändring eller så lägger vi locket på och börjar mörklägga.

Mörkläggning är en militärtaktisk åtgärd, man täcker alla fönster, släcker ljuset och stänger om sig. Man försöker få fienden att rikta elden mot ett annat håll.

Och mörkerläggning fick vi. Under baneret med texten Mediadrevet, kommer mörkläggartrupperna in på banan, beväpnade med mörkläggningsduk och dito tejp. Fokus skall flyttas från själva handlingen, ett orättmätigt uttag av bostadsersättning, till formaliteter, blankettens utformning.

Först ut är en bloggare vid namn Viktor Tullgren. Han vill föra i bevis att Juholt är oskyldig och saken handlar om otydliga ansökningsblanketter och obefintliga regelverk. Jag reagerar skarpt, lagen finns där, regelverket och föreskrifter är där och de kan inte misstolkas. Jag påpekar det och tror i in naivitet att Tullgren ska korrigera sin skrivning. Men det motsatta sker, han anklagar mig, han förnekar föreskrifternas existens trots att länkar och texter ju finns på riksdagens hemsida. Han försöker dra min heder i smutsen och hävdar att han vet att jag inte gillar Juholt. Tullgrens bloggpost får stort genomslag och plötsligt kommer allt att handla om ansökningsblankettens utformning.

Mörkläggarna lägger också upp en annan front, konspirationsteorin. Främste vapendragaren där är den notoriske Daniel Suhonen. Skolad i sektsamhällenas organisationslogik beskriver han i en brett anlagd attack en konspiration iscensatt av ”den nyliberala högerfalangen” inom socialdemokratin, ett klassiskt trick där man fäster en kletig sörja på sin motståndare för att stoppa någon som kunde tänka sig att närmare lyssna till argument. Avståndstagandet är viktigare än självständig reflektion och eftertanke.

Efter fyra dagars storm ser vi nu tydligt hur mörkläggarna formerat sig. De utgör en osalig blandning allt från yttervänsterföreträdare för partier som i vanliga fall ser socialdemokratin som samhällets fiende nummer 1 till försvarare av ledarkulten som väl snarast minner om extremhöger av 30-talssnitt. Under några dagar dominerar de debatten. Deras tes tycks vara att Juholts förståndsgåvor är otillräckliga för att läsa och förstå ett enkelt regelverk.

Chefsåklagare Björn Eriksson lägger ner förundersökningen. Och mörkläggarna ser hans beslut som en bekräftelse på sina teser. Björn Eriksson är en åklagare som gjort sig känd för att lägga ner förundersökningar som gäller makthavare. För något år sedan hamnade han i rampljuset när det visade sig att av 478 anmälningar mot poliser så lade han ner 477. Själv beskriver han sin insats i Juholts fall som en enkel sak, snabbt hanterad genom ett timslångt samtal med företrädare för riksdagens kansli. Han menade att inga tydliga regler fanns, då en person på kansliet hade antytt det.

Dessutom menade han att det förekom olika praxis bland ledamöterna. Ersättningen för övernattningsboende i egen bostad nyttjas av 30 ledamöter, 3 av dessa tar ut full ersättning trots att de delade bostaden med annan person. Eriksson sluter sig av detta till att det förekommer olika praxis.

Precis som det förekommer olika praxis i din lokala Konsumbutik, det övervägande flertalet betalar för sina varor, några gör det inte, de snattar. Med Erikssons logik så skulle det då förekomma olika praxis och därmed vara omöjligt att lagföra snattarna eftersom det inte uttryckligen står på entrédörren att alla varor skall betalas i kassan och att snatteri är förbjudet.

Lagar och regler finns redovisade på riksdagens hemsida om han hade brytt sig. Men det verkar som att han hade bestämt sig på förhand.

Och här kunde saken ha stannat om inte Juholt själv och Jämtin fört åter saken till det det gäller; att Juholt har tagit emot för stor ersättning för sitt boende. Och Juholt inledde sin rundresa i landet med att inför ett hundratal medlemmar i Sundbybergs Arbetarekommun be om ursäkt för det han genom sitt slarv har ställt till med. Inget tjafs om blanketter och konspirationer.

För socialdemokratin så är öppenhet enda vägen framåt. Mörkläggning kommer aldrig att återupprätta ett förlorat förtroende. Det kan bara en öppen redovisning för hur oegentligheter och privilegiefusk skall förhindras i framtiden göra. Det handlar om hur vi är jämlikhet i vardagen, i praxis för att använda chefsåklagarens språkbruk.

Johan Westerholm skriver klokt om socialdemokratins framtid.
Per Wirten skriver att Juholtaffären inte är slut.



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Viktor Tullgren, Daniel Suhonen, Håkan Juholt, socialdemokraterna, politik, mediadrev, mörkläggning,