Erik Laakso publicerade för ett tag sedan en text om bloggvärldens mörka baksida i allmänhet och det socialdemokratiska Netroots i synnerhet. Nej då, inte så att det skulle förekomma brott och oegentligheter där eller att Netroots skulle fronta en bloggarnas svarta marknad, där åsikter och insikter skulle cirkulera utanför myndigheternas kontroll. Nej då. Därvidlag kan vi säkert alla känna oss trygga, om jag förstått den samlade riksdagens lagstiftande ambitioner rätt. Aktiviteter på nätet har man koll på. :)
Nej Laakso pekar på någon sorts nätmobbbing, där de "stora" förminskar de "små" och gör de ännu mindre. Tvärt emot den uttalade målsättningen då Netroots lanserades; att man skulle skapa ett nätverk där progressiva bloggare genom gemensam aktivitet skulle stärka varandras närvaro i "bloggosfären". En tydlig och väldigt bra ambition. Stödet skulle bla synas i kommentarsmedverkan och framför allt länkning. Laakso menar att det inte sker och att det verkar som att det skulle vara en tyst överenskommelse de ledande bloggarna emellan, de som får sitta i bussen tillsammans med partiledningen på turné.
Några bevis för det finns väl inte och jag för min del anar kanske en sorts beröringsskräck, en upplevelse av obekvämlighet när bloggarbataljonen i sin uppmarsch i 4/4-takt inför den 19 september, upptäcker att det finns de som envisas att gå i både 3/4- och 5/4-takt. Man har nog svårt att ta de där guppande huvudena som sticker ut. Då blundar man hellre och marscherar på. Utom mamma då, som skådar ut över de marscherande och förtjust utropar:"Se där, så vackert och det är bara min pojke som marscherar i takt." Jag skrev en kommentar på Laaksos blogg som gick i den rättningen.
För att kolla Laaksos teser gick jag för skojs skull in på Netroots, ett av de ställen där jag pingar och publicerar mina texter. Där registreras något som rubriceras som "populära inlägg". Jag kollade den senaste månaden. Och då fann jag att 4 av mina inlägg tydligen platsade bland de tio populäraste.
Med tanke på att jag har ganska få läsare, så är det ju en stor utdelning. Det förvånar också att så få, rättare sagt inga av de "stora" finner något intresse av att vare sig linka eller kommentera. Nu beror det säkert på att jag nog upplevs som en motvalls sur gubbe, som inte bidrar till valsegern. Det är ju alltid mysigast att krypa upp i sofffan med de som förstår en, håller med och bekräftar.
Så det känns som en stimulerande utmaning. Därför kommer snart en text på den här sidan om varför de medströms, glada gubbarnas och gummornas taktik hittils lett oss ännu längre bort från en valseger.
Jag kan inte undanhålla er denna pärla ur det rödgröna samarbetets historiska gömmor.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om bloggare, Netroots, Erik Laakso, nätmobbnig, politik, socialdemokraterna, valet 2010, val 2010
12 kommentarer:
ser fram emot ditt inlägg.
Tror som du att det viktiga i den politiska diskussionen är att man framhåller sina egna åsikter. Det funkar så länge man håller sig till partiprogrammet och ideologin.
Minns en gång jag skulle sitta i en panel som representant för (s) i socialnämnden. Jag sa till enpartikamrat att jag var lite ängslig eftersom jag då var rätt ny i politiken. Men du sa Ove, du har ju ideerna i ryggraden.... det är inga problem för dig.
Åh vad glad jag blev och stärkt av hans ord. Sen vad de säger från Sveavägen är iofs intressant men om man inte håller med så får man väl jobba för att ändra partiets inriktning. Annars är det ingen vits med att vara medlem och aktiv.
Tack Britta för kommentaren. Jag tror att både du och jag har varit med så länge att vi förstått hur viktigt det är att vara trogen mot sig själv. Politiska program ändras, grundläggande hållningar gör det mera sällan. Och då är det stora saker som gäller.
Att partidebatten blir så enkelriktad och strömlinjeformad är till stor skada för partiet och ytterst för alla de som hoppas på förändring.
Jag har en känsla att både du och Erik Laakso på något sätt anser er företräda något urspungligt socialdemokratiskt. Det finns inget, vare sig socialdemokratiskt idéarv eller ideologi.
Den socialdemokrati vi har, är den "sanna" socialdemokratin. Det är den som vill vinna val och formerar de styrkor den tror sig behöva.
Sådana som du och Erik var det länge sen som partiet ansåg sig ha behov eller nytta av.
Nä Leo, bevare oss för någon sorts upphovsrätt eller anspråk på ursprunglighet. För det är precis som du säger: Socialdemokratin är vad som slås fast i program och valmanisfest.
Så därför jobbar jag för en förändring när jag uppmanas för en politisk linje som i sina valmanifest varken nämner orden invandrare, invandring, diskriminering eller ens rehablitering.
Man undrar vilken förändring som kan anas efter valet 2010?
Haha VILKEN Härligt Friskhet i ditt svars Ironi till Leo så tja jag ÄLSKADE att Johan Ehrenberg visade sog vara så GOD Modiga att när ÄCKLET Göran Persson spottade sina Trogna Björkviks socialdemokrater i ansiktet så fort han INTE BEHÖVDE dem att skada Olof Palmes minne då ställde Johan Ehrenberg upp så Tja vet inte om du hört en säkert pensionerad socialdemokrat jag hörde i Riksdagen minns INTE hans namn men han Talade så tom "Jag" kunde fatta o Tja "Gammaldags Socialdemokratisk Retorik som Funkar ÄN IDAG medan tja Broiler Folkpartist Pamp Väldets Teknokratiska Svammel är så "Taktiskt" så en HÖR ju Nästan bara en anna variant av Moderata Arbeit MachFrei Liberalerna NÄR de Tjafsar så DINA ORD vart tja skoj läsa jag Thunder tänker rösta på Vänsterpartiet då jag Älskar Ungvänsters Människosyn Just By The "Way"
Käre anonym,
frisk debatt är absolut det vi behöver så fortsätt gärna kommentera. Men ta det lugnt med adjektiven/tillnamnen på Göran tex, det skrämmer mer än övertygar. Och ungvänstern får nog klara sig utan min röst, jag har större tilltro tioll att fria människor skapar en bättre värld än tuktade. Det är därför jag avskyr de borgerligas kontrollpolitik och FP´s fyrkantspolitik.
Nu har jag, för första gången, kollat vad Netroots egentligen innebär.
Mycket snabbt insåg jag att jag inte tillhör gruppen. Tanken att länka min blogg till Netroots föll på kravet:
"Mina politiska värderingar är företrädesvis progressiva"
Dels förstår jag inte riktigt formuleringen "progressiva politiska värderingar," dels är, med stor sannolikhet, mina politiska värderingar inte progressiva.
Din kommentar säger mycket Leo. Som jag känner dig och möter dig i din blogg så framstår du som radikal och färändringsvänlig, dvs progressiv.
Men ibland får jag nog känslan att "progressiv" och "vänster" är honnörsord som en del hänger rund halsen som Serafimerorden ungefär. Pynt och väskapsbetygelser. Men politiskt sett skramlande, bullrande tomt.
Jag ska banta och inte är jag så stor. Vågen har inte passerat 100 än
Peter,
allt kan diskuteras, eller hur?
För många år sedan hade jag en diskussion med Björn Gimstedt (tror jag). Vi diskuterade behovet av förtrupp. Jag var oerhört trött, efter många års harvande i en steril vänster och hävdade att det behövs ingen förtrupp. Björn hävdar att det visst behövs en förtrupp, men ingen kan utropa sig till förtrupp.
Detsamma gäller progressiva värderingar. Visserligen behövs sådana värderingar, men jag kan inte hävda att just mina är det.
Hela Netroots konstruktion baserar sig på en knepig självbild av "progressivitet." I slutändan är det alltid någon som avgör om du är progressiv. Företrädesvis är det partimedlöparna.
Leo, där slår du som valigt huvudet på spiken. Jag har alltid uppfattat progressiv som motsatsen till status quo eller tillbakasträvande, regressiv.Men i den politiska retoriken så har det liksom "vänster" blivit ett honnörsbegrepp, som man företrädesvis pyntar sig själva med för att ställa sig över kritik.
Förtrupper har jag också fått nog av. Mina personliga upplevelser av vad "förtruppssamhällena" i Österuropa gjorde med människor och människorvärde var obönhörligt, aldrig mera!
Skicka en kommentar