fredag 9 juli 2010

Samtidigt bygger den politiska eliten sitt Belgian Blue-ego hermetiskt avskiljt från det folk de vill representera.


Den här veckan har jag ägnat mig en hel del åt handboll. I Göteborg arrangeras en gigantisk handbollsturnering för ungdomar från hela världen. 19000 spelare i över tusen lag som spelar uppemot 7000 matcher under en vecka. Heden och Guldheden är fyllda av över 40 planer och matcherna avlöser varandra med några minuters mellanrum. En fantastisk organisation får det hela att flyta utan problem verkar det som. Detta är Partille Cup och staden annonserar stolt arrangemanget vid infarterna på E6 och på stadens flaggstänger vajar baneren. Det är en mäktig manifestation av internationell försystring och förbrödring, av talang, träning och medverkan och av ett världsomspännande ideellt arbete.

Det är omöjligt att inte jämföra med Almedalen, som åtminstone på TV- och tidningsavstånd gör mig nedstämd om människans möjligheter. Detta är verkligen två världar. En stor och öppen värld och en mycket liten värld. En stor värld där unga människor får en chans att se sina ansträngningar bära frukt, se andras arbete och möda. Och en annan värld, inträngd bakom murarna i en liten Östersjöstad på en liten Östersjö-ö, där deltagarna flockas kring varandras snittar och imiterade champagne, och där arenan fylls av förakt och nedlåtenhet.

En värld där deltagarna förstoras och äras och en annan där deltagarna i stället hånas och förminskas.

Jag vill helst inte förlora min respekt och tro på vårt demokratiska samhälle med skarpa debatter mellan politiska motståndare för att vinna väljarnas förtroende. Men det är något med politikens självbild som skadas av hajpen kring Almedalen. Det som en gång började som en enkel talare som brukade en semesterdag på ön för att från ett lastbilsflak tala om viktiga politiska frågor, har växt till något som mer liknar en politisk marknad med mycket billigt tjafs i utbudet. Med magnetisk kraft suger den politiska eliten till sig sina trupper och stänger in sig innanför murarna och tillerkänner varandra en storhet och betydelse som de faktiskt inte borde ha. Här tar politikerna makten över människors liv och övertrumfar varandra i löften om hur frukten av medborgarnas arbete ska fördelas ut i form av individuella och kommunala bidrag. Här bygger den politiska eliten sitt Belgian Blue-ego hermetiskt avskiljt från det folk de vill representera.

Jag kan inte låta bli att ställa det jippot emot en liten händelse i gårdagens match mellan Irsta´s pojkar 15 och norska Nordstrand. Irsta´s 7-a hade missat en del målchanser under matchen och både han själv och lagkamraterna ville verkligen att han skulle få göra ett mål. I matchens sista sekunder så får han så chansen, Nordstrand ligger på för att utjämna, men anfallet bryts och Irsta frispelar sin 7-a som rusar mot motståndarmålet. Ensam med målvakten, hängande i luften i ett hoppskott, blåser domaren av matchen. Bollen går en bråkdel av en sekund för sent i mål och från hela Irsta-laget på planen och på bänken hörs över hela Heden ett samfällt ”Neeej!!!”. De hade så gärna unnat sin lagkamrat det målet.

Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

7 kommentarer:

Nils Dacke sa...

Fantastiskt bra skrivet!

Det stämmer verkligen att dessa internationella idrottsarrangemang verkligen bygger broar och är precis motsatsen till det smutsiga och provinsiella politiska spelet som bara handlar om makt.

Anonym sa...

Du tror i din bitterhet inte att viktiga mänskliga möten kan ske på Sveriges största ö?

Anders Nilsson sa...

Kära Anonym, tack för din kommentar. Nej då jag är inte bitter, skulle jag väl kunna säga och citera en av våra stora komiker. Men jag är faktiskt inte alls bitter. Däremot är jag bekymrad över vad som händer med politikernas självbild under Almedalsveckan. Och det är jag inte ensam om. Och den farhågan har inget att göra med om viktiga mänskliga möten sker eller inte. Och det har inte heller varit Almedalsveckans uppsåt.

Sveriges största ö är en liten ö. Sveriges största stad är en liten stad, Sverige är överhuvudtaget ett mycket litet land. Det som ligger utanför det kallas världen och ibland så tycker tom en och annan svensk politiker att det är viktigt. Dock inte i Almedalen.

Fredrik bauer sa...

Håller med Anders i allt vad han skriver, men förundras samtidigt över hur han med en socialdemokratisk ugångspunkt kan komma till den slutsatsen.

En socialdemokrat tror inte att människor frivilligt kan ansvara för sina liv själva. Därför behövs politiker som tar hand om människorna genom att omfördela resurser mellan dem. Politiker gör detta med en övertygelse om att de spelar roll och gör skillnad i världen. Ju mer de får omfördela, desto viktigare känner de sig. Därför är Almedalen en högst logisk följd av den socialdemokratiska självuppfattningen.

Ju mindre människor får ansvara för sig själva, desto fler Almedalsarrangemang helt enkelt därför att vi får fler politiker.

Anders Nilsson sa...

Tack Fredrik för kommentaren. Och visst har du rätt i mycket. Men jag har funnit att socialdemokratin rymmer så mycket mer. Alla partier samlar människor med det självgoda synsättet bland sina företrädare.

Jag tror att det behövs en riktig "gräsrotsdebatt" som ifrågasätter den här självbilden hos politikerna som Almedalsveckan är med på att göda. Jag skrev en annan text om hur vi är på väg mot en "exekutiv demokrati" och på väg bort från den parlamentariska. Almedalsveckan bekräftar det. Och den ideella sektorn visar en annan väg som också kunde gälla för politiken.

17 juli 2010 10.49

peowagstrom sa...

Du tror inte att man kan göra båda delar, om än olika år. Jag har varit på både Gothia Cup och diverse handbollsturneringar och i år var jag i Almedalen. Det finns olika skeden i livet.... fast då blir det ju inte lika kul att döma andra förstås ?

Det kanske skulle bli lite tunt med andra åtgärder om alla alltid åkte till samma ställe.

Anders Nilsson sa...

Hej Peo, kul att du tog dig tid att titta in här. Antagligen så uttrycker jag mig väldigt otydligt. Visst, man kan befinna sig på många olika platser om än inte samtidigt som du så riktigt påpekar. Men det var inte riktigt min poäng.

Det var inte så att jag saknade Mona Sahlin och Maria Wetterstrand i Göteborg, eller att det skulle vara finare att vara ideell tränare för ett handbollslag än partiledare. Eller att det skulle vara kul att döma andra, var du nu fick den uppfattningen från?

Nej, min poäng vara att när jag var i Göteborg och upplevde Partille Cup så började jag reflektera över det som samtidigt sker i Almedalen. Och genom mina snåriga tankebanor slås jag då av att i det instängda, muromgärdade Visby ägnar sig media och politiker åt att göda en en politisk självbild som jag menar är skadlig för demokratin.

Vilket är betydligt mera allvarligt än det som jag uppfattar som din fråga, om inte en politiker också kan jobba ideellt. För det kan man givetvis och några gör även det. Kanske för få eftersom det politiska arbetet är mycket tidskrävande.

Men det är den almedalska självbilden av att den beslutsfattande eliten som församlade minglar, debatterar och övertrumfar varandras löften till den populas som skall skänka dem sin röst i det kommande valet som är farlig. Eftersom den rubbar den rubbar den balans av jämlikhet som skall råda mellan meddborgarna och dess valda representanter.