Jag följer med krampaktig sorg den debatt som följer på det israeliska våldet mot Ship to Gaza. Det är lika svårt varje gång denna konflikt lyckas pressa sig fram till medias förstasidor. Låt mig bara säga det på en gång. Jag är inte neutral. Därtill är min egen smärta och mina personliga erfarenheter av konflikten alltför nära, den är privat och känslomässig och kan inte ligga till grund för ett rationellt ställningstagande. Så är det bara och en oändlighet av blod är inte farbar.
Israel ockuperar palestinskt land. Det som skulle bli det judiska folkets hemland blev till staten Israel. Efter det groteska förverkligandet av judehatets ultimata önskan, försöket till utrotning av ett helt folk, måste världen skapa staten Israel. Det var en kolonial handling och en manifestation av en religiös historieskrivning. För hade det handlat om enbart att finna ett land till skydd och utveckling för världens judar så kunde man valt ett geografiskt område var som helst i världen. I Bronx, i Bayern, i det neutrala Sverige. Men man valde Palestina, det heliga landet för tre världsreligioner och gav det till en av dem. Det finns både ett realpolitiskt motiv och ett religiöst för staten Israels existens. Här ligger konfliktens kärna tror jag.
Därför kan professor Tännsjö kräva att alla världens judar skall ta avstånd från staten Israels handlande. Men jag menar att han har fel. Det existerar ingen kollektiv skuld som bärs av alla judar. Lika lite, som när jag som muslim avkrävs avståndstagande och markering av skiljelinje inför de galenskaper som individer och grupper utför i min religions namn. Man kan begära av mig att jag tar avstånd från våld och övergrepp därför att jag är människa, men för min religion, att jag är muslim – nej. En handling är en handling och skall dömas efter det. Min religion är visserligen en gränslös gemenskap, men den är i första hand en privat relation mellan Gud och mig, den är ett ständigt pågående samtal där jag som människa och individ söker vägledning och i förtröstan lever mitt liv. Om någon annan skulle ta sitt förhållande till Gud som intäkt för våld och destruktion så är det inte min sak i religionen. Det är däremot handlingen i verkligheten, som den drabbar mina medmänniskor, som den utförs av gärningsmannen. Och den kan du bara bekämpa som människa, din relation till Gud kan ge dig styrka och vägledning men inte legitimitet. Däri ligger trons begränsning, den är ett privat förhållande mellan dig och Gud.
När västvärlden ville döva sitt dåliga samvete och betala av på den oerhörda skuld vi hade genom århundraden av judehat, blandade man samman realpolitik och religion, och därmed så skapade man dagens konflikt. Och idag handlar det inte längre om en förtryckt judisk befolkning sammanföst i ghetton och koncentrationsläger. Det handlar om en stat som aldrig mer kommer att tillåta detta. Kosta vad det kosta vill, drabba den det drabba vill. Diasporan blir det ideologiska kitt som håller brutaliteten vid liv. Staten Israel håller alla världens judar som ansvariga för sina handlingar, därför är det fel av oss som kritiserar detta att avkräva samma, alla världens judars avsiktsförklaring.
Det är här professor Tännsjö hamnar fel. Han, för att använda ett fullkomligt paradoxalt och historiskt ironiskt begrepp, han stigmatiserar en tro.
Jag fann en oerhört skarp och genomtänkt debatt hos Peter Karlberg.
Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, civilisationen, etik, framtid, fred, kärleken, Israel, Ship to Gaza, judendomen, solidaritet, tro,
Andra debatterar här och här, ett resonemang som jag inte alls får att gå ihop
5 kommentarer:
Intressant inlägg Anders, jag läser och reflekterar.
Kanske håller jag inte med dig riktigt i alla delar men förstår dem utifrån ditt perspektiv. Däremot delar jag ditt resonemang om kollektiv skuld fullt ut.
Du skriver att du inte får mitt resonemang att gå ihop, motivera och förklara gärna så kanske det går att mötas efter vägen.
Mvh Erik
Jo Erik jag förstår inte ditt resonemang om att å ena sidan förorda öppna gränser och ökad handel och å andra sidan förklara blockaden av Gaza som framgångsrik. Utan att förklara vad som skulle vara den följdriktiga framgången. Nej jag förstår det inte. För mig är blockaden en ovärdig tortyr av ett folk som lidit nog. Den är kontraproduktiv.
Ockupationen av Palestinskt område, bosättningarna, stölden av odlingar på ockuperad mark, det urskillningslösa dödandet av palestinier etc etc är alla erfarenheter som skapat, milt uttyckt, en kraftig brist på förtroende för Israels vilja till fred. På samma sätt som jag har den största förståelse för Israels svaga tro på Västeuropa.
Men det är en sak som aldrig diskuteras i frågan om Israels position i Mellanöstern och det är det faktum att Israel är regionens enda kärnvapenmakt och att de framgångsrikt använt dessa vapen som utpressningsmedel mot världssamfundet. Antingen i form av export till andra länder, Sydafrika bla, dels i vetskapen att Israel inte skulle tveka att använda dessa vapen i en situation där de inte har något att förlora.
Så länge Israel som kärnvapenmakt är ställd utanför varje diskussion så är det 20-tal israeler som dödats i av raketerna från Gaza under de senaste 9 åren fullkomligt oproportioneligt som jämförelsetal, för att inte tala om om blockadens konsekvenser och offer. Där förstår jag inte dig Erik.
Och låt mig understryka att jag inte på något vis vill ställa döda mot döda, som om det borde råda någon sorts rättvisa i dödandet. Det är inte det jag är ute efter. Det är den fullkomligt aningslösa rapporteringen från området, den negligerande okunskapen och oförmågan till inlevelse från rapportörerna jag vänder mig emot.
Men annars så var min huvudpoäng i texten att den kollektiva skuldbeläggningen är felaktig i allmänhet och i Tännsjös fall en filosofisk kullerbytta.
Så länge jag har varit medeveten om Palestina-Israel konflikten har jag från och till blivit oerhört tagen av den maktens arrogans som Israel så ofta visar.
Nu i dagrna minns jag hur Arafat satt i sin sönderskjutna bunker i Ramallah och kunde inte röra sig fritt. ja, han kunde inte överhuvudtaget lämna bunkern. Där satt han med en mobiltelefon. Varje gång det hände något av våldskarraktär i Palestina. Krävde Israel att Arafat skulle sätta stopp för aktiviteterna. När Arafat inte kunde göra det via telefon. Hävdade Israel att Arafat inte ville fred och utökade pressen.
För nån dag sedan såg jag ett nyhetsinslag om vilka varor som som inte fick föras in i Gaza. Inslaget handlade dels om korriander och dels om chokladkakor gjorda på Västbanken.
En kvinnlig militärtalesman sa med ett överlägset leende ungefär: Kommer det raketer blir det inga kakor!
Det har funnits alternativa vägar att gå, men Israel har avstått att testa andra vägar än våldets och förtryckets väg.
Anders, jag motiverar det med att det är två helt olika sorters blockad och därför blir också utfallet diametralt olika. En blockad för att förhindra kontinuerlig raketbeskjutning har uppenbarligen fyllt en funktion när raketbeskjutningen sjunkit med omkring 90%. En handelsblockad för att förändra Israels agerande kommer inte att fylla någon funktion alls eftersom Israel inte går att påverka på det sättet, då blir det bara en symbolhandling ur vrede av vrede men som inte gynnar parterna. Tvärtom behöver handeln mellan länderna i området stärkas, uppmuntras och underlättas för på så vis kommer oförståendet att minska.
Erik, nu tror jag nog att det var det fullkomligt skoningslösa krig som utspelades i Gaza som blev avgörande. Qazzamraketer är väl mest att likna vid raketdrivna slangbellor, sprängkraften är minial och träffsäkerheten obefintlig. Vilket också visades av det faktum att lika många offer krävdes av palestinier när raketerna landade inne på Gaza-området. Så varje ledare, så även Hamas, inser ju att bruket av det vapnet inte är värt priset, man uppnår varken militära eller politiska framgångar mot en fiende som är så överlägsen på alla områden. Det och inte blockaden är orsaken till att motståndet har ändrat karaktär.
Ge palestinierna ett modernt flygvapen, världens fjärde största militärmakt plus atomvapen, och jag lovar att du kommer att se vare sig stenkastning, slangbellor, järnrör eller Qazzam-er.
Skicka en kommentar