Jag fick härom veckan den utmärkta tidskriften Framtider från Institutet för framtidsstudier. Nummer 1/2010 ägnas fattigdomen. I ett globalt perspektiv, men även i europeiskt och svenskt.
Man talar om den svenska fattigdomen som, om än relativ, sett i ett globalt perspektiv, otvivelaktigt finns. För inom EU, och i Framtider använder man begreppet socialt utanförställda. Fattigdomen i Sverige handlar om föräldrar som av ekonomiska orsaker inte kan delta i eller göra saker som majoriteten av svenskar kan göra. Det handlar om att barnen inte kan följa med på aktiviteter i skolan, att man inte har råd att ta semester etc. Att vara fattig är att vara socialt utanförställd.
Känn på det ordet. Utanförställd. Och jämför det med det missfoster till begrepp den politiska debatten i Sverige skapat; utanförskap. När resten av Europa talar om de som blivit ställda utanför, de som är utestängda från majoritetssamhället, så talar vi i Sverige om samma människor, som om de är av en egen sort, som om att fattigdomen vore en personlig egenskap, utanförskap. Fattigdomen som ett karaktärsdrag, vars egenskaper är helt och hållet att hänföra till den fattiges personlighet. Är det konstigt att vi kan ägna något, som vi kallar valdebatt, åt frågor om diverse skatteavdrag? I en värld där fattigdom förvandlats till genetik är väl allt vara möjligt, t.o.m det.
Intressant?
12 kommentarer:
Fast "utanförskap" har väl en rätt bra definition, den som SCB använder: andelen människor som tvingas till olika skattefinansierade försörjningssystem för att kunna försörja sig, till skillnad från att byta till sig försörjning genom frivilliga transaktioner.
Ett sådant mått hindrar politikerna från att försöka skuffa undan folk: låta dem bli sjukskrivna för att de inte ska synas i arbetslöshetsstatistiken, och sedan låta dem bli förtidspensionärer för att inte synas i sjukförsäkringsstatistiken.
Jag har för det mesta använt begreppet utanförställd. Upplever att begreppet visar på att ofta finns en orsak till att människor är socialt utanförställda.
När regering och oppostion talan om utanförskap är det nästan alltid kopplat till arbete.
Vi kan ha ett lönearbete, men ändå vara utanförställda.
Ola
även i Norge användera man ett motsvarande begrepp, att man är sosialt ekskludert. I begreppet utanförskap ligger att det är den fattige som, själv har placerat sig i olycka, som om fattigdom eller inte vore en viljeakt. Medan utanförstäld i stället talar om en samhällelig process där den fattige inte har getts möjligheter utifrån sina förutsättningar. Läs Framtider, den är upplysande.
SCB´s definition är inte illa, men det är ordet utanförskap, med sin klang av egenskap som jag vänder mig emot. För visst har väl fattigdomsdebatten i Sverige en moraliserande sida.
Leo, fattigdom är ju ett realativt begrepp. Även i ett land som Sverige så ställs människor pga ekonomiska orsaker utanför möjligheten att delta i ett liv som de flesta uppfattar som "vanligt". Alltså är utanförställd ett bra begrepp, som beskriver verkligheten utan att moralisera.
Kan bara buga och tacka för den begreppsanalysen och instämma.
"Anders Nilsson om begreppen utanförskap och utanförställd" på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=40749
/Eva
Tack! Ja, det hänger mycket på vilket ord man väljer, och du har slagit huvudet på spiken i debatten om "den svenska fattigdomen" idag.
Jag har försökt få fler att första begreppet social exklusion, bland annat här:
http://resurspank.blogspot.com/2010/03/var-fjarde-ensam-mamma-ar-fattig.html
Dessvärre accepteras det inte. Vi har ingen fattigdom i Sverige idag, det har någon besämt. Bara utanförskap, som man valt själv, för allt kan man tydligen välja och sina val måste man ta ansvar för. Punkt. Vem bestämde det?
Vilket strålande inlägg. Jag har nu tvärvänt och kommer hädanefter endast tala om socialt utanförställda. Det är en bättre markör för vad det egentligen handlar om. Någon är STÄLLD utanför.
*bugar*
//Ulrika
...och utanförställd verkar vara lönsamt...
http://insolvenssthlm.blogspot.com/2010/03/och-idag-ska-jag-prata-om-skulder-igen.html
"utanförskap, med sin klang av egenskap som jag vänder mig emot"
Klang av egenskap??
"utanförstäld i stället talar om en samhällelig process där den fattige inte har getts möjligheter"
Du betraktar människor som objekt och använder passiv form, när du beskriver dem.
Någon "blir ställd", någon har inte "getts" - dvs det är någon annan person som du lastar för att ha varit den aktive, som ställer och inte ger.
Kan du förstå, att man kan finna din eftersträvade objektifiering av (fattiga) människor både avhumaniserande och frånstötande?
Anders, tack för din kommentar. Jag kan ge dig ett otal exempel på hur regler och krav på människor som försöker ta sig ur en trängd situation, effektivt stoppar individens möjlighet att skapa sitt eget liv. Det är snarare de regler och de som administrerar detta system som objektifierar, än jag som beskriver den verkligheten.
Men i sak är jag överens med dig om att objektifiering är både osmaklig och svårsmält eller med dina ord avhumaniserande och frånstötande. Begreppet "utanförskap" är mystifierande och tjänar bara att dölja denna verklighet.
Anders Nilsson, tack för ditt svar.
Jag ogillar såväl begreppen utanförställd som utanförskap. Varför inte nöja sig med fattig?
Kan du vara hygglig och förklara, varför du anser, att det finns en "klang av egenskap" hos begreppet utanförskap? Egenskaper slutar väl som regel på -het (och inte på -skap) - blindhet, dövhet, svaghet, dumhet, snällhet, argsinthet, vänlighet osv etc.
------
Förr sa man "olika falla ödets lotter" eller dyl. Dvs det fanns en förståelse för att olika människors livssituation varierade mycket - till stor del pga slumpen och till viss del genom deras eget agerande. Idag anses slumpen inte längre ha någon som helst betydelse. Förståelsen för att de flesta människors liv är kringskuret och begränsat t.ex. av "regler och krav" verkar också vara borta.
Istället verkar man ha anammat föreställningen, att en individs livssituation helt beror av, vad någon annan har gjort - eller inte gjort - mot vederbörande.
Utblicken är: Min livssituation är någon annans fel! Så vem har gjort detta mot mig? Vem skall jag klandra?
Tycker du verkligen att det är en rimlig hållning?
Och i ansträngningen att framhålla, att t.ex. fattiga människor ej kan ha något som helst inflytande på sin egen livssituation så väljer man genomgående passiv form när man talar om dem - människor "blir ställda" (pga någon annans agerande), människor har inte "getts" (pga någons annans försumlighet), människor "hamnar" i brottslighet (utan något eget val) osv. Är du övertygad om, att det är en god idé att eftersträva ett ordval, som både objektifierar och infantiliserar?
PS Naturligtvis finns det omständigheter, som "stoppar individens möjlighet att skapa sitt eget liv". Människan har aldrig haft fria händer att "skapa sitt eget liv" utan några begränsningar.
Hej Anders,
först detta om "utanförskapet", för mig så får jag känslan av något självvalt, något som du själv i det säll-skap eller den gemen-skap har allt ansvar för. En gruppering som samlas kringe tt gemensamt intressse eller egen-skap.
När det gäller fattigdomen så kan det vara det men oftast är det inte. Och hur du väljer att leva med den och förhåller dig till den är i högsta grad ett eget val, men likafullt så menar jag att de flesta råkar ut för den, en olycka gör dig sjukskriven, du klarar inte av dina lån etc Den svaenska fattigdomen som i förta hand drabbar kvinnor och barn är många gånger styrd av regler och förordningar som de själva inte råder över. Alltså ligger svaret utanför deras egen räckvidd.
Jag håller i högsta grad med dig om att ordvalet om det generaliseras kan föstärka det onda snarare än motsatsen, jag har skrivit om detta många gånger, och jag är i högsta grad enig med dig om att förklara allt med att det är någon annans fel är idiotiskt. Så är det ju inte, eller snarare, så är överallt där man interagerar med andra människor men det är ju inte ursäkt, möjligtvis en förklaring/bortförklaring.
Men det hindrar ju inte att det i vissa konkreta fall är någon annans fel. Blir du påkörd av en rattfyllerist, bestulen på din egendom, eller mindre drastiskt, utsatt för myndigheternas fattigdomskrav (se min senaste blogg) så är det deras fel. Vilket inte betyder att du måste vara lydig och inordna dig.
Skicka en kommentar