Och som vanligt visar det sig att ”vänster” inte är en politisk ståndpunkt, utan en hederstitel, en medalj med blågula band att fästa till sitt bröst.

Lite motvilligt tvingar jag mig ändå att kommentera den lilla debatten om den rätta ”vänstern” som Dag Josefsson och Daniel Suhonen drog igång på Aftonbladets kultursida. Debatterna om vilka som är ”rätt” och ”fel” brukar var så hejdlöst tråkiga och i avsaknad av verklig lust att utveckla en ståndpunkt. Vanligtvis handlar det ju om att hävda sin egen som rätt och den andres som fel. Och så stämplar man in ”vänster” respektive ”höger” i pannan för att slippa debattera.

Nu gällde det alltså obundna tidskriften Arena och de två redaktörerna Karolina Ramqvist och Devrim Mavi i synnerhet. Med lustmördarens perfida nogrannhet naglar Josefsson/Suhonen fast de båda redaktörerna vid ett par texter från deras penna. Inte för att diskutera innehållet, saklighet eller fakta, utan för att kunna påvisa att de två inte tillhör ”vänstern” och snarare bör hänföras till de nyliberalas skara. Josefsson/Suhonen ser sin uppgift som att hålla rent på vänsterkanten. Skaka lössen ur den röda fanans veck, så att säga.

Lyckas de då i sin mission? Det är tveksamt. Jag kan inte låta bli att irriteras över att ”renhållarna”, eller ska vi använda begreppet ”pigorna” som det ju heter i deras värld, pigorna undviker de mest elementära – att förklara vad man menar med ”vänster”. Jag får känslan av att de med vänster menar marxistisk vänster. Sett i det perspektivet får ju saken en helt annan innebörd. Vänster som inte utgår från den marxska klassanalysen är per definition inte vänster. I ett nafs förvandlar pigorna en vetenskaplig ekonomisk teori, ett av många bidrag till den socialistiska teorin och praktiken, till ideologi. Josefsson/Suhonen är med andra ord ute efter att pinka revir. Och som vanligt visar det sig att ”vänster” inte är en politisk ståndpunkt, utan en hederstitel, en medalj med blågula band att fästa till sitt bröst. I en värld av onda, goda och fula intar herrarna självklart och självutnämnt positionen som de ”goda”. Till frågan om Ramqvist/Mavi är att hänföra till "de onda" eller "de fula" är herrrarna svar skyldiga.

Gudarna ska veta att jag inte är någon regelbunden läsare av vare sig Arena, Dagens Arena eller Tvärdrag, SSU´s tidskrift där nämnde Suhonen är chefredaktör. Någon gång i veckan nöjer jag mig med att gå in på deras nätsidor för att se vad som skrivs. Och i en övergripande samhällelig förståelse så tillhör ju både Arena och Tvärdrag vänstern. I en ständig betoning av jämlikhet och solidaritet ger de bägge uttryck för vänsterståndpunkten. Den ena med en ganska stor läsekrets, den andre med en mycket liten och resurser därefter. Men att skilja dem i ”höger” och ”vänster” är en grannlaga uppgift.

Jag läser intervjun i Arena med filosofen Nancy Frazer som ingående behandlar världen och utvecklingen av en radikal ståndpunkt efter de planekonomiska katastroferna under 1900-talet. Här finner jag en nyfiken och öppnande ansats som söker svar i en bredd som är i fullständigt samsvar med den tomhet som följde för den socialistiska teorin när ett av Marx´ grundfundament, planekonomi som marknadsekonomins efterträdare, kollapsade. När jag sedan vänder mig till Tvärdrag och läser Robin Enanders artikel, Kapitalismens janusansikte om samma historiska situation så kan jag konstatera att redaktör Suhonen nog ska var glad för att hans tidskrift inte har så stor läsekrets. Att säga mer vore elakt. På trafalmaldovianers vis sluter jag handen.

För om debatten handlar som vem som ägnar sig åt känslolmässigt och ovetenskapligt menande, sk pjunk, så vinner Suhonen och Tvärdrag med hästlängder. Och likafullt så hänför jag hans skrift till vänstern. I samhällelig mening.

Arena har svarat och andra har dykt djupt in i den debatten, flitigast kanske på den lilla obskyra portal som heter s-info.se, där ett antal strävsamma socialdemokratiska gräsrotsdebattörer brukar läxa upp varandra.