Vad är löften till för annat än att brytas. Alltså skriver jag en ny blogg en dag efter att jag lovat att göra uppehåll. :)
När jag låg och drog mig i sängen i morse, lyssnade jag på P1. Programmet var modeprogrammet Stil, som är ofrånkomligt om man ska förstå vad som sker i samtiden. Om väskors dolda budskap eller offentlighetens offentlighet, dvs sätt att framträda och manifestera sig. I dagens program talade man om fenomenet "it-girls". Det handlar om flickor alltså, som buslanseras i en dokusåpa, skriver memoarer vid 23, lanserar egna klädmärken och i detta bekräftar mottot: Jag syns, alltså finns jag till. Lyssna på programmet här.(29 januari 2010)
Min viktigaste fundering i den tidigare texten var ju huruvida politiker som Göran Hägglund nu väljer samma väg, att vi är på väg att får en sorts politikens "it-girls", politiker som hellre väljer medias bevakning av det banala som plattform för sitt framträdande, än där de verkligt skarpa, svåra politiska frågorna reses. Den politik som kräver mod och skicklighet. Jonas Gahr Støre är en representant för det senare.
Hägglund är ju inte ensam, Gudrun Schymans framträdande i Let´s dance kan väl hänföras till detta. Det spelar då lite roll att jag gillar henne och är full av beundran över hennes dansande. Hon väljer det banala, möjligheten att dansa sig hela vägen tillbaka till riksdagen.
Lyssna på Stil. Och titta på Skavlan. :)
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar