söndag 24 januari 2010

En bild, och en röd väska är dess budskap.



Jag ser på bilden. Ett rum, dunkelt belyst, till höger en öppen dörr där ljuset flödar in i bilden. I centrum en soffa, två stolar och 9 personer grupperade i och runt soffan, tre kvinnor och sex män.. Nej, åtta personer, den nionde är en man på en tavla i bakgrunden, men placerad så att den smälter samman med gruppen till vänster i bilden. I soffan en man och en kvinna. Mannen självsäkert, lite bredbent och lutande in mot mitten. Kvinnan sitter till vänster, strävar också mot mitten men når därför inte riktigt fram med armen till soffans armstöd. Benen sedesamt ihop. Hon ser betydligt mera obekväm ut. På golvet vilar en röd väska mot soffans ben, mellan kvinnan i soffan och en leende man, sittande i en stol vid sidan av. Bakom dessa huvudpersoner grupperas de andra, mindre viktiga tycks det, men likafullt med sina särdrag.

Åtta personer, en kungatavla, en öppen dörr och en röd väska. En klassisk bild, den kunde vara målad på beställning, målad av John E Franzén eller Peter Dahl kanske. En bild av makten. Ett familjeporträtt av den borgerliga familjen, samlad men inte enad. Men det finns något som skorrar. Det går en gräns, ett tomrum där mitt i soffan.

I bilden framträder två grupper med olika intressen som söker kontakt med mig. Vad vill dom? Vad har de att berätta? Här blir attributen viktiga, kodade meddelanden som talar till den enskilda betraktaren. Ta gruppen till höger, de tre männen och den enda kvinna lutar huvudet på exakt samma sätt nedåt inåt, blicken rätt i kameran, enade, eniga och självsäkra. Vad signalerar den öppna dörren med sitt flödande ljus. Är de på väg ut? Är dörren deras utgång, är de på väg bort? Eller är det en mera allegorisk öppen dörr mot en ljus framtid? Det är svårtolkat och helt upp till betraktaren och dennas förväntningar.

Intressantare är då den vänstra gruppens signaler. Bilden på väggen av Karl XIV, bernadotte-ättens anfader, berättar om en lojalitet mot det bestående. Trygghet och kontinuitet, ett försök att övertyga betraktaren om att de är att lita på. Men vilka är det som skall nås av detta budskap. Den röda väskan ger svaret. Röd för radikal och förändring, men väskans ursprung, ett av de stora modehusen med priser därefter, talar till välbeställda som likafullt kanske vill ha förändring. En blinkning med ögat till målgruppen - välutbildade kvinnor, självständiga med löner som tillåter väskor av den kalibern, den moderna storstadens nya medelklass. Väskan med sin logo bekräftar överenskommelsen: Jag vet att du vet att jag vet.

Alla förstår ju att jag ser på den famösa bilden av regeringens företrädare och den rödgröna alliansen. Den med Mona Sahlins röda och dyra väska. I en bild lyckas de rödgröna föra ut sitt budskap, det är den avsedda mottagarens öga som ska förstå budskapet. Det är uttänkt av skickliga strateger bakom Mona Sahlin. Den röda väskan och kungaporträttet riktar sitt subtila språk till den storstadens medelklass som måste vinnas. Arbetarklassen å andra sidan, dessa socialdemokratins traditionella väljare, de vinns genom en helt annan agitation på helt annan plats, med hjälp av den klassiska retoriken om orättvisor och löften om höjda skatter. Men det var inte den här dagens budskap.

Jag är övertygad om att den infekterade ”svekdebatten” från socialdemokratiska gräsrötter är ointressant för den målgrupp som de socialdemokratiska strategerna hade i sikte när bilden togs. Men jag är lika hög grad osäker på att dessa attraheras av ett så genomskinligt och tydligt konstruerat budskap. Kanske var strategerna lite för smarta. Jag vet som sagt inte.


Har ni aldrig varit på Gripsholms slott och sett den stora nationella porträttsamlingen från medeltid till samtid, så ta första bästa tillfälle att göra det. Den är fantastisk. Och gå in på ditt kommun-eller stadshus. Där finns det ett rum där samtliga borgmästares, kommunstyrelsens ordförandes och kommunalråds porträtt finns samlade. Rader av män, ja vanligtvis män, som vill ses av sin samtid och minnas av framtiden. Se hur de försöker signalera till åskådaren ett budskap om sina dygder och goda egenskaper. Se särskilt hur den vänstra handens ringfinger med sin guldring liksom uthävs, ringen som alltid har en framträdande roll. Den signalerar den stadgade familjemannens trygghet och stabilitet. Det eftersträvade budskapet.

Andra skriver också om denna bild.

8 kommentarer:

Mary sa...

Kul. Jag hade tänkt göra en semiotisk fundering kring bilden i min söndagskrönika och hamnade här.

Min spontana fundering var att det saknas en hund i mitten av soffan, hehe.

Anders Nilsson sa...

Ja, kanske är det frånvarande hunden som är den egentliga skillnaden. :)

Eva Hillén Ahlström sa...

Jag har skickat länken på din bildanalys till min dotter som är journalist och i helgen har varit på introduktion i en första träff på en distanskurs i pressfoto. Hon vill ha lite mer av kunskaper i ämnet. Hon gillade din analys :)

/Eva

LeoH sa...

Tänkte skriva lite tidigare i dag, men annat kom emellan. En mycket imponerande analys. Bilden fick liv!
När jag såg bilden första gången funderade jag lite slött: Varför i himmelens namn ställer de upp på arrangemanget.
Sen kom diskussionen om väskan och jag tänkte - höga inkomster, dyr konsumtion.

Vi måste nog göra ett gemensamt besök på något konstmueseum. Jag tror en helt ny värld skulle öppna sig för mig.

Anders Nilsson sa...

Gärna det Leo, jag skall till Uppsala i februari för att se föreställningen om Hanna Arendt och Heidegger, en sväng till Mariefred vore skoj. Jag har varit där en gång och blev helt omtumlad.

Eva, jag stannar ofta till av frågan Ser jag det jag ser eller bara det jag tror jag ser? I det här fallet kunde jag inte låta bli att förundras både av bilden och debatten om den.

勇氣 sa...

你不能左右天氣,但你可以改變心情 ..................................................

Anders Nilsson sa...

勇氣

instämmer... :)

Grinigeper sa...

Tanum kom du ifrån sa du. Är det inte där ni har ett så bra flugfiskevatten??

Vad gäller bilden håller jag med LeoH Höga inkomster och dyr konsumtion. Inte särskilt förtroendeingivande för mig. Jag har slutat vara socialdemokrat för länge sedan. Blev utslagen från arbetsmarknaden tack vare ett beslut taget av Socialdemokraterna,Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det hade inte hänt om man använt sunt förnuft och förstått vad de beslutade om. Men eftersom de inte begrep vad de trampade i fick jag som människa av arbetarklass mitt liv förstört. Om du vill kan du gå in på min blogg så kanske du förstår varför jag är arg på Socialdemokraterna,Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

http://antirodgronabloggen.blogg.se

Du får vara socialdemokrat men kan jag få dig att vända dem ryggen blir jag ännu gladare. Du verkar iallafall vara en bra gubbe så socialdemokrat du är