Äntligen är farsen över. Det har varit en plågsam tid fram till avgörandet kl. 13.00 igår. Socialdemokraterna har fått klargjort två namn till den nya partiledningen. Två! Håkan Juholt krävde för några månader sedan att alla 42 i partistyrelsen skall nyväljas. 40 ledamöter och suppleanter skall alltså utses. Står den nye partiledaren Håkan Juholt fast vid det kravet? Huruvida partiet har förberett detta med diskussioner och medlemsval vet jag inte. Vet någon annan? Men det kanske inte är aktuellt längre. Var det partiledarposten som var viktigast när det kommer till kritan? Kommer det första sveket redan innan den formella kröningen på kongressen?
Det här är ingen petig surgubbes invändning. Det handlar om vilken riktning partiet kommer att få. I media talar man om en vänstersväng. Talar man då om den vanliga svenska riksvägens karaktär av svängar ibland höger, ibland vänster och mestadels långa raksträckor fram till målet, eller talar vi om rondellkörning, där västersvängen leder till en evig rundgång, runt, runt på stället stå? Vad som händer på alla nivåer i partiet är det som bestämmer vilken typ av sväng partiet kommer att ta.
Det spekuleras friskt i att de blockerande ”vänsterdistrikten” nu har fått sin vilja igenom. Vore jag nyvald partiordförande med erfarenhet från den sista kongressperioden så skulle jag inte lita på deras kärlek. Så länge samma personer sitter kvar i dessa distrikts ledning, så kommer ingen partiledare att sitta säkert. Ingen politik kommer att kunna genomföras utan deras hundraprocentiga gillande. Får de inte som de vill kommer de att obstruera besluten. Så har de gjort förr och så kommer de att fortsätta agera. Och till stöd för sitt agerande har de faktiskt en uråldrig centralistisk partistruktur. Det är bara i en sådan ordning som en liten, men stark minoritet kan så att säga kidnappa en organisation.
Det är inte för inte som just denna organisation, där partiledareutnämningen bara är en medialt högintressant detalj, kallas stalinistisk och ropen på en demokratisk process ljuder så höga. En av Carin Jämtins viktigaste uppgifter måste vara att förändra, förnya och demokratisera. Frågan är om hon kommer att göra det. Sedan hon trädde tillbaka från partiets absoluta ledning 2006 så har hon i stället byggt upp en position lokalt i Stockholm. Jämtin är sedan 16 oktober 2006 oppositionsborgarråd i Stockholms stad och vice ordförande i kommunstyrelsen. Hon är dessutom gruppledare för den socialdemokratiska gruppen i kommunfullmäktige. Dvs hon har skaffat sig ett strategiskt grepp om partiets parlamentariska organisation som de nuvarande stadgan tillåter. Vilka positioner hon uppbär i arbetarekommunen vet jag inte, men det är ju inte ovanligt att personer även innehar viktiga poster där. Sammantaget ser man hur en centralistisk organisation också centraliserar makten till enstaka personer.
Inget ont om Carin Jämtin som person, hon är sympatisk, men det system som hon är satt att verka i är det inte. Aldrig har det blivit tydligare redovisat än i perioden 2006-2011.
Det går en röd tråd från Göran Perssons avgångstal på valnatten 2006 via Håkan Juholts partisekreterartillträde, Carin Jämtins "försvinnande" från partiledarstriden, valet av Mona Sahlin till partiledare, Håkan Juholts avsättning som partisekreterare, ”vänster”-regionernas desavouering av Mona Sahlins ledarskap, Håkan Juholts krav på partiledningens avgång efter valet och valberedningens sätt att verka till gårdagens tillkännagivande. Och den röda tråden är den centralistiska organisationens funktionssätt. En organisation som speglar den upplysta ledningens vilja. Och då gäller det att ha skaffat sig de rätta positionerna, för det är där makten står att finna. Att bära medlemsmajoritetens mening har aldrig varit avsikten.
Är det ingen som för ett kort ögonblick inser att detta är Juholt/Jämtins stora revansch på ett parti som ställde dem i skuggan under Sahlins partiledarskap? Och frågan ställer sig osökt; vilka allianser bygger denna återkomst på? Hur hållbara är de när de ska möta verkligheten? 100 dagar talas det om.
Intressant Peter Andrssson, Enn Kokk, Erik Laakso Kikki LiljebladVänstra Stranden
Läs även andra bloggares åsikter om Juholt, Jämtin, demokrati, centralism, stalinism, socialdemokraterna,
3 kommentarer:
Mycket bra analys och formulerat! Det är tragiskt att inte sådana som du lyfts fram i sosseriet.
SAP har tagit ett steg bakåt, enligt min mening. Det kan ju verka som att en man fortfarande är det bästa valet, men män är sååå förra året, eller last month's flavour, hur man nu vill uttrycka det
Män och ekonomi har varit på tapeten i hundratals år, tillväxt, mer av allt, och det har skapat ett bättre liv för många, inte minst för oss i väst. Men nu har vi nått vägs ände.
Ständig tillväxt, i meningen göra mer saker och konsumera i allt snabbare takt, håller inte. Vi har nått vägs ände (jag gillar det uttrycket) och nu kommer det bister omställning. Bister i den meningen att få kan tänka i annat än efterkrigstidens konsumism och tillväxttro. Inte så att vi kommer att få det så mycket sämre, tvärtom, tror jag.
Man kan lika gärna repapera saker, göra dem uppgraderingsbara, som att slänga hela datorn, TV:n eller vad det nu är. Människor kan lika gärna arbeta med det, som med att ständigt göra nya saker. Vi måste spara.
Mycket är ju redan på gång, på väg mot det hållbara samhället. Vi återvinner, vi tänker till när vi transporterar oss, vi köper lokalproducerat. Många vill ha och förstår vikten av detta. De gröna partierna vinner röster överallt.
Och vad gör då SAP, i detta läge? Väljer (ja, i princip är han ju vald) en snubbe med machoframtoning ("Döderhults Tom Selleck" som jag läste på facebook), som är för trupper i Afghanistan och kärnkraft. När den politiker som verkligen har slagit igenom stort i svensk politik och media de senaste åren är Maria Wetterstrand.
Den som verkligen kunde ha rätat upp SAP och vunnit förtroende hos folket är ju förstås Lena Sommestad. Med en oerhört bred utbildning och erfarenhet, en lågmäld framtoning med starkt patos, vital och debattlysten, blixtrande intelligent och med stor integritet. Hur TÄNKER ni, SAP?
Ann Christin läs gärna min lilla bloggtext som du finner här http://ekehog.blogspot.com/2011/03/sa-har-jag-da-bestamt-mig-jag-vill.html
Skicka en kommentar