Har just lyssnat till Mario Vargas Llosas nobelföreläsning. Omtumlad och helt upplyft. Jag vet inte vad jag hade förväntat. Jag är ingen flitig läsare av hans litteratur, dock ligger ett läsprojekt och väntar på nattygsbordet. Och jag kan knappt ge mig till tåls för att få påbörja det.
Vargas Llosa höll ett tal som rörde sig från det mest intimt personliga till ett frustande patos för den utsatta människan. Det var poetens försvar för friheten, för jämlikheten och solidariteten, mot förtrycket, rasismen och dumheten.
Bland de enfaldiga har han kritiserats för att ha övergett sin ungdoms socialistiska övertygelse för en kort politisk karriär som liberal kandidat i ett presidentval i Peru. Och precis som i Sverige är knähundarna snabba i sina omdömen och fäster Kainsmärket i hans panna. Nyliberal.I verkligheten var det ett val där den mer vänsterretoriske Alberto Fujimuro vann och som efter många år vid makten avslöjades som en simpel parasit och bedragare.
Vargas Llosa talade till försvar för fantasin som kan bära varje människas dröm om anständighet och frihet på sina vingar, lyfta den förtryckte till förvissningen om ett bättre liv, om litteraturens sanna uppgift. Han beskrev nödvändigheten av att resa, att lära nytt om världen och människorna. Som ung och invandrad i Paris lärde han känna de stora författarna, Sartre, Camus, Stendahl, Becket. Och Barcelona under Francotiden såg han konstens och poesins oböjliga kraft i kampen mot undertryckelsen. Inbäddad i sin familj och krets av nära vänner skaffar han sig utrymmet för att skriva. Berättelser om den utsatta människan och hennes kraft att överleva. I sin exposé över dagens Latinamerika gav han också i sitt tal en hoppfull bild av demokratins nödvändighet och möjlighet.
En sällsynt värdig pristagare.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Vargas Llosa, Nobelpriset, litteratur. poesi, nobelföreläsningen
4 kommentarer:
Vi har alla möjligheten, att för vår personliga del, bestämma vad som gäller - kartan eller terrängen.
På nåt sätt så får terrängen mer och mer at säga till om. Jag blev helt tagen av hans föreläsing. Jag trodde inte att det fanns sådana talare längre, där humanism och engagemang kunde uttryckkas så klart och i ett sammanhang.
Hej, jag skulle gärna ha kommenterat direkt där du gjorde kommentaren, men jag kan inte ge kommentarer där. Oavsett påstod du att i Norge har LO kapat banden med Arbeiderpartiet. Detta är fel. Vänligen sluta sprida denna lögn. Det vore även bra om du korrigerade dig själv överallt där du gjort detta felaktiga påstående.
Här är två länkar.
http://arbeiderpartiet.no/Om-AP/Styrer-og-organer/Sentralstyret
http://arbeiderpartiet.no/Aktuelt/Nyhetsarkiv/Partiet/Stolte-over-samarbeid-med-LO
Asterix, AP hade tidigare ett formellt samarbete med LO. Detta löstes upp och idag så stödjer LO både AP och Socialistisk venstreparti. Samarbetet varierar från fylke till fylke och från stad till stad. Men det förpliktande bandet som var likadant som det mellan LO och SAP har kapats. Något annat band har jag inte talat om. Det är ett faktum och det är nog snarare du som borde läsa på lite bättre. Ingenstans i AP´s stadgar står det om ett formellt samarbete med LO. Läs norska LO´s egna stadgar och särskilt om samarbetspartners här http://www.lo.no/u/Om-LO/Organisasjonen-LO1/Samarbeidspartnere/?tabid=906. Att SAP ska samarbeta med LO, liksom med TCO och Saco har jag aldrig vänt mig emot. Det finns många fler organisationer som SAP borde samarbeta med, men det är någo helt annat än de band som idag råder mellan LO och SAP.
Och du, dina krösmagade uppmaningar till vad jag ska göra eller inte kan du bespara offentligheten. Den tiden är förbi då småpåvar kunde peka med hela hande och få andra att gå dit dom vill.
Skicka en kommentar