Och med ett hat och en avsky som inte står den Öfre Östermalmska aristokratin efter har de kastat sig över den avgående partiordföranden Mona Sahlin.

Ser till min förvåning att jag inte har skrivit något i min blogg sedan 24 november. Det kan väl betyda två saker, antingen så spelar det lite roll om jag skriver eller inte, världen förändras inte ändå eller så är det för att jag har gjort andra och viktigare saker. Jag lutar åt det sistnämnda och tar åt mig av de som kallar det hybris.

För man kan ju inte annat säga än att det har hänt saker. Wikileaks läcker hardcore politiskt skvaller. I Nordkorea har Kim Jung Il svingat sina kärnvapen och Abu Mazen har lagt den palestinska politiska myndigheten i förhandlingsskålen. Valet i Elfenbenskusten har utvecklats sig till en verklig rysare. Och i en liten flik längst ut i ytterkanten på den världshistoriska kartan så har en valberedning valts. Sett ur det svenska politiska elitens perspektiv verkar proportionerna vara det motsatta.

Men jag skulle nog vilja stanna till vid tre utredningar som presenterats av svenska myndigheter. Dels kom ESO med en rapport till regeringskansliet som visar att de låga disponibla inkomsterna för de lägsta avlönade innebär ett ekorrhjul med livslångt bidragsberoende, det motverkar egna initiativ och egen makt över sina liv. Den andra är en enkät till ett statistisk urval svenska medborgare där resultatet säger att en ökande andel är beredda att betala mer skatt för att få bättre vård, skola och omsorg. Den tredje är en rapport som pekar på att löneandelen i det så kallade löneutrymmet sjunker, från 70% för 10 år sedan till 66% idag. Vinstandelen i företagen växer med motsvarande storlek.

Dessa rapporter har fått stå i skymundan för det faktum att det socialdemokratiska partiets förtroenderåd har utsett en valberedning som i sin tur skall avgöra vem som ska få utses till näste partiledare vid den extrainkallade kongressen. Man undrar bara varför det kallas valberedning. För då borde det vara ett val som bereddes, väl? Kongressens ja med acklamation till den enda kandidaten vill jag inte kalla ett val. En utnämning, en kröning eller signing vore mer i överensstämmelse med sanningen. Och gruppen som ska utse denna enda kandidat kunde kallas De vises råd, processen kunde heta Bereden väg för Herran och själva organisationsprincipen för riktigt gammaldags hederlig, sovjetisk demokratisk centralism.

Den reaktionära tillbakatill70talet-högern i partiet, som gärna vill beteckna sig som vänster, har ömsom jublat, ömsom bannat. Och med ett hat och en avsky som inte står den Öfre Östermalmska aristokratin efter har de kastat sig över den avgående partiordföranden Mona Sahlin.

Nej, det är för trist, tillbaka till verkligheten. ESO pekar på en av undertecknads käpphästar. Det är de med de lägsta inkomsterna som missgynnas av välfärdssystemen. Med olika former för bidrag och tillägg överlever de för dagen, men det är ett tveeggat stöd. Det är hart när omöjligt att jobba sig ur den situationen, eftersom varje krona du tjänar minskar på tilläggen i motsvarande grad. Inte ens med en halvtidsarbete så skulle du förändra din ekonomiska situation nämnvärt. Och fastnar du i socialbidrag så tvingas du göra dig av med hus och besparingar. Höjda inkomster och ett minimikrav på att inga inkomster så låga skall beskattas är (s)-politik. Svenskarnas solida ja till en solidarisk välfärd borde vara en viktig inteckning för det. Och inte minst, om vi söker en skattebas som ger lite mer än de symboliska miljonerna som en höjd fastighetsskatt ger så visar den tredje rapporten på möjligheterna till en omsättningsskatt som skulle säkra en stor del av de framtida behoven.

Det är bara mot bakgrund av den här typen av samhällstudier som en framtidens socialdemokrati kan utveckla en strategi för det goda samhället. Men det kräver förändring i alla led. Inom partiet till öppenhet och demokrati, utåt till en lyhördhet för medborgarnas vardag och närvaro i de nya folkrörelserna.

Förändring är ingen högerstrategi som den självutnämnda vänstern nu påstår. Förändring är vägen framåt och vår enda garanti mot de rektionära krafterna som slåss för slutenhet och tillbakagång.

Ställningstagandet är lätt, även om det inte är så spektakulärt som den självutnämnda vänsterns krav på att ”jaga dom med blåslampa”, "dom" i betydelsens "skattebetalarna".

Medan jag har varit tyst så har jag med stor behållning läst Peter Karlberg, Erik Laakso, Eva Hillén Ahlström, Peter Högberg, Johan Westerström, Helena Viita, Fritt ur hjärtat, Tankar i natten, Lena Sommestad, Bo i Tanum, Kikki Liljeblad Fredrik Jansson på engelska.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om ärlden, politik, förändring, det Goda Samhället, socialdemokraterna, vänstern, Mona Sahlin,