Är verkligen lönesänkningar och kapitalförstörelse lösningen på ”bubbel”ekonomins problem? Jag häpnar då jag läser det och läser en gång till men jag kan inte komma fram till någon annan förståelse av det som Anna Maria Lindgren skriver i en analys från Arbetarrörelsens Tankesmedja.
Resonemanget bygger på ett försök att beskriva den sk. bostads”bubblans” ekonomiska drivkrafter. Lindgren pekar på bankernas ohämmade kreditgivning och ser den som en orsak i sig. Men sedan kommer hon till det mer uppseendeväckande och det som hon lägger hela tyngdpunkten på - svenska folket har för stort betalningsutrymme.
Lindgren beskriver hur det svenska folket lever på kredit till en grad att det hotar den ekonomiska stabiliteten. Det kan de flesta nog hålla med om. Alla dessa sms-lån, köp-nu-betala-senare, amorteringsfria lån och hus belånade till över skorstenen. Men vad betyder ”för stort betalningsutrymme”? Jo att dels finns lättillgängliga krediter från alltför villiga banker och finansinstitutioner, dels har folk så bra disponibel inkomst att lånen kan tyckas vara säkra. Folk har för mycket pengar helt enkelt. Det borde ju vara en paradox, med stor inkomst borde ju lånebehovet minska kan man tycka. Men mycket vill ha mer säger Lindgren. Om man ska hårdra så är den främsta orsaken till hotande finanskrisen alltså allt för höga inkomster.
I ett svar på Facebook antyder hon att det skulle var alltför höga löner i förhållande till produktionsresultaten, vilket ju i så fall skulle ge henne rätt om det vore riktigt. Men det är det inte. I stället så sjunker lönedelen av produktionsresultatet. Under de sista 10 åren från ca 70 till 65 procent, och företagens vinstmarginaler ökar motsvarande. Vilket ju antyder att man borde rikta blicken mot ett annat håll än hushållens plånbok. Men likafullt så hävdar Lindgren att hushållens betalningsutrymme är huvudorsaken. Några egentliga slutsatser drar hon inte. Hon problematiserar räntehöjningen som ett styrmedel men avfärdar det som tveeggat. Högre ränta dämpar visserligen konsumtionslusten, men stoppar tillväxt av jobb. Så kvar står vi med hushåll med allt för stort betalningsutrymme. Om inte räntan fungerar så måste antagligen politikerna gå in och skattevägen minska på medborgarnas betalningsutrymme eller så förespråkar hon lönesänkningar. Något annat kan jag inte läsa mig till.
Jag antar att analysen skall ligga som underlag för socialdemokratiska politikers beslut. Den är allmänt hållen och väjer skickligt undan från problematiseringar och att tala explicit om vad som bör göras. Men i en specifik fråga pekas ett område ut som måste avvecklas och det är de sk ROT-avdragen. De är källan till en avsevärd del av kreditgivningen och bör avvecklas eftersom de skulle vara särskilt ”bubbel”-drivande. Att avvecklade ROT-avdrag skulle leda till sämre underhåll, färre energi- och miljöförbättringar och en allmän sänkning av bostädernas standard. Vi talar om en kapitalförstöring av stora mått med konsekvenser för miljö och energibruk som inte med ett ord nämns i rapporten. För att inte tala om tiotusentals jobb som faller bort bland byggare, fönsterbyggare, dörrbyggare, murare, plåtslagare och så vidare.
Överhuvudtaget är det väldigt mycket som förbigås med tystnad. Vad förespråkar man från Arbetarrörelsens tankesmedja? Lönesänkningar eller skattehöjningar? Menar man att medborgarna ska fråntas ansvaret för sin egen ekonomi? I så fall är det företagen genom lönestoppet eller staten genom skattehöjningarna som skall ta det huvudsakliga ansvaret för hushållens oansvariga skötsel av sin egen ekonomi? Anser man att banker och finansbolag bör ställas ansvarsbefriade för en eventuell bostads”bubbla”?
Så summan av kardemumman blir till slut att politikerna nu måste ta rodret, antingen bromsa och helst sänka löneutvecklingen ytterligare eller så inskränka hushållens betalningsutrymme genom kraftiga skattehöjningar. Någon annan väg kan inte tolkas utifrån rapporten. Jag kan inte heller låta bli att notera att Lindgren inte överhuvudtaget nämner den välfärdskapande tillväxten med ett enda ord i en analys som förespråkar så kraftiga ingrepp i medborgarnas ekonomiska frihet. Detta är vad en konkret debatt om tillväxt och medborgarnas självständighet borde handla om i ett parti som vill kalla sig arbetarparti. För egen del så ser jag inga som helst möjligheter i de outtalade åtgärder som Tankesmedjan för till torgs. Jag skulle nog hellre se att man gick tillbaka till sin smedja och tänkte nytt. Nu främjar de sin politiska agenda bakom till synes objektiva och neutrala "analyser".
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om bostadsbubblan, lån, finansiering, banker, skatter, sociademokraterna, Arbetarrörelsens tankesmedja, politik, hushållen, staten,
E24, Bostadsbubbla, Ingves till DN, sourze.se , Newsmill, flute-tankar, SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar