söndag 3 oktober 2010

Några tankar kring Umeå Arbetarekommuns sk budkavle.

Arbetare som samlar in virke från ett förlist lastfartyg någonstans längs Bottenhavets kust.

I en spretig och ganska obegriplig skrift lämnar Umeå Arbetarekommun ifrån sig en del tankar som de dessutom sänder ut som budkavle till Sveriges folk. Ganska höga ambitioner kan man tycka. Men tyvärr känns det inte som man lever upp till sin egen högstämda retorik.

Ta tillbaka jämlikhetspolitiken är den stolta rubriken och och mer än så berör man just inte frågan om jämlikhet. Det man genom uppropet pläderar för är välfärdspolitik och de borrar sig tillbaka i den svenska socialdemokratins historia. Så långt är allt gott och väl. Väl i 80-talet tar det dock tvärstopp. Ja dom skriver visserligen 90-talet men det måste väl bara vara tryckfelsnisse som varit framme.

Med en analys av den politiska och ekonomiska utvecklingen som inte ens skrapar på ytan och med tolkningsramar som minst sagt förvånar så konkluderar man sålunda:

Under 90-talet inledde många socialdemokratiska partier i Europa en politisk nyorientering. Diskussionerna fördes under många namn - "the third way" och "das neue mitt" ("die Neue Mitte" skall det säkert vara, min kommentar) till exempel - men gemensamt var att socialdemokratin måste retirera, gå åt höger, kalla det vad ni vill. Kärnan i argumentationen för en högervridning såg likadan ut i de flesta länder: den offentliga sektorn var för stor, skatterna för höga, trygghetssystemen för generösa. ”.

Visst det är sant, socialdemokratin tvingades nyorientera. Men det berodde ju inte på någon sorts politisk kupp utan hade handfasta ekonomiska och politiska orsaker med ett globalt perspektiv. I den tredje världen ställdes krav på att få vara delaktiga i den globala välståndsökningen, de sk asiatiska tigrarna vaknade och utmanade på allvar det västliga koloniala och imperialistiska monopolet. Under ett halvt århundrade hade i-länderna byggt upp ett ekonomisk välstånd världen aldrig tidigare skådat. Det baserades på ett ojämlikt utbyte utan jämförelse i historien. Men i en globaliserad värld söker sig kapital till de områden där det finns mest att vinna. I Korea, i Singapore, Hong Kong, Indonesien, Filippinerna, etc fann man det man behövde. Ännu så länge små, men oerhört snabbväxande ekonomier utmanade nu väst. Tillsammans med politiker och staten i dessa länder byggdes en gigantisk exportindustri för elektronik, verkstadsprodukter, fartygbygggande, bilar osv. Varor att erbjudas på en öppen världsmarknad. Och i samma takt som de här länderna förändrades innebar det en motsvarande strukturförändring i väst.

I Sverige som hade socialdemokraterna på 1970-talet satsat på ett oerhört ambitiöst projekt, Den ekonomiska demokratin. Löntagarfonder skulle ge löntagarna inflytande och del i de framgånsrika företagens förmögenhetsbildning. Det slutliga steget i den demokratiska samhällsbyggnaden skulle genomföras. Men löntagarfonder klarade inte fördelningsprinciperna i ett välfärdssamhälle. För det skulle välfärdsstaten, den starka staten, byggas.

Av var och en efter förmåga till var och en efter behov. Hela folket skulle nu ut i arbete för att finansiera det. LO satte ner foten och krävde att den oerhört framgångsrika arbetskraftsinvandringen skulle stoppas. Svenska jobb till svenska arbetare var ordet för dagen. Miljoner hemmafruar fick lågavlönade jobb i bygget av den offentliga sektorn. I vård och omsorg i statlig regi skulle folket sysselsättas. I skola och högskola skulle de utbildas för sina jobb. Det kostade enorma summor. Pengar som dels kom in via skattsedeln; på några få år tredubblades beskattningen av det svenska folket. Dels genom en framgångsrik exportindustri. Utan att vara tillräckligt så tvingade det staten till att genom ett konstlat värde på valutan, genom ständig devalvering hålla svenska exportindustri konkurrenskraftig. Det kan nämnas att svensk skogsindustri stod för lika höga exportinkomster som oljan gjorde för Norge. Sverige stod och föll på sin export. Vilket också gällde för alla Europas länder. Och de accepterade inte längre att vi lastade över våra kostnader på dem. Under 80-talet gick det inte längre. Sverige kunde inte devalvera sig ur sina underskott. Och löntagarfonderna stod i vägen för exportindustrins utveckling. Socialdemokratin låg, illa åtgången, blottad i gruset och fick inte ekvationen att gå ihop.


För samtidigt kom också de stora offentliga ekonomierna i Europa till vägs ände. De starka staterna i det som då kallades Östeuropa gick i stå, ekonomierna klarade inte av längre att försörja sina folk. Inför hotet om total kollaps rasade järnridån. Enorma summor pumpades in från väst, framförallt från Västtyskland, för att förhindra en social och politisk härdsmälta. En våldsam inflation hotade. För Sveriges del resulterade denna globala strukturkris i att kronan, som en liten och spekulerbar valuta, höll på att tömmas på värde; under en minnesvärd förmiddag steg den svenska räntan till över 500%.

Detta var alltså den verkliga situationen, en värld i rapidartat global förvandling, ett Europa inför ett hotande sammanbrott och ett Sverige som i sin ensamhet inte längre kunde bära sitt projekt ”Den starka staten”. Att som Umeås AK förklara behovet av nyorientering med att det fördes en diskussion som tvingade socialdemokratin att retirera är nog att betrakta som ett häftigt idealistiskt understatement. För att få någon sorts absolution för sin tankemöda och göra det ytterligare enkelt för sig så fäster umekamraterna så skamfläcken ”höger” och "nyliberalism" på resultatet av socialdemokratins nyorientering.

Och bara för att göra det klart, det gjordes många misstag under denna nyorientering. Men den var inte mindre nödvändig för det. Socialdemokratin är en stor koloss. Verkligheten gav inte alltid oss tid att navigera i samlad och reflekterad trupp. En folkrörelse byter inte takt i ett hopplasteg utan att några hamnar i otakt. Men vad var att vänta. Å ena sidan en kapitalism som inte bara försäkrade rikedomar till de redan rika men också byggde välstånd i tidigare kolonier. (Alla ekonomer visste vad som väntade den dag de folkrika Kina och Indien började ruska på sig. ) Och å andra sidan, undergången för världens och 1900-talets socialistiska experiment, planekonomins totala nederlag. Ett ekonomiskt system som varken visade sig förenligt med demokrati, mänskliga rättigheter eller fungerande ekonomi. Detta hände i verkligheten.

Om det är denna verklighet Umeå AK menar när de skriver:

Länder med stor offentlig sektor har genomgående klarat sig bättre ekonomiskt än länder med liten offentlig sektor. Det finns många skäl till detta. Länder med stor offentlig sektor klarar investeringar i forskning, infrastruktur och strukturomvandling bättre. I kriser minskar efterfrågan och tillväxt inte lika kraftigt eftersom den offentliga sektorn står för en stor del av sysselsättningen. Dessa länder besväras inte lika mycket av sociala problem o s v.

så kan jag bara konstatera att antingen vet dom inte vad de pratar om, vilket jag innerligt hoppas, eller så försöker de föra sina läsare bakom ljuset, vilket är desto värre. Finns det inte längre grundkurser i ekonomisk historia vid universitetet?

De skriver vidare att den offentlig sektorn inte är dyr. Det är ju nonsens. Självfallet är den dyr, varför skulle vi annars ha världens högsta skatter? Umeå AK påstår dessutom mot bättre vetande att den offentlig sektorn per definition är effektivare än privat, vilket också är fullkomligt ostyrkt.

Klart är att man missar möjligheten att förstå den offentliga sektorns betydelse i den globala omställningen när man så lättvindigt handskas med den historiska erfarenheten. I stället för att ställa konstruktiva frågor kommer man med färdigtuggade sanningar från någon obskyr grundkurs i marxism, Bidrog offentlig sektor till att ställa om vår ekonomi efter de krav som en ny världsordning krävde av oss? Eller försenade vi och försvagade vi våra möjligheter? De borgerliga regeringens och Åslings sk företagsakut, där staten köpte upp konkursfärdiga industrier och hela branscher, visar väl i historiens ljus på det offentligas tillkortakommanden därvidlag. En grundläggande diskussion om de här frågorna behövs visserligen inom socialdemokraterna, men förtjänar knappast den nivå där Umeåkamraterna lägger den.


Som tredje argument för kamraterna fram att: ”Den offentliga sektorn har ett starkt folkligt stöd.”. Och det stämmer ju med ett tillägg, eller snarare förtydligande, en fungerande offentlig sektor har starkt folkligt stöd. Fok hatar slöseri, missbruk, ineffektivitet, köer. korruption och slarv, alla kända komponenter i det offentliga utbudet.

Jag är precis som andra socialdemokrater för en stark och fungerande offentlig sektor, men jag är inte övertygad om att den måste vara statligt organiserad, jag är inte för politikernas dubbla roller som beställare och utförare i en och samma person, jag är inte för välfärd i händerna på en exekutiv myndighet typ Försäkringskassan osv. Många socialdemokratiska ideal om folkrörelse, kooperation och autonomi har fått vika på foten för byggandet av denna starka stat.

Och det är här vi måste börja diskutera, om vi är för skatter, så måste vi diskutera hur dessa skatter skall utformas, och då helst ett steg bort från Robin Hood-idealismen. Vill vi ha en gemensam solidarisk välfärd, hur skall den se ut för att ge jämlika människor största möjliga frihet? Det största hotet mot jämlikhet idag är ju segregation och diskriminering av vissa invandrare, funktionshämmade, anställda med låga löner. Här tillerkänns inte människor samma värde och allt prat om jämlikhet stannar vid högtidstalen, om vi inte formulerar en politik för dessa 15% av medborgarna. Men en socialdemokratisk politik kan inte nöja sig med att vädja till folkmajoritetens goda vilja, den måste också kunna visa vägen till ett bättre samhälle för oss alla. Och då måste sjukvård fungera, skolor klara att utbilda, företag anställa, politiker förstå hur medborgarnas verklighet ser ut. Kort sagt.

Och framför allt tror jag att det skulle tjäna vårt parti om vi söker de politiska slutsatserna någon annan stans än i Vänsterpartiets program. Att slopa utgiftstaket, ett gammalt (v)-krav som de fick avsäga sig för att bli med i den rödgröna alliansen, vill nu Umeå AK återupprätta för att återigen bygga något, som visade sig inte hålla måttet. Det är med förlov sagt dumt. Vänsterpartiet står för en konservativ och romantiserande politik, dvs högerpolitik i dess grundläggande betydelse. Att anamma den kan bli dödsstöten för ett parti i gungning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant? Då kan du läsa mer här och här för att inte tala om alla enskilda bloggare som funderar kring detta. Och följ inte de besvikna socialdemkraternas uppmaning att inte läsa vad "de otrogna" skriver. Gör dig en egen uppfattning utan skygglappar. Det är så du behövs i den socialdemokratiska debatten, inte som megafoner och mesiga medlöpare.

Som en alldeles bedövande bra motvikt mot tomheten i socialdemokratisk eftervalsdebatt rekommenderar jag Lena Sommestads blogg här.

21 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Nu har den politiskt-mediala överklassen och den organiserade brottsligheten gjort gemensam sak mot Sverigedemokraterna. Facket och Original Gangsters. Demokratin är hotad. Då kan jag omöjligt tiga. Det är en medborgerlig PLIKT nu för alla oss som GILLAR OLIKA att slå till mot den falska vänsterns åsiktsterror, Gleichschaltungs- och diktatursträvanden.

Samtidigt känner jag mig skyldig att sprida ljus över det verkliga HIV-läget i vårt land. Mörklagt av de Mäktiga. Sanningen MÅSTE komma fram. Det gäller liv och död för oss alla!

Vidare instiftar jag den ultimata religionen, den "metakatolska kristosatanismen".

Denna sida upp!

Bonus, runt 1500 franska dikter översatta och tolkade av mig:

Ordgaller

- Peter Ingestad

Anders Nilsson sa...

Käre Kraxpelax,
ja det var en salva som visste var den tog, så tidigt på söndag morgon! Men eftersom jag ogärna raderar kommentarer får den stå kvar, även om den är något bortom ämnet för min bloggtext. Tror jag. :)

Britta Sethson sa...

Hej Anders

Intressant att ta del av ditt inlägg. Jag står som du förstår bakom yttrandet till kriskommissionen som i sammanfattad form publicerade i Tvär drag.

Jag tycker nog att vi ska ha riktigt högt i tak de närmaste åren och pröva alla tankar som kommer upp.

Och ja.. det finns forsknings om visar att offentligt finansierad vård och omsorg är lika effektiv eller till och med något mer effektiv än privat...

Håller med dig fullständigt om det stycke som börjar: Och det är här ....

Låt oss börja där då men låt oss börja med alla kort på borden.

Och ja: De här killarna som skrev uppropet har läst ett antal betyg i ekonomisk historia.

LeoH sa...

Du pekar på en mycket viktig frågeställning. Jag upplever att den socialdemokratiska interna diskussionen oftast enbart blir ideologisk. Ideologisk i den betydelse som Marx la i ordet. Falskt medvetande.

Det mesta blir så endimensionellt och viljestyrt. Bara vi vill tillräckligt mycket, så behöver inte världen påverka oss.

Du beskriver, mycket förtjänstfullt, den globala ekonomiska utvecklingen. Den utvecklingen har också politiska dimensioner. Jag minns hur jag i folkomröstningsdebatten om medlemsskap i EU försökte beskriva att arbetarrörelsen slog ur ett internationellt underläge. Det skulle aldrig gå att bygga upp en front mot kapitalet på nationell bas längre. I mina mörka stunder mumlade jag för mig själv, att visst går det om vi vill vara Albanien.

Anders Nilsson sa...

Britta tack för din kommentar. Om det nu var ett sammandrag som stod att läsa i Tvärdrag så faller kaske skuggan på dem och deras redaktionella förmåga. Ni borde räta upp den saken.

Jag har också läst de undersöknigar som hävdar offentligt finansierad vårds effektivitet. Men det verkar som att du/ni menar att offentligt finansierad är liktydigt med offentligt utförd. Är det så? För de undersökningar som jag läst handlar om just offentligt finansierad, dvs jämfört med privat finansierad genomprivata försäkringar och det är väl ändå inget som står på något partis dagsordning?

Anders Nilsson sa...

Mer och mer förenar oss med Albanien. Sverige och detta lilla land på Balkan är nu de enda som tillåter mobiltelefoni och sms-ande i samband med bilkörning. Dock skiljer vi oss i att Albanien har de kortaste vårdköerna i Europa och Sverige bland de längsta. Kanske möts vi likafullt där cirkeln sluts.

Men till själva sakfrågan. Analyser måste ju sträva efter att ge en så heltäckande bild som möjligt även om den är obekväm för budskapet. I Umeå AK´s fall så verkar det som att verkligheten utgör det mycket glesa pyntet på en ideologisk julgran.

Britta Sethson sa...

Ja det var fel där

Offentligt utförd menar jag så klart.


Har bett polaren Mange ge en kommentar och hoppas han gör det.

Anders Nilsson sa...

Det låter bra så att vi fortsätter diskussionen.

Britta Sethson sa...

Här kommer Olle Svennings ledarstick

ser att han är inne på liknande tankegångar.


http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ollesvenning/article7889057.ab?sms_ss=facebook&at_xt=4ca84a3d46ad6c67%2C0

Anders Nilsson sa...

Tack Britta, ja det är intressant även om jag med bästa vilja i världen inte kan se att Spaniens gigantiska budgetunderskott och skuldbelastning skulle vara till vare sig landets eller de spanska arvbetarnas fördel. Han gör det lite enkelt för sig den gode Olle. Men det är helt klart att de sociala spänningarna i Europa kommer att få betydelse för hur socialdemokratin ska agera.

Jag är övertygad om att en framgåpnsrik socialdemokrati måste börja formulera vägar vid sidan av staten och utan statens inblandning. Autonoma, folkrörelsebaserade och breda demokratiska allianser inom folket själv.

LeoH sa...

Nu ser tydligen ett helt nytt parti framför dig.

Anders Nilsson sa...

Man får väl drömma lite Leo.

LeoH sa...

Jag minns hur Lasse Karlsson på sin tid beklagade, att han fick trängas i dörröppningen till SAP. Han ville lämna och mängder av kommunister från skilda grupperingar ville in.

Anders Nilsson sa...

Ja men han gjorde kanske helt rätt, jag tycker många gånger att man känner igen tecknen från de nyanlända. De sista dagarnas debatt och sk analyser gör mig väldigt beklämd. Jag trodde det hörde 70-talet till.

Anders Nilsson sa...

Men Leo, det jag förespråkar är ju folkrörelser, hur man nu ska kunna skapa sådana i vår tid. Men folkrörelser som orkar bära ansvaret för medmänniskorna, där staten visat sig vara en grym och opålitlig herre. Det är socialdemokrati för mig. Och kanske bara en dröm.

Ola Berg sa...

Det är för att skapa en god grogrund för den typen av lösningar, som jag är liberal.

Stiftelsedrivna sjukhus och fackliga gruppförsäkringar har ju visat sig fungera alldeles utmärkt. Varför inte låta folk välja, istället för att hänvisa till landsting och försäkringskassan?

Själva omfördelningen av resurser, att vi solidariskt betalar varandras premier i försäkringssystemen, det kan vi ju behålla. Men varför tvinga oss betala till institutioner som gång på gång misslyckas med att ge oss god välfärd?

Är det inte mest barmhärtigt om vi får lov att välja bort det som inte fungerar?

Jag är mycket nyfiken på att se Brittas referenser till den forskning som visar hur monopolvård och monopolomsorg är lika effektiv eller till och med något effektivare än konkurrensutsatt.

Anders Nilsson sa...

Ola, jag tror att vi är ganska många som hellre ser en mer pragmtisk tillämpning av en samhällsvision som sätter alla medborgare i fokus, snarare än färdigtuggade system och stålhårda statstrukturer.

Britta Sethson sa...

Ja, ola det finns forskning som säger att offentligt driven vård och omsorg är lika effektiv eller möjligen något mer effektiv än privat. Skillnaden lär inte vara så stor heller.

Kolla här till exempel
http://www.ka.se/index.cfm?c=89801

Här finns en vetenskaplig artikel som nån kan läsa om man är intresserad.

“This paper examines the efficiency of the German hospital sector over time and the relative efficiency of public, welfare (both nonprofit) and private (for-profit) hospital sectors … In this comparison, the empirical results showed that the hospitals in the public and welfare sector are relatively more efficient than private hospitals.”

Helmig, Bernd, Lapsley, Irvine On the efficiency of public, welfare and private hospitals in Germany over time: a sectoral data envelopment analysis study Health Serv Manage Res 2001 14: 263-274

***

Här kommer ännu en:

The measurement of efficiency and productivity of health service delivery has become a small industry. This is a review of 317 published papers on frontier efficiency measurement. Cautious conclusions are that public provision may be potentially more efficient than private, …”

Bruce Hollingsworth, The measurement of efficiency and productivity of health care delivery
Health Economics 17 10 p.1107-1128 2008
John Wiley & Sons, Ltd.
Centre for Health Economics, Faculty of Business and Economics, Monash University, Melbourne, Australia

Jag litar mer till vetenskapliga rapporter än till högerpropaganda.

***

Sen vet jag inte när jag sa att jag var för monopol, färdigtuggade system och stålhårda statstrukturer.

Tråkigt med män som använder maktspråk på det här viset!

***

För övrigt så skrev Svenning så här på slutet

Blixtsnabbt, efter ett antal miserabla europeiska val, undertecknar enklare tänkare socialdemokratins dödsattest. Det är de senaste decenniernas socialdemokratiska politik som ligger i dödsryckningar, inte själva den bärande ideologin. Socialdemokratin bäddade in kapitalismen tämligen väl fram till det eländiga 1980-talet. Uppbäddning pågår och sociala restriktioner är på väg att falla, de stora konflikterna förbereds.

***

Stefan Carlen är inne på liknande tankegångar

http://lotidningen.se/2010/09/29/dags-att-kalla-in-keynes/

Anders Nilsson sa...

Min kritik mot Umeå Ak är att man har en idealistisk syn på den väg som socialdemokratin valde. Man tar inte hänsyn till de ekonomiska och politiska förutsättningar som rådde under 80-talet. De företräder en syn, liksom Svenning och Carlen, som anser att om s fortsatt i linje med 1975 ås partiprogram, så skulle inte dagens nedgång varit ett faktum.

Man förklarar det med att tidens nyliberala tänkande trängde sig på, alternativt så är det Feldt personligen som bär hela ansvaret.

Detta är ju ren och skär idealism. Som marxist och materialist så borde förstå och erkänna att de ekonomiska förutsättningarna inte längre bekräftade programmet. En förändring var nödvändig och den parantes i socialdemokratisk tradition som 1975 års partiprogram markerade hade kommit till vägs ände.

Vem som förtjänar epitetet "enklare tänkare" kanske Svenning skulle ta sig en funderare på.

När det gäller Brittas refererade undersökningar så är det ett klassiskt sätt att slå knut på sig själv.

Poängen är ju att jämförelsen inte är möjlig utan att konkurrensen funnits. I några fall så finner man i Tyskland under perioden 1991-1996, att offentlig sjukvård är lika och ibland effektivare än privat utförd. Av egen erfarenhet så kan jag intyga att detta efter att ha sett ambulanstjänst som garanterade 30 minuter från larm till sjuhusvård, närmast obefintliga köer mm. DVS så långt som du någonsin kan tänka dig svensk sjukvård idag. Men att det skulle vara ett argument för att inte tillåta privata vårdgivare är ju ganska obegripligt.

Britta Sethson sa...

Jag ombads komma med referenser som visar att offentligt bedriven vård och omsorg är lika effektiv om inte mer effektiv än den i privata sektorn.

Jag gjorde det.. Det råder ganska stor konsensus i forskarvärlden om detta.

I stället för en seriös diskussion svarar du med ett allmänt tyckande och någon enstaka privat observation. Nu blev jag rätt besviken, Anders.

Sen har jag aldrig förordat stora statliga lösningar. Det har inte fungerat väl och kommer inte att fungerar väl. Jag tror mer på gillesocialismen i formen av kommunala intraprenader med personal-styrelser där också anhöriga och vårdtagare tar plats.

De som jobbar ska ha verkligt inflytande över sin egen arbetsplats. Arbetsplatsdemokrati är ett ord som vi har glömt bort för länge sen.

Anders Nilsson sa...

Britta, nu tar du i så det står härliga till. Jag har läst alla de där undersökningarna och för det första de är rätt gamla, för det andra de är studier på vårdsystem som skiljer sig rätt mycket från de svenska, inte minst de tyska, som jag har egen erfarenhet av, och jag har också i andra sammnhang använt de som inspiration till reformer i svensk sjukvård. Men det är ändå inte min huvudinvändning. Grejen är ju att det är i konkurrens som de har utvecklat den servicegraden. Hur det sett ut utan konkurrensen besvarar inte undersökningarna och rapporterna som du hänvisar till. Och de som förespråkar konkurrens inom vårdsektorn pekar just på detta, som en möjlighet för de offentliga sjukhusen att förbättras.

Utan att undersökningarna explicit pekar på det så ligger det ju där som en mycket sannolik hypotes. Så undersökningarna verkar snarare bekräfta just de förhållanden som du tycks vilja avvisa.

För att komma till de slutsatser som du drar så måste undersökningen göras mellan ett system där enbart offentlig vård finns och ett system med konkurrens, och det gör inte de här undersökningarna.

Instämmer för övrigt i de ideologiska hållingar du ger uttryck för. Socialdemokratin har en mycket bredare erfrenhetsbas än den som de senaste 40 åren har begränsat sig till.