Jag läser med stort intresse och stigande förvåning Daniel Suhonens artikel i Aftonbladet om socialdemokratins kris.
Mittens dike har han finurligt kallat denna olösliga ekvation. För om vi skall följa hans bild så har Socialdemokratin hamnat i diket efter en vänstersväng. Men metaforen haltar. För att hamna i mittens dike måste man svänga vänster på en svensk motorväg. :)
Ja den är minst sagt svårtolkad, Suhonens artikel. Efter att ha läst den flera gånger så känns det väl mera som en sur uppstötning över personer som han inte gillar. Mycket till analys är det ju inte, däremot mycket inverterat hångel, om man säger så.
Här kommer ett axplock av de obegripligheter Suhonen förmedlar via Sveriges största tidning.
”Friedmans, Thatchers och Reagans revolution stannade inte med att förändra samhällena de verkade i, de förändrade också socialdemokratin i grunden.” Det var alltså inte samhällsförändringen, kapitalismens utveckling eller globaliseringen som förändrade socialdemokratin utan en högerekonom, en republikansk president och brittisk konservativ statsminister.! Den konspiration som styr världens socialdemokrati räknar uppenbarligen in många namn. Även utanför partiet.
Suhonen skriver vidare: ”Pär Nuders Tillväxtkongress 2004 är kanske höjdpunkten; man valde att bara titta på när arbetslöshet och social misär kom tillbaka, efter välfärdsepoken 1945–1975. När den globala ekonomiska krisen kom 2008, var man ett med kapitalismen. Man saknade systemkritik och därmed också några lösningar.”
Utan att vara något större fan av Pär Nuder så begriper jag inte av ovanstående vad han har gjort för ont? Eller är det en ondsint och konspiratorisk redigerare som farit fram i texten? För vad säger karl´n egentligen?
En sak verkar Suhonen ändå förstå, att brytningen sker 1975. På det årets kongress antar partiet ett starkt vänsterinriktat program, inspirerat av den vänsterradikala våg som drog över världen. LO formulerar sin strategi för övertagandet av makten i företagen, Löntagarfonderna. Detta var det mest radikala programmet för egendomens omfördelning som den demokratiska världen skådat. Och socialdemokraterna förlorar därefter två av tre val. Utifrån dessa fakta drar så Suhonen den glasklara logikens svärd och hugger till:
” Men ska den (eg kriskommissionen) våga se det som är uppenbart? Att den utdragna krisen för socialdemokratin hänger ihop med dess golgatavandring mot mitten. Att det är högerorienteringen, som är förklaringen till partiets nederlag.” Han skriver faktiskt så.
Att socialdemokratin ändrade riktning mot mitten av 80-talet är sant. Alltför många valförluster tvingade fram det. Men inte bara det. Det var också en värld i förvandling, planekonomiernas bankrutt, den asiatiska tidens gryning där konkurrensen på världsmarknaden plötsligt inte längre tillät Sverige att finasiera sin välfärd med devalveringspolitik och hemsnickrade konkurrensfördelar. Detta, inte några konspirationer utmanade hela finansieringen av det socialdemokratiska projektet - Den Starka Staten.
Men Suhonen menar antagligen att det inte var brist på pengar:
”Berättelsen som stiger ur detta samhälle är att vi inte har råd......Vad vi ser är hur människor lär sig den nya berättelsen, glömmer den gamla som förpassas till sagorna. En konsekvens är rasismen som gror.” som om globaliseringen och den tredje världens krav på en jämlik välståndsfördelning skulle vara sagor, del i en stor gigantisk nyliberal konspiration mot den svenska välfärden.
Ja ja mycket skall höras innan öronen trillar av. För att förvissa oss om detta örontrillande så avslutar Suhonen med att avslöja konspirationens svenska gren som tydligen utgår från två fd SSU-ordföranden, Mikael Damberg och Niklas Nordström.
Är det här som den andtrutne Daniel Suhonen slutligen själv hamnar i diket och blev kvar där? Socialdemokratins kriskommission förtjänar bättre rådgivare än så.
Intressant. Andra skriver om dikeskörningar och socialdemokrater här. Sara Gunnerud skriver tänkvärt om debatten i (s) på Rebellas unga S-kvinnors blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokratin, Daniel Suhonen, kriskommissionen, valanalys, , socialdemoikraterna,
4 kommentarer:
Jag anser att Suhonen har helt rätt när han skriver: ”Friedmans, Thatchers och Reagans revolution stannade inte med att förändra samhällena de verkade i, de förändrade också socialdemokratin i grunden.”
Tidsandan påverkar oss alla. T.ex. föreslår Danmarks statsminister att man river "problemområden" i Danmark. Sabuni föreslog för ett eller två år sedan något liknande om vissa hus i Rosengård.
En av våra viktiga uppgifter måste vara att hålla rågång mot SD och andra mörkerpartier i EU. De sprider falska siffror och inte minst därför ser jag det som en absolut nödvändighet att hela vårt parti lär sig att tala inte bara i ideologiska termer utan också i ekonomiska. "Felnavigeringen" som det talats om skedde kanske långt före 1975. Jag har inte vuxit upp med SAP, men såvitt jag uppfattat det sker de ekonomiska resonemangen företrädesvis i LO medan den andra delen av partiet är förbehållet de ideologiska.
Har jag missuppfattat detta? Jag tror inte det...
Anonym, jag vänder mig emot Suhonens synsätt där tre prominenta personer skulle ha förändrat partiets politiska riktning. Det stämmer inte.
Tidsandan är en avspegling av vad den ekonomiska och politiska utvecklingen ger vid handen och det är så oändligt mycket större än några enstaka personer, om än de besitter makt och inflytande.
Jag har känslan av att det finns ett flöde av tankar om ekonomi och politik mellan partiet och LO, men du har säkert rätt i att ekonomifrågor främst faller på LO medan sociala och samhälleliga frågor faller på partiet.
Bra kommentar till Daniel Suhonens artikel.
I en av kommentarerna under Daniel Suhonens artikel i Aftonbladet så skriver någon att
”Om Daniel Suhonen skulle ha rätt, vore inte vänsterpartiet kommunisterna mindre än Sverigedemokraterna”
Och det ligger något i det. Den politik som Daniel Suhonen menar ska göra Socialdemokratin mer framgångsrik finns redan hos Vänsterpartiet men för dom så har framgångarna uteblivit.
Och som du säger så kommer två förlustval efter det radikala programmet 1975.
Dom som driver tesen att kursändringen på 80-talet är roten till att ont glömmer också de problem som tvingade fram en kursändring. Till exempel det faktum att vår valuta förlorade en stor del av sitt värde vilket gjorde att vi tvingades till ständigt återkommande devalveringar. Kronan var på väg att bli en bananvaluta. En svag valuta gynnade inte löntagarna så man var helt enkelt tvungen att omprioritera.
Lars J
re: Anonym 16 okt 2010 22:28
Men att Danmarks statsminister vill riva problemområden i Danmark beror knappast på att han inspirerats av Milton Friedman
Milton Friedman argumenterade mot i stort sett alla former av statlig styrning, såväl av ekonomin som av människorna.
Att politiker på statlig nivå skulle ha rätt att fatta beslut om att riva människors bostäder var en helt främmande tanke för Friedman som menade att folk ska få bo var dom vill och hur dom vill och att det är något som politiker inte ska lägga sig i
Lars J
Skicka en kommentar