Av någon anledning vill mina fingrar skriva RYT-avdrag varje gång jag ska skriva RY..RUT-avdrag.

Nej, jag förstår mig inte på den här pigdebatten. Jo visst förstår jag, jag är inte dum, men jag tänker inte som motståndarna till RUT-avdraget. Nu senast är det någon smarting (finner inte länken) som räknat ut att RuT-avdrag bara är lönsamt för de som tjänar över 46000 kr/månad. Dvs gruvarbetare, riksdagsmän och ICA-handlare för att nämna några. För mig och min sambo, som har en mycket mera blygsam lön, så skulle det alltså inte vara ekonomiskt lönsamt att uttnyttja RUT-avdraget och därför förkastligt.. Av någon anledning vill mina fingrar skriva RYT-avdrag varje gång jag ska skriva RY..RUT-avdrag. Det hade varit något, en annan hade väl blivit nolltaxerare på kuppen. :)

Här måste jag rätta ut ett par saker som gäller mig. Jag nyttjar inte hushållsnära tjänster för att det är ”ekonomiskt lönsamt”. Jag gör det därför att både jag och min sambo vill ha mera fritid. Vi jobbar bägge mer än 10-11 timmar om dagen, ofta helger och flera veckor i streck. Vi vill kunna arbeta socialt och politiskt i föreningsliv och kooperation, till det står fritiden till buds. Därför väljer vi bort en del tidkrävande sysslor och betalar hellre 600 kronor i månaden för tjänsten. Det är vita, beskattade pengar som ger pensionspoäng och skatteförmåga till den som gör jobbet. Personer som annars riskerat gå arbetslösa får jobb. Osv. Argumenten har ni hört förr. Men som sagt jag gör det inte för ”ekonomisk lönsamhet”, jag gör det för att samhällsnyttan är större än skatteavdragets privilegium.

Det är för övrigt mycket jag gör som inte är lönsamt, om man nu menar att det tar längre tid att jobba ihop pengarna än att spendera dem. En del av dem är skattesubventionerade på olika sätt genom beskattningen, som maten med 13% lägre moms, kultur med 18% lägre moms, jag reser med skattesubventionerad kollektivtrafik, jag utnytjar ROT-bidrag när tillfälle ges och om jag begriper mig på regelverket. Och så vidare.

Ja överallt i samhället finner jag verksamheter av mer eller mindre livsviktig art som är prissatta baserat på det politiskt beslutade samhällstödet=skattesubventionen. Hushållsnära tjänster är en i raden av sådana. Men av någon outgrundlig anledning särskilt omoraliskt och förkastligt för vissa.

Självklart så vill jag att våra gemensamma skattepengar skall användas på ett så bra sätt som möjligt för medborgarna. Och hushållsnära tjänster är ett bra sätt eftersom det förvandlar svartjobb till vitt arbete, det gör det möjligt för mindre bemedlade att få en service som annars låg utom räckhåll.

Visst, den rike gör kanske inga uppoffringar för att betala för tjänsten, vi däremot måste prioritera våra utgifter och vad vi vill ha ut av våra liv. Ett socialt eller politiskt uppdrag på fritiden kostar, vi betala det med ett lägre klädkonto, genom att slita på skorna ett halvår till, struntar i ny platt-tv etc.

Verkliga människor lever nämligen inte sina liv utifrån ekonomiska tabeller och abstrakta ekvationer. Vi väljer vad vi vill göra med våra liv, även om vi är fattiga. Och för oss var det valet solklart. Vi vill arbeta socialt och politiskt. Då måste vi hitta tid någonstans, städning, fönsterputsning och gräsklippning gav oss den möjligheten. Och en ungdom fick ett vitt jobb och en en ensam morsa fick ett annat.

Att sedan några politiker av olika kulörer, företrädesvis män, förklenar och förminskar dessa människor med uttryck som "pigor" och deras arbete som "pigtjänster" visar bara ändå tydligare hur långt bort från vanliga människor de har valt att förflytta sig.

Fritt ur hjärtat skriver här

Tankar från Västanbäck bidrar till debatten här

Erik Laakso skriver skarpt här om socialdemkraterna så sosse han än är.

Linda Skugge skriver säkert provicerande på Newsmill.

Jan Andersson skriver här och här och här.

och på Netroots kan man följa den seriösa debatten bland socialdemokrater.

I dagens DN skriver man så här.

Allt annat intressant finner man här.

Insnöad

Vintern har slagit till i Bohuslän. Meterhög driver vinden ihop snön till oforcerbara drivor. Jag har tillbiringat helgen med att skotta tak, gräva smala gångar över gårdsplanen och fritt fram för bilarna på gården. Men eftersom jag är beroende av traktorplogning för att komma ner till allmän väg så sitter jag insnöad. A jobbar i helgen, personlig assistent med långa dagar, så hennes bil var vi förutseende nog att parkera nere vid vägen, inte mer än ett par meter att skotta fram.

Här kommer reflektion ett. Trots att snöröjarna jobbar dag och natt så räcker det inte till en sådan här gång. Som i krig gäller stenhårda prioriteringslistor; gårdar med kor och hemtjänsten går först. Det kan var kilometerlånga vägar att ploga. Det som förvånar mig är att så många har så svårt att lungna sig ner. Ok, jag kommer inte ut, jag kommer inte fram, då får jag gilla läget. Det blir mycket OS och bra läsning istället.

Och här följer iaktagelse två. Trots kaoset verkar en del förvänta sig att allt ska vara som vanligt. När A åkte till jobbet i lördags så tog hon det säkra före det osäkra och startade 40 minuter tidigare och la en skyffel i baksätet. Hon kom inte långt innan det var stopp, Bara ena väghalvan var plogad och på sina ställen drev den igen snabbt. En bil körde fast. Några killar i en skåpbil från andra hållet hade stannat för att hjälpa till, A stannar för att bidra med skyffeln. Den fastsatta bilen skottas loss och A går tillbaka till sin bil, öppnar bakdörren för att lägga tillbaka skyffeln i baksätet; då kommer en lastbil farande och försöker köra om (!), A kastar sig upp mot bilen och lastbilen drar med sig bakdörren. Hon klarar sig med en decimeter till godo. Killen som kör lastbilen stannar visserligen, men är inte mer engagerad än att han fortsätter det mobilsamtal som han tydligen var upptagen med i stället för att följa med i trafiken. Och det var ingen ungdom, en 50-åring som man skulle kunna kräva lite förnuft av. Men här gällde annat, han skulle fram, kosta vad det kosta vill. Och att det var den värsta ovädersdagen i mannaminne, spelade ingen som helst roll! Vad är det som får människor att sluta tänka?

Att det är så svårt att inse att människan bara är en lort på skapelsens nagel när naturkrafterna sätter in.

Om ovädret skrivs det överallt.

De väntar bara på rätt tillfälle att dra ner byxorna på Östros i rätt debatt

Rusar den svenska arbetslösheten? Rasar den i höjden? Man får gärna det intrycket när man följer den politiska debatten bland hetlevrade bloggare med valtermometern på plats, men även bland debattens ministerkandidater i höstens val.

Jag måste erkänna, jag läser LO-tidningen. Det är en gammal vana, och sedan den fick en nätugåva har det gjort denna vana enklare. Vem som helst, tom en partisekreterare eller en blivande finansminister, kan ju med ett klick på musen komma dit. Längst uppe på framsidan publicerar de veckostatistiken från AMS och arbetslöshetens utveckling. Jag följer den och jag ser inte något rusande eller andra himlafenomen. Arbetslösheten ligger närmast konstant och skvalpar i ett spänn på 20 000, ibland högre ibland lägre. Den största förändringen kom en vecka i januari då de sjukskrivna som tvingats anmäla sig till arbetsförmedlingen kom in i statistiken och det steg med 10000 personer, men sedan dess har siffrorna på två veckor sjunkit tillbaka med 6000.

Sanningen är den att arbetslöshetssiffrorna idag ligger på snittet för perioden 1996-2009. Den är hög, enligt min mening allt för hög och den hanteras också dåligt av den borgerliga alliansen. Men den stämmer inte överens med den mytbildning om en rusande arbetslöshet, som trummas fram från oppositionens sida. Det är en mytbildning som mer liknar en cynisk förhoppning för att vinna valet än en sann beskrivning av verkligheten.

Jag tror att det är farligt för oppositionen av flera skäl. För det första givetvis då det bara är att gå till statistiken för att tillbakavisa det. Tro inte för ett ögonblick att de borgerliga inte känner till det, de väntar bara på rätt tillfälle att dra ner byxorna på Östros i rätt debatt. Även om det är allvarligt och illa för oss som längtar och kämpar för en ny färdriktningg i samhällsutvecklingen, så är det framförallt det att denna mytbildning, denna fokusering på ett påhitt som inte stämmer med verkligheten, motverkar just utformandet av en politik som stakar ut vägen till framtiden.

De ledande socialdemokratiska debattörerna verkar inte inse att vi sedan 90-talskrisen befinner oss i en historisk strukturomvandling. Här framställs det som om att en traditionell keynesiansk konjunktur-politik vore lösningen. Men det handlar inte om enkelt hanterbara företeelser som ny teknik, omsorgssektorns tillväxt eller avveckling av en eller annan bransch. Nej, det handlar om en gigantisk global strukturomvandling där folkrika länder som Kina, Indien, Sydostasien, Iran, Brasilien, Sydafrika och Nigeria kräver sin del av jordens resurser. För att bygga sina samhällen, sin välfärd. Sverige och Västvärlden står inför en gigantisk omstrukturering, där de fördelar vi tillskansat oss genom den ekonomiska världsordningen, inte längre kommer att stå till buds.

Vi måste finna plats i den globala fördelningen som baseras på våra egna resurser och möjligheter. I den processen kommer många heliga kor att slaktas. Det håller inte att komma med förenklade analyser och snärtiga slagord om nyliberalismens förbannelse eller den ene eller andre ministerns bristfälliga vandel.

Det är många som kan vinna ett val men det är bara de som förstår och försöker hantera framtiden, de som vågar att se utmaningen med 1,5 miljarder kinesers krav på vårdcentraler och a-kassa, lagar som reglera arbetstid och arbetsförhållanden och 1 miljard indiers krav på en hushållsstandard som omfattar både popcornmaskiner, bilar och torktumlare, som kommer att vinna framtiden för våra barn och barnbarn.

Det är inte för att vi är bättre på att styra utan för att vi vill ha ett annat samhälle som vi ska vinna valet 2010. Och då håller det inte med att klämkäckt och med hållna tummar satsa på en politisk agitation som främst inriktar sig på motståndarens tillkortakommanden och framhävandet av sin egen förträfflighet. Då måste vi krossa myterna, inte bygga nya.

De religiösa och politiska ideologierna kommer att genomgå stora förändringar. De som försöker återvända till en svunnen tid kommer för gott att lämnas ensamma på sina isflak.

För övrigt kan jag bara hänvisa till Peter Karlberg, jag har varit på besök där under förmiddagen och njutit.Ibland längtar jag intensivt likt Proust på en mandelkaka från Laaksos skafferi.
Och Anders Widén bygger inte bara hus utan träffar också huvudet på spiken. Liksom jag beundrar den envetna klarsyn hos Eva Hillén Ahlström som kräver människovärde för alla, liksom Claes Krantz modiga självständighet i socialdemokratins ibland väl påtagliga malström.

Inget liv är värt att slösas bort på trivialiteter och kravlös förnöjsamhet.

Den 24 januari 1974. Jag kommer till jobbet som vanligt. Eftermiddagsskift på Gränges Aluminium. Stämplar in kl 14.00, hämtar tappschemat och ger mig upp i hallarna, trucken står utanför verkstaden med motorn på. En hälsning från förmiddagsskiftet som visserligen bryter mot regelverket, men som vi ändå gör för att undelätta för varandra.

Uppe i hallarna hämtar jag dagens tappskänk, kör fram till första ugnen som skall tappas, hugger ett hål i slaggskorpan och ställer skänken på värmning. Efter ett par minuter är allt klart för att börja. Jag har gjort det tusentals gånger förut. Allt verkar vara som det ska. Klockan är 14.36. Jag vet det eftersom den krossas och stannar exakt då. För det var ingen vanlig dag på jobbet. Det var den där dagen då det händer som inte ska hända.

Jag går fram för att kolla att tappningen går rätt och hinner konstatera att det är metall och inte slagg som kommer, sedan vet jag inte mer. Skänken exploderar, jag slås medvetslös och kastas 3 meter bakåt, landar på huvudet på golvets järngaller. Min hjälm slår i väggen 30 meter bakåt och 10 meter över golvet. Det berättar mina arbetskamrater senare. Själv vet jag bara att jag vaknar till och försöker släpa mig bort, jag är blind på det ena ögat och ser svagt med det andra. Sedan tynar jag sakta bort. Antagligen dör jag. Jag svävar över min kropp som jag kan se ligga på golvet och återupplever hur jag flyger genom luften och landar. Två gångar i en sorts slowmotion.

Hjälpen kommer snart, jag körs till sjukhuset i Sundsvall och mina skador listas; huvud och överkroppens framsida med 2a och 3e gradens brännskador, alla muskler och senor i nacken sönderslitna, brott på nyckelbenen och höger handled, oräkneliga frakturer på skallbenet och käken, flera tandskador. Ögonens status är oklar eftersom brännskadorna ”limmat” ihop dem. Jag fraktas omedelbart vidare till brännskadeavdelningen på Uppsalas akademiska sjukhus, där man konstaterar att jag har haft tur i oturen. Det var gummirök som orsakade explosionen, och den lade sig som en heltäckande antiseptisk mask över brännskadorna. På så sätt slapp jag de infektioner som deformerar alla brännskador. Nu återstod bara väntan, väntan på att ny hud skulle växa ut under ”gummimasken”. Efter fyra veckor i isolering lossnar den och jag kan förbereda mig på att åka hem. Med armen i gips och en heltäckande blå tatuering över högra ansiktshalvan återvänder jag till Sundsvall. Efter 5 månaders som sjukskriven orkade jag inte gå sjukskriven mer utan bad min läkare och företaget om att få börja jobba igen. Ett antal år följde med operationer och rehab.

Det här blev en rubrik och en liten notis i tidningarna, men för mig så förändrades hela mitt liv. Lite mindre rädd för att dö, desto gladare för att leva, har man hälsat på hos döden så får varje dag, varje timme och minut ett helt nytt värde. Jag blev kräsen på livet, inget halvdant ljummet dög längre. Inget liv är värt att slösas bor på trivialiteter och kravlös förnöjsamhet. Jag jobbade kvar 3 år på Gränges, sedan bröt jag upp och sökte en helt annan livsväg. Jag sökte mig till teatern och har fortsatt där till den dag som idag är.

Intressant

En tyst dag .... till.

12 februari och ..... nää.... inte idag heller.

Men läs dessa
Leo min vän i kyrkan
Eva en klok en från Bräcke
Anders en furste på stäppen
Erik den nyförälskade
som alla skriver intressant om dagens frågor.

Njaaa, jooo, nääh väl.

11 februari och fortfarande inget att skriva om.....