Faktum är att vi lever av att klippa varandras hår och ansa varandras mustasch

Det handlar om att förstå sin samtid. Veta vad som händer och inse hur verkligheten ser ut. Det är socialdemokratins stora utmaning och vårt eget ödesdrama. Under ett helt sekel var det den socialdemokratiska rörelsen som bestämde sin samtid och dess verklighetsbild. Av en självuppoffrande arbetarklass´ slit skapades de överskott som välfärdsamhället fördelade. Vårt grundläggande synsätt utgjorde centrum i samhällsdebatten. Den borgerliga oppositionen tyckes mest vara ett demokratiskt pynt, som till nöds fick låna makten när lejonet måste dra sig tillbaka för att slicka sina sår.

Men förväxla inte nutiden med gårdagens socialdemokratiska dominans. Den är för evigt borta. Socialdemokratin kommer aldrig mer kunna diktera samhällsdebattens fokuspunkter. Dagens samhälle tillåter inte längre en mobilisering i politikens uppsamlingsheat. Människor byter lojaliteter med samma självklarhet som de komponerar sin egen spellista på Spotify.

När en gång ledande socialdemokratiska ideologer som Enn Kokk förklarar att den enda förnyelse som krävs är en återgång till 1970-talets ståndpunkter så ger det samtidigt det politiska nyspråket och den politiska slutenheten mot omvärlden ett ansikte. När den nyvalde partiledaren Håkan Juholt sätter mustasch på samma ansikte och käckt deklarerar att vi inte kan leva på att rasta varandras hundar eller klippa håret på varandra, så plockar han fram en av 1970-talets industriromantiska favvo-floskler. Juholt menade det som en retorisk fullträff på RUT och ROT, men åstadkom bara ett stort tomt hål. Sida vid sida med sin nyvalde ekonomiske talesman.

Det var en luftpastej som i stället för finna sitt mål, obarmhärtigt visade hur en ålderdomlig retorik inte förstår sin egen samtid. För faktum är att i vårt samhälle lever vi av att klippa varandras hår, städa varandras livsrum, skjutsa varandras barn, torka varandras stjärtar och lösa varandras dataproblem, hantera varandras pengar och uppfostra varandras barn. I en globaliserad värld skapas värden både i tillverkningsindustri och tjänstesektor som cirkulerar i en lika globaliserad ström av pengar som omsätts i allt från musik till take-awaysushi, nybyggda hus och omsorg i skattefinansierad offentlig sektor medan allt färre bryter malmen, fäller skogen, bygger bilarna, kokar pappersmassan. Vi lever kort sagt i ett tjänstesamhälle.

Och lika lite som en återgång till 1970-talets retorik beskriver verkligheten, lika lite kommer en partiledare som vänder ryggen åt framtiden att vinna medborgarnas förtroende. De få dagarna för nostalgiskt 70-talsrus är över.

Intressant.

Läs Peter Karlberg och Johanna Graf om den nödvändiga samtidsdebatten. Och Anna-Marie Lindgrens något förvirrade försök att ärerädda ett linjetal.

Läs även andra bloggares åsikter om samtid, det Goda Samhället, samhälle, socialdemokratin, Håkan Juholt, RUT-avdrag, ROT-avdrag,

Av någon anledning vill mina fingrar skriva RYT-avdrag varje gång jag ska skriva RY..RUT-avdrag.

Nej, jag förstår mig inte på den här pigdebatten. Jo visst förstår jag, jag är inte dum, men jag tänker inte som motståndarna till RUT-avdraget. Nu senast är det någon smarting (finner inte länken) som räknat ut att RuT-avdrag bara är lönsamt för de som tjänar över 46000 kr/månad. Dvs gruvarbetare, riksdagsmän och ICA-handlare för att nämna några. För mig och min sambo, som har en mycket mera blygsam lön, så skulle det alltså inte vara ekonomiskt lönsamt att uttnyttja RUT-avdraget och därför förkastligt.. Av någon anledning vill mina fingrar skriva RYT-avdrag varje gång jag ska skriva RY..RUT-avdrag. Det hade varit något, en annan hade väl blivit nolltaxerare på kuppen. :)

Här måste jag rätta ut ett par saker som gäller mig. Jag nyttjar inte hushållsnära tjänster för att det är ”ekonomiskt lönsamt”. Jag gör det därför att både jag och min sambo vill ha mera fritid. Vi jobbar bägge mer än 10-11 timmar om dagen, ofta helger och flera veckor i streck. Vi vill kunna arbeta socialt och politiskt i föreningsliv och kooperation, till det står fritiden till buds. Därför väljer vi bort en del tidkrävande sysslor och betalar hellre 600 kronor i månaden för tjänsten. Det är vita, beskattade pengar som ger pensionspoäng och skatteförmåga till den som gör jobbet. Personer som annars riskerat gå arbetslösa får jobb. Osv. Argumenten har ni hört förr. Men som sagt jag gör det inte för ”ekonomisk lönsamhet”, jag gör det för att samhällsnyttan är större än skatteavdragets privilegium.

Det är för övrigt mycket jag gör som inte är lönsamt, om man nu menar att det tar längre tid att jobba ihop pengarna än att spendera dem. En del av dem är skattesubventionerade på olika sätt genom beskattningen, som maten med 13% lägre moms, kultur med 18% lägre moms, jag reser med skattesubventionerad kollektivtrafik, jag utnytjar ROT-bidrag när tillfälle ges och om jag begriper mig på regelverket. Och så vidare.

Ja överallt i samhället finner jag verksamheter av mer eller mindre livsviktig art som är prissatta baserat på det politiskt beslutade samhällstödet=skattesubventionen. Hushållsnära tjänster är en i raden av sådana. Men av någon outgrundlig anledning särskilt omoraliskt och förkastligt för vissa.

Självklart så vill jag att våra gemensamma skattepengar skall användas på ett så bra sätt som möjligt för medborgarna. Och hushållsnära tjänster är ett bra sätt eftersom det förvandlar svartjobb till vitt arbete, det gör det möjligt för mindre bemedlade att få en service som annars låg utom räckhåll.

Visst, den rike gör kanske inga uppoffringar för att betala för tjänsten, vi däremot måste prioritera våra utgifter och vad vi vill ha ut av våra liv. Ett socialt eller politiskt uppdrag på fritiden kostar, vi betala det med ett lägre klädkonto, genom att slita på skorna ett halvår till, struntar i ny platt-tv etc.

Verkliga människor lever nämligen inte sina liv utifrån ekonomiska tabeller och abstrakta ekvationer. Vi väljer vad vi vill göra med våra liv, även om vi är fattiga. Och för oss var det valet solklart. Vi vill arbeta socialt och politiskt. Då måste vi hitta tid någonstans, städning, fönsterputsning och gräsklippning gav oss den möjligheten. Och en ungdom fick ett vitt jobb och en en ensam morsa fick ett annat.

Att sedan några politiker av olika kulörer, företrädesvis män, förklenar och förminskar dessa människor med uttryck som "pigor" och deras arbete som "pigtjänster" visar bara ändå tydligare hur långt bort från vanliga människor de har valt att förflytta sig.

Fritt ur hjärtat skriver här

Tankar från Västanbäck bidrar till debatten här

Erik Laakso skriver skarpt här om socialdemkraterna så sosse han än är.

Linda Skugge skriver säkert provicerande på Newsmill.

Jan Andersson skriver här och här och här.

och på Netroots kan man följa den seriösa debatten bland socialdemokrater.

I dagens DN skriver man så här.

Allt annat intressant finner man här.