Vintern har slagit till i Bohuslän. Meterhög driver vinden ihop snön till oforcerbara drivor. Jag har tillbiringat helgen med att skotta tak, gräva smala gångar över gårdsplanen och fritt fram för bilarna på gården. Men eftersom jag är beroende av traktorplogning för att komma ner till allmän väg så sitter jag insnöad. A jobbar i helgen, personlig assistent med långa dagar, så hennes bil var vi förutseende nog att parkera nere vid vägen, inte mer än ett par meter att skotta fram.
Här kommer reflektion ett. Trots att snöröjarna jobbar dag och natt så räcker det inte till en sådan här gång. Som i krig gäller stenhårda prioriteringslistor; gårdar med kor och hemtjänsten går först. Det kan var kilometerlånga vägar att ploga. Det som förvånar mig är att så många har så svårt att lungna sig ner. Ok, jag kommer inte ut, jag kommer inte fram, då får jag gilla läget. Det blir mycket OS och bra läsning istället.
Och här följer iaktagelse två. Trots kaoset verkar en del förvänta sig att allt ska vara som vanligt. När A åkte till jobbet i lördags så tog hon det säkra före det osäkra och startade 40 minuter tidigare och la en skyffel i baksätet. Hon kom inte långt innan det var stopp, Bara ena väghalvan var plogad och på sina ställen drev den igen snabbt. En bil körde fast. Några killar i en skåpbil från andra hållet hade stannat för att hjälpa till, A stannar för att bidra med skyffeln. Den fastsatta bilen skottas loss och A går tillbaka till sin bil, öppnar bakdörren för att lägga tillbaka skyffeln i baksätet; då kommer en lastbil farande och försöker köra om (!), A kastar sig upp mot bilen och lastbilen drar med sig bakdörren. Hon klarar sig med en decimeter till godo. Killen som kör lastbilen stannar visserligen, men är inte mer engagerad än att han fortsätter det mobilsamtal som han tydligen var upptagen med i stället för att följa med i trafiken. Och det var ingen ungdom, en 50-åring som man skulle kunna kräva lite förnuft av. Men här gällde annat, han skulle fram, kosta vad det kosta vill. Och att det var den värsta ovädersdagen i mannaminne, spelade ingen som helst roll! Vad är det som får människor att sluta tänka?
Att det är så svårt att inse att människan bara är en lort på skapelsens nagel när naturkrafterna sätter in.
Om ovädret skrivs det överallt.
1 kommentar:
En lort...det var en riktigt fyndig beskrivning ;)Jag har läst din kommentar hos Eva och vill tacka för att du försöker förstå. Min kommentar ligger efter din där och min önskan är att du besöker min sida och följer länkarna för att få en bättre inblick. Även om jag förstår att du har stora kunskaper om oss
Skicka en kommentar