Kan inte låta bli att fundera på den metafor Mona Sahlin lanserade i partiledaredebatten. Hon beskrev regeringens ekonomiska politik som att ”Ni lånar pengar till springnotan.” Först tyckte jag att det var skarpt och välformulerat, det kändes som attt hon sammanfattade regeringens politik och oppositionens kritik i en snygg slogan. ”Ni lånar pengar till springnotan.”
Men så började fundera över vad hon menade med sin bild. Betalar man en springnota? Betyder inte springnota att man sticker iväg utan att betala? Eller menande hon att regeringen som de laglydiga och välkammade borgare de är, först gjorde rätt för sig, lånade pengar och betalade för att sedan springa iväg utav bara den? Eller att de sprang och lånade pengar för att sedan betala? Att de både sprang ifrån notan och betalade den? Både var välkammade och lite upproriska, som Anders Borgs hästsvans ungefär? Ett sorts variant på Gunnar Strängs hängslen och livrem. Att alliansen inte nöjer sig med att uppträda som Göran Persson och kidnappa Tage Erlander, utan nu ska de dessutom säkra att brallorna sitter uppe som Sträng också?
Ja det är lite svårt att riktigt förstå Sahlins metafor. Men den låter ju omedelbart bra, så det är kanske inte meningen att man skall förstå. Nåväl jag inbjuder nu alla till att komma med förslag till vad Mona Sahlin egentligen menade. :)
PS. Detta är inget illvilligt försök att misskreditera statsministerkandidaten och partiledaren. Inte heller heller ett slag mot mitt eget parti. Detta är blott och bart en kärleksfull fundering från en gräsrot som tänkte efter. DS
Andra intressanta iakttagelser läser jag här och här.
6 kommentarer:
Hade varit bättre att säga: Ni tar en springnota och skickar sen en faktura för besväret.
Ja Ulf, ditt förslag är det bäst hittills. :)
Jag tänker att Mona menade så här:
1) För att få låna pengar hos en bank måste man uppge syfte och kostnad. Man uppger syftet: "Jag ska äta lunch med svenska folket",
Så får alliansens överhuvud, tillika statsministern låna pengar av banken.
Med de pengarna på fickan går han iväg och påstår att ska käka lunch med svenska folket. Det gör han nu inte. Han bjuder bara höginkomsttagare.
På restaurangen upptäcker man dessutom sedan att karln tog springnota!
Metaforen försöker måhända uttrycka att alla blir lurade i alla led...
Ja Anders, helt enkelt är det inte men håll med om att när man hör det så får man intrycket av att regeringen är en samling lurendrejare men när man skärskådar är dt svårt att förstå vad som sagts. Tillsammans med väskor och armbandsur lägger det fast nivån på debatten.
I morgomn skriver jag ett inlägg om missade Tamali trains i valdebatten, av betydligt allvarligare slag.
Jag tror att det är så här
Först lånade man pengar från försäkringssystemet.
Sen sänkte man skatterna. Flera gånger
Då blev det budgetunderskott
och då sprang man.... för då var de lånade pengarna från sjukkassan redan förbrukade..... och så blev det en springnota
Aha, så låter ganska troligt Britta. Även om jag fortfarande tycker att metaforer inte borde b ehöva förklaring för att förstås. :)
Skicka en kommentar