Fattigmansmat! Hela havet är fullt av den.

Ostron! Hela havet fullt av ostron!

Idag gick jag ut på Valön för att plocka ostron. Samma dag som Kosterhavets nationalpark invigs några mil norrut. Sveriges första marina nationalpark. Det omfattar ett rikt hav, fyllt av skaldjur, musslor och framförallt ostron, en fantastisk marin flora och fauna. Skageraks ostron är en delikatess som älskas av alla som känner skillnad. Det är bra att det här havet värnas. Tack vare att dialogen mellan fiskare, naturvårdare och forskare har funnits där sedan starten har en rimlig balans uppnåtts, det kommer fortfarande att fiskas räkor, människor kan bo kvar och turisterna komma. Bottentrålning och viss motorbåtstrafik kommer att försvinna. Allt för att skona den enorma artrikedomen som kännetecknar Kosterhavet.


Därför är det ironiskt att trots alla föranstaltningar så kommer ändå havet att förändras, arter försvinner och andra tillkommer. Från norr vandrar den gigantiska Kamtjatka-krabban, ett monster till djur som kan bli upp emot två meter utbredd och väga sju kilo.

Och här kommer vi till mina ostron. Från Japan har det japanska ostronet kommit, knappast vandrat men snarare liftat med båtar, i bulkvatten har ägg fraktats och sedan etablerat en ostronkoloni i våra vatten. Och den växer så att det knakar, både i antal och i storlek . Och de smakar utmärkt, det japanska ostronet är trots allt världens mest ätna ostron, (ja, ni vet det där flugor som inte kan ha fel), när det gäller det japanska ostronet så har de inte fel. Det smakar utmärkt, saknar något av den skärpan av mineral hos Skagerak-kusinen. Vad det beror på är svårt att säga, japanen lever i grundare vatten med annan sälta och andra småkryp. Men du kan gå längs stranden och plocka dem. De lever på samma nivå som blåmusslan och anses konkurrera ut den, det återstår att se.

Och när åldern tar ut sin rätt och du inte längre håller dina två minuter under vatten så är det en befrielse att kunna gå i stövlar och skörda, att gå i vattnet där längs stranden och plocka ostron direkt i hinken, öppna och njuta, med eller utan citronstänk, gratinera med din bästa parmesan eller varför inte långlagrad spansk Manchego. Och vilken lyx, jag går där med 30 ostron i hinken, fler äter vi inte idag, sist jag var på fiskauktionen så kostade de ”svenska” en förmögenhet. Man känner sig välförtjänt belönad. Ostron som fattigmansmat.


















Intressant