Obs!Johan Sjölander uppmärksammar mig på en felaktig länk, som ger intryck av att jag anklagar Morgan Johansson på ett osakligt sätt att en delrapport i Låginskomstutredning från arbetarrörelsens ekonomiska råd, som handlar om sjukdom och sociala förhållanden. Jag avsåg hela utredningen och länken dit föreligger här. Johan ifrågasätter också om det verkligen är ett underlag för partiets misslyckade arbetsmarknadspolitik. Även om det flyter i varandra så har Johan rätt och jag fel. Det är slarvigt av mig, men förändrar inte i sak att jag menar att MJ bidragit själv till den politik som led ett stort nedelag i valet och attt han förhåller sig utan självkritik./ AN
Det rullar i Socialdemokratin. Igår beskrev jag de första tecknen på jordbävningen som :”Aktörerna i den socialdemokratiska debatten rör sig som konståkare i slowmotion på en uppvärmningsrink. Piruetter och plötsliga hopp, översteg och tempoändringar utan någon som helst begriplig riktning och motivation. Men under den absurda ytan pågår ett spel. Från partiets översta krets, dess nomenklatura, helt ner till den lokala arbetarekommunerna. På de årsmötena och den extrakongress som ligger framför oss så är det i positioneringens skugga som de kommande valen med acklamation kommer att genomföras”.
Det stämmer väl fortfarande bortsett från att agerandet på arenan gått över till en sorts fast forwardläge, där person efter person träder fram, säger något mer eller mindre kryptiskt, pissar lite revir och avvaktar. Tomas Östros skriver en bisarr artikel i dagens DN där han pläderar för bättre ekonomi för privatpersoner och samhälle. Knappast revolutionerande och det bisarra är inte att hans trossatser lika ofta hörs från Anders Borg utan att han hävdar att (s) var först. Vi har stått där i centrum och flyttar inte på oss för att andra närmar sig. Ja herre min je. Hela artikeln, innehåll och tajming ger snarast intrycket av en man som upptäckt att han står naken i regnet och försöker prata sig ur det. En aning desperat om man säger. Och ingen riktig bra ansökan om partiledarposten.
Läser man vidare i DN så ramlar man över följande spekulation om utgången av maktkampen: ” Ifall partiledaren återfinns på högerkanten anser många det naturligt med en partisekreterare från vänsterkanten, som till exempel Skånedistriktets Morgan Johansson.” och man tar sig för pannan. Vilka är många och vad är naturligt? Även om inte DN förstår något så hoppas jag att vi socialdemokrater åtminstone har minnet kvar. Ska vi upprepa nederlagsreceptet från Göran Persson tid där höger/vänsteridiotin resulterade att vi fick Persson som partiledare och Maritta Ulvskog som partisekreterare, arkitekterna bakom 2006 års valnederlag. Och Morgan Johansson av alla. Att han deltog i putschismen kring alliansbildandet och kuppade igenom samarbetet med (v) är i sig diskvalificerande. Hans roll som utredare för den arbetsmarknadspolitiska plattformen före årets val glöms gärna bort. Men det var trots allt en av de stora förlustfrågorna i valet.
Att paralysera partiet i höger och vänster vore dödsstöten idag. Det är en konstlad motsättning som avklätt består å ena sidan i en status quo/höger och å andra sidan en återgång till 1975 års partiprogram/vänster. Men det är inte i den motsättningen framtiden ligger, varken samhällets eller det socialdemokratiska partiets.
Den samhälleliga utvecklingens dynamik ligger i omvandlingen av Sverige och världen. Den ligger mellan rika och fattiga, mellan nord och syd, mellan stad och land. Och det måste var mitt i denna dynamik som partiet finner sin plats och sitt program. En framtidsinriktad socialdemokratisk ideologi står att finna i en förståelse för detta.
Då skulle vi få en verkligt ideologisk ledning som representerar de stora grupperna inom partiet, skogslänen och storstäderna, den enda möjliga dualismen i det framtida socialdemokratiska partiet.
Så om jag skall tillåta mig att spekulera så finns det plötsligt en uppsjö av goda namn. Om partiledaren kommer från skogslänen så bör partisekreteraren komma från storstäderna och vice versa. Sven Erik Bucht, Anna Johansson, Sven Erik Österberg, Illmar Reepalu, Annika Hulten, Margot Wallström osv. Där finner vi partiledningen för socialdemokraterna, inte de "nya socialdemokraterna" och inte heller de "gamla socialdemokraterna" utan för ”Framtidens socialdemokrater, Det Goda Samhället.”
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, partiledning, Sahlin, politik, framtiden, Östros, stad och land,
Intressant
Lena Sommestad Kikki Liljeblad Mario Matteoni Claes Krantz
8 kommentarer:
Du skriver:
"Att paralysera partiet i höger och vänster vore dödsstöten idag. Det är en konstlad motsättning som avklätt består å ena sidan i en status quo/höger och å andra sidan en återgång till 1975 års partiprogram/vänster."
Det hade varit jätteroligt att höra lite fler konkreta förslag från dig.
Om man t ex ska ge ett större utrymme för folkrörelser i samhällsbygget: är det någonslags koroporativ särbehandling av vissa intresseföreningar du far efter, eller är det en likabehandlingsprincip som öppnar spelplanen för kommunala verksamheter, kooperativ, och företag, på lika villkor?
Kostnaden för att anställa är ofta en sak som gör det svårt för ett kooperativ eller en förening att få snurr på saker och ting. Tänker du dig någon form av lättnad där?
Är inte bägge dessa saker en effekt av (S)atsningen på den (S)tarka (S)taten på 70-talet? Och behövs inte ett aktivt nedmonterande av den politiken för att uppnå det du skissar på?
Och vad är det då i din vision som skiljer dig från högerpolitiken?
Tack Ola, ska försöka svara. Jag menar att de folkrörelserna finns här redan. Och de har ofta former som liknar de gamla men likafullt är nya. Kooperativ som tar över skolor och daghem ingår i en folkrörelse, inte för att de tar över utan för att de har mer eller mindre formella nätverk där erfarenheter och kunskaper förmedlas vidare. Och i själva övertagandet finns också ett stort mått av medborgarens maktövertagande. Likabehandlingsprincipen ska gälla, (idag så har kommunalt ägda verksamheter inom skola och omsorg strängare krav på sig än omen privat entreprenör driver en konkurrerande verksamhet i samma kommun, det är inte bra.) Men det viktiga i det här resonemanget är ju att ett multinationellt skolbolag knappast kan hänföras till folkrörelserna, det kan däremot kooperativen. Så jag tror att det ger sig själv. Min tanke är ju inte att överföra ett kommunalt monopol på ett kooperativt dito.
Om lättnader: jag vet inte välfärdssamhället har mål som skall uppfyllas och välfärdsamhällets tjänster utför jobbet. Kostnader måste ju bestämmas utifrån det. Ytterst är det ju ändå medborgarna som betalar.
Jag tror att projektet Den starka staten har nått vägs ände, den har visat sig innehålla så många feltänk att den måste nedmonteras. Inte säkert i sin helhet, med det dysfunktionella delarna måste få en ny huvudman, ett annat sätt att se och lösa välfärdssamhällets mål. Försäkringskassan är rivningsfärdig och måste ersättas av något som tar sin utgångspunkt i medborgaren. Försäkringsfinansierad är mycket möjligt men exakt hur har jag inte funderat på.
Det viktiga är ändå att det måste baseras på en fördelningsprincip som fördelar välståndet på ett jämlikt sätt. Om det är högerpolitik, ja, då är jag väl en sån då.
Tack för ännu ett bra inlägg.
För jag tänker ju att om en grupp människor gärna vill att ett visst bolag driver deras närmaste förskola, för att de gillar bolagets pedagogik. Då är dessa människors vilja en folkrörelse i det lilla. En rörelse för att de ska kunna forma sin vardag.
Det som utgör solidariteten är att vi hjälper varandra med finansieringen.
Men då landar vi i Alliansens valfrihetsreformer.
Tack Peter :)
Ola, visst är det så. Föräldrar i samverkan tar gemensamt ansvar för sina barns skola. I ett nätverk med andra så skapar man en folkrörelse. Idag ignorerar det socialdemokratiska partiet dessa rörelser. Även om det är skattemedel fördelade genom staten.
Jag tror inte att det är här som den stra skillnaden mellan s och borgerligheten ligger. åtminstonde nu när s brottas med ett ideologiskt tomrum.
Hej Anders. Vill egentligen inte lägga mig i, men blev nyfiken när du hävdar att det var på folkhälsofrågorna och en jämlik vård vi förlorade valet (eller att det var den rapport Morgan Johansson skrev på det temat som på något sätt föranledde valförlusten).
Hur menar du då?
Hmm ... ser nu att du skriver "arbetsmarknadspolitisk plattform" men länkar till folkhälsorapporten. Men jag har inget minne av att Morgan tog fram någonting arbetsmarknadspolitiskt. Det här får du nog ta och reda ut en smula...
Helt riktigt jag skriver fel och avser de skriviningar som ingår i rapporten om arbetsmiljö och arbetsplatserna. Rätt ska vara rätt. Och jag tycker fortfarande att den var usel.
Skicka en kommentar