tisdag 29 december 2009

Mera Plus! i politiken!! Ska det va på det här viset.

En bild av illusionen om framsteget?

Sjukförsäkringen går med överskott!

Det var den förträffliga bloggen ”Ett hjärta rött” som först påpekade detta, Johan Ehrenberg följde efter i Expressen och tv-debatt. Några bloggare följde upp detta ganska häpnadsväckande förhållande.

Men var var det politiska perspektivet?

I oppositionsleden togs det som ett bevis för regeringens allmänna människoförakt, låga moral och allmänna dumhet. Lösningen är ett regeringsskifte. Simsalabim. Att hela det här förfarandet påbörjades under en socialdemokratisk regering och har pågått under många år det betydde inget. Därför blir det inte heller politik av det. Det blir moraliskt fördömande av en regering som har fått väljarnas mandat att driva en borgerlig politik. Och gör det! Ett agitationstillfälle som möjligen ger utslag på nästa opinionsmätning. Men det förändrar inte politiken!

Borde vi inte ställa oss frågan ”Ska det vara på det här viset?” och fundera på hur en riktig sjukförsäkring ska se ut.

Som vilket privatägt försäkringsbolag som helst gick Sjukförsäkringen med vinst och fördelade överskottet, med styrelsens goda minne, till ägarna; i det här fallet staten. Vi medborgare betalar alltså in en för hög sjukförsäkringsavgift, som under en mängd av år genererat ett överskott. Borde det då inte återgå till medborgarna? Som återbäring, minskning av försäkringsavgiften, en kraftigt utökad service, eller högre sjukpenning? Ja så länge det går tillbaka på något sätt relaterat till själva försäkringen så hade det varit korrekt. Sådana regler finns för banker och försäkringsbolag på den privata marknaden, men för staten? Och här bör beaktas att många socialdemokrater inte minst, med skärpa hävdar att sjukförsäkringsavgiften är en försäkring som faller ut med sjukersättning när man blir sjuk. Det är inte en skatt och ersättningen är inget bidrag. Vore det så kunde staten göra vad den finner för gott. Och det gäller vare sig en borgerlig majoritet eller rödgrön majoritet sitter vid rodret. Nej, det handlar om ett affärsmässigt förhållande som medborgarna gett staten förtroendet att administrera. Och staten kan inte göra vad den finner för gott. Den kan inte konfiskera medborgarnas avgifter till att användas för andra ändamål. Den är ansvarig för det förtroende vi har gett den. Sjukförsäkringsavgiften skall inte användas till köp av kanoner och JAS-plan.

Under ett 30-tal år har vi byggt en stat som förväntas ta hand om medborgarna, som i sin tur förväntas fuska med sjukskrivningar, fuska med vård av barn, fuska med skatter, fuska med tv-licenser, fuska med färdtjänst, personlig assistans, ja allt det goda som staten förser sina otacksamma medborgare med. Medborgaren ses som den felande länken i ett i övrigt perfekt system, så perfekt att politikerna slipper juridiskt ansvar för sina beslut, ansvar kan inte mätas ut med annat än ett politiskt val. Ett val där en mängd frågor skall vägas och värderas för att ligga till grund för ditt val. Och då visar det säkert sig att ett överskott i sjukförsäkringen som konfiskerats av staten väger lätt. En regering sitter kvar, eller en annan träder till. Men politiken förändrar sig inte. Bara illusionen består. Och ansvaret kvitteras ut i högre arvoden.

Är det inte hög tid att vi börjar formulera en politik för framtiden, för en förändring i medborgarnas intressen? Är det inte dags att frigöra sjukförsäkringen från staten och bygga en medborgarägd och medborgarstyrd sjukförsäkring, där överskottet går tillbaka till medborgarna.


Intressant?

5 kommentarer:

Britta Sethson sa...

God fortsättning Anders...

Helt klart att sjukförsäkringen inte ska blandas in i statskassan. Men kanske behövs en generell "människoförsäkring" som verkligen täcker upp rehabilitering, omskolning sjukdom och arbetslöshet. I samarbete med facket så klart. Allt i ett, så ingen faller mellan stolarna.

Blir troligen billigare att förvalta än dagens stuprörsmodell.

Anders Nilsson sa...

Helt säkert behövs ett mycket större inflytande från den sjuke och arbetsmarknadens parter, och framför allt så måste den sjuke få ett mycket större inflytande över sin egen rehabilitering.

Men diskussione verkar inte röra sig i den riktningen. Även bland ledande sossar verkar inställnigen att ge folk sjukbidrag på obestämd tid så är vi av med dem på ett billigt sätt. Ett myndighetssätt att betrakta medborgana på. Ska det vara på det viset?

Eva Hillén Ahlström sa...

Jag har ofta funderat på innehållet i ordet värdigt och har nu försökt att utveckla det i ett blogginlägg. Eller rättare sagt, ställt en massa frågor knutna till begreppet. Frågor som kanske inte har några självklara svar men känns viktiga att diskutera.

"Vad är värdigt" på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=38365

/Eva

Anders Nilsson sa...

Värdighet innebär att man har ett ömsesidigt förtroende och tillit till varandra. När en myndighet ställs mot individen blir det särskilt känsligt, myndigheten generaliserar, "hur skulle det se ut om alla...". Individuella hänsyn tas inte. Där är ett av problemen. Myndigheten formar sitt agerande efter att inte särbehandla i frågor där just särbehandling är förutsättningen för att lyckas. Värdigheten erstts med ett matrikelnummer och ett namn.

Jag vet inte hur man tar sig ur detta som under en lång rad av år utvecklats från en liten kommunal verksamhet till en apparat, där sysselsättningsfrågor, jämlikhetsfrågor, dvs det som rör anställda i systemen, och ansvar för rikets finanser blir överordnade hänsyn att ta, individen får stryka på foten.

Men nog måste det ingå i en socialdemokratisk förändringspolitik.

Eva Hillén Ahlström sa...

Jag kan bara instämma. Din formulering är klockren: generalisera inte, ta individuella hänsyn och särbehandla där särbehandling är förutsättningen för att lyckas.

Så enkelt men tydligen ändå så svårt, annars vore det ju inte ett problem. Japp, det måste ingå i vår förändringspolitik!

/Eva