Överlupen av arbete, roligt arbete och en hårddiskkrasch (tredje på ett år!!!!) så ligger jag som övergiven fisk och snufsar efter andan. Deprimerad in i märgen över mitt eget partis lögner och apspel som fått mig att tvivla på på partipolitikens väsentlighet och berättigande så har jag legat lågt på bloggen, inte haft något att skriva om, följt andra bloggare med ointresse och odlat min egen agenda.
Helt död är jag inte, andnupen som sagt. Och egentligen väldigt sugen på att återuppta min kontakt med mina tusentals läsare. Så kanske är det här ett första test. Vill jag? Behövs jag? I livet javisst men här? Nja, osäkert.
intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om bloggare, politik, nödvändighet, partier, mengsfullhet, fiske
7 kommentarer:
Anders, tänk på profeterna. Inte en käft lyssnade på dem, men de pratade ändå.
Du och jag kanske inte är profeter, men varför tiga.
Det du har att säga är viktigt!
Jag började nästan undra om vad som hänt dig. Det finns ju annat än den mänskliga döden som kan död på bloggförfattandeintresset. Fråga mig.
Men tack o lov verkar det vara på väg tillbaka för din del. Läser gärna dina synpunkter även om jag inte alltid delar dem.....
Ibland nr man bloggar som värst så tror man att världen går under om man lyfter fingrarna från tangentrna. Jag har upptäckt att det går utmärkt. Det är ändå bara åsikter. Och just därför fullt legitima. Och viktiga. Eftersom det inte skrivs föra att samla fans utan för att stimulera till diskussion, nya tankar som kan rubba jämviktslunken, överraska och utmana. Det är skrivandets glädje.
Men när den yttre ramen förmultnar, genom lögnerna och taktikeriet, då dras mattan undan, när jasägarna fyller arenan och ropen samlas i plåttratten vad motiverar då samtalen? Då måste man söka sig bort och ut för att få ett nytt perspektiv igen. Och först då kan man återerövra skrivandets glädje igen.
Vill jag?
Den frågan finns det självklart bara en som kan besvara, men den är den viktigaste. Jag hoppas att du vill länge än.
Behövs jag?
Den frågan är desto enklare. Svaret är ja. Du behövs. Fler som du skulle behövas -- från alla politiska färger. Jag är säker på att socialdemokratin behöver dig, men mindre säker på att den inser det. Men mer än socialdemokratin behöver den politiska diskussionen dig, och om du deltar från partipolitisk plattform eller som fristående tänkare spelar egentligen ingen roll. Det är stringensen och ärligheten i dina analyser som behövs; det där som gör att vi måste lyssna även när vi inte vill hålla med. Själv har jag aldrig varit socialdemokrat, och lär nog aldrig bli. Min politiska medvetenhet började som en reaktion på det jag upplevde när jag växte upp i en solitt sosseröd bruksort. Men just därför är det intressant att läsa det du skriver, både när jag håller med dig fast utifrån delvis andra premisser och när jag inte håller med dig. För mig framstår du som en av de bästa politiska bloggarna i Sverige.
Du behövs. Punkt slut.
Din kommentar hos B.S är förresten synnerligen underhållande och mitt i prick.
Fast jag tycker nog att både ja- och nejsägare och provokatörer behövs. Från alla partier. Annars skulle det bli bra tråkigt. :)
/Eva
Alla behövs, visst är det så. Men då behövs vi som jämlikar. Ett trunkbärar-samhälle ska vi bort från. Och inte behöver vi forna tiders gycklare som roade herrskapet och levde på nåder.
Skicka en kommentar