Jag har inte varit någon flitig skribent under den sista tiden. Långt mellan bloggarna och inte heller så många kommentarer. Alla har väl sina skäl och jag har mina. Det har varit svårt att skriva helt enkelt. Under valrörelsen här i Västra Götaland kom jag att brottas med ett budskap som jag hade svårt att stå bakom. Det handlar om om sjukförsäkringarna, de offentliga och de privata. Antingen ljuger partiets strateger medvetet eller så är de förfärligt dåligt informerade. Tystnaden är i vart fall total vid intern kritik. Jag hade en diskussion med en Fredrik Nordström, politisk sekreterare i regionen. Den avslutades efter att jag skrivit nedanstående:
Å ena sidan har vi den allmänna sjukförsäkringen. Det är den vi betalar via skattsedeln och den försäkrar oss tillgång på vård och har för det ändamålet tillsammans med annan offentlig finansiering byggt en vårdapparat för att klara det försäkringslöftet. Här samverkar privata och offentliga vårdgivare.
Å andra sidan finns möjligheten till en privat sjukförsäkring som så att säga säljer tilläggstjänster, snabbare behandlingstider och kortare sjukskrivning, till den allmänna försäkringen. Den finansieras via försäkringskontingenter som du kan teckna antingen privat eller via någon form för kollektiv anslutning, fackförening, arbetsgivare etc.
Den förbrukar inga skattemedel.Tvärtom så avlastar de privata försäkringarna trycket på den allmänna sjukvårdens insatser, utan att det belastar skattekistan med en enda krona. Genom att hyra ut operationssalar som inte används och kliniklokaler som annars stått tomma tillförs det offentliga pengar. Köerna hade varit längre och flera hade gått sjukskrivna i längre perioder utan detta.
Men mitt parti påstår att i sjukvårdens väntrum blir man flyttad ner för att någon med privat försäkring får vård. Man talar om att gå före, ha en gräddfil och att plånbokens tjocklek styr. Men det här är ju en lögn. Det finns inga belägg för att någon går före.
Så länge ingen kö på våra offentliga vårdinrättningar blir längre av att alternativ erbjuds, så är det dumt att prata om gräddfiler. När en telemontör på Bravida får en svår knäskada och nyttjar sig av sin tilläggsförsäkring för att på två veckor i stället för i bästa fall 4 månader vara tillbaka i arbete igen så kommer du att få svårt att övertyga henne om att hon är en som uttnyttjar ”gräddfilen bara för att hon är rik”. Tvärtom tror jag att hon föreställer sig att det är bra för henne, för företaget och för samhället att hon går sjukskriven två veckor i stället för 4 månader och särskilt med tanke på att det inte har kostat medborgarna en enda krona. Mer än halva LO-kollektivet har sådana försäkringar. I tjänstemannafacken är det ännu flera. Är det dessa som briljerar med sin tjocka plånbok?
På samma ”påhittiga” sätt behandlar denne politisk sekreterare frågan om utförsäljningen av sjukhus. Men han verkar var lika lite påläst där när han tar exemplen St Görans sjukhus och Södersjukhuset. (Finns det inga andra?) Exakt vad kritiken av St Göran går ut på är oklart. Södersjukhuset däremot skall ha ”...öppnat privata kliniker”. Hur nu en landstingsverksamhet skulle kunna göra det!
Södersjukhuset är ett heltäckande akutsjukhus men hög kompetens, vad jag vet så finns där ingen verksamhet som är såld ut. Däremot så finns det i av sjukhuset oanvända men ändamålsenliga lokaler som hyrs av 5 andra vårdgivare. Dessa är Karolinska sjukhuset, Folktandvården, Apoteksbolaget, Södra Stockholms sjukvårdsområde, alla offentligt drivna verksamheter och kan knappast kallas ”privata kliniker”. Den enda som platsar i den politiske sekreterarens svepande formulering är Arrhythmia Center Stockholm, en kardiologisk mottagning med unik spetskompetens inom arytmi-området. Till denna klinik remitteras i huvudsak patienter från andra landstingsområden och det betyder inte på något sätt att någon får smita före i kön eller att skattepengar förskingras.
Det är chockerande att se hur man i politiken tillåter lögner och påhitt så länge det gynnar saken. Och motståndaren låter det ske, antagligen rädda för att själva hamna i någon sorts lögndebatt.
Tack och lov fanns det i vårt program andra frågor som var alldeles utmärkta och spännande att agitera för. Men det var försäkringar och utförsäljningar som stod överst. Och det var det som var skillnaden mot förra årets valrörelse. Då hade vi en fantastisk plattform. Idag så ekade en tom och lögnaktig vänsterretorik som lockade skamligt få till valurnorna.
Är det underligt att vi inte fick mer än 10% av de som jobbar att rösta på oss?
Läs även andra bloggares åsikter om pensionärer. politik, nyval, Västra Götaland, utförsäljning, privat sjukförsäkringen, den offentliga sjukvården, skatter, valdeltagande
Intressant
