Jag köpte mitt första och hittills enda hus 1995. Vi hade under många år satt av 50 kronor i månaden, de månader vi hade råd. Tillsammans med arvet efter pappa på några tusenlappar så hade vi till en del av egeninsatsen. Vid 46 års ålder övergav jag det bekväma boendet i hyreslägenhet. En gång född i den lägenhet i Dorotea som jag växte upp i så förblev hyresrätten mitt val fram till mitten av 1990-talet. Vi hade lämnat staden och bosatt oss på landet, vi ville bo utanför tätorten och låta vårt barn växa upp med natur rätt utanför knutarna. Det var ett val av livskvalitet som låg till grund för vår inställning.
Man får starka band till natur, miljö och energianvändning genom detta. Varje gång du sätter dig i bilen för att köra den där milen till posten eller specialaffärerna så påminns du om vad du kräver av naturen. Bonden i granngården vittnar om den dagen då han i traktorn insåg att han inte hade en aning om vad som han spred på sina åkrar och han satt och andades in medan han körde och därför bestämde sig för att ställa om till ekoodling. En sen kväll när du blickar ut genom fönstret och tacksamt noterar att det lyser i huset på andra sidan dalen, att det faktiskt lyser i varje fönster runt dig, så är det belöningen för det arbete vi har lagt ner på att behålla en levande landsbygd. Vi har klarat det. Vi förvaltar viktiga värden för samhället. Vi tar hand om dem och för arvet vidare i gott skick och för många år att komma.
Det här är verkligheten. Idyllen om ni så vill. Verklighetens folk. Jag vill inte som Göran Hägglund och Jimmie Åkesson använda det för att legitimera slag mot de svaga i samhället. Jag använder det för att trots deras missbruk, så finns det faktiskt något som kan betecknas som verkligheten och verklighetens folk. Samhället och dess medborgare. Så är det.
Ett samhälle konstitueras av dess medborgare. Det är vår gemensamma handling som bestämmer hur det kommer att se ut. Om vi önskar integration så är det medborgarnas mottagande av de nyanlända som bestämmer utgången. Vill vi ha välfärd så är det medborgarnas uppfattning vad som är dess innehåll som bestämmer om det lyckas. Politikens uppgift är att lägga förhållanden till rätta för att det skall göras möjligt. Den politiska färdriktningen bestäms av majoriteterna. Men skall samhället förändras så måste också minoritetens vilja bidra till bygget. Samförstånd, lyssnande och kompromisser är demokratins kärna, det är politikens konst. Bara utanför de fyra väggar som omsluter politikerna och deras rådgivare, när den omfattas och förverkligas av medborgarna, blir den samhällskonst.
Om man som politiker inte förstår detta så står man också handfallen inför verkligheten och dess folk. Jag hörde framträdande företrädare för mitt parti tala föraktfullt om privata inkomstförsäkringar inför en kongresspublik där mer än hälften hade sådana genom sina fackföreningar. Jag läser rapporter från tankesmedjor som raljerar över ROT och RUT-avdrag utan att förstå hur dessa uppfattas bland verklighetens folk.
Låt mig stanna till vid ROT-avdraget och plocka fram mitt hus igen. När vi köpte det så var det ett gammalt hus som genomgått en bristfällig renovering under 70-talet. Nya fönster hade satts in och ett tunt lager isolering lagts till. Ytterväggens brädor hade vänts och målats om. Oljepanna hade ersatt kaminer och kakelugnar. Helt i samstämmighet med den mexitegelestetik som regerade i en tid då oljan var gratis och "slit och släng" ett konsumtionsideal. Även om man bortser från kulturskövlingen så var det slarvigt och okunnigt gjort.
Vår första beslut var att ersätta oljeeldningen med ved. Ut med brännare och oljetank. Vi hade inte råd med riktig ved och inte tid att fälla, kapa och klyva själva, så vi köpte kasserade lastpallar, kapade och färdiga för att eldas. Under en stor presenning låg det under vintern och vi körde in lass efter lass. Trots idogt bärande och ivrigt eldande så var huset isande kallt varje morgon. Vi insåg att vi måste göra något. En sak hade vi bestämt; vad vi än gjorde så skulle det vara mera miljövänligt och bättre energianpassat. Vi såg på pellets. En dyr investering. Alltför dyr.
Så dök möjligheten upp. Staten införde ett miljöavdrag som innebar en 30%-ig sänkning av kostnaden. Då räntorna dessutom sjunkit så kunde vi gå till banken och låna och vips så var vi pionjärer när det gällde pelletseldning, ett miljövänligt och energieffektivt bränsle.
Men säg den glädje som varar. Pelletsen fungerade fint, vi hade varmvatten på morgonen, men huset var fortfarande så dragit och kallt att vi eldade för kråkorna. Om vi skulle lyckas så krävdes att vi renoverade huset, bytte till energifönster och tätade väggar. En omfattande renovering som kostade mycket pengar. Vi bestämde oss för att spara ytterligare 100 spänn i månaden i 15 år för att klara det. Sagt och gjort.
När så staten kom med energiavdrag för fönster och ROT-avdrag för bygget, insåg vi att vi kunde göra detta i förtid. Ytterligare lite lån, 30-40% lägre kostnader tack vare avdragen och tillsammans med våra sparpengar så hade vi ett år senare renoverat vårt hus till ett energisnålt och miljövänligt boende. Ett hus som säkert kan stå ytterligare något sekel och nyttjas av människor till liten påverkan på miljö och klimat.
Samhället vill att vi ska leva mer i överensstämmelse med vad miljö och natur klarar av. Ska det lyckas så är det människor som ser till att det blir verklighet. I vårt fall så var det ROT-avdraget som gjorde det möjligt. Vi har förverkligat de politiska målen som samhället satt upp. Och det har kostat en hel del pengar som vi faktiskt betalat själva. Och vi har inte lämnat över räkningen till nästa generation.
Därför blir det så ensidigt och verklighetsfrämmande när man läser sk experter som framställer detta som någon sorts av staten finansierad lyxverksamhet bland villaägare. Ungefär som att vi höjer värdet på huset och omsätter avdragen i feta bankkonton. Trött av den politiska blindheten ser jag här ytterligare ett exempel på hur de förlorar sin kontakt med verkligheten och hellre mixtrar och trixar med siffror och statistik för att bygga under en redan färdigfabricerad ideologi än seriöst ser på frågan i sin helhet. Och vi är uppenbarligen många som ser samma sak. Ett par miljoner närmare bestämt.
Kajsa Borgnäs skriver riktigt bra om framtidsresonemang som tangerar vad jag också talar om. Och här presenteras fakta.Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om verklighetens folk, verkligheten, politik, samhället, ROT-avdrag, energi, miljö, socialdemokraterna,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar