Ska mutkolvarna stänga för insyn och bestämma revisorernas arbetssätt?

Igår lämnade chefsåklagaren in det första åtalet i den omfattande saken om mutor i Göteborgs kommun. Saken är solklar, säger han. Och vi kunde alla följa avslöjandena på TV förra året. Nu skall det sägas att det är ett långt avstånd mellan ”avslöjanden på TV" och faktiskt brott, men det mest synliga resultatet av dessa och andra avslöjanden är paradoxalt nog att revisorernas rörelsefrihet inskränks och ifrågasätts av de som skall kontrolleras. Är det nån som tycker att det luktar?

I nordbohuslänska kommuner pågår idag en strid, med ledande tjänstemän och kommunalråden å ena sidan och de folkvalda revisorerna på den andra, om revisionens oberoende och arbetsformer.

I stället för att stå ensam och svag, utlämnad åt en oförutsägbar upphandling från år till år så har de folkvalda revisorerna i fem kommuner gått samman och anställt en revisorsakkunnig. På så sätt har vi kunnat få samma stöd som annars bara förbehålls de stora kommunerna. Verksamheten har pågått sedan 2003 och varit mycket lyckad. Den har dessutom visat sig bli billigare och mera effektiv än i motsvarande kommuner som agerar på egen hand och upphandlar sakkunnigfunktionen fortlöpande.

Fördelarna har varit att alla folkvalda revisorer genom ”Revisorer i samverkan, SAMREV” har haft ett forum att jämföra erfarenheter, skaffa kvalificerad utbildning och experthjälp i en omfattning som en ensam kommun inte ens kan drömma om. Revisionen har blivit en viktig faktor i stärkandet av medborgarmas insyn och inflytande över de kommunal processerna. Säkert till många politikers och högre tjänstemäns förtret.

I år går det gamla avtalet ut och måste förnyas, men det måste också omarbetas. Samrev har haft en hake, den strider mot lagen om upphandling. Det är alltså inte lov att en kommun anställer en tjänsteman för skattemedel för att sedan basera arbetsmängd på att sälja tjänster till andra kommuner. För så har det sett ut. En formalitet kan tyckas med de bästa avsikter. Men det ser illa ut och vi revisorer vill inte leva med en oegentlig lösning som vilar på lösan grund. Ett överklagande och samverkan faller. Revisorerna har då föreslagit bildandet av ett kommunalförbund. Organisatoriskt skulle det fungera på samma sätt, byråkratin skulle bli minimal och alla samverkansfördelar skulle behållas.

Och det har i sin tur öppnat för motattacken, nu skall revisionen sättas på plats. Redan i våras så samlades samtliga kommunchefer, kommunalråd och ekonomichefer i de fem kommunerna och sa ett bestämt nej till våra planer som ännu inte ens presenterats för revisionens verkliga uppdragsgivare, kommunfullmäktige. Det är bara det folkvalda parlamentet. KF, och dess ledning, presidiet, som ”äger” oss. Kommunstyrelsen, cheferna och kommunalråden är våra bevakningsobjekt, de som vi är satta att kontrollera och vars verksamheter vi ska lämna revisionsrapport om. Dessa är ju enbart exekutiva organ i den kommunala demokratin, de är satta att bereda och utföra det som KF beslutar. Revisionens uppgift är att bevaka hur detta görs. Bl.a för att upptäcka och påtala brister i hanteringen, upptäcka ev korruption och risker i verksamheterna. Och nu försöker de som skall bevakas att i detalj lägga fast hur vi ska arbeta och under vilka villkor det skall ske. Det är en skandal av stora mått och kommer att ytterligare förstärka utvecklingen av ökad korruption i Sverige. När heltidspolitiker och höga tjänstemän försöker ta kontrollen över den folkvalda tillsynsmyndigheten så är det dags för medborgarna att dra öronen åt sig.

Man kan inte låta bli att undra över om detta ingår i ett större mönster där den demokratiska insynen och kontroll av myndigheterna skall försvåras. I Stockholm stad har den politiska majoriteten beslutat att kväsa den folkvalda revisionen. Man minskar i ett hugg revisionens budget med 33%. Vad var det statsminister Reinfeldt uttalade sig så kategoriskt om när det gäller nedskärningar i regeringskansliet. ”Ingen skall inbilla sig att....”. (Läs i pappersutgåvan av Dagens Samhälle nr 1/2011 s. 5 ”Revisorer i uppror”)

Transparancy International är en organisation som bevakar korruption i hela världen. De publicerar varje år en uppdaterad lista över detta. Sverige har tidigare legat högt på den listan men sjunker nu. Korruptionen i världen ökar men den ökar alltså mer i Sverige än i andra jämförbara länder.

I Sverige kan ju inte en politiker göras personligt ansvarig för de beslut som han/hon fattar. Vi har ingen författningsdomstol som avgör legitimiteten i den politiska handlingen. ”Det kommunala lag- och domstolstrotset är en realitet och det tycks inte minska. Att kommuner kan fatta rättsvidriga beslut och verkställa dem känns konstigt för en jurist. Än märkligare blir det när besluten överklagas och upphävs, men ändå inte rättas. Toppa det med att det saknas sanktioner. När man beskriver systemet för juriststudenter undrar de ofta om Sverige är en rättsstat. Varför ska inte politiker behöva ta ansvar för felaktigheter och olagligheter?” så skriver Olle Lundin docent i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet i ett debattinlägg i Dagens samhälle. Det skapar en gråzon där uppenbarligen allt fler väljer att gå. Riskerna är ju trots allt minimala. Och vi har ju också en tradition att se på världen som att ”dom i andra länder är korrumperade", medan vi i Sverige ägnar oss åt ”affärer och gräddfiler”, någon gör "en blunder" och annat som beskrivs med förminskande språkbruk. En spade är sällan en spade när det kommer till korruptionen.

Ansvar av en politiker kan bara väljarna döma ut i nästkommande val, men då ska man först ha fått partiet med på det, och det är en tung och svår process.Positionering och fraktionering internt avgör öftare politikerkarriären än själva insatsen. Många sitter kvar på sina poster med ålderns rätt. För andra kan en Toblerone viskad i rätt öra avbryta en politisk karriär fortare än man hinner säga löpsedel. Men fortfarande handlar det då inte om politik. Du kan fatta vilka orimliga, lagstridiga beslut som helst utan att ställas till svars. Finns det då inga juridiska anmärkningar så skall det till mycket graverande saker för att ta bort någon med många tjänsteår, även om vederbörande är en fifflare.

Inga-Britt Ahlenius måste framhållas som vår tids främste korruptionsjägare. Hon retade galla på Bosse Ringholm, till den grad att hon belades med yrkesförbud och placerades på, bildligt talat, en öde ö i havet, under några år. Hennes kamp är uppenbarligen mera aktuell än någonsin. I en tid då den parlamentariska demokratin på alla nivåer trängs ut av en exekutiv demokrati, där experter, heltidspolitiker och tjänstemän inte bara har sista ordet utan även de första och snart sagt alla ord däremellan så gäller det att ställa upp till försvar för folkmakten.

Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Ahlenius, demokrati, folkvalda, korruption, makt, maktövergrepp, medborgare, mutor, revision, revisorer, Samrev, Stockholm stad