Det är ironiskt att läsa dessa "bussresenärer", dvs de utvalda och följsamma bloggare som fick följa med i partibus(s)en, på kampanjturné i den lilla valrörelsen inför 1 maj, som plötsligt inser att man kanske satsat på fel häst i valkampanjen. Att det skulle vara dags att tala lite ideologi! Sent ska syndaren vakna. Och smärtsam är insikten att man blivit uttnyttjad som "nyttig idiot".
Erik Laakso har skrivit om detta i många inlägg under våren, i syfte att starta en diskussion om bloggares roll och sociala mediers funktion i det politiska arbetet. En av hans kontroversiella påstående var att kritiska socialdemokratiska röster medvetet hålls utanför samvaron i de sociala medier och nätverk som betecknas som "socialdemokratiska". Att så är fallet har han visat på genom statistik, men det har också ofrivilligt låtit sig bekräftas av en av de mindre "viktiga" bussresenärerna, Viktor Tullgren, som inte drog sig för att försvara reaktionerna på Laakso. "Don´t feed the troll", som han själv uttrycke det, dvs nappa inte på Laaksos provokationer, ignorera dem och dess upphovsman, ställ honom utanför i kylan, han hör inte hemma hos oss. En synnerligen osmaklig hållning.
Men det största problemet, och den största förlusten för den socialdemokratiska oppositionen är knappast förnedringen av Erik Laakso, den tål han nog. Nej den stora förlusten är givetvis att en verkligt djup och mångsidig debatt om oppositionspolitikens urformning för en framgång i valet har omintetgjorts. Partihögkvarteret har utformat, megafonerna har ljudit.
Peter Karlberg beskrev händelseförloppet briljant på sin blogg:
"Det Swedins (en annan blogare) analys saknar är dock just relationen till valstrategernas analys (som ersatt ideologerna i alla partier tror jag) som ju förstås bara har ett syfte, nämligen att identifiera de frågor som kan vinna det lilla antal röster (handlar om 100 000 till 200 000 tusen) som krävs för att vinna valet. Därför är medelklass i storstäder intressant (och därför är "alla" på Pride)."
Sanningen är ju den att vi är några som krävt en annan väg från dag ett efter valnederlaget. Och vi är några som förutspått dagens katastrofala läge, om den förhärskande strategin skulle komma att upprätthållas. Mona Sahlin har gjort så gott hon kunnat, men de andra med visionära ambitioner har tystats till förmån för de som kort kan beskrivas som "förvaltare-fundamentalister", dvs de som satsat allt på att övertyga väljarna om att de borgerliga är dåliga förvaltare av staten.
De verkar mena att Sveriges och världens största problem är det faktum att vi har en borgerlig regering! Jag menar att det är ojämlikheten, fattigdomen, diskrimineringen, egoismen och statens och näringslivets ambitioner att kontrollera och utöva makt över medborgarna, som är de frågor som valet borde handla om. Det handlar inte om bara byta folk på taburetterna, för att sedan därifrån utforma och verkställa politiken. Verklig samhällsförändring kräver bred folklig medverkan och ett starkt folkligt mandat för denna förändring. Förvaltarskapets tid är förbi.
När nu kloka och viktiga röster som Claes Krantz ställer frågan om det inte är dags för lite ideologi och visioner, så blir gesten patetisk. Tåget gick, med åldrad och maktkåt tågvärd och allt, och dirigerades fel för länge sedan, det du betraktar Claes är bara spåren av valstrategernas önskan om att få behålla jobbet. Ideologerna och visionärerna blev kvar på perrongen, dörren till den vagnen öppnades aldrig.
Vilken regering vi får är en konsekvens av ett valresultat, vilket samhälle, däremot, vi får är ett resultat av visioner, ideologi och politisk förmåga.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om valet 2010, val 2010, socialdemokraterna, makt, folket, bloggare, visioner, ideologi
6 kommentarer:
Det är patetiskt att leka moderater light, som vissa gör i friskolefrågan. Jag anser inte att en friskola ska drivas i aktiebolagsform. AB-lagen föreskriver att målet är ett, att skapa vinst och styrelsens viktigaste uppgift är att tillsätta och avsätta vd. Insynen i ett aktiebolag är mycket, mycket begränsat. Därför vet vi inte mycket om hur kommunala bolag drivs förrän de är på ruinens brant. Så jag är oense med dig om förvaltningsbehovet och anser att vi borde lagstifta om vettiga förvaltningsformer. Och vi har väl ändå något historiskt värdefullt att förvalta som Svenska folkskolan från 1846(?)?
nakenkatten
Nej Nakenkatten, jag har förstått att många är oeniga med mig om vad en framåtriktad socialdemokratis främsta uppgift ska vara. Om det svenska samhället gjort en del framsteg sedan 1846 så är ju inte det varken mycket att yvas eller förvånas över. Lika lite som den tafatta friskolereformen.
Men en förstatligad a-kassa, förstatigad sjukförsäkring, nedmonteringen av folkrörelserna, fackets försvagning, upplösningen av den svenska modellen på arbetsmarknaden och andra gigantiska framsteg under förvaltarskapstidens långa regeringsinnehav är kanske inte riktigt det som jag själv vill kalla socialdemokratins främsta mål.
Det är dags att utvärdera vad bygget av "Den Starka Staten" i realiteten har lett fram till. Och om det var det vi ville, en stat som är så bräcklig att den inte tål parlamentarisk demokrati och fria val. Var det vi ville?
Anders. Idén med folkskolans införande var att ALLA skulle få del av den och det är väl en ideologi som även vi sossar kan skriva under? Utbildning och utveckling är inte viktiga enbart för individen utan också för hela samhället. Väljarna sägs anse att skolfrågor är viktiga i det här valet. Jag tänker säga vad jag anser om dessa i valrörelsen och definitivt inte agera moderat light. Det finns tillräckligt många sådana partiföreträdare i Sthlmsområdet :(
Jovisst, jag har hört sossar av typen du kallar moderat light och jag har hört sossar som hyllat gamla Östtyskland för att "där hade folk jobb."
Skolreformen 1846 var viktig, liksom demokratirefomen 1921, semesterreformen på 30-talet. Det argumenterar jag inte mot på något sätt. Men trots det så har vi barn som inte klarar skolan, människor som saknar makt över sina egna liv och människor som inte har råd att ta semester.
Så varför huvudmålet för socialdemokratin skulle vara att förvalta det samhället kan jag för mitt liv inte begripa.
Jag menade inte att huvudmålet är förvaltning. Som jag ser det har målet alltid varit reformer och mer sällan bevarande av status quo.
nakenkatten
Så sant nakenkatten, jag tro att vi är väldigt överens, det jag vänder mig emot är att den politiska linjen inte är baseerad på en samhällsanalys, utan bara väger vilka frågor som vinner marginalrösterna, företrädesvis i storstäderna och i en diffust utpekad medelklass. Eller som Peter Karlöberg skriver, valstrategerna har tagit över från ideologerna.
Skicka en kommentar